NPF- utredning

[Eurydome]

Den tanke jag får är att den här frågan - uttalad eller i värsta fall bara outtalad antagen - är helt central i ett läge där det är risk för felbehandling. Jag har ingen som helst faktabaserad källa till min gissning, men jag tror att det kan vara en vanlig föreställning att man måste haft tusen järn i elden för att bli utbränd, och att det i sig gör att det finns risk att man använder sig av den förklaringsmodellen både som läkare/psykolog och som patient - för att det är vad man har. I verkligheten verkar det vara så att med npf-diagnos kan man snarare bränna ut sig "i vardagen" medan man samtidigt är väldigt framgångsrik på ett jobb eller en hobby. Eller så lyckas man inte alls med jobb och hobby, för att man inte lyckas med mat, sömn, hygien och att ta sig iväg.

Det kan vara olika men att man nog ska akta sig för att tro att man måste haft sjuttioelva olika aktiviteter, ett ansvarsfullt och stressigt jobb osv, för att ha skäl nog att bli utmattad. Särskilt om det finns npf i bakgrunden, då blir kartan en helt annan.

Det var exakt det jag ville åt. Tack för förtydligandet.

 

[Wille]

Det här är väldigt typiska grejer en närstående med npf också känner är centralt. Grejer ackumuleras, stök överallt och det blir svårt att få ordning eftersom hen är pedant egentligen och ska det ändå städas måste det vara korrekt och på djupet eftersom annars är det ju ändå stökigt och pedantinsatsen tar så mycket energi att den inte blir av. Mat varieras mellan fåtalet rätter hen lärt sig utantill men orkas oftast inte med och få blir det mackor, kakor, jordnötter eller inget.

Låter lite som jag.

Levde du under stark press och stress med höga krav både i och utanför arbetet? Eller vad var det som gjorde att du blev utmattad?

Det är inte ovanligt att personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättning kraschar efter att i många år slitit hårt för att anpassa sig och leva upp till samhällets krav. Krav som för en person med npf kan vara omöjliga att leva upp till I längden.

Arbetet jag hade var inte bidragande till min krasch.

Jag kraschade efter flytten hit. Plötsligt hade jag massor att rodda med. Tvättmaskinen gick sönder och det krävdes mycket research för att hitta en ny. Sen när tvättmaskinen kom så hade jag fått fel maskin. Den var polsk i stället för svensk. Jag ägnade mycket tid till att brottas med företaget som sålt maskinen. Sen skulle en duschkabin installeras och det krävde också mycket research innan jag hittade den jag skulle ha. Och så skulle taket läggas om. Jag hade ett sjå att hitta hantverkare och stressade som fan att jag inte skulle ha råd. Sen skulle bilen bytas ut. Återigen ägnade jag många timmar åt research. Och så skulle trädgården fixas. Jag hade volontärarbetare som hjälpte mig men allt skulle organiseras och planeras. Jag körde på i 180 typ. Jag var säker på att allt skulle bli bra om man bara var noggrann och arbetade hårt. Allt det här ledde till utmattning.

Men hur tänker du det ska vara att plugga? Att man kan allt på en gång?

Förr har jag alltid lärt mig saker direkt. Det är det jag är van vid.

Har du berätta det för en läkare eller din psykolog?
Det verkar ju inte bra alls.

Har nog nämnt det.

 

[Thaliaste]

Det var exakt det jag ville åt. Tack för förtydligandet.

Funderade på om det var det du menade med andra stycket, men var inte säker. Justerade det citerade inlägget nu, för det var det första stycket jag syftade på.

 

[MiaMia]

Den tanke jag får är att den här frågan - uttalad eller i värsta fall bara outtalad antagen - är helt central i ett läge där det är risk för felbehandling. Jag har ingen som helst faktabaserad källa till min gissning, men jag tror att det kan vara en vanlig föreställning att man måste haft tusen järn i elden för att bli utbränd, och att det i sig gör att det finns risk att man använder sig av den förklaringsmodellen både som läkare/psykolog och som patient - för att det är vad man har. I verkligheten verkar det vara så att med npf-diagnos kan man snarare bränna ut sig "i vardagen" medan man samtidigt är väldigt framgångsrik på ett jobb eller en hobby. Eller så lyckas man inte alls med jobb och hobby, för att man inte lyckas med mat, sömn, hygien och att ta sig iväg.

