Var det så här livet skulle bli?

[glittra]

Sv: Var det så här livet skulle bli?

En förskola med anställda förskollärare som har hand om barnen när vi föräldrar är på våra jobb. Jag tycker också att de borde ha bättre handlingsberedskap. Jag har efterlyst stödresurs via elevhälsan för flera år sedan. Vem är det som är ansvarslös? Är det jag som förälder? Vad tycker du att jag ska göra?

Det är inte du som är ansvarslös.

Jag är inte så insatt i exakt hur det fungerar inom förskolan (säkert någon annan som kan svara på det), men jag tycker att du kan kolla upp om din sons förskola har en "Handlingsplan för hot & våld" eller liknande. Där anser jag att det ska finnas regler för hur hot/våld barn/barn och barn/personal (samt även personal/barn) ska hanteras. Exempelvis så tycker jag att det bör finnas incidentrapporter för de händelser som du berättar om.
Förskolan måste reagera på detta!

Lycka till!

 

[Sar]

Sv: Var det så här livet skulle bli?

Jag har med spänning väntat på inlägg från dig med förhoppningen att det kanske "vänt". Så tråkigt att det istället blivit värre, du har min fulla sympati!
Jag tycker att du fått bra tips om olika vägar ni kan vända er till. Och det gör mig ledsen och upprörd över att ni fortfarande inte fått någon bra hjälp trots att ni sökt genom elevhälsan.
Stora styrkekramar, kämpa på!

 

[mimmipigg]

Sv: Var det så här livet skulle bli?

Ansvaret ligger inte på dig som förälder (annat än om du nekar till förslagen hjälp) kontakta ansvarig rektor för ditt barns förskola och tala om att detta inte kan få fortgå.
Får det gå längre kommer ditt barn att få problem med kompisar som drar sig undan och kompisarna riskera skador.
Nackdelen är att man får vara ganska påstridig för att få hjälp och jag har full förståelse om du inte har den orken, kanske kan du få stöttning av personalen på förskolan vid ett sånt samtal?

 

[break_a_leg]

Sv: Var det så här livet skulle bli?

*kl*
Jag jobbar ju med barn/elever med olika slags funktionshinder och har gjort i ganska många år. I princip ALLA föräldrar till utåtagerande barn gör så gott dom kan, så även de förskolor/skolor där dessa barn går.

Har du ett barn som har ett kroppsligt funktionshinder och tex behöver rullstol så får det barnet i princip alltid resurser utan några som helst problem. Det är mycket svårare att få resurser till barn med tex adhd och liknande.

 

[vallhund]

Sv: Var det så här livet skulle bli?

Det räcker väl med att ett litet barn har tagit livet av ett ännu mindre barn bara för någon månad sedan.

Hur kan de andra föräldrarna acceptera detta? Men de kanske inte har fått reda på vad som har hänt?

Om han nu är så aggressiv så är det fullständigt vansinigt och ansvarslös att låta honom vara obevakad med andra barn.

Mvh

Tora

Och barn som dödar andra barn har ADHD?
Har du inget bättre att komma med än att gnugga in salt i TS sår kanske du borde låta bli att skriva i tråden?

Spysmilie vore på sin plats.

 

[Zaria]

Sv: Var det så här livet skulle bli?

*knapplån*

Nu får jag väl en massa påhopp men ändå:

Han har alltså tagit strypgrepp på två andra barn på förskolan och minst en vuxen människa? Fattade jag det rätt?

Så får det ju absolut inte fortgå. Det räcker väl med att ett litet barn har tagit livet av ett ännu mindre barn bara för någon månad sedan.

Hur kan de andra föräldrarna acceptera detta? Men de kanske inte har fått reda på vad som har hänt?

Om han nu är så aggressiv så är det fullständigt vansinigt och ansvarslös att låta honom vara obevakad med andra barn.

Mvh

Tora

Vad tänker du att TS skall göra åt vad som händer på förskolan? Och på vilket vis hjälper du henne genom att kläcka fram såna grodor?

