Sv: Nu är livet slut
Vi har avlastningsfamilj till vårt barn. Inte alls jättehemskt, utan skönt, både för barnet och oss. Vi får tid för återhämtning och kan vara trevligare och bättre föräldrar med mer ork för barnet. Jag jobbar inte så mycket, men barnet får vara på dagis full tid, av sociala skäl. Vi är på intet vis några misslyckade föräldrar, utan har ett krävande barn, och behöver all hjälp vi kan få, då inga mor o farföräldrar finns i närheten, och vi ser avlastningen som substitut för dessa.
Avlastningsfamiljen är jättebra, och vi kan känna oss helt trygga i att barnet mår bra där, då det tycker det är roligt att vara där, och oftast kommer hem på bra humör.
Känner igen dina känslor (för jag har varit där själv och hamnade i en djup depression och utbrändhet ), för att vara en bra förälder, så måste man även få egentid och ägna sej åt sånt, som får batterierna laddade igen. Det måste vara en bra balans mellan jobb, måsten, fritid och sömn, annars bränner man ut sej. Tveka inte att söka avlastning eller stöd, man behöver inte känna sej som en dålig människa för att man tar hjälp, när man har barn som kräver mer än man kan ge. Och gör det innan du hamnar med näsan under vattnet..kramar och hoppas det blir bättre när ditt barn blir äldre. Vår som nu är 5 år, är lite lätthanterligare nu, men jag minns väl hur det var när det var som värst.
