Hur tänka inför hästköp?

[Grazing]

Det här har ni säkert tänk på redan - men det är ju ganska vanligt att man växer en del på bredden när man slutat växa på längden. Dvs en ponny som är på gränsen storleksmässigt (t.ex. en B-ponny, även om den är rejäl, till en späd person på 160) riskerar att ge konstant viktstress och oro för att bli för tung. Jag red själv ponny som var på gränsen till för liten tills jag fyllde 18, och även om jag aldrig varit särskilt bekymrad över hur jag ser ut låg det ändå där i bakhuvudet att jag skulle bli för stor för honom om jag gick upp i vikt. Det blir betydligt mer avspänt om man har en häst där man kan gå upp 10-15 kg och ändå falla inom ramarna för vad både en själv och hästfolk i allmänhet (för man påverkas ju av t.ex. längd-viktdiskussioner på nätet och IRL, särskilt om man själv är lite orolig för att man kanske är på väg att bli för stor) anser är helt lugnt.

Håller med där, hästen kanske finns med i ens liv i 20+år och då är det bra att satsa på en variant som kan bli riden utan problem trots ökning av vikt och storlek.

 

[Roheryn]

Att man i andra länder ser det som okej att för stora ryttare rider på för små hästar är ju inget argument för att göra likadant här.

När det gäller raser som anses "viktbärande" är det väl oklart om det stämmer. Jag läste om ett projekt på Island där forskare skulle undersöka det, men har tyvärr inte koll på vad de kommit fram till.

Det börjar lyckligtvis ifrågasättas mer och mer vilken vikt som faktiskt är lämplig att utsätta en häst/ponny för. Och huruvida de raser som traditionellt ansetts viktbärande, faktiskt är det.

Det säger ju dock sig självt att en b-ponny till en person på 1,60 är litet, och om vikten är okej nu så finns ju risk att en eventuell viktuppgång gör att hon längre fram inte kan rida ponnyn.

Här finns en (visserligen ganska gammal) studie om ryttarens vikt och dess effekt på hästen: https://pub.epsilon.slu.se/12538/7/stefansdottir_gj_150827.pdf

Jag är säker på att samma forskare också gjort en ytterligare, mer närtida, studie på samma tema men hittar inte den nu.

Vid senaste VM för Islandshästar (i augusti -23) samlades data kring alla deltagande hästars och ryttares vikter in, info om det här: https://www.feif.org/2023/08/15/weight-study-at-the-world-championships-2023/ Har inte sett några publicerade resultat kring detta ännu.

Väldigt kortfattat och väldigt generellt om de studier som hittills gjorts på islandshästar, så är det jobbigare att bära tyngre ryttare (inte direkt svårt att lista ut!) och hästar med bredare rygg verkar vara mer viktbärande än hästar med smalare, mer takformad rygg. Någon jämförande studie mellan islandshästar och andra hästraser tror jag aldrig har gjorts, men jag förväntar mig inga direkta skillnader mellan islandshästar och andra raser med liknande storlek och kroppsbyggnad.

 

[Roheryn]

Det är fint att vissa är så väldigt engagerade i att det ska bli absout rätt ponny för dottern, och så måna om både ponnyns välfärd, och att dottern inte ska behöva "växa ur" sin ponny!

Självklart planerar vi inte för att köpa en för liten ponny. Däremot har vi, tillsammans med dotterns ridinstruktör som varit en del i hennes ridutveckling under lång tid, kommit fram till att det som passar bäst för dottern är en lite mindre ponny. Man får nog tänka på att det är skillnad på att köpa ponny till ett yngre barn, som fortfarande växer, och till en 17-åring som mer eller mindre vuxit färdigt. Det är också stor skillnad på olika ponnymodeller, där t. ex. en robust exmoorponny inte riktigt är jämförbar med en jämnstor, nätt svensk ridponny, för att ta ett konkret exempel.