När barnet är på förskolan är det förskolans ansvar att se till att sådana saker inte händer och att trycka på att de behöver hjälp med tex en resurs/stöd för att förhindra att sådana saker händer där.

 

[mimmipigg]

Sv: Var det så här livet skulle bli?

Jag har arbetat som förskollärare i 25 år och har upplevt många föräldrar som nekar till att deras barn behöver hjälp, detta speciellt när det handlar om neuropsykiatriska diagnoser. Därför skrev jag som jag gjorde, ett barn med ett fysiskt handikapp är betydligt mycket mindre stigmatiserande för föräldrar.
Nu blir detta en utvikning eftersom TS verkar vara en mycket duktig förälder, om än trött och slut, med god koll på läget och behovet av hjälp.

 

[Tora]

Sv: Var det så här livet skulle bli?

*knapplån*

Oberoende av diagnos så är det ett barn som är aggressivt, tydligen har svårt med implulskontroll och redan tagit strypgrepp på två barn och en vuxen.

I grund och botten är det väl föräldern som har ansvar för sitt barn. Funkar ingenting så får man som förälder ta sitt ansvar för barnet tills man får rätt hjälp och stöd.

Är det bara jag som inser allvaret i att ett annat barn som redan har tagit strypgrepp på tre personer får obevakat umgås med andra yngre barn?

Om förkolan har låtit detta fortgå så är det ju helt sanslöst men till sist så har man ju som sagt ansvaret för sina barn.

Det är inte frågan om att strö salt i såren. Vad skall man säga till den förälder som får åka till sjukhuset och hämta sitt barn för att ett annat barn har försökt stypa barnet i fråga? Speciellt som det var ett känt problem hos både förskola och barnets förälder.

Att någon är stökig och bråkig är en sak. Strypgrepp är något helt annat. Speciellt när det har häntr tre gånger.

Mvh

Tora

 

[break_a_leg]

Sv: Var det så här livet skulle bli?

Det är väl lika bra att man buntar ihop alla barn/unga med neuropsykiatriska funktionshinder på samma ställe, låser dörren och slänger nyckeln?

Förlåt, men jag är rätt trött på att många tror att bara för att man har adhd, Asperger eller både så är man en fara för omvärlden.

God jul!

 

[tessiem]

Sv: Var det så här livet skulle bli?

Men snälla du, ungen är knappt fem år, om han är "obevakad" så är det skandal för inga femåringar ska vara obevakade på förskolan i den åldern.
Att sen orera om att ett barn blivit mördaty av ett annat barn är bara larvigt och korkat, det är EXTREMT ovanligt och det är knappast så att TS arn är det enda barnet på landets förskolor med aggressivt beteende och dålig impulskontroll.

Till TS: Kämpa på, vad stark du är.
Har en bror som har varit väldigt aggressiv och stökig som barn, ungdom.
Det behöver verkligen inte gå åt helvete. Min bror funkar idag som vem som helst men kämpar fortfarande för att få adekvat hjälp och/eller diagnos.
Han fungerar dock numer när han lärt sig att undvika situationer han inte kan hantera (typ krogen) och är faktiskt idag en vettig människa med jobb, familj osv.

*knapplån*

Nu får jag väl en massa påhopp men ändå:

Han har alltså tagit strypgrepp på två andra barn på förskolan och minst en vuxen människa? Fattade jag det rätt?

Så får det ju absolut inte fortgå. Det räcker väl med att ett litet barn har tagit livet av ett ännu mindre barn bara för någon månad sedan.

Hur kan de andra föräldrarna acceptera detta? Men de kanske inte har fått reda på vad som har hänt?

Om han nu är så aggressiv så är det fullständigt vansinigt och ansvarslös att låta honom vara obevakad med andra barn.

Mvh

Tora

 

[Kattennizze]

Sv: Var det så här livet skulle bli?

