Ni som inte rider för tränare?

[fio]

Sv: Ni som inte rider för tränare?

Dock har jag en känska av att tränare ibland blir avpolleterade som dåliga då det helt plötsligt blir jobbigt att rida. När jag återupptog träning för tränare gick det till en början sämre än när jag red själv. Kändes det som iaf. Helt enkelt därför att det var jobbigare att göra rätt än att fuska och vi fick börja om från början igen.

Ja att det finns folk som bara vill glida omkring och höra att allt dom gör är bra är ingen nyhet men för de som har lite mer ambitioner än så tycker nog inte det blir roligt förrän det blir svårt och jobbigt.

Där skiljer sig de som är beredda på att kämpa lite för att bli bättre och de som inte är det.

Jag skulle avpolletera tränaren direkt om det var så att det inte var jobbigt och lite svårare än normalt hemma i ridhuset iallafall för annars är det ju inte lönt att träna

 

[greger]

Sv: Ni som inte rider för tränare?

Jag tycker att man ibland överdriver betydelsen av "tränandet för tränare". Inte för att det inte är viktigt, för det är det såklart, det är viktigt att få hjälp att se vad som är rätt och vad som är fel, få nya tips och infallsvinklar och inspiration.

Men många tränare ger inte den hjälpen. De kör någon slags rutiniserat ridbane-vägar mästrande utan att aktivt gå in och TRÄNA ryttaren (och hästen). De påpekar inte de mest uppenbara bristerna hos ryttaren utan går in och korrigerar / straffar hästen, som inte kan göra vad som begärs av den utan ryttarens samarbete. Ibland kan isåfall stallkamraternas ögon vara till lika stor nytta och hjälp. Eller en god bok. Eller Buke!

Jag har ridit för olika ridinstruktörer där den absolut mest kvalificerade var en ganska usel pedagog. Men han gjorde under med hästen. Själv fattade jag inte vad som hände eller varför och hade svårt att omsätta det i praktik i vardagsträningen.
Den bästa för mig var en ovanligt rak och frispråkig hästägare som var ytterst petig och noga med sin häst. J-ar vad jag blev skälld på och tjatad på och som jag blödde efter ett träningspass (inte hästen, obs). Men det var nyttiga lärdomar jag kunde ta med mig hem och använda mig av, så det blev lite under (och blod ) på hemmaplan med. Jag tror att nyckeln där var dels att hästägaren ifråga själv var duktig och red för superkvalificerad tränare, dels att hon var noggrann och inte gav sig, för hästens skull. Så hon förmedlade sina egna erfarenheter med ett mål i sikte och provade olika grepp för att få oss dit. Inget standard formulär 1:C utan "gör så här, tänk så här, nej mer så, vad håller du på med!!! släpp där, tänk så här då..." i ett ordflöde så öronen höll på att trlla av.

Så till trådskaparen så tycker jag det är onödigt att få ångest för att man inte tränar. Ta ut en kompis så länge och leta upp en bra tränare som passar dig, lägg hellre lite mer pengar på lite mer sällsynta men riktigt bra lektioner, än många som inte ger något.

 

[fia-lisa]

Sv: Ni som inte rider för tränare?

Men många tränare ger inte den hjälpen. De kör någon slags rutiniserat ridbane-vägar mästrande utan att aktivt gå in och TRÄNA ryttaren (och hästen). De påpekar inte de mest uppenbara bristerna hos ryttaren utan går in och korrigerar / straffar hästen, som inte kan göra vad som begärs av den utan ryttarens samarbete. Ibland kan isåfall stallkamraternas ögon vara till lika stor nytta och hjälp. Eller en god bok. Eller Buke!

Jag har ridit för olika ridinstruktörer där den absolut mest kvalificerade var en ganska usel pedagog. Men han gjorde under med hästen. Själv fattade jag inte vad som hände eller varför och hade svårt att omsätta det i praktik i vardagsträningen.
Den bästa för mig var en ovanligt rak och frispråkig hästägare som var ytterst petig och noga med sin häst. J-ar vad jag blev skälld på och tjatad på och som jag blödde efter ett träningspass (inte hästen, obs). Men det var nyttiga lärdomar jag kunde ta med mig hem och använda mig av, så det blev lite under (och blod ) på hemmaplan med. Jag tror att nyckeln där var dels att hästägaren ifråga själv var duktig och red för superkvalificerad tränare, dels att hon var noggrann och inte gav sig, för hästens skull. Så hon förmedlade sina egna erfarenheter med ett mål i sikte och provade olika grepp för att få oss dit. Inget standard formulär 1:C utan "gör så här, tänk så här, nej mer så, vad håller du på med!!! släpp där, tänk så här då..." i ett ordflöde så öronen höll på att trlla av.