Svårigheten/bekymret för oss är alltså inte huruvida en ponny blir för liten för dottern, utan hur vi på bästa sätt provrider och tar reda på så mycket som möjligt, om en ponny som är för liten för mig att provrida. I och med att jag är lång, är det ganska många ponnyer som är bra storlek för dottern men kanske lite väl små för mig. Här har vi lite olika alternativ. Låna med oss en mindre ryttare, som är väl införstådd med vilken typ av häst vi är ute efter och som kan provrida "i dotterns ställe". Det är säkert den bästa lösningen, förutsatt att vi får tag på någon som kan och vill hjälpa till! Andra alternativ är att ta hjälp av en förmedlare i aktuellt land (Sverige eller annat land), eller att åka och titta på tänkbara ponnyer, få dem visade av befintlig ryttare, och göra en egen bedömning av ponnyns temperament och vad vi ser i ridningen. Jag tar till mig alla råd och erfarenheter, och funderar vidare på vad som passar bäst för oss!

Jag kanske också varit otydlig - det här handlar om dotterns ponny, som ska vara "bara hennes" och ska passa för hennes behov och önskemål. Jag kommer att ta hand om en stor del av träningen till en början - i hantering och grundläggande träning inför att dottern ska kunna hantera och rida sin ponny på ett säkert sätt. Om jag kan rida, gör jag det förstås gärna i bland, men det är inget vi ser som nödvändigt. Tanken är att dottern själv kommer att sköta motionen av sin ponny, precis som hon gjorde med de ponnyer hon hade som yngre Behöver hon hjälp i bland, och det är en ponny jag inte kan rida, så kan jag promenera, tömköra, longera, ta med som handhäst etc. Den biten ordnar sig alldeles säkert

Jag hör vad du säger och självklart ska ni köpa en häst som passar ER, eller kanske snarare som passar DOTTERN!

Men med det sagt så hade jag väldigt länge, tills min dotter var iaf 20 år, principen att om jag ska köpa en häst till henne så ska jag också kunna rida den. Dels var det för mig någon sorts "sanity check" på att hästen var ridbar och vettig och dels har det genom åren varit VÄLDIGT praktiskt att jag också kunnat rida hennes hästar när hon av olika anledningar inte kunnat motionera dem själv. Våra hästar är islandshästar och de vi har nu ligger mellan 133 cm och 147 cm i mankhöjd. Den minsta är dotterns (som är 164 cm lång), den största är min (jag är 174 cm) och så har vi två som ligger däremellan på lite över 140 cm. Jag känner mig "för lång" på 133cm-hästen, men om det kniper så KAN jag rida henne och hon har inga problem med min vikt (jag är den långsmala sorten). Åtminstone för mig känns det som ett enklare alternativ många dagar att ta dotterns hästar på ett par skogsrundor än att få till vettig träning från marken, så jag är väldigt glad att jag insisterat på att även jag ska kunna rida på dem! Jag tänker också att du kanske också BEHÖVER rida hästen själv som du ska träna den för att passa en para-ryttare?

I övrigt instämmer jag i det som flera sagt att ni nog bör träffa hästen personligen och inte köpa osett eller via ombud.

 

[Blyger]

Åtminstone för mig känns det som ett enklare alternativ många dagar att ta dotterns hästar på ett par skogsrundor än att få till vettig träning från marken, så jag är väldigt glad att jag insisterat på att även jag ska kunna rida på dem!

Men det här är ju väldigt personligt. Jag tränar alla mina hästar mycket från marken. Det är minst lika enkelt för mig att tömköra en sväng i skogen som att rida.
En inkörd ponny ger än fler möjligheter till motion av en större person.
Vet inte alls om ridning är ett krav heller, för det kommer ju ändå aldrig bli samma när @MML i så fall rider som när dottern gör det.

Tror @MML själv får fundera på om det är viktigt att hon kan just rida eller om hon kan lösa träning lika bra ändå.