Det kan vara olika men att man nog ska akta sig för att tro att man måste haft sjuttioelva olika aktiviteter, ett ansvarsfullt och stressigt jobb osv, för att ha skäl nog att bli utmattad. Särskilt om det finns npf i bakgrunden, då blir kartan en helt annan.

Kartan för vad som är "belastning" kan vara farlig att se för schablonartat på om det finns npf med i bilden.

Vilket också kan bli problematiskt i förhållande till sjukskrivningskriterier, tänkta rehabsteg etc. om man "egentligen" kan utföra arbetsuppgifterna, men inte klarar vardagsfunktionerna som behövs för att man ska komma dit i ett fungerande skick.
Det finns nog en och annan som skulle behöva sjukskrivas från sin "hemmavardag" men fortsätta gå till jobbet där man fungerar bättre... (men så ska man inte vara för vara hemma ska vara "lätt")

 

[Lillefrun]

Om de exekutiva funktionerna brister (som tex vid Autism och andra NPF diagnoser) så kan ett moment bli oöverstigligt. Jag brukar förklara det som att jag "inte orkar" vilket är både rätt och fel. Jag orkar egentligen uppgiften/momenten men jag orkar inte komma igenom problemet med att utföra dem.

(när jag mår som värst kan jag fastna i soffan i timmar för att jag inte orkar gå och lägga mig. Dvs, hjärnan säger "gå upp, gå till sängen, gå och lägg dig" men jag kommer inte upp.

Så sant! Bra beskrivet

 

[Inte_Ung]

Jag kraschade efter flytten hit. Plötsligt hade jag massor att rodda med. Tvättmaskinen gick sönder och det krävdes mycket research för att hitta en ny. Sen när tvättmaskinen kom så hade jag fått fel maskin. Den var polsk i stället för svensk. Jag ägnade mycket tid till att brottas med företaget som sålt maskinen. Sen skulle en duschkabin installeras och det krävde också mycket research innan jag hittade den jag skulle ha. Och så skulle taket läggas om. Jag hade ett sjå att hitta hantverkare och stressade som fan att jag inte skulle ha råd. Sen skulle bilen bytas ut. Återigen ägnade jag många timmar åt research. Och så skulle trädgården fixas. Jag hade volontärarbetare som hjälpte mig men allt skulle organiseras och planeras. Jag körde på i 180 typ. Jag var säker på att allt skulle bli bra om man bara var noggrann och arbetade hårt. Allt det här ledde till utmattning.

Man har mycket att rodda med när man har hus.
Jag skulle nog inte rekommendera eget hus till någon med en begränsad energi.

 

[Wille]

Man har mycket att rodda med när man har hus.
Jag skulle nog inte rekommendera eget hus till någon med en begränsad energi.

Jag trodde jag hade hur mycket energi som helst. Och så la jag många timmar på research när jag behövde. Jag valde aldrig första bästa lösning.

Men nu är det för sent att ångra sig. Jag sitter där jag sitter. Ibland tänker jag tanken på att flytta men blir ju fan utmattad av bara tanken. Jag orkar inte flytta. Och vart skulle jag ta vägen? Jag har ingen aning.

 

[MiaMia]

Man har mycket att rodda med när man har hus.
Jag skulle nog inte rekommendera eget hus till någon med en begränsad energi.

Kan vara både plus och minus med olika miljöer. En del av det som kommer med att bo i lägenhet och behöva ha att göra med folk nära på sig kan ta resurser från en med npf. Inte givet att hus är det sämsta valet, men det beror så klart på vilket hus och en massa olika faktorer också...
Det bör nog vara en individuell bedömning.

 

[Wille]

Kan vara både plus och minus med olika miljöer. En del av det som kommer med att bo i lägenhet och behöva ha att göra med folk nära på sig kan ta resurser från en med npf. Inte givet att hus är det sämsta valet, men det beror så klart på vilket hus och en massa olika faktorer också...
Det bör nog vara en individuell bedömning.

Jag skulle inte stå ut i lägenhet i längden. Så länge jag är sjuk och apatisk och grannarna är osynliga så skulle det funka, men utan de förutsättningarna så nej, det går inte.

