Sv: Nu är livet slut
Jag tycker nog att Anna Wahlgrens bok handlar mycket om att göra saker tillsammans med barnen och att göra barnen delaktiga i vardagen.
Om man försöker att "bli av " med barnet för att få laga mat i fred o.s.v. så känner barnet det och blir ännu mera envist i sitt sökande efter uppmärksamhet.
Försök att hitta saker som du och sonen kan göra tillsammans.
Bäst är ju om ni kan laga mat tillsamman även om det tar flera timmer.
Det skulle ge honom den delaktighet som han så desperat söker.
Jag tycker nog att Anna Wahlgrens bok handlar mycket om att göra saker tillsammans med barnen och att göra barnen delaktiga i vardagen.
Om man försöker att "bli av " med barnet för att få laga mat i fred o.s.v. så känner barnet det och blir ännu mera envist i sitt sökande efter uppmärksamhet.
Försök att hitta saker som du och sonen kan göra tillsammans.
Bäst är ju om ni kan laga mat tillsamman även om det tar flera timmer.
Det skulle ge honom den delaktighet som han så desperat söker.
prinsus_
Trådstartare
Sv: Nu är livet slut
Jag förstår er båda två. Jag fattar att han både blir rädd och ledsen när du säger hårda saker om ert barn. Men jag fattar oxå att du har behov av att säga det, och tycker det är ett utmärkt sätt att få pysa ut lite frustration.
Jag tror det är farligare om din man försöker tysta ner dig. Försök förklara för honom att det är NYTTIGT att få ösa ur sig lite skit emellanåt. Om han klarar att vara slaskhink åt dig i sådana lägen kan han MINSKA din frustration.
Jag jobbar som lärare. Ni skulle bara veta vilka hemskheter lärare kan vräka ur sig när de kommer in i lärarrummet efter en riktigt jobbig lektion. När jag var ny tyckte jag det var dålig stil, men nu tror jag att det är ett konstruktivt sätt för att kunna möta nästa klass med nytt tålamod och ny, positiv energi.
Jag förstår er båda två. Jag fattar att han både blir rädd och ledsen när du säger hårda saker om ert barn. Men jag fattar oxå att du har behov av att säga det, och tycker det är ett utmärkt sätt att få pysa ut lite frustration.
Jag tror det är farligare om din man försöker tysta ner dig. Försök förklara för honom att det är NYTTIGT att få ösa ur sig lite skit emellanåt. Om han klarar att vara slaskhink åt dig i sådana lägen kan han MINSKA din frustration.
Jag jobbar som lärare. Ni skulle bara veta vilka hemskheter lärare kan vräka ur sig när de kommer in i lärarrummet efter en riktigt jobbig lektion. När jag var ny tyckte jag det var dålig stil, men nu tror jag att det är ett konstruktivt sätt för att kunna möta nästa klass med nytt tålamod och ny, positiv energi.
Sv: Nu är livet slut
Mina barn var lätthanterliga för att vi gjorde dem lätthanterliga.
Det var inte vare sig gratis eller automatiskt utan ett medvetet arbete.
Och vi var flera om det.
Under vad jag kallar "jakt-tid", när barnen är runt 1½ så gick vi skift med att dressera dem så att de skulle bli rumsfäiga och acceptera att anpassa sig till omvärlden.
Ditt problem verkar delvis vara att du inte har någon som tar över skiftet när du vill gå av det.
Om man misslyckas med "jakt-tiden" så kan det bli sådär som ni har det.
Mellansonen hade perioder när någon alltid behövde hålla honom fast för att han inte skulle riva stället.
Men det är ett arbete som man måste dela på och i hans värsta period så var vi 3 st.
Jag, pappan och min sambo och vi var ganska så trötta ibland alla 3.
Vad säger BUP om det?
Mina barn var lätthanterliga för att vi gjorde dem lätthanterliga.
Det var inte vare sig gratis eller automatiskt utan ett medvetet arbete.