 

[Roheryn]

Men det här är ju väldigt personligt. Jag tränar alla mina hästar mycket från marken. Det är minst lika enkelt för mig att tömköra en sväng i skogen som att rida.
En inkörd ponny ger än fler möjligheter till motion av en större person.
Vet inte alls om ridning är ett krav heller, för det kommer ju ändå aldrig bli samma när @MML i så fall rider som när dottern gör det.

Tror @MML själv får fundera på om det är viktigt att hon kan just rida eller om hon kan lösa träning lika bra ändå.

Visst är det personligt! Det var bland annat därför jag inledde mitt inlägg med att skriva att det viktigaste självklart är att de hittar en häst som passar just dem, @MML och hennes dotter

Men jag tyckte också att det var relevant att delge mina egna erfarenheter, för det har verkligen varit till stor fördel för både hästarna, min dotter och mig själv att jag haft möjlighet att motionera dem både uppsuttet och avsuttet och det är rätt många gånger nu som jag tänkt att den där principen att jag också ska kunna rida dem har varit väldigt bra! (har förvisso dessutom lärt dotterns hästar att bli tömkörda, men det kändes inte så viktigt för min poäng här)

 

[MML]

Det här har ni säkert tänk på redan - men det är ju ganska vanligt att man växer en del på bredden när man slutat växa på längden. Dvs en ponny som är på gränsen storleksmässigt (t.ex. en B-ponny, även om den är rejäl, till en späd person på 160) riskerar att ge konstant viktstress och oro för att bli för tung. Jag red själv ponny som var på gränsen till för liten tills jag fyllde 18, och även om jag aldrig varit särskilt bekymrad över hur jag ser ut låg det ändå där i bakhuvudet att jag skulle bli för stor för honom om jag gick upp i vikt. Det blir betydligt mer avspänt om man har en häst där man kan gå upp 10-15 kg och ändå falla inom ramarna för vad både en själv och hästfolk i allmänhet (för man påverkas ju av t.ex. längd-viktdiskussioner på nätet och IRL, särskilt om man själv är lite orolig för att man kanske är på väg att bli för stor) anser är helt lugnt.

Ja visst, det har vi med i bakhuvudet när vi funderar kring hästval. Vi kommer inte att välja någon ponny som är precis "på gränsen" i nuläget, utan oavsett ras och storlek så kommer vi att välja en som med lätthet orkar bära (bra mycket) mer vikt än vad dottern väger.

Parallellt med det tänker jag att man nog måste öva på att lyssna på sig själv, sin häst, och hästkunniga i sin närhet, hellre än på "okänt folk", i synnerhet om man rider en lite mindre häst eller på annat sätt avviker en aning från normen. Det kommer förmodligen alltid att finnas folk som har åsikter (särskilt hästmänniskor är ju ofta bra på det ) om att man har en häst som är för liten, för klen, eller för stor, för tjock, för smal, för pigg, för lat o. s. v. Där tänker jag att det är viktigt att man delvis - självklart - har en häst/ponny som man vet att man med gott samvete kan rida på. Och också att man vet vilka man bör lyssna på, och vilka man med fördel kan "stänga öronen" för.

Säger jag, lång "tant" som köpte mig en alldeles egen d-ponny

 

[MML]

Jag hör vad du säger och självklart ska ni köpa en häst som passar ER, eller kanske snarare som passar DOTTERN!

Men med det sagt så hade jag väldigt länge, tills min dotter var iaf 20 år, principen att om jag ska köpa en häst till henne så ska jag också kunna rida den. Dels var det för mig någon sorts "sanity check" på att hästen var ridbar och vettig och dels har det genom åren varit VÄLDIGT praktiskt att jag också kunnat rida hennes hästar när hon av olika anledningar inte kunnat motionera dem själv. Våra hästar är islandshästar och de vi har nu ligger mellan 133 cm och 147 cm i mankhöjd. Den minsta är dotterns (som är 164 cm lång), den största är min (jag är 174 cm) och så har vi två som ligger däremellan på lite över 140 cm. Jag känner mig "för lång" på 133cm-hästen, men om det kniper så KAN jag rida henne och hon har inga problem med min vikt (jag är den långsmala sorten). Åtminstone för mig känns det som ett enklare alternativ många dagar att ta dotterns hästar på ett par skogsrundor än att få till vettig träning från marken, så jag är väldigt glad att jag insisterat på att även jag ska kunna rida på dem! Jag tänker också att du kanske också BEHÖVER rida hästen själv som du ska träna den för att passa en para-ryttare?