*knapplån*

Oberoende av diagnos så är det ett barn som är aggressivt, tydligen har svårt med implulskontroll och redan tagit strypgrepp på två barn och en vuxen.

I grund och botten är det väl föräldern som har ansvar för sitt barn. Funkar ingenting så får man som förälder ta sitt ansvar för barnet tills man får rätt hjälp och stöd.

Är det bara jag som inser allvaret i att ett annat barn som redan har tagit strypgrepp på tre personer får obevakat umgås med andra yngre barn?

Om förkolan har låtit detta fortgå så är det ju helt sanslöst men till sist så har man ju som sagt ansvaret för sina barn.

Det är inte frågan om att strö salt i såren. Vad skall man säga till den förälder som får åka till sjukhuset och hämta sitt barn för att ett annat barn har försökt stypa barnet i fråga? Speciellt som det var ett känt problem hos både förskola och barnets förälder.

Att någon är stökig och bråkig är en sak. Strypgrepp är något helt annat. Speciellt när det har häntr tre gånger.

Mvh

Tora

Men TS har ju skrikit sig blå efter hjälp! Det som är problemet är att vi lever i ett samhälle med mkt knappa resurser efter alla nedskärningar, så det ÄR svårt att få hjälp. Självklart har man som förälder ett ansvar för sitt barn, men när jag läser TS inlägg så framstår hon och hennes partner som mycket dugliga och kompetenta föräldrar, och jag hade kastat in handduken själv för länge sen tror jag. Hur sjutton ska hon orka med sin son egentligen? Hon har ju sökt hjälp, påtalat problemet om och om igen, vad mera ska hon göra??? Givetvis är det allvarliga problem som sonen har, det har ju aldrig TS förnekat heller, utan tvärtom!
Jag hoppas prinsus ändå haft en någorlunda trevlig jul!

 

[Rialavargen]

Sv: Var det så här livet skulle bli?

hmmm någonstan i detta förstår jag "Toras" inlägg.

Som förälder till ett barn som fick ta emot flera otäcka utfall från ett annat barn, på dagis så måste jag nog tillstå att det inte kändes bra i maggropen när vi lämnade vårt barn på dagis. Barnet mådde inte bra, mitt barn mådde inte bra, jag och min man kände maktlöshet och jag vet att föräldrarna till barnet också kände sig maktlösa. Till slut KRÄVDE vi att detta skulle upphöra, och då sattes flera åtgärder in som löste vårt problem. Jag hade i och för sig en ganska bra kontakt med barnets ena förälder och vi kunde tala om saken, på ett konstruktivt sätt. Mot förskolan därimot körde vi till slut en stenhård linje: problemet skall bort.

Hade jag varit förälder till det barn fick stryptag på mig så hade jag blivit enormt arg. Vi är föräldrar som överlämnar våra barn på förskola, då ska det finnas så mycket personal att inte sådana företeelser förekommer. Beteende är naturligtvis helt oacceptabelt. Jag lastar inte föräldrarna på något sätt, utan de som har ansvar för barnen i rådande situation.

Det borde inte vara fel att få säga sin sak, även om den smärtar. Varför skall man inte kunna se problematiken från flera håll, utan att man skuldbelägger vederbörande, TS? Alla föräldrar måste känna sig trygga med att lämna sina barn på förskola.

För övrigt hoppas jag med hela mitt hjärta att ni får snar och adekvat hjälp. Du har kämpat hårt och jag vill inte på något sätt lägga skuld på dig. Ansvaret ligger hos förskolan och till syvene och sist hos ansvarig rektor.

 

[Brandgul]

Sv: Var det så här livet skulle bli?

Jag förstår inte protesterna alls mot Toras inlägg. Att någon i gruppen tar stryptag är MYCKET allvarligt och traumatiskt för det barnet som råkar ut för det. Att femåringar aldrig ska lämnas utan uppsikt är ju rent bullshit. Femåringar har färst personal per barn och ni måste ha en romantisk syn på hur man tex löser personalens lunchraster... Kommunpolitikerna ska agera PRONTO och skjuta till pengar för en resurs i gruppen. Jag skulle bli vansinnig om mitt barn råkade ut för sådan kränkande behandling.