Och vi var flera om det.
Under vad jag kallar "jakt-tid", när barnen är runt 1½ så gick vi skift med att dressera dem så att de skulle bli rumsfäiga och acceptera att anpassa sig till omvärlden.
Ditt problem verkar delvis vara att du inte har någon som tar över skiftet när du vill gå av det.
Om man misslyckas med "jakt-tiden" så kan det bli sådär som ni har det.
Mellansonen hade perioder när någon alltid behövde hålla honom fast för att han inte skulle riva stället.
Men det är ett arbete som man måste dela på och i hans värsta period så var vi 3 st.
Jag, pappan och min sambo och vi var ganska så trötta ibland alla 3.
Det där verkar inte bra.
Vad säger BUP om det?
Sv: Nu är livet slut
Jag funderar på om du och din man har fastnat i era roller... Jag menar inte det som rör det praktiska (vem som har ansvar för hem, barn, jobb och sånt), utan mentalt. Att han är den lugna, positiva, hoppfulla, och du den som försöker förklara att det här inte funkar längre!!!!
Risken är i så fall att han blir mer överslätande och positiv än vad han egentligen är innerst inne, och du blir mer arg och lynning än vad du egentligen skulle vilja vara. Att du liksom måste ta i mer och mer, för att få honom att reagera. Och oxå att du tillåter dig att vara sådan, för du vet att han backar upp på mot-pols-sidan.
Testa att byta roller, kanske bara i en timme, för att prova. Be honom att spela dig (och gärna spela över lite
). Jag gissar att det skulle väcka helt nya känslor och reaktioner hos dig, och kanske få er båda att se helt nya infallsvinklar.
I min egen relation får jag ofta ta den rollen som din man nu verkar ha. Det går av bara farten, och det kan ta ganska lång tid innan jag inser hur kräk-trött jag är på den. Då är det oerhört skönt för mig att bara få släppa.
Jag funderar på om du och din man har fastnat i era roller... Jag menar inte det som rör det praktiska (vem som har ansvar för hem, barn, jobb och sånt), utan mentalt. Att han är den lugna, positiva, hoppfulla, och du den som försöker förklara att det här inte funkar längre!!!!
Risken är i så fall att han blir mer överslätande och positiv än vad han egentligen är innerst inne, och du blir mer arg och lynning än vad du egentligen skulle vilja vara. Att du liksom måste ta i mer och mer, för att få honom att reagera. Och oxå att du tillåter dig att vara sådan, för du vet att han backar upp på mot-pols-sidan.
Testa att byta roller, kanske bara i en timme, för att prova. Be honom att spela dig (och gärna spela över lite
). Jag gissar att det skulle väcka helt nya känslor och reaktioner hos dig, och kanske få er båda att se helt nya infallsvinklar.I min egen relation får jag ofta ta den rollen som din man nu verkar ha. Det går av bara farten, och det kan ta ganska lång tid innan jag inser hur kräk-trött jag är på den. Då är det oerhört skönt för mig att bara få släppa.
prinsus_
Trådstartare
Sv: Nu är livet slut
Oj, du verkar verkligen vara både duktig och klok. Vad bra för er Synd att inte jag förstod innan jag skaffade barn att jag inte har talang för det här med barn. Då skulle jorden vara en bättre plats att leva på för samtliga.
Oj, du verkar verkligen vara både duktig och klok. Vad bra för er
Synd att inte jag förstod innan jag skaffade barn att jag inte har talang för det här med barn. Då skulle jorden vara en bättre plats att leva på för samtliga.Sv: Nu är livet slut
Jag blir så ledsen när jag läser dina inlägg
Jag vill bara krama både dej och din son.
En klok människa sa en gång till mej: -för att orka älska mitt barn 24 timmar om dygnet 365 dagar om året så kan jag inte ha henne hemma 7 dagar i veckan.
Jag tror att det är ett helt dominospel som har lett fram till där ni är idag.