I övrigt instämmer jag i det som flera sagt att ni nog bör träffa hästen personligen och inte köpa osett eller via ombud.

Jag förstår absolut hur du resonerat kring möjlighet att rida din dotters hästar!

Kanske är det lite annorlunda för er som håller på med islandshästar, där man ju vanligtvis inte "byter upp sig" storleksmässigt bara för att man blir äldre. För mig, som varit "ponnymamma" i stort sett hela dotterns ridkarriär, ter det sig snarare fullt normalt att jag inte kan rida hennes ponnyer. Tvärt om, den enda av de ponnyer hon haft och/eller ridit mycket, som även jag kunnat rida, var den "sista" som hon hade i 14-årsåldern. Han är en stor c-ponny, maffig men betydligt mer "ridponny" i modellen än den typ av ponny dottern nu vill ha. Tidigare har min hjälp vid motionering av ponnyer varit just från marken, och det har fungerat mycket bra

Just för att utbilda ponnyn till att passa för min dotter, behöver jag inte kunna rida den. Det är naturligtvis individuellt utifrån varje pararyttares situation och behov, så det som gäller för oss är på inget sätt jämförbart med någon annan pararyttare

Men, för vår del handlar det mycket om sådant som att hanteras från en rullstol, ha koll på var man sätter hovarna, stå stilla vid uppsittningsramp, vara lyhörd för signaler från marken o. s. v. Och så att lyssna på små hjälper, och ha väl befästa röstkommandon - men sådant går ju utmärkt att träna från marken. "Det sista finliret", när dottern väl kommit upp i sadeln, tror jag att det blir bäst om hon och hennes framtida ponny får utveckla tillsammans.

 

[Roheryn]

Jag förstår absolut hur du resonerat kring möjlighet att rida din dotters hästar!

Kanske är det lite annorlunda för er som håller på med islandshästar, där man ju vanligtvis inte "byter upp sig" storleksmässigt bara för att man blir äldre. För mig, som varit "ponnymamma" i stort sett hela dotterns ridkarriär, ter det sig snarare fullt normalt att jag inte kan rida hennes ponnyer. Tvärt om, den enda av de ponnyer hon haft och/eller ridit mycket, som även jag kunnat rida, var den "sista" som hon hade i 14-årsåldern. Han är en stor c-ponny, maffig men betydligt mer "ridponny" i modellen än den typ av ponny dottern nu vill ha. Tidigare har min hjälp vid motionering av ponnyer varit just från marken, och det har fungerat mycket bra

Ja, givetvis är jag färgad av att vi hela tiden hållit på med islandshästar! Min dotters "första ponny" var en islandshäst som var köpt till mig och som jag själv hade utbildat (väldigt praktiskt när ens barn ska börja rida, jag visste ju exakt vad den hästen kunde och var jag hade honom). Hela konceptet med att "byta upp sig" och vara tvungen att skiljas från sin häst för att man vuxit ur den känns helt hjärtskärande för mig och det påverkar såklart väldigt mycket av hur jag tänker och hur jag fattar beslut kring hästköp mm (den där första hästen hade jag i 18 år).

Sättet att utbilda hästar skiljer sig också åt en del mellan det "vanliga svenska" sättet och det isländska. Exempelvis har ingen av de inridna hästar vi har köpt någonsin varit tömkörda, det har jag lärt dem "i efterhand" (den jag red in själv tömkörde jag dock först). Så det har inte funnits jättemycket verktyg på plats för träning från marken, vilket gjort att det känts vettigt att jag också kunnat rida hästarna.

