NPF- utredning

[Otherside]

Hemma t.ex. Björkar är helt enkelt inte lummiga. Det är mycket stam och sen skir grönska upptill. I marknivå finns ingen grönska. Björkbladen är också för små för att det ska bli lummigt.

Men jag fattar faktiskt. Jag är från övre norrland och älskar den typen av skog, men numera bor jag söderut och kommer aldrig att flytta tillbaka. Även här längst ner i landet är vintrarna för långa och mörka och somrarna för korta. Men jag älskar bokskogen och de stora ekarna och skogen här är helt annorlunda mot den norrut. Jag älskar båda, dock, men de är olika.

Själv vill jag ha ett vinterboende på nån ö i Medelhavet så man åtminstone får se solen vintertid.

Jag förstår också att du inte vill släppa ditt hus och din trädgård, och att en flytt känns övermäktig. Men du måste måste få hjälp, aktiv hjälp, med ditt mående. Och där ligger nog bollen hos dig. Kan du bryta mönstret av att ge efter för orkeslöshet och motvilja så är jag övertygad om att där finns en väg ut ur eländet och in i ett roligare och gladare liv. Men startskottet måste du avfyra själv.

 

[Wille]

Leta efter annan diagnos än utmattningsdepression. Ta all hjälp du kan få.
Få slut på din ensamhet. Där kan en flytt vara en fördel.

Få människor mår bra ensam.

Du startar den ena sorgliga tråden efter den andra. Kämpar emot varje tips.

Var hygglig överseende mot människor så kan du få vänner.
Men du måste också bete dig. Ge och ta.

Kan ju vara något annat i tillägg till utmattningsdepression. Men det är det ingen som vet. De skattningskalor jag fyllt i har inte hintat åt något håll. Jag känner delvis igen mig i autism och add.

Jag har alltid varit ensam oavsett var jag bott så jag tror inte en flytt gör någon skillnad alls. Jag har försökt skaffa vänner men misslyckats. I skolan märker jag att jag inte tar initiativ till att prata med andra. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska säga. Om andra tilltalar mig pratar jag. Men jag vet aldrig hur man kommer förbi hej-hej-stadiet. Jag fikar med en granne ibland, men känner ingen personkemi i den relationen. Och den kontakten är ändå inte regelbunden.

Jag tycker verkligen att jag kan bete mig. Vet inte vad jag skulle kunna göra annorlunda. Jag har hört att jag är socialt kompetent.

 

[Kilauea]

Vilka lövträd klassar du som lummiga? *nyfiken* Jag vet inte ett dugg om träd men har alltid tyckt att björk lummar(?)

Lummar

 

[Wille]

Vilka lövträd klassar du som lummiga? *nyfiken* Jag vet inte ett dugg om träd men har alltid tyckt att björk lummar(?)

Framförallt alm, men också bok och ask. T.ex.

 

[ainasoja]

@Wille jag måste bara skriva att jag blir oerhörd provocerad av att du startar en tråd där du anser att du har en NPF diagnos eftersom du tidigare betett dig oerhört dåligt mot medlemmar med diagnoser i detta forum.

Du har uttalat dig fruktansvärt nedlåtande personerna med sådana diagnoser.

Men samtidigt blir jag nyfiken på vad som fått dig att ändra dig och att du nu anser att du har en diagnos som tillhör autismspektrumet?

 

[Wille]

@Wille jag måste bara skriva att jag blir oerhörd provocerad av att du startar en tråd där du anser att du har en NPF diagnos eftersom du tidigare betett dig oerhört dåligt mot medlemmar med diagnoser i detta forum.

Du har uttalat dig fruktansvärt nedlåtande personerna med sådana diagnoser.

Men samtidigt blir jag nyfiken på vad som fått dig att ändra dig och att du nu anser att du har en diagnos som tillhör autismspektrumet?

Jag anser inte att jag har det. Jag är bara tveksam till utredningens resultat. Livet fungerar ju uppenbarligen inte. Och jag känner mig ofta missuppfattad.

 

[ainasoja]

Jag anser inte att jag har det. Jag är bara tveksam till utredningens resultat. Livet fungerar ju uppenbarligen inte.

Fast man måste inte ha en diagnos för att livet inte fungerar.