Bara fram till beslutet att sälja gården och flytta så måste det ju ha hänt massor?! annars hade väl inte beslutet tagits?
Jag gissar på att du känner dej överkörd av livet, att det inte blev som du trodde och ville och att din son blir syndabocken?
Kanske hade ni stora drömmar och planer som inte blev av och att du lägger över orsaken på sonen för att allt är så jobbigt och det är han som alltid kommer finnas kvar.
De människor som vi vågar avsky är de vi älskar mest. De som vi är säkra på aldrig kommer gå.
Kräv av bup i morgon att få avlastning nu, sedan sover du tills du är utvilad och gör ingenting och tar inga beslut innan du kan tänka klart.
Sedan får du börja lägga pussel, vad var det som gick fel? Vart började det egentligen? Nysta tråden baklänges tills du hittar orsaken och ta itu med den.
Sedan kan du börja tänka framåt igen, börja planera och drömma när du vet vad som gick fel i dina gamla planer.
Att din son får stå som förebild för allt som gått snett är inte rättvist, han har inte bett om att få komma hit och du måste få ordning på dina känslor innan de skadar honom riktigt illa.
Alla har rätt att falla men ingen har rätt att skylla det på ett barn man själv har satt till jorden.
Det är väldigt modigt av dej att våga skriva så öppet och jag hoppas att du får den hjälp och stöttning du behöver.
Kramar från ett barn som också fick skulden.
Jag blir så ledsen när jag läser dina inlägg
Jag vill bara krama både dej och din son.
En klok människa sa en gång till mej: -för att orka älska mitt barn 24 timmar om dygnet 365 dagar om året så kan jag inte ha henne hemma 7 dagar i veckan.
Jag tror att det är ett helt dominospel som har lett fram till där ni är idag.
Bara fram till beslutet att sälja gården och flytta så måste det ju ha hänt massor?! annars hade väl inte beslutet tagits?
Jag gissar på att du känner dej överkörd av livet, att det inte blev som du trodde och ville och att din son blir syndabocken?
Kanske hade ni stora drömmar och planer som inte blev av och att du lägger över orsaken på sonen för att allt är så jobbigt och det är han som alltid kommer finnas kvar.
De människor som vi vågar avsky är de vi älskar mest. De som vi är säkra på aldrig kommer gå.
Kräv av bup i morgon att få avlastning nu, sedan sover du tills du är utvilad och gör ingenting och tar inga beslut innan du kan tänka klart.
Sedan får du börja lägga pussel, vad var det som gick fel? Vart började det egentligen? Nysta tråden baklänges tills du hittar orsaken och ta itu med den.
Sedan kan du börja tänka framåt igen, börja planera och drömma när du vet vad som gick fel i dina gamla planer.
Att din son får stå som förebild för allt som gått snett är inte rättvist, han har inte bett om att få komma hit och du måste få ordning på dina känslor innan de skadar honom riktigt illa.
Alla har rätt att falla men ingen har rätt att skylla det på ett barn man själv har satt till jorden.
Det är väldigt modigt av dej att våga skriva så öppet och jag hoppas att du får den hjälp och stöttning du behöver.
Kramar från ett barn som också fick skulden.
Sv: Nu är livet slut
När det gått så långt som för er så behöver ni möjligen större insatser än de BUP kan ge, hjälpen med anknytningsproblematiken ni fick i två veckor hjälpte skriver du, så det är där man måste utgå och fortsätta i tänka.
Avlastningsfamilj är också för lite insats just nu.
Nu vet jag inte hur det ser ut i din kommun, men öppenvården har i vissa kommuner dagcenter ditt man kan gå dagligen för hjälp med anknytning, fråga BUP om det finns hos er.
"Hemma hos" är även en avlastning man kan få, det är en person som kommer X antal timmar/dag och finns i hemmet och hjälper till med svårigheter och avlastar. Utöver det bör ni få en avlastningsfamilj.
