Sv: Nu har min tik kommit hem igen
Jadu, Pangare. Det är lätt att hitta orsaker till någons beteende - i synnerhet när man hittar en gemensam nämnare för hela kullen.
Jag tror mycket väl att det kan vara som du säger, men det kan också vara som Grana säger - att det var en dålig kombination som resulterade i en dålig kull.
Men det kan också vara så att mamman var en dålig mamma. Alla tikar är inte lämpliga mödrar.
Jag vet inte vad jag skall skriva, men det slår mig hur förtvivlat vi alla försöker hitta svar på varför våra hundar är som de är. I synnerhet om de inte fungerar. Jag har skrivit om min första hund, en schäfer som jag tog över på foder när hon var 15 månader.
Hon var inte bra mentalt och ändå fick hon valpar. Hon kom från en ganska så känd schäferkennel. Hon kom till kenneln två veckor innan hon skulle valpa, blev satt i en hundgård (vilket hon inte var van vid) och fick sina valpar i hundgården. Valparna var sedan med henne (endast henne) i samma hundgård tills dess att jag fick hämta hunden. Då var valparna sju veckor gamla. Vad som hände sista veckan vet jag inte.
Det finns många förklaringar/orsaker till varför en kull inte blir bra - eller varför vissa individer inte håller måttet. Min egen hund blev förmodligen uppfödd på samma vis, i en hundgård. Hon hade hemska problem med allt möjligt och hon var mycket stressad.
Om det beror på uppfödningen, eller på de linjer som hon avlats på - det kan bara de lärde tvista om - arv eller miljö? Eller både ock?
Hade jag haft en kull valpar så vet jag hur jag skulle göra - jag skulle låta mamman vara med dem tills dess att de var åtta veckor och jag hade haft hundarna i köket. Detta därför att jag skulle vilja lära känna varje valp som en individ, samt att jag skulle vilja att mamman var där och fostrade dem.
Din hund, ur den dåliga kullen, kanske inte ens fick rätt mängd mat - eller så kanske tiken blev flyttad från valparna
ännu tidigare? Hon kanske försvann urr bilden redan vid fyra veckors ålder på valparna? Fanns det öht en "lektant"?
Ju mer jag lär mig om kennlar, uppfödare - ju mindre slutar jag att förvånas. Jag har fram till ganska nyligen haft en ganska naiv tro på etablerade uppfödare (jag har inte aktivt letat efter valp på många år heller) - men jag blir mörkrädd!
Jag trodde i min enfald att "min" schäferkennel var ovanlig som hade alla sina hundar i hundgård, en länga vid huset en annan länga på ett industriområde en bit därifrån.
Det är tydligen inte så ovanligt...
Hur får man bra valpar, som är socialiserade på
människor och hundar om man stänger in dem i en box med bara varandra?
Så, vad jag vill säga är att jag inte förringar dina kunskaper (och inte heller de boktitlar du hänvisar till) - du har säkert rätt. Men en tik är inte allt för kullen, det är mycket annat som också måste stämma. Trygghet, foder, renlighet, socialisation på människor etcetera.