Så till trådskaparen så tycker jag det är onödigt att få ångest för att man inte tränar. Ta ut en kompis så länge och leta upp en bra tränare som passar dig, lägg hellre lite mer pengar på lite mer sällsynta men riktigt bra lektioner, än många som inte ger något.

Fast generaliserar du inte ganska mycket här? Ditt resonemang innebär att kompisar är bättre pedagoger med bättre insikt och metoder än utbildade tränare? Jag tycker inte det håller... Visst finns det säkert jätteduktiga privatpersoner som kan hjälpa en otroligt mycket likväl som det finns privatpersoner som inte kan ge rätt input i rätt läge. Och så finns det tränare som är guld värda och tränare som inte ger ett jota. Skillnaden är att tränaren har utbildning och erfarenhet av att utbilda och träna ryttare och hästar.

Mina tränare kör inte något standardformulär 1C där vi skäller på hästen och låter mig tramsa runt. Det är jag som får skäll och hästen som får beröm (lite lätt överdrivet...). Naturligtvis har de med sig övningar vi gör, övningar som är uttänkta för den nivå och det mål vi har. Hjälpen i övningarna är sedan olika beroende på ekipage. Fördelen med mina tränare är att de dels har ridit och tränat många olika sorters hästar och därmed fått med sig ett litet uppslag av lösningar för div problem som kan uppstå.

Därmed inte sagt att det inte är bra att ha med sig extra ögon när man rider själv då och då. Jag brukar ha med mig min mamma som kan påminna mig lite då och då om saker som jag fått med mig att öva på från träningarna ex. långa ben, låg tyngdpunkt, glöm inte halvhalterna etc. Dvs. sådana där retliga ryttarmissar som börjar smyga sig in när man är trött eller lite för koncentrerad på övningen man försöker genomföra.

 

[Pontevecchio]

Sv: Ni som inte rider för tränare?

Kan bara stämma in med det du sagt plus lägga till lite.

jag tävlar inte men jag tränar 1ggr/veckan. Skillnad är att när jag rider själv så nöjer jag mig oftast när det känns bra. För tränaren rider jag förbi det, jag måste även göra det svåra och besvärliga vilket man gärna skippar när man rider själv. Helt enkelt gör hon att jag kommer vidare.

Om det var så lätt att lära sig rida som att bara "jag vet vad jag gör fel så jag korrigerar det" så skulle vi alla vara GPryttare.

Att det känns bra betyder inte att det är bra, mycket av mina träningar handlar om att lära mig RÄTT känsla. Inte den känslan som är bekväm utan den som är RÄTT.

Många vill ha så snabba resultat och så fort det kommer en svacka skylls det på tränaren.

 

[Pontevecchio]

Sv: Ni som inte rider för tränare?

Hmm.. Varför ska man vänja hästen vid sporren när det går bättre utan?
Jag förstår inte anledningen till det..?!

För att komma vidare. Det kanske går bättre på LCnivå utan men när du går upp i klasserna kommer det visa sig vart det brister (oftast i lydnad om hästen blir sur av en sporre).

 

[Vita_N_6520]

Sv: Ni som inte rider för tränare?

Så du menar att man måste ha sporrar för att kunna rida i högre klasser?
Är det inte då man borde kunna rida utan? (Vad har man annars där att göra?)

Och jag har då aldrig varit med om en häst som blivit sur mot sporren som gjort det pga olydnad - de enda som brukar ogilla sporren är de som är känsliga.

 

[greger]

Sv: Ni som inte rider för tränare?

Hej!
Förtydligar att jag är för att träna för tränare:

Greger:

Ibland kan isåfall stallkamraternas ögon vara till lika stor nytta och hjälp.

Ta ut en kompis så länge och leta upp en bra tränare som passar dig, lägg hellre lite mer pengar på lite mer sällsynta men riktigt bra lektioner, än många som inte ger något.