Det finns mycket hjälp att få, men kommunerna kan vara tröga då det är kostsamt, be din terapeut om hjälp med intyg ifall du inte själv kan förmedla allvaret till soc.
Jag tycker att du är på rätt väg, det finns ingen anledning att lägga skuld på någon, pappan gör så gott han kan utefter sina förutsättningar, det är en mycket svår situation ni hamnat i hela familjen, och då är det knepigt att vara rationell när man är utarmand känslomässigt.
Du ska inte heller känna skuld. Ta hjälp och kräv att få den!!!
När det gått så långt som för er så behöver ni möjligen större insatser än de BUP kan ge, hjälpen med anknytningsproblematiken ni fick i två veckor hjälpte skriver du, så det är där man måste utgå och fortsätta i tänka.
Avlastningsfamilj är också för lite insats just nu.
Nu vet jag inte hur det ser ut i din kommun, men öppenvården har i vissa kommuner dagcenter ditt man kan gå dagligen för hjälp med anknytning, fråga BUP om det finns hos er.
"Hemma hos" är även en avlastning man kan få, det är en person som kommer X antal timmar/dag och finns i hemmet och hjälper till med svårigheter och avlastar. Utöver det bör ni få en avlastningsfamilj.
Det finns mycket hjälp att få, men kommunerna kan vara tröga då det är kostsamt, be din terapeut om hjälp med intyg ifall du inte själv kan förmedla allvaret till soc.
Jag tycker att du är på rätt väg, det finns ingen anledning att lägga skuld på någon, pappan gör så gott han kan utefter sina förutsättningar, det är en mycket svår situation ni hamnat i hela familjen, och då är det knepigt att vara rationell när man är utarmand känslomässigt.
Du ska inte heller känna skuld. Ta hjälp och kräv att få den!!!
Sv: Nu är livet slut
Jag vet inte om jag har en hel bunte råd att ge men jag kan i alla fall försöka skriva något.
Jag arbetar med barn med särskilda behov och jag har sett en del uschasade föräldrar som kommit till oss. Du ska inte skämmas för att du känner som du gör, är man utmattad nog så kan man känna de märkligaste saker. Säg det bara aldrig framför ditt barn. (vilket det ju inte låter som du gör)
Jag skulle tänka mig att du själv skulle behöva en samtalskontakt, där det bara är DU. Så att du kan få prata av dig och kanske få lite tips och råd i enrum.
BUP kan säkert vara behjälpliga med att kontakta soc så att ni kan få en avlastningsfamilj lite då och då. Det hade ju även varit önskvärt att ni kunde få dagisplats redan nu, men nu är det ju semestrar och sånt så det kanske inte är så bra ändå.
Ni har inte kvar hästarna, men finns det ingenstans du kunde bli medryttare eller bara vara nära hästar? Bara kanske 1- 2 gånger i veckan? Men så att du får vara ensam lite. Bara andas och njuta av tystnaden? Barnafadern måste ju vara hemma någon gång så att du kan gå iväg för dig själv. Det kan vara värt mycket.
Jag har en otrolig tur själv, mitt barn har alltid varit lätthanterligt om man säger. Vi har iofs varit ganska stränga mot henne angående uppförande och dylikt sen hon var liten MEN att det lyckats så lätt tror jag mycket har med att göra att hon har en lugnare typ av personlighet. Och trots att hon är lugn och lätt att ha med att göra så har jag känt mig helt låst ibland och känt att jag bara inte orkar mer. Sen senaste 1.5 åren har hon ju ibland varit helt omöjlig, men hon har varit igenom mycket tyvärr. Så det är inte något konstigt att känna som du gör, men sök efter hjälp så att det blir bättre. Jag tror du behöver paus och det ganska snabbt.
Jag och min dotter har levt igenom ett ganska stort- trauma kan man väl säga- och trots att hon är 'helt vanlig' liten tjej så har hon bup-kontakt sen 1.5 år och vi har en avlastningsfamilj där hon är var 3 helg så att jag ska få vila lite. Så kämpa på för det FINNS hjälp att få!