 

[Raderad medlem 120709]

Man har mycket att rodda med när man har hus.
Jag skulle nog inte rekommendera eget hus till någon med en begränsad energi.

Och jag skulle säga precis tvärtom. Jag orkar verkligen inte mycket per dag men att bo i lägenhet var rentav själadödande och gjorde att jag hade ännu mindre energi än jag har nu. Enorm stresskälla att alltid ha andra nära inpå, med alla ljud och annat som det innebär. Skulle säga att det är väldigt vanligt om man har NPF av något slag.
Ja, klart att det är mycket jobb med hus, men är det inget som behöver fixas akut så kan man ta det i etapper i den mån man pallar. Jag bor i villa (inklusive stor trädgård) sedan åtta år tillbaka nu och det funkar även med mina svårigheter eftersom jag har 100% kontroll över hur saker ska vara. Det kan jag verkligen inte säga att man har i en lägenhet...

 

[Grazing]

Och jag skulle säga precis tvärtom. Jag orkar verkligen inte mycket per dag men att bo i lägenhet var rentav själadödande och gjorde att jag hade ännu mindre energi än jag har nu. Enorm stresskälla att alltid ha andra nära inpå, med alla ljud och annat som det innebär. Skulle säga att det är väldigt vanligt om man har NPF av något slag.
Ja, klart att det är mycket jobb med hus, men är det inget som behöver fixas akut så kan man ta det i etapper i den mån man pallar. Jag bor i villa (inklusive stor trädgård) sedan åtta år tillbaka nu och det funkar även med mina svårigheter eftersom jag har 100% kontroll över hur saker ska vara. Det kan jag verkligen inte säga att man har i en lägenhet...

Fast skillnaden med hus är att saker och ting inte blir gjorda om man inte gör dom själv, just det här att man vill ha det perfekt och fint och ordnat men inte kunna göra det är en enorm stress för många autister. I lägenhet så är den stressen borta att man måste göra det själv. Har man problem med något ringer man bara hyresvärden så fixar dom det. Man ska inte underskatta den tryggheten som lägenheter kommer med också.

Jag hade gärna haft ett hus och en gård och allting men jag vet att det hade blivit en enorm stress för mig eftersom jag har en bild av hur jag vill ha det och behöver ha det men hade aldrig kommit igång med någonting och allt hade blivit en stress. Att fixa saker i etapper är svårt, det är ofta allt eller inget vilket gör att man blir utbränd av stressen om det inte blir gjort men även utbränd av allt jobb som man gör som man egentligen inte orkar med. Det är en omöjlig situation för många med npf.

Att ta på sig för mycket jobb och ansvar är en av anledningarna som gör att många mår sämre än vad dom behöver göra just för att dom vill så mycket mera än vad dom klarar av.

 

[Wille]

Och jag skulle säga precis tvärtom. Jag orkar verkligen inte mycket per dag men att bo i lägenhet var rentav själadödande och gjorde att jag hade ännu mindre energi än jag har nu. Enorm stresskälla att alltid ha andra nära inpå, med alla ljud och annat som det innebär. Skulle säga att det är väldigt vanligt om man har NPF av något slag.
Ja, klart att det är mycket jobb med hus, men är det inget som behöver fixas akut så kan man ta det i etapper i den mån man pallar. Jag bor i villa (inklusive stor trädgård) sedan åtta år tillbaka nu och det funkar även med mina svårigheter eftersom jag har 100% kontroll över hur saker ska vara. Det kan jag verkligen inte säga att man har i en lägenhet...

Jag håller med om att det är själadödande att bo i lägenhet. När jag är frisk och som vanligt så klättrar jag på väggarna i en lägenhet. Jag blir rastlös.

 

[Grazing]

Jag håller med om att det är själadödande att bo i lägenhet. När jag är frisk och som vanligt så klättrar jag på väggarna i en lägenhet. Jag blir rastlös.

Det finns ju dock enormt mycket att göra i livet även om man bor i en lägenhet, det finns ett liv utanför lägenheten också. Här omkring finns massor av kolonilotter och trädgårdar om man vill ha det, stall och ett väldigt aktivt fritidsliv om man vill det.