Jag tyckte bara att det var onödigt att få ångest över att inte ha en tränare för tillfället, och ville med exemplen visa på att man kan få god hjälp från andra håll så länge. Plus att jag tycker att det är viktigare att hitta en BRA tränare än bara en tränare. Det kan vara värt att lägga lite tid på att hitta en som faktiskt hjälper en utvecklas. Jag har sett träningar som jag anser är mer till skada än nytta för häst och ryttare, och det hoppar jag hellre över.

Naturligtvis är de flesta tränare bra mycket duktigare än sina elever eller deras stallkompisar, men man kan ju vara duktig enligt olika mallar så att säga. En bra hoppryttare hjälper inte densom vill rida western så väl, för att hårddra det. Inom dressyren finns också olika skolor där jag hellre rider för en som är duktig på sitsträning än en som har tävlingsmeriter, t ex, även om det finns lysande exempel som har båda.
Alla är inte pedagoger, alla har inte lösningar som passar just min filosofi kring ridandet, sedan kan personkemi också spela roll. Det finns folk som kan skälla på mig så att jag blir sporrad, och andra som får mig att vilja ge upp. Det finns de som uppmuntrar så att man känner sig sporrad och de som uppmuntrar så att träningen känns meningslös.
Men visst behöver man ha någon som ser på en med friska ögon, som korrigerar, inspirerar, ger en hemläxor och tankeställare, kommer med förslag på program och övningar och hjälper en med planering och upplägg. En bra tränare gör det.

 

[Tora]

Sv: Ni som inte rider för tränare?

Jag ser det snarare så att häst och ryttare är så pass duktiga och välskolade att de klarar av att rida/ridas med sporrar och senare även kandar.

Mvh

Tora

 

[babbus]

Sv: Ni som inte rider för tränare?

Därför att jag tycker att hästar ska kunna ridas med sporrar eftersom det innebär en förfining av skänkelhjälpen och i det fallet så tänkte jag också tävla hästen.

Om du läste slutet på mitt inlägg, så lyssnade denna häst på fjäderlätta hjälper, behövde bara i princip lägga skänkeln i rätt läge för att han skulle lyssna. Red aldrig med sporrar något mer på honom.

Hästar är väldigt lyhörda, bara man ger dom chansen och tiden, för att få fram det.

 

[babbus]

Sv: Ni som inte rider för tränare?

Jag ser det snarare så att häst och ryttare är så pass duktiga och välskolade att de klarar av att rida/ridas med sporrar och senare även kandar.

Mvh

Tora

Snarare lata.

Hårda hjälper = Tvingar häst att göra saker annars blir det smärtsamt.

 

[Pontevecchio]

Sv: Ni som inte rider för tränare?

Så menar jag med.

Och nej, jag anser inte att sporrar är en hård hjälp. Kan man inte rida sin känsliga häst med sporrar bör man träna på sin koordination och hjälpgivning.

 

[fia-lisa]

Sv: Ni som inte rider för tränare?

Då är vi överrens! Jag tycker inte heller ts ska ha ångest över att hon inte hittat tränare. Som sagt, ta hjälp av en kompis som kan granska lite kritiskt och utnyttja alla bra övningsförslag som bla. finns här på buke i lite olika trådar. Att ha en plan och ett mål med varje pass hjälper mig att få ut lite mer från varje pass, det blir lite svårare att fuska då.

 

[fia-lisa]

Sv: Ni som inte rider för tränare?

Snarare lata.

Hårda hjälper = Tvingar häst att göra saker annars blir det smärtsamt.

Fast ett bett eller en sporre är ju aldrig skarpare än handen/skänkeln.

Jag tycker det är självklart att en sporre är en finare hjälp än en skänkel. Om du kan rida hästen med fjäderlätta hjälper utan sporrar borde det vara enkelt att överföra samma fjäderlätthet med sporrar. Eftersom anläggningsytan är mindre blir hjälp med sporre mer precis.

 

[Tora]

Sv: Ni som inte rider för tränare?

Vad har kandar och sporre med smärta och göra om det är en människa som icke missbrukar redskapen?

För att kunna ridas på kandar tex så måste hästen vara så pass skolad att den kan ställas på andra sätt en med bara tyglarna. Det är svårt att få en häst lösgjord när man rider på kandar den biten måste redan vara klar och färdig.