(ursäkta om det blev långt)
Jag vet inte om jag har en hel bunte råd att ge men jag kan i alla fall försöka skriva något.
Jag arbetar med barn med särskilda behov och jag har sett en del uschasade föräldrar som kommit till oss. Du ska inte skämmas för att du känner som du gör, är man utmattad nog så kan man känna de märkligaste saker. Säg det bara aldrig framför ditt barn. (vilket det ju inte låter som du gör)
Jag skulle tänka mig att du själv skulle behöva en samtalskontakt, där det bara är DU. Så att du kan få prata av dig och kanske få lite tips och råd i enrum.
BUP kan säkert vara behjälpliga med att kontakta soc så att ni kan få en avlastningsfamilj lite då och då. Det hade ju även varit önskvärt att ni kunde få dagisplats redan nu, men nu är det ju semestrar och sånt så det kanske inte är så bra ändå.
Ni har inte kvar hästarna, men finns det ingenstans du kunde bli medryttare eller bara vara nära hästar? Bara kanske 1- 2 gånger i veckan? Men så att du får vara ensam lite. Bara andas och njuta av tystnaden? Barnafadern måste ju vara hemma någon gång så att du kan gå iväg för dig själv. Det kan vara värt mycket.
Jag har en otrolig tur själv, mitt barn har alltid varit lätthanterligt om man säger. Vi har iofs varit ganska stränga mot henne angående uppförande och dylikt sen hon var liten MEN att det lyckats så lätt tror jag mycket har med att göra att hon har en lugnare typ av personlighet. Och trots att hon är lugn och lätt att ha med att göra så har jag känt mig helt låst ibland och känt att jag bara inte orkar mer. Sen senaste 1.5 åren har hon ju ibland varit helt omöjlig, men hon har varit igenom mycket tyvärr. Så det är inte något konstigt att känna som du gör, men sök efter hjälp så att det blir bättre. Jag tror du behöver paus och det ganska snabbt.
Jag och min dotter har levt igenom ett ganska stort- trauma kan man väl säga- och trots att hon är 'helt vanlig' liten tjej så har hon bup-kontakt sen 1.5 år och vi har en avlastningsfamilj där hon är var 3 helg så att jag ska få vila lite. Så kämpa på för det FINNS hjälp att få!
(ursäkta om det blev långt)
Sv: Nu är livet slut
Jag har inte läst hela tråden.. Kanske ett meningslöst inlägg men jag vill bara säga att ni måste få hjälp! Det han behöver allra mest är en mamma som trivs med sitt liv! Det är ingens fel att det blivit såhär men jag önskar att du fick en chans att hitta dig själv igen och att du och din karl kunde hjälpas åt så inte förhållandet kraschar. Hoppas ni kunde få någon form av stödfamilj så ni kunde få ett drägligt liv alla tre.
Jag har inte läst hela tråden.. Kanske ett meningslöst inlägg men jag vill bara säga att ni måste få hjälp! Det han behöver allra mest är en mamma som trivs med sitt liv! Det är ingens fel att det blivit såhär men jag önskar att du fick en chans att hitta dig själv igen och att du och din karl kunde hjälpas åt så inte förhållandet kraschar. Hoppas ni kunde få någon form av stödfamilj så ni kunde få ett drägligt liv alla tre.
Sv: Nu är livet slut
Puttar upp Annakareninas inlägg så att prinsus inte missar det bland alla ovidkommande inlägg om vad som utgör en god förälder (vilket tråden ju inte handlar om).
prinsus: Jag lider med dig och det krävs faktiskt mod att säga att ens barn driver en till vansinne. Lid inte i det tysta och förmildra inte situationen när du pratar med BUP. En avlastningsfamilj skulle vara en livlina för er familj,
Sedan tänkte jag också föreslå att du kommer ut mer, skaffar ett deltidsjobb (jag fick uppfattningen av att du går hemma hela dagarna) där du kan träffa vuxna människor och få möjligheten att göra andra saker. Ibland kan ett jobb vara rena rama semestern. Skaffar du ett deltidsjobb borde din man kunna gå ned åtminstone något i tid för att spendera mer tid hemma och ta en större del av lasset där.
