Det får du nog förklara, för där hänger jag inte med. Om det bara tar några minuter att skala och hacka det som behövs till en god näringsriktig måltid så måste det väl ändå vara värt ansträngningen?
Jag fick det förklarat för mig av en vän på ett sätt som åtminstone jag tyckte gav mig ett annat perspektiv på "orkar inte/kan inte" och "men om du gör något gott/kul/tillräckligt positivt orkar du väl?". Sedan jag själv blev utmattad för ett par år sedan kan jag själv också relatera mycket mer till det hen beskrivit och har själv faktiskt haft användning av en del energibesparande strategier som hen berättat om, men med skillnaden att för mig blir mina symptom betydligt bättre allteftersom jag återhämtar mig, vilket det inte blev för henom. (Hen är dock hjälpt av mediciner nu)
Tänk dig att du när du äter mat alltid skulle vara tvungen att stå på ett ben, utan att ta stöd mot något. Det är så det är för dig helt enkelt. Det går ju såklart utmärkt att äta även om man står på ett ben, man äter ju med munnen och inte med fötterna. Men det kommer vara rätt arbetsamt, och en del av hjärnan kommer hela tiden att behöva vara fokuserad på att hålla balansen. Det kommer att vara trevligare att äta god mat än äcklig mat, men allra mest lockande kommer att vara att sätta ner andra foten och gå därifrån.
Och tänk dig att du medan du läser ett recept eller en bok har hörlurar i öronen med radio på som hela tiden hoppar mellan olika frekvenser. Du kommer att kunna ta dig igenom receptet, boken eller TV-programmet, för du KAN ju läsa. Du KAN alfabetet, du KAN svenska, du FÖRSTÅR ju vad orden betyder. Men det kommer vara ansträngande för dig att behålla fokus, särskilt när ljudet i öronen inte ens håller sig till en frekvens utan hela tiden hoppar runt och byter spår. Du kommer att behöva ta dig igen en liten bit i taget, och du kanske kommer att tappa bort dig. Du kommer att klara det, men det kommer att kosta energi.
Just att vanliga vardagsaktiviteter kräver så mycket mer energi är problemet för min vän. Hen vet hur man gör, men fick inte ihop sin vardag. När ALLT kräver mer energi räcker inte batteriet till helt enkelt, och det är ju inte så konstigt heller om hen hela tiden måste köra med turbon påslagen för att något alls ska bli gjort. Det finns inga mellanlägen där, full gas eller totalt stopp, och då tar bensinen i tanken snabbt slut. (Och just växlingen mellan gas och broms har drivit mig till vansinne under våra år tillsammans, men numera kan även jag se tecknen och förstå och underlätta i vår relation på ett helt annat sätt än tidigare)