Ibland behöver man helt enkelt ta sig själv i kragen och inse att det bara är en själv som kan börja vända skutan innan den sjunker.

 

[Wille]

Fast man måste inte ha en diagnos för att livet inte fungerar.

Ibland behöver man helt enkelt ta sig själv i kragen och inse att det bara är en själv som kan börja vända skutan innan den sjunker.

Ok. Och hur menar du att det skulle gå till? Jag gör ju redan vad jag kan. Jag gör faktiskt det bästa jag kan men uppenbarligen finns inte bättre förmåga.

 

[ainasoja]

Ok. Och hur menar du att det skulle gå till? Jag gör ju redan vad jag kan.

Nej det gör du ju uppenbarligen inte. Börja med att ha rutiner i din hygien, byte av sängkläder, städ, disk och matlagning.

Du tillåter dig själv att ligga i soffan och göra ingenting medans allt runt dig inklusive dig själv bara ramlar i sär.

Påstår inte att det görs på en gång men du måste få in rutiner och börja!

 

[Zinfernia]

Ok. Och hur menar du att det skulle gå till? Jag gör ju redan vad jag kan.

Fast nej, du harvar ju bara runt i samma spår hela tiden. Du skapar tråd efter tråd där du gnäller på allt, hittar fel på vartenda förslag eller råd du får och tycker inte att något duger.

 

[Myrten]

Kan ju vara något annat i tillägg till utmattningsdepression. Men det är det ingen som vet. De skattningskalor jag fyllt i har inte hintat åt något håll. Jag känner delvis igen mig i autism och add.

Jag har alltid varit ensam oavsett var jag bott så jag tror inte en flytt gör någon skillnad alls. Jag har försökt skaffa vänner men misslyckats. I skolan märker jag att jag inte tar initiativ till att prata med andra. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska säga. Om andra tilltalar mig pratar jag. Men jag vet aldrig hur man kommer förbi hej-hej-stadiet. Jag fikar med en granne ibland, men känner ingen personkemi i den relationen. Och deJn kontakten är ändå inte regelbunden.

Jag tycker verkligen att jag kan bete mig. Vet inte vad jag skulle kunna göra annorlunda. Jag har hört att jag är socialt kompetent.

Fetstil 1: Nästa gång någon pratar med dig, lägg på minnet hur personen öppnar samtalet. Så kan du göra så några gånger och på det sättet lära dig.

Fetstil 2: Du har en fika-kompis. Låt det stanna där och känn att det kan vara kul att fika med någon, även om er relation inte går längre. De flesta av oss har nog olika typer av relationer till sina vänner och kompisar. Några är nära vänner, andra någon man går ut och tar en fika med. Olika typer av relationer fyller olika behov. Men. Jag skulle vara försiktig med att skriva om någon att personkemi saknas etc. För jag vet ju inte hur den andra personen känner för mig och risken är att hen känner igen sig och tar illa upp, kanske t o m blir ledsen.

 

[_Elly_]

Är man helt slut i hjärnan så blir ens åsikter lätt uppstaplade som om personen inte tar in. Det blir gnällig ton fastän det inte menas så. När personen även skriver om sociala svårigheter... Jag tror verkligen att tonen faktiskt inte låter lika illa i TS huvud som vissa verkar läsa in TS har ändå visat sig reflektera över svaren som fås både i denna tråd och andra. Mycket är svårlöst även utan en trasig (utbrändheten,+ ev diagnos) hjärna utan startmotor. Det bästa hade nog varit ett annat boende, vem vet men med tanke på att TS brände ut sig av senaste flytten så är det nog inte en prio just nu när knappt ens att få i sig mat fungerar. TS medicinerar och går hos en psykolog ofta vilket ändå är några steg emot bättre psykisk hälsa.

Inte menat som att försvara allt eller förklara över TS huvud men...

 

[Shaggy]

Jag tycker verkligen att jag kan bete mig. Vet inte vad jag skulle kunna göra annorlunda. Jag har hört att jag är socialt kompetent.