Jag lider verkligen, verkligen med dig. Jag lider med hela din familj. Avlastningsfamilj pronto!
Puttar upp Annakareninas inlägg så att prinsus inte missar det bland alla ovidkommande inlägg om vad som utgör en god förälder (vilket tråden ju inte handlar om).
prinsus: Jag lider med dig och det krävs faktiskt mod att säga att ens barn driver en till vansinne. Lid inte i det tysta och förmildra inte situationen när du pratar med BUP. En avlastningsfamilj skulle vara en livlina för er familj,
Sedan tänkte jag också föreslå att du kommer ut mer, skaffar ett deltidsjobb (jag fick uppfattningen av att du går hemma hela dagarna) där du kan träffa vuxna människor och få möjligheten att göra andra saker. Ibland kan ett jobb vara rena rama semestern. Skaffar du ett deltidsjobb borde din man kunna gå ned åtminstone något i tid för att spendera mer tid hemma och ta en större del av lasset där.
Jag lider verkligen, verkligen med dig. Jag lider med hela din familj. Avlastningsfamilj pronto!
Sv: Nu är livet slut
Jag har inga barn och tänker försöka undvika det med tanke på hur TS har det.
Men på något sätt måste ju pappan ta del i familjelivet mer än vad han gör i dagsläget. Hade jag varit TS hade jag antagligen rymt hemifrån. Jag utgår nu ifrån att pappan jobbar dagtid och när han är hemma på kvällen så hade jag helt enkelt åkt iväg och varit borta några dagar. Tvinga honom helt enkelt att ta ansvar och ta dig på allvar.
Jag är en person som tar på mig väldigt mycket så när jag känner att min sambo "slappar till" så stänger jag helt enkelt av tills han blir tvungen att t ex laga mat för jag gör det bara inte.
Jag har inga barn och tänker försöka undvika det med tanke på hur TS har det.
Men på något sätt måste ju pappan ta del i familjelivet mer än vad han gör i dagsläget. Hade jag varit TS hade jag antagligen rymt hemifrån. Jag utgår nu ifrån att pappan jobbar dagtid och när han är hemma på kvällen så hade jag helt enkelt åkt iväg och varit borta några dagar. Tvinga honom helt enkelt att ta ansvar och ta dig på allvar.
Jag är en person som tar på mig väldigt mycket så när jag känner att min sambo "slappar till" så stänger jag helt enkelt av tills han blir tvungen att t ex laga mat för jag gör det bara inte.
Sv: Nu är livet slut
Att han överhuvudtaget vågar lämna dig ensam med erat barn. Om mina barns pappa hade utryckt sig så över våra barn hade jag tagit barnen och flytt. Sedan hade jag sett till att han hamnat under vård av något slag.
Att han överhuvudtaget vågar lämna dig ensam med erat barn
. Om mina barns pappa hade utryckt sig så över våra barn hade jag tagit barnen och flytt. Sedan hade jag sett till att han hamnat under vård av något slag.Sv: Nu är livet slut
Men det handlar inte så mycket om talang som att det är ett arbete som måste göras.
Rent praktiskt och handgripligt.
Och det är inte automatiskt för någon.
Vi gick skift!
Vem tar skiftet efter dig när du vill vara ledig?
Ingen?
Man klarar inte av det ensam om det strular man måste ta ansvaret tillsammans.
Just nu så bör du sjukskriva dig så att pappan kan vara hemma p.g.a. annan vårdnadshavares sjukdom.
Du är ju helt slutkörd och det har inget med talang att göra utan med att det har blivit för mycket.
Jag hade 2 pappor att dela sonen med - du verkar inte ha någon.
