Det bästa med ”din” ras

[Pooh]

Väldigt söt! Det ser ut som om generna inte kunnat enas om ifall det är en malle, en terv eller en groenendal och bara kört på lite av varje. Med bra resultat

Det är rätt ofta jag får frågan: vad ska hon föreställa för något?
Det ligger långhår i linjerna och mamma och moster är långhår. Så S och hälften av syskonen i denna kullen fick mkt päls.

 

[LaMagia]

Det är rätt ofta jag får frågan: vad ska hon föreställa för något?
Det ligger långhår i linjerna och mamma och moster är långhår. Så S och hälften av syskonen i denna kullen fick mkt päls.

Vad intressant att ni kan få mellanhårlag. Min ras finns ju i två hårlag, långhår och korthår och trots att det är samma ras och de alltså föds i samma kullar så föds inga mellanhårlag. En chow chow är antingen långhår eller korthår, men båda hårlagen varierar i längd, även i långhår där inga korthår finns i stamtavlan. Jag föredrar både långhår och korthår med kortare päls. Många långhår har för mycket och lång päls och klipps då för utställningsringen, vilket visar på att de har en otypisk päls.

 

[bollen__]

Eurasier är en fantastisk familjehund för en ganska så lat människa som jag. De hänger glatt med på både långa och korta promenader, stannar gärna inne om vädret är skit. Kort sagt bara glada att få vara med sin familj. De älskar sin familj, samt deras utvalda vänner - resten av världens människor skiter de i. Otroligt skönt med en ras som inte älskar allt och alla.
Luktar sällan hund, fäller typ 2 ggr per år och däremellan egentligen minimal pälsvård.
En spets som väldigt sällan skäller.
Precis som @LaMagia beskriver chow chow så är eurasier egentligen lättlärda om man hittar vad som gör att de tycker att det är värt det. Annars tittar de på dig som att de tänker "de där kan du göra själv matte" och skiter i dig

 

[Pooh]

Eurasier är en fantastisk familjehund för en ganska så lat människa som jag. De hänger glatt med på både långa och korta promenader, stannar gärna inne om vädret är skit. Kort sagt bara glada att få vara med sin familj. De älskar sin familj, samt deras utvalda vänner - resten av världens människor skiter de i. Otroligt skönt med en ras som inte älskar allt och alla.
Luktar sällan hund, fäller typ 2 ggr per år och däremellan egentligen minimal pälsvård.
En spets som väldigt sällan skäller.
Precis som @LaMagia beskriver chow chow så är eurasier egentligen lättlärda om man hittar vad som gör att de tycker att det är värt det. Annars tittar de på dig som att de tänker "de där kan du göra själv matte" och skiter i dig

Pälsen räknas inte som "mellan" utan hundarna ska egentligen reggas som tervar. Men ärligt talat så ser de ju inte ut som tervar heller tycker jag.

 

[Wingates]

Det bästa med dobermann är att de är så himla roliga hundar. De ställer upp på allt, samtidigt som de inte har vallhundsmentaliteten. De går inte ner sig om man visar missnöje eller korrigerar tex, passar mig med lite sämre tålamod och dåligt pokerface.
Stabilare än en malle men snabbare än en schäfer skulle jag vilja säga. Växlar fint mellan drifter men har både byte och försvar i skyddet och sällan problem med bevakningarna.
Riktiga myshundar hemma, vill gärna vara nära i soffan och i sängen - generellt enkla i hanteringen iom det. Lagom sociala med folk rent generellt, hälsar på folk men älskar mest familjen (eller sin förare). Bonus för kort päls med så de drar knappt in någon skit och luktar inte hund.
Man skrattar jävligt mycket när man har dobbis!

 

[Linda_A]

Otroligt skönt med en ras som inte älskar allt och alla.

Som fullständigt boxerskadad sen barnsben så undrar mitt undermedvetna alltid vad som står på om en hund inte envisas på att hälsa med stor entusiasm. Jag vet så klart att det är fullkomligt normalt, men det sitter i ryggmärgen att hundar älskar så klart allt och alla.

 

[Roheryn]

Som fullständigt boxerskadad sen barnsben så undrar mitt undermedvetna alltid vad som står på om en hund inte envisas på att hälsa med stor entusiasm. Jag vet så klart att det är fullkomligt normalt, men det sitter i ryggmärgen att hundar älskar så klart allt och alla.

Jag lever också i villfarelsen att alla hundar "ska" älska allt och alla, och det trots att jag levt med ganska vitt skilda raser - storpudel, riesenschnauzer, cairnterrier och nu isländsk fårhund Samtliga har hälsat på människor med stor entusiasm!

 

[Zoya]

Min ras är Rhodesian ridgeback. Haft rasen sedan 1991 och är inne på individerna nr. 8-11 nu. Ja, vi har fyra stycken och jag är också uppfödare av rasen sedan 1996.

Jag älskar ju självklart rasens utseende. De är lagom stora, oerhört vackra och atletiska hundar. Den korta pälsen gör att de i princip aldrig luktar "hund", hårar minimalt och är lätta att hålla rena. Efter en blöt promenad behöver man bara torka tassar och mage med en handduk istället för att duscha hela hunden Inför en utställning drar man av hunden med en microfibertrasa och that's it! Att det är en relativt frisk ras är också en stor bonus!

De ska vara reserverade mot främlingar vilket innebär att de inte är särskilt intresserade av folk de inte känner vilket jag tycker är en positiv egenskap. Däremot älskar de sin familj och är glada bara de får hänga med och umgås. Då är de stora bebisar som helst sitter i knät - att de väger 30-40 kg har de inte alls förstått

De flesta RR vill vara nära och sover således helst i sin ägarens säng vilket är mysigt De är morgontrötta och hatar regn och kyla och ligger hellre kvar och drar sig i sängen/soffan en ruggig dag än ger sig ut i ur och skur - något som passar oss alldeles utmärkt
De är fysiskt väldigt uthålliga och hänger gärna med på både cykelturer och fjällvandringar men de är lika nöjda med att ta en pausdag och bara hänga på kontoret/hemma i soffan så länge det är med matte/husse Trots sin storlek är de smidiga och tar inte särskilt mycket plats utan rullar helst ihop sig till en kanelbulle i soffan eller sängen.

Jag gillar att det är en stor hund med utmärkta vakt- och försvarsegenskaper. Som kvinna behöver man aldrig vara rädd när man är ute och går med en RR i snöret.

De är oerhört smarta och lättlärda men har inte särskilt mycket will to please och tröttnar fort vilket gör att man som ägare måste vara lite extra påhittig och variera sig när man tränar sin RR. Man märker ganska fort om ens hund gillar det man tränar på för då håller det deras intresse - är något tråkigt, ja då talar ens hund om det för en ganska fort Det passar mig som gillar utmaningar.
De är väldigt påhittiga och har en personlighet som heter duga. De flesta har små (eller stora) egenheter för sig - livet med en RR är helt enkelt aldrig tråkigt!