 

[Gnist]

Jag håller med om att det är själadödande att bo i lägenhet. När jag är frisk och som vanligt så klättrar jag på väggarna i en lägenhet. Jag blir rastlös.

Är det inte själadödande att bo som du gör och må dåligt av att inte orka med allt som behöver göras?

Det finns ju mellanting mellan lägenhet och eget hus i obygden liksom och med tanke på allt du skrivit om hur du mår där du bor, ditt vardagsliv och övriga problem så är väl chanserna till ett mycket bättre liv som du orkar med -ffa rent boendemässigt- goda om du flyttar till något mindre krävande.

Ditt ställe var ju redan från början för krävande enligt vad du skrivit, så hur ska du kunna återhämta dig i den miljön?

 

[Wille]

Det finns ju dock enormt mycket att göra i livet även om man bor i en lägenhet, det finns ett liv utanför lägenheten också. Här omkring finns massor av kolonilotter och trädgårdar om man vill ha det, stall och ett väldigt aktivt fritidsliv om man vill det.

Jag är inte intresserad av någon kolonilott. Det är för begränsande.

 

[Wille]

Är det inte själadödande att bo som du gör och må dåligt av att inte orka med allt som behöver göras?

Det finns ju mellanting mellan lägenhet och eget hus i obygden liksom och med tanke på allt du skrivit om hur du mår där du bor, ditt vardagsliv och övriga problem så är väl chanserna till ett mycket bättre liv som du orkar med -ffa rent boendemässigt- goda om du flyttar till något mindre krävande.

Ditt ställe var ju redan från början för krävande enligt vad du skrivit, så hur ska du kunna återhämta dig i den miljön?

Jag hoppas ju på att bli frisk någon dag och göra det där som jag drömmer om. Jag har för övrigt inte råd att bo på något annat ställe. Att jag bor här är också en ekonomisk fråga.

Jag har kollat efter alternativ på hemnet och blocket men hittar inget. Och allt är svindyrt.

Och ska jag verkligen lämna de växter jag planterat här? Jag vill inte.

 

[Thaliaste]

Kartan för vad som är "belastning" kan vara farlig att se för schablonartat på om det finns npf med i bilden.

Vilket också kan bli problematiskt i förhållande till sjukskrivningskriterier, tänkta rehabsteg etc. om man "egentligen" kan utföra arbetsuppgifterna, men inte klarar vardagsfunktionerna som behövs för att man ska komma dit i ett fungerande skick.
Det finns nog en och annan som skulle behöva sjukskrivas från sin "hemmavardag" men fortsätta gå till jobbet där man fungerar bättre... (men så ska man inte vara för vara hemma ska vara "lätt")

Precis så. Så himla trist tanke att många människor inte får chansen att bli sitt bästa jag, för att deras förmågor och förutsättningar misstolkas.

 

[Inte_Ung]

En del av det som kommer med att bo i lägenhet och behöva ha att göra med folk nära på sig k

Man kan ju hyra hus också.
För att slippa rodda själv.
Att någon annan har ansvaret är mindre ångestladdat.

Jag skrev inget om lägenhet.

 

[Inte_Ung]

Jag skulle inte stå ut i lägenhet i längden. Så länge jag är sjuk och apatisk och grannarna är osynliga så skulle det funka, men utan de förutsättningarna så nej, det går inte.

Problemet med ditt hus verkar vara att det gör dig sjuk.
Det var ju huset som gjorde dig utbränd.

 

[Inte_Ung]

Jag trodde jag hade hur mycket energi som helst. Och så la jag många timmar på research när jag behövde. Jag valde aldrig första bästa lösning.

Det tar mig 15 minuter och ingen ansträngning att beställa en ny tvättmaskin. Och det blir ändå verkligen inte första bästa. Jag äger 3 hus som jag roddar. Det skulle aldrig fungera om varje liten sak blev ett jätteprojekt. Nyligen så slutade vattnet att fungera på min gård 17 mil härifrån, det tog mig 30 min arbete att lösa det.

Ibland så måste man acceptera att man inte kan göra det som man vill göra och lämna över det till andra. Att hyra ett hus är att slippa rodda med något ansträngande som någon annan är bättre och snabbare på. Mina hyresgäster ringer ju till mig när något går sönder. De slipper oron över avlopp, tak eller tvättmaskin.