Men det handlar inte så mycket om talang som att det är ett arbete som måste göras.
Rent praktiskt och handgripligt.
Och det är inte automatiskt för någon.
Vi gick skift!
Vem tar skiftet efter dig när du vill vara ledig?
Ingen?
Man klarar inte av det ensam om det strular man måste ta ansvaret tillsammans.
Just nu så bör du sjukskriva dig så att pappan kan vara hemma p.g.a. annan vårdnadshavares sjukdom.
Du är ju helt slutkörd och det har inget med talang att göra utan med att det har blivit för mycket.
Jag hade 2 pappor att dela sonen med - du verkar inte ha någon.
Sv: Nu är livet slut
Vet du, jag tror det är bra för sonen att växa upp med pappan.
De förstår säkert varandra bättre och när du curlade allt fick ju inte sonen se att man KUNDE ta hand om familj fast man har diagnosen han och hans pappa har.
Nu får han på ett sätt en förebild som är lättare för honom att ta till sig.
Vet du, jag tror det är bra för sonen att växa upp med pappan.
De förstår säkert varandra bättre och när du curlade allt fick ju inte sonen se att man KUNDE ta hand om familj fast man har diagnosen han och hans pappa har.
Nu får han på ett sätt en förebild som är lättare för honom att ta till sig.
Sv: Nu är livet slut
Det tycker jag är en jättebra idé!
Jag fick åka iväg ibland när barnen var små och göra egna saker.
Det var underbart.
Papporna har också fått det.
Man måste turas om - det är nödvändigt.
Köra varannan veckas trots att man fortfarande bor ihop och så.
Annars så går man sönder inuti och det blir som för Prinsus.
Det tycker jag är en jättebra idé!
Jag fick åka iväg ibland när barnen var små och göra egna saker.
Det var underbart.
Papporna har också fått det.
Man måste turas om - det är nödvändigt.
Köra varannan veckas trots att man fortfarande bor ihop och så.
Annars så går man sönder inuti och det blir som för Prinsus.
Sv: Nu är livet slut
Ditt inlägg berörde mig djupt.
Du har redan fått många kloka svar ang. Bup, avlastningsfamilj, din mans engagemang när han kommer hem etc. så jag tänkte koncentrera mig på rent praktiska frågor.
Kan dagis vara ett alternativ istället för dagmamma?
När du är hemma med sonen, märks ngn skillnad på utevistelsen? Känner jag att det börjar bli för mkt gnäll och slitningar mellan barnen hemma så brukar utevistelse fungera bra. Jag utnyttjade olika förskolors lekparker (brukar oftast vara inhägnade vilket kan vara skönt) på kvällstid.
Har du varit på kyrkis etc.? Det tyckte jag kunde ge viss avlastning då det fanns många intressanta leksaker och andra barn vilket kunde ge lite avlastning.
Ang. att du inte hinner sitta och prata med den du hälsar på p.g.a. sonen skulle jag säga att i den åldern är det inte självklart att det fungerar. Speciellt inte om barnen inte kommit igång med lek med varandra.
Sedan tror jag att du måste kräva viss egen tid. Det kanske inte räcker till att ha en egen häst men att vara medryttare ngn dag i veckan borde inte vara omöjligt. Där tror jag också att du måste jobba med ditt eget tänk så att du inte fastnar i att det är barnets fel att du msåte ge upp allt det du tyckte/tycker är viktigt. Det är inte helt ovanligt att hästeriet (speciellt om man har flera hästar) blir svårt att genomföra även med normalaktiva barn.
Själv blev det så att jag fick börja om med ett föl (mina barn är 4 år nu) och så här i backspegeln var det ganska bra för mig att "slippa" ridkravet då jag tyckte det var svårt att räcka till och även ge min sambo egentid.
Laga stora satser mat när den andra föräldern tar barnansvar så att det bara är att sätta i micron. Försök få den rent praktiska biten att fungera så är förutsättningarna bättre.
