NPF- utredning

[Wille]

Det får du nog förklara, för där hänger jag inte med. Om det bara tar några minuter att skala och hacka det som behövs till en god näringsriktig måltid så måste det väl ändå vara värt ansträngningen?

Jag kommer helt enkelt inte till skott med sådant som är ansträngande. Vinsten är ofta inte värd ansträngningen. Att komma igång med något är jättejobbigt.

 

[Red_Chili]

Tex är det en mardröm att åka buss/tåg. Jag lyssnar (inte hör, lyssnar) på alla konversationer inom hörhåll samtidigt, eftersom min hjärna inte kan sortera. Det är fruktansvärt utmattande och jag kunde inte förstå folk som frivilligt använde dessa transportmedel. Jag åkte ibland in till universitetet med buss (ca 45 min) och fick direkt ta bussen tillbaka för att jag var helt slut i huvudet, och därför också missa föreläsningen/lektionen.

Haha, åh gud. Så många gånger som jag funderat på hur folk alls klarar av att vara i tex stadsmiljö, äta på restaurang när det är många gäster där eller bara jobba när fel radiokanal är inställd på någon radio som hörs inne på kontoret. Köpte i höstas hörlurar som stänger ute ljud från omvärlden. Svindyra, men det behövdes för att få några som verkligen var bra och herregud så skönt det är att bara slippa alla (oönskade) ljud.

 

[bettysmatte]

Jag kommer helt enkelt inte till skott med sådant som är ansträngande. Vinsten är ofta inte värd ansträngningen. Att komma igång med något är jättejobbigt.

Jo, jag förstår det. Men vinsten i det här fallet skulle ju i och för sig vara väldigt stor, dvs att slippa ha ångest över måltiderna som du har tagit upp i ett flertal trådar.

 

[Wille]

Jo, jag förstår det. Men vinsten i det här fallet skulle ju i och för sig vara väldigt stor, dvs att slippa ha ångest över måltiderna som du har tagit upp i ett flertal trådar.

Jag har ingen ångest över måltiderna. Ångest för mig innebär en panikkänsla, overklighetskänslor och kraftiga skakningar/darrningar.

Jag tror inte alls att du förstår. Att jag skulle få färdig mat genom att laga mat gör inte att jag kommer över svårigheten att starta och genomföra matlagningen. Det är för övermäktigt.

 

[nightcrawler]

Jag har ingen ångest över måltiderna. Ångest för mig innebär en panikkänsla, overklighetskänslor och kraftiga skakningar/darrningar.

Det där är panikångest, inte vanlig ångest

 

[bettysmatte]

Jag har ingen ångest över måltiderna. Ångest för mig innebär en panikkänsla, overklighetskänslor och kraftiga skakningar/darrningar.

Jag tror inte alls att du förstår. Att jag skulle få färdig mat genom att laga mat gör inte att jag kommer över svårigheten att starta och genomföra matlagningen. Det är för övermäktigt.

Mycket möjligt att jag inte förstår. Men jag skiljer på panikångest, som jag tycker att du beskriver, och "vanlig" ångest.
"Vanlig" ångest är för mig en väldigt stark oro över saker och ting, som man kan känna en längre tid. Man kan vara rastlös, orolig, ledsen, nervös få ont i kroppen, osv.

 

[Wille]

Det där är panikångest, inte vanlig ångest

Jag vet inte vad vanlig ångest är.

 

[Mumfie]

Om de exekutiva funktionerna brister (som tex vid Autism och andra NPF diagnoser) så kan ett moment bli oöverstigligt. Jag brukar förklara det som att jag "inte orkar" vilket är både rätt och fel. Jag orkar egentligen uppgiften/momenten men jag orkar inte komma igenom problemet med att utföra dem.

(när jag mår som värst kan jag fastna i soffan i timmar för att jag inte orkar gå och lägga mig. Dvs, hjärnan säger "gå upp, gå till sängen, gå och lägg dig" men jag kommer inte upp.

Oj vilken igenkänning! Jag är relativt nydiagnostiserad (autism) och har försökt läsa på så gott jag kan men det är mycket jag inte riktigt förstår än.

Att inte orka gå och lägga sig är något jag känt så många gånger, men som många inte tycks förstå. Att inte orka gå och hämta något, hänga upp en jacka på en galge, plocka upp något jag tappat etc är andra saker och sånt jag blir van att kallas lat för. Och jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det heller. Jag orkar inte, men mitt "orkar inte" kanske är annorlunda från andras "orkar inte".

 

[Raderad medlem 120709]

Det får du nog förklara, för där hänger jag inte med. Om det bara tar några minuter att skala och hacka det som behövs till en god näringsriktig måltid så måste det väl ändå vara värt ansträngningen?

Riktigt så enkelt är det inte när man har problem med exekutiva funktioner, eftersom en stor del av problemet är allt som innebär flera moment. För dig kanske skala och hacka är som ett enda moment, men har man t ex NPF så kan det se ut mer såhär:
1. Ta fram lök
2. Ta fram skärbräda
3. Ta fram kniv
4. Skala löken
5. Hacka löken (och bestämma hur stora bitar dessutom, bara det kan vara en procedur)
6. Plocka undan skärbräda
7. Plocka undan kniv
8. Jaha, vad sjutton var det jag skulle ha lök till?

Och vips så har man gjort slut på en stor del av sitt batteri för dagen, ett batteri som ändå bara är halvt laddat som bäst.