Någon efterlyste en sorts handlingsplan och det kan i vissa kommuner heta Likabehandlingsplan och vara offentlig.

Jäkligt tufft om man som förälder själv ska behöva bråka och söka denna hjälp, med ibland kan det ta bra skruv om man gör det själv. Hade jag varit personal i den gruppen hade jag personligen gått upp till BUN och inte väntat på något långsamt beslut. Det finns många andra barn att tänka på i gruppen och de ska kunna känna sig trygga. Lika trygg som prinsus ska känna sig när hon lämnar sitt barn att han också får en bra dag där hans behov möts upp och tillfredsställs.

 

[Mirtai]

Sv: Var det så här livet skulle bli?

Någon efterlyste en sorts handlingsplan och det kan i vissa kommuner heta Likabehandlingsplan och vara offentlig.

Den SKA finnas enligt lag. Varje förskola och skola är enligt lag skyldiga att ha en likabehandlingsplan eller trygghetsplan.

Diskrimineringsombudsmannen skriver lite om det här och här kan man läsa mer i den nya skollagen

 

[Petruska]

Sv: Var det så här livet skulle bli?

Jag skulle bli vansinnig om mitt barn råkade ut för sådan kränkande behandling.

Hur hade du, och för all del även Tora, reagerat om det hade varit era barn som tagit stryptagen?

Det är intressant hur sympatierna för TS här plötsligt vänds till hur hemskt det vore för er och era barn att drabbas av ett barn som TS pojke på sin förskola.

Det är ju inte direkt så att TS förringar pojkens problem, det är inte så att hon undanber sig hjälp.

 

[Brandgul]

Sv: Var det så här livet skulle bli?

Precis som jag skrivit två gånger tidigare i tråden. Jag skulle själv kontaktat kommunen och sagt att nu behövs det resurs till gruppen. Som förälder ska jag inte behöva göra det, men jag vet vad bra snurr det kan bli om någon förälder börjar hota. Skolinspektionen, kränkande behandling osv. Det skulle vara helt fruktansvärt att vara den föräldern som alla kollar snett på för att barnet gör tokiga saker. Ingen vill vara i den sitsen. Jag tycker att det är lite trögt av förskolan att inte agera mer. Många säger att man inte kan få resurs om man inte har diagnos, men det stämmer inte. Man måste beskriva behov, konsekvens och tillvägagångssätt.

Men man måste som personal agera och inte bara säga att det inte går eller säga att man gör ett utmärkt arbete för att man inte vill tappa ansiktet eller säga att man inte klarar av sitt jobb. Det är barnet och barnets behov det handlar om och det måste alla förstå, även de politiker som är med och tar beslut. Det handlar inte om hur duktig man är som pedagog. Man kan vara hur duktig som helst, men står man med händerna fulla med massa femåringar har man inte all tid i världen. I sådana här fall handlar det även om föräldrarnas behov. De måste känna sig trygga när de lämnar sitt barn. De måste veta att deras barn får stöd och hjälp i de situationer hen behöver hjälp i. Det är helt odiskutabelt.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Var det så här livet skulle bli?

Precis som jag skrivit två gånger tidigare i tråden. Jag skulle själv kontaktat kommunen och sagt att nu behövs det resurs till gruppen. Som förälder ska jag inte behöva göra det, men jag vet vad bra snurr det kan bli om någon förälder börjar hota. Skolinspektionen, kränkande behandling osv. Det skulle vara helt fruktansvärt att vara den föräldern som alla kollar snett på för att barnet gör tokiga saker. Ingen vill vara i den sitsen. Jag tycker att det är lite trögt av förskolan att inte agera mer. Många säger att man inte kan få resurs om man inte har diagnos, men det stämmer inte. Man måste beskriva behov, konsekvens och tillvägagångssätt.