Att skattningsskalor inte visar något förvånar mig faktiskt inte. En skattningsskala är till för att fyllas i en gång snabbt mer eller mindre utan analyser. Du har en tendens att knarka skattningsskalor och verkar i rätt stor utsträckning använda dem som en bekräftelse. I det läget fungerar de inte.
Angående diagnos så undrar jag fortfarande om du var ärlig under utredningen. I de här trådarna kommer det upp den ena saken efter den andra som pekar stenhårt mot autismproblem men när man nämner det så slår du ifrån dig med den ena ursäkten för beteendet efter den andra. Det jag har sett här är "rigiditet" (du har hittat ett sätt du vill göra saker och du vill för allt i världen inte ändra på dem, nej det är inte ett diagnoskriterie men många kriterier leder till tillståndet), konsistenskänslighet, extrem prokrastinering, specialintressen (du byter då och då), dålig på socialt samspel. Hur det är med känslighet mot klädkvalitet, modeller på kläder och tex lappar i kläder har jag ingen aning om eftersom du aldrig pratat om det.
Problemet är att du lär inte få en ny utredning via landstinget utan vill du ha en second opinion så lär du få skaffa den privat.

 

[ainasoja]

@Wille när jag var hemma med depression så såg jag till att ha rutiner kring städ, tvätt och skötsel av m7g själv.

Varje torsdag städade jag, bytte sängkläder och handdukar samt vattnade blommor. Hade tvättstuga i huset så jag tvättade även den dagen.

Diskade direlr efter matlagningen.

Jag åt middag varje dag kl 17.30.

Steg upp samma tider varje dag.

Jag började i liten skala med rutiner. När en rutin satt utökade jag det. Då hade jag koll på vad som skulle göras och vilken dag.

Du behöver inte smacka på med allt samtidigt. Börja med något litet som tex byte av sängkläder en dag i veckan.

När det sitter så uttökar du det med något annat. Men det är DU som måste få in det och DU som måste göra det.

 

[Hippocampus]

Jag är övertygad om att du kan mer än vad du tror. Du låter ångesten tala och ha kontroll "jag kan inte åka mer än en timme för då får jag ångest", ju fler gånger du säger eller skriver sådant fastnar det i hjärnan och det blir så. Du har ju redan bestämt det. Eller din ångest har bestämt det. Du låter hjärnan styra och kontrollera. Jag har ju själv haft både ångest, panikångest, tvångstankar och social fobi samt depression och när jag blev frisk så såg jag verkligen hur detta styrde. Kunde knappt göra något förrän "det" talade till mig.
Du kanske kan prova nåt med att du ska tex diska din tallrik, bestick och glas efter varje måltid du använt de. Eller egentligen vad som helst som du inte gör idag, något enkelt. Sen gör du det. Oavsett vad hjärnan berättar. Små små sätt att ta tillbaka sina egna tankar. Ska du åka 1 timme och 15 min, då gör du det. Hjärnan skräms. Du dör inte. hjärnan vill att du ska tro det.
Jag minns när jag tillsammans med terapeut lyckades "frigöra" mig från sådana tankar. Det var en otroligt obehaglig upplevelse, hjärnan försökte verkligen skrämma mig, jag blev fysiskt sjuk, den ville ju ha "kontrollen". Men jag lyckades och efter den sessionen var det verkligen en helt annan person som tittade ut. Små små förändringar men de måste göras oavsett, annars blir det ingen förändring i livet.

 

[annmarg]

@Wille ,skit i hur andra hanterat sitt. Hitta din väg. Snoka bakåt, med problematik du haft/har.

Och stäng inte vägar för behandlingsbetoder som fungerar. Även om du vill avfärda, testa under några månader. Finns inget att förlora.

Och starta inte fler trådar där du måste försvara dig.

 

[ainasoja]

Du har uppenbarligen inte förstått något alls. Jag har försökt och försöker, men lyckas inte på egen hand. Du har inte fattat hur det är att sitta och ladda en hel dag för att orka laga lite mat t.ex. Jag gör det inte med flit. Det blir bara inte bättre än så.

Det är mer än så som jag också försökt. I åratal, eller rättare sagt hela livet och jag har aldrig lyckats hur mycket jag än har försökt.

Jodå jag vet exakt hur det är. Du fattar inte att du inte ensam om att ha haft eller ha det så.

Jag har fatigue från helvetet. Sover gärna 20 timmar om jag får och kan.

Har fibro,.MS och varit både deprimerad och utbränd.

Så jo jag fattar exakt hur det är!

 

[Mineur]

Tråden behöver rensas så jag låser den tillsvidare.

/Mod