 

[Wille]

Mycket möjligt att jag inte förstår. Men jag skiljer på panikångest, som jag tycker att du beskriver, och "vanlig" ångest.
"Vanlig" ångest är för mig en väldigt stark oro över saker och ting, som man kan känna en längre tid. Man kan vara rastlös, orolig, ledsen, nervös få ont i kroppen, osv.

Ok, har ingen vanlig ångest heller över maten.

 

[bettysmatte]

Riktigt så enkelt är det inte när man har problem med exekutiva funktioner, eftersom en stor del av problemet är allt som innebär flera moment. För dig kanske skala och hacka är som ett enda moment, men har man t ex NPF så kan det se ut mer såhär:
1. Ta fram lök
2. Ta fram skärbräda
3. Ta fram kniv
4. Skala löken
5. Hacka löken (och bestämma hur stora bitar dessutom, bara det kan vara en procedur)
6. Plocka undan skärbräda
7. Plocka undan kniv
8. Jaha, vad sjutton var det jag skulle ha lök till?

Och vips så har man gjort slut på en stor del av sitt batteri för dagen, ett batteri som ändå bara är halvt laddat som bäst.

Tack - bra beskrivning ! Det var lite det jag misstänkte.

 

[Calmiche]

Riktigt så enkelt är det inte när man har problem med exekutiva funktioner, eftersom en stor del av problemet är allt som innebär flera moment. För dig kanske skala och hacka är som ett enda moment, men har man t ex NPF så kan det se ut mer såhär:
1. Ta fram lök
2. Ta fram skärbräda
3. Ta fram kniv
4. Skala löken
5. Hacka löken (och bestämma hur stora bitar dessutom, bara det kan vara en procedur)
6. Plocka undan skärbräda
7. Plocka undan kniv
8. Jaha, vad sjutton var det jag skulle ha lök till?

Och vips så har man gjort slut på en stor del av sitt batteri för dagen, ett batteri som ändå bara är halvt laddat som bäst.

Den beskrivningen var så tydlig och klockren att jag tar med mig den till mamma nästa gång hon klagar över att jag inte diskar varje dag

 

[nightcrawler]

Jag vet inte vad vanlig ångest är.

Ångest är att man mår dåligt över något. Man känner motstånd och känner sig nere och kanske lite illamående över något som man måste göra. T ex åka kollektivt, vara ute bland mycket folk. Ta tag i jobbiga saker

 

[TinyWiny]

Det får du nog förklara, för där hänger jag inte med. Om det bara tar några minuter att skala och hacka det som behövs till en god näringsriktig måltid så måste det väl ändå vara värt ansträngningen?

Ibland behöver man inte förstå. Man behöver bara respektera att det är som personen säger.

För dig är det så enkelt men hade du haft influensa, haft 40 graders feber en vecka-10 dagar och någon hade sagt till dig att nu ska du bestiga kebnekaise så hade du protesetrat och sagt att nej det går inte och det oavsett hur mycket det andre hade tjatat på dig. Du hade med stor sannolikhet tyckt att personen som tjatade på dig var väldigt respektlös som inte lyssnade på dig och bara respekterade det du sa också. Det är en dålig jämförelse såklart, från influensa blir man frisk men det blir man tyvärr inte från allt annat. Ibland är det inte som det är för en själv för andra och att då respektera det är det minsta man kan göra.

 

[Red_Chili]

Ångest är att man mår dåligt över något. Man känner motstånd och känner sig nere och kanske lite illamående över något som man måste göra. T ex åka kollektivt, vara ute bland mycket folk. Ta tag i jobbiga saker

Vet att det inte var riktat till mig, men alltså... det låter så milt Alltså, motstånd och lite illamående för att behöva göra jobbiga saker ser jag som något normalt. Det kanske inte är så? Eller?

 

[MiniLi]

Vet att det inte var riktat till mig, men alltså... det låter så milt Alltså, motstånd och lite illamående för att behöva göra jobbiga saker ser jag som något normalt. Det kanske inte är så? Eller?

Ångest är normalt. Det ingår i vårt normalfungerande men kan såklart vara olika starkt.

 

[bettysmatte]

Har du varit deprimerad någon gång? Utbränd?

Inte utbränd, men har haft andra problem som känns för privat för att diskutera.

 

[bettysmatte]

Ibland behöver man inte förstå. Man behöver bara respektera att det är som personen säger.

För dig är det så enkelt men hade du haft influensa, haft 40 graders feber en vecka-10 dagar och någon hade sagt till dig att nu ska du bestiga kebnekaise så hade du protesetrat och sagt att nej det går inte och det oavsett hur mycket det andre hade tjatat på dig. Du hade med stor sannolikhet tyckt att personen som tjatade på dig var väldigt respektlös som inte lyssnade på dig och bara respekterade det du sa också. Det är en dålig jämförelse såklart, från influensa blir man frisk men det blir man tyvärr inte från allt annat. Ibland är det inte som det är för en själv för andra och att då respektera det är det minsta man kan göra.

Visst är det så. Men en ökad förståelse är väl det ultimata?

 

[Eurydome]

Jag orkar inte, men mitt "orkar inte" kanske är annorlunda från andras "orkar inte".

Det lär det definitivt vara om du har en autismdiagnos.

 

[nightcrawler]

Vet att det inte var riktat till mig, men alltså... det låter så milt Alltså, motstånd och lite illamående för att behöva göra jobbiga saker ser jag som något normalt. Det kanske inte är så?

Som @MiniLi säger så kan det variera hur kraftigt man känner av det. Borde formulerat mej lite bättre. Vissa saker känner jag bara lite obehag för och andra får jag kraftig ångest över och mår riktigt dåligt. Andra saker kan jag få ren panikångest över.