Just för att utbilda ponnyn till att passa för min dotter, behöver jag inte kunna rida den. Det är naturligtvis individuellt utifrån varje pararyttares situation och behov, så det som gäller för oss är på inget sätt jämförbart med någon annan pararyttare

Ja, där vet jag ju såklart ingenting om era specifika behov. Olika pararyttare skiljer sig ju väldigt åt gällande funktionsnedsättningar och behov, så jag antar att det är väldigt svårt att generalisera.

Men, för vår del handlar det mycket om sådant som att hanteras från en rullstol, ha koll på var man sätter hovarna, stå stilla vid uppsittningsramp, vara lyhörd för signaler från marken o. s. v. Och så att lyssna på små hjälper, och ha väl befästa röstkommandon - men sådant går ju utmärkt att träna från marken. "Det sista finliret", när dottern väl kommit upp i sadeln, tror jag att det blir bäst om hon och hennes framtida ponny får utveckla tillsammans.

Ja, vad jag förstått så är ju din dotter redan en rätt så duktig ryttare, så då blir ju ridträningen enklare för henne såklart! Det du nämner är väl annars sådant som jag normalt skulle se är nödvändiga kunskaper för en häst som ska ridas av pararyttare.

 

[MML]

Ja, givetvis är jag färgad av att vi hela tiden hållit på med islandshästar! Min dotters "första ponny" var en islandshäst som var köpt till mig och som jag själv hade utbildat (väldigt praktiskt när ens barn ska börja rida, jag visste ju exakt vad den hästen kunde och var jag hade honom). Hela konceptet med att "byta upp sig" och vara tvungen att skiljas från sin häst för att man vuxit ur den känns helt hjärtskärande för mig och det påverkar såklart väldigt mycket av hur jag tänker och hur jag fattar beslut kring hästköp mm (den där första hästen hade jag i 18 år).

Sättet att utbilda hästar skiljer sig också åt en del mellan det "vanliga svenska" sättet och det isländska. Exempelvis har ingen av de inridna hästar vi har köpt någonsin varit tömkörda, det har jag lärt dem "i efterhand" (den jag red in själv tömkörde jag dock först). Så det har inte funnits jättemycket verktyg på plats för träning från marken, vilket gjort att det känts vettigt att jag också kunnat rida hästarna.

För mig är det där med att "byta upp sig" något som varit en så självklar del av ponnylivet, att jag nog aldrig riktigt reflekterat över det. Vissa föredrar ju att köpa en lite större ponny direkt, och på så vis undvika i alla fall något "storleksbyte". För mig har det dock känts bättre att ha en ponny i rätt storlek för dottern, både för hantering och ridning, då jag tycker det brukar ge bäst förutsättningar för ett kul och utvecklande hästägande.

Både för mig och för dottern har det ju då också blvit naturligt att ponnyn förr eller senare blir urvuxen, och att man då skaffar en större ponny och låter en ny liten ryttare ta vid med den "gamla" ponnyn. Om det inte alls är hur man är van att resonera, förstår jag att den tanken blir ännu svårare!

Ja, där vet jag ju såklart ingenting om era specifika behov. Olika pararyttare skiljer sig ju väldigt åt gällande funktionsnedsättningar och behov, så jag antar att det är väldigt svårt att generalisera.

Ja, vad jag förstått så är ju din dotter redan en rätt så duktig ryttare, så då blir ju ridträningen enklare för henne såklart! Det du nämner är väl annars sådant som jag normalt skulle se är nödvändiga kunskaper för en häst som ska ridas av pararyttare.