Sen när det kommer till sporrar så kräver det skicklighet att kunna använda dessa på rätt sätt. Att göra osynliga signaler kräver sin ryttare och även en välskolad häst.

Skulle tex aldrig i livet drömma om att användakandar och sporrar på en unghäst. Det är ju fullkomligt onödigt då det snarare stjälper än hjälper.

Nej för att kunna rida riktigt med kandar och sporrar så krävs det en välutbildad ryttare och häst.

Folk som missbrukar utrustning finns dock överallt, tyvärr.

Mvh

Tora

 

[babbus]

Sv: Ni som inte rider för tränare?

Fast ett bett eller en sporre är ju aldrig skarpare än handen/skänkeln.

Jag tycker det är självklart att en sporre är en finare hjälp än en skänkel. Om du kan rida hästen med fjäderlätta hjälper utan sporrar borde det vara enkelt att överföra samma fjäderlätthet med sporrar. Eftersom anläggningsytan är mindre blir hjälp med sporre mer precis.

Varför skulle jag rida med sporrar?
Bara för att du tycker det.

Givetvis är sporren skarpare.
Det är ju därför vi har den, för att få hästen lydig mycket snabbare.

 

[Tora]

Sv: Ni som inte rider för tränare?

Givetvis är sporren skarpare.
Det är ju därför vi har den, för att få hästen lydig mycket snabbare.

Det håller inte jag med om. Jag använder sporrar som ett sista hjälpmedel för att få osynliga hjälper. Nu när ingen av hästarna direkt går svår dressyr så finns det ingen anledning att använda sig utav sporrarna. De gör inte den nytta som jag vill då ingen av mina hästar är tillräckligt utbildade för det.

Mvh

Tora

 

[fia-lisa]

Sv: Ni som inte rider för tränare?

Varför skulle jag rida med sporrar?
Bara för att du tycker det.

Givetvis är sporren skarpare.
Det är ju därför vi har den, för att få hästen lydig mycket snabbare.

Jag struntar fullkomligt i om du rider med eller utan sporrar. Mitt svar var menat generellt. Och "vi" har inte sporren för att få hästen lydigare snabbare, utan som redan tidigare sagt ett antal gånger för att förfina hjälperna. Om du använder sporren på annat sätt gör du nog rätt i att rida utan.

 

[flashlight]

Sv: Ni som inte rider för tränare?

Om du läste slutet på mitt inlägg, så lyssnade denna häst på fjäderlätta hjälper, behövde bara i princip lägga skänkeln i rätt läge för att han skulle lyssna. Red aldrig med sporrar något mer på honom.

Hästar är väldigt lyhörda, bara man ger dom chansen och tiden, för att få fram det.

Min häst som jag pratar om där kunde ridas utan allt (inkl sadel och träns ) och var oerhört känslig så det var liksom inte grejen.
Även mina andra har varit mycket mycket känsliga hästar eftersom det handlar om rena (engelska) fullblod. Det här vi diskuterar har inte med känslighet attt göra. Sporren är inte till för att sparka med för att hästen är okänslig Se övriga svar i tråden ang hur sporrar används.

 

[babbus]

Sv: Ni som inte rider för tränare?

Jag struntar fullkomligt i om du rider med eller utan sporrar. Mitt svar var menat generellt. Och "vi" har inte sporren för att få hästen lydigare snabbare, utan som redan tidigare sagt ett antal gånger för att förfina hjälperna. Om du använder sporren på annat sätt gör du nog rätt i att rida utan.

Du kommer med ett direkt angrepp om hur jag använder sporren.

Kan du kanske börja förstå att jag inte rider med sporrar och aldrig har gjort eller ägt några.
Har ridit på mycket olika typer av hästar temperamentmässigt och raser.
Om du tycker att du förfinar något med spetsen från sporren så får du väl tycka det.

Och om du nu är så duktig och i balans så att du inte tillfogar din häst något obehag, så grattis.

 

[Tora]

Sv: Ni som inte rider för tränare?

Allvarligt om du nu aldrig har ägt eller ens ridit med sporrar hur kan du då veta hur det känns när man rider med dem på ett korrekt sätt?

Förstår nu varför det har kännts som du inte har helt koll på sporrbiten. Du saknar helt enkelt kunskap och erfarenhet om saken i fråga.

Mvh

Tora