Men man måste som personal agera och inte bara säga att det inte går eller säga att man gör ett utmärkt arbete för att man inte vill tappa ansiktet eller säga att man inte klarar av sitt jobb. Det är barnet och barnets behov det handlar om och det måste alla förstå, även de politiker som är med och tar beslut. Det handlar inte om hur duktig man är som pedagog. Man kan vara hur duktig som helst, men står man med händerna fulla med massa femåringar har man inte all tid i världen. I sådana här fall handlar det även om föräldrarnas behov. De måste känna sig trygga när de lämnar sitt barn. De måste veta att deras barn får stöd och hjälp i de situationer hen behöver hjälp i. Det är helt odiskutabelt.

Det handlar inte alltid om extrapersonal eller resurser i form av fler "vakter". Det kan också vara så att förskolan/skolan behöver organisera sitt arbete annorlunda eller ta tag i personalens attityd/kulturen i arbetslaget.

Ser man individen eller ser man sammanhanget?

En del barn mår väldigt mycket bättre bara man har skapat klarare rutiner, lugnare "in- och utsläpp", raster, ratsaktiviteter, gruppsammansättning och aktivitet utifrån gruppens förmåga etc etc.

Vi har inom mitt gebit en självdestruktiv individ som biter sig och slår sig vid stress. Står en person på fel plats när det händer så kan den personen råka ut för slag. Förvisso inte förskola, men ändå.

Alternativet har i detta fallet inte varit mer personal, utan mer genomtänkt struktur och pedagogik. Likaså har förhållningssättet gentemot ilskan en stor betydelse för om beteendet skall eskalera eller dämpas.

Ibland saknas kompetens och inte resurser i form av antal människor.

 

[break_a_leg]

Sv: Var det så här livet skulle bli?

Ibland saknas kompetens och inte resurser i form av antal människor.

Precis!

*och så några tecken till*

 

[prinsessfeminist]

Sv: Var det så här livet skulle bli?

Precis!

*och så några tecken till*

Tack! Du förstår vad jag menar!

Svårigheten med det är att det kräver en kompetent ledning som vågar fatta genomgripande beslut och en ledning som har förmåga att följa upp och utvärdera resultat.

Tyvärr är inte ledningen alltid så insatt, kunnig, närvarande eller modig. Och frågar man arbetslagen själva så ser de ofta att lösningen är fler händer, så att "någon" kan gå iväg med det trilskande barnet. Den eftertänksamhet och reflektion som krävs, samt gemensamma språk och ytterligare organisatoriska ansträngningar kräver en närvarande och engagerad ledning.

Ibland förstör personalen för både sig själva och barnet/eleven -trots att man menar väl. Eller så ser man till sin egen bekvämlighet och tänker mindre på individen.

 

[Petruska]

Sv: Var det så här livet skulle bli?

Precis som jag skrivit två gånger tidigare i tråden. Jag skulle själv kontaktat kommunen och sagt att nu behövs det resurs till gruppen. Som förälder ska jag inte behöva göra det,

I sådana här fall handlar det även om föräldrarnas behov. De måste känna sig trygga när de lämnar sitt barn. De måste veta att deras barn får stöd och hjälp i de situationer hen behöver hjälp i. Det är helt odiskutabelt.

Som jag tolkar dig säger du i så fall också emot Tora på ett ganska kraftfullt sätt, precis som flera andra. Eftersom du lägger ansvaret på förskolan och kommunen. Tora lägger det på föräldern (och då föräldern till det stökiga barnet, inte de andra föräldrarna), även under den del av dagen som barnet är på förskolan.

När det gäller den trygghet du talar om, handlar det som jag tolkar dig inte enbart om att naturligtvis ingen ska bli skadad på förskolan, det handlar också om att de mest utagerande barnen som har svårast att hantera sina känslor ska få det stöd de behöver för att inte hamna i lägen där det går över styr. Utagerande och svåra barn mår nog oftast inte bäst av att ingen hjälper dem att hejda sig.