Ja, precis så, pararyttare kan ju ha väldigt olika behov, så vilken hjälp de behöver/vad deras hästar behöver kunna specifikt för deras funktionsnedsättning, är väldigt olika

Dottern red väldigt mycket fram till ca 14 års ålder, och tävlade i hoppning. Så hon har en väldigt gedigen och stabil grund bakom sig, även om förutsättningarna nu förstås ser annorlunda ut. Utvecklingen hon gjort från då hon återupptog ridningen (då hon hade ledare till hästen, och en person på vardera sida som hjälpte till med balans och stöd) tills nu (nu rider hon självständigt i skritt och galopp, på snäll och trygg ponny) "bara" genom ridning en gång i veckan, och nu några veckors sommarponny, gör mig ganska trygg i att själva rid-biten kommer att gå bra, bara vi hittar en grundtrygg och trevlig ponny

 

[Sryoqwe]

Tror ni gör rätt i att leta efter en ganska liten ponny, hon är ju som sagt kort och lätt med. Speciellt när ni ska ha en lite grövre typ och antagligen inte träna till någon extrem nivå så ska det nog inte vara några konstigheter, ni verkat ha koll på att känna ev era djur. Antar att det också blir mycket enklare med hanteringen med en liten C/stor B?

Själv förstår jag mig inte riktigt på grejen med att ha dessa väldigt stora hästar utan trivs bäst på dem runt 140 cm, då är jag 163cm. Min nuvarande russåring kommer jag antagligen också rida in själv, dock senare än nuvarande standard och han ska inte vara ridhäst i huvudsak. Jag skulle eventuellt kunna vara med vid provridning om ni önskar, bara att höra av er om ni är intresserade.

 

[MML]

Tror ni gör rätt i att leta efter en ganska liten ponny, hon är ju som sagt kort och lätt med. Speciellt när ni ska ha en lite grövre typ och antagligen inte träna till någon extrem nivå så ska det nog inte vara några konstigheter, ni verkat ha koll på att känna ev era djur. Antar att det också blir mycket enklare med hanteringen med en liten C/stor B?

Själv förstår jag mig inte riktigt på grejen med att ha dessa väldigt stora hästar utan trivs bäst på dem runt 140 cm, då är jag 163cm. Min nuvarande russåring kommer jag antagligen också rida in själv, dock senare än nuvarande standard och han ska inte vara ridhäst i huvudsak. Jag skulle eventuellt kunna vara med vid provridning om ni önskar, bara att höra av er om ni är intresserade.

Ja, det är främst i hanteringen som dottern tycker att det känns både säkrare och enklare med en lite mindre ponny. Vilket jag absolut kan förstå, från en rullstol känns även min d-ponny ganska stor!

 

[sorbifolia]

Kanske lite sen på bollen, men jag tror en nordlandshäst/lyngshäst skulle kunna passa era behov väldigt väl faktiskt, både storleks- och temperamentsmässigt. De är väldigt ofta inkörda, jag tror även hingstarna måste göra körprov för att bli avelsgodkända. Dessutom är det en utrotningshotad ras, så om man vill ha ett sto och är intresserad av avel kan man göra en "god gärning" genom att bidraga till bevarandet av rasen.

En sak som kan vara värd att tänka på (som iofs gäller alla raser) är att kolla så individen har en bra exteriör för ridning, dvs den får inte vara överbygd eller ha för branta bogar, den ska ha bra halsansättning etc. Visst kan ett bra temperament kompensera en del för en sämre exteriör, men ridningen blir så mycket enklare och mera behaglig både för häst (ponny) och ryttare, och även hållbarheten blir oftast bättre, om den är byggd så den naturligt går i en ändamålsenlig "dressyrform", trots att det inte är det man tänker att man främst ska ha hästen till. Särskilt bland de mera kallblodiga ponnyraserna kan det vara stor skilnad mellan individerna på hur de är byggda, både nordlandshästen och Irish cob t.ex. används ju ofta till körning och vissa är mindre lämpade för ridning rent exteriört.

Angående import så är det främst lite mera pappersarbete när man köper från land utanför EU, om jag minns rätt så ligger tullavgiften på kring 8.000,- och sedan tillkommer mva på både köpesumma OCH transportkostnad till Sverige (många missar att det är mva på transporten). Men om man köper från ett företag får man dra av mva'n i ursprungslandet, så då blir det