Du får gärna pm:a om var du bor i Västerbotten, jag bor ju också där. Är det i närheten kanske vi kan träffas?
Hälsningar Sar
Ditt inlägg berörde mig djupt.
Du har redan fått många kloka svar ang. Bup, avlastningsfamilj, din mans engagemang när han kommer hem etc. så jag tänkte koncentrera mig på rent praktiska frågor.
Kan dagis vara ett alternativ istället för dagmamma?
När du är hemma med sonen, märks ngn skillnad på utevistelsen? Känner jag att det börjar bli för mkt gnäll och slitningar mellan barnen hemma så brukar utevistelse fungera bra. Jag utnyttjade olika förskolors lekparker (brukar oftast vara inhägnade vilket kan vara skönt) på kvällstid.
Har du varit på kyrkis etc.? Det tyckte jag kunde ge viss avlastning då det fanns många intressanta leksaker och andra barn vilket kunde ge lite avlastning.
Ang. att du inte hinner sitta och prata med den du hälsar på p.g.a. sonen skulle jag säga att i den åldern är det inte självklart att det fungerar. Speciellt inte om barnen inte kommit igång med lek med varandra.
Sedan tror jag att du måste kräva viss egen tid. Det kanske inte räcker till att ha en egen häst men att vara medryttare ngn dag i veckan borde inte vara omöjligt. Där tror jag också att du måste jobba med ditt eget tänk så att du inte fastnar i att det är barnets fel att du msåte ge upp allt det du tyckte/tycker är viktigt. Det är inte helt ovanligt att hästeriet (speciellt om man har flera hästar) blir svårt att genomföra även med normalaktiva barn.
Själv blev det så att jag fick börja om med ett föl (mina barn är 4 år nu) och så här i backspegeln var det ganska bra för mig att "slippa" ridkravet då jag tyckte det var svårt att räcka till och även ge min sambo egentid.
Laga stora satser mat när den andra föräldern tar barnansvar så att det bara är att sätta i micron. Försök få den rent praktiska biten att fungera så är förutsättningarna bättre.
Du får gärna pm:a om var du bor i Västerbotten, jag bor ju också där. Är det i närheten kanske vi kan träffas?
Hälsningar Sar
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Förbjöds hålla djur – hotade skjuta huvudet av handläggare- Hästnyheter När länsstyrelsen med hjälp av polis skulle ta om hand om en häst hotade Olofströmsbon att skjuta skallen av handläggaren. Mannen ska...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 7
- Hästnyheter
-
Svenska förslaget nobbas – reglerna ändras inte
- Hästnyheter Sverige går offensivt fram på frågor rörande hästvälfärden. Kampen för att göra bettet kandar frivilligt på internationellt tävlande...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 21
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Flyga med täta bihålor- Kropp & Själ Samma här. Hade fruktansvärd smärta en gång under en flygning när jag var förkyld, främst i öronen. Men det släppte så fort vi landat...
- Malibu_Stacy
- Svar: 6
- Visningar: 55
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Kattbilder #10- Övr. Katt Matte hade beställt ett par tofflor. Bra det så jag fick en kartong.
- stjarnhimmel
- Svar: 12
- Visningar: 686
- Katt
-
Border collie?- Hundavel & Ras De vägrar svara på frågor. :down:
- Migo
- Svar: 30
- Visningar: 1 659
- Hund
Hästrelaterat
-
Vi med egen gård/stall- Anläggning Jag hade testat nät! Hade jag orkat hade jag ordnat nät att fästa i botten på hölådorna jag har men ger fritt där i istället när jag...
- the_connemara
- Svar: 1 025
- Visningar: 93 872
- Hästmänniska
-
Jättestressad vid insläpp - äldre häst
- Hästhantering Nu har jag inte läst tråden jättenoga, så ber om ursäkt om jag missat något. Tyckte mig se någonstans att hon verkar gå ensam. Kan hon...
- Sirap
- Svar: 23
- Visningar: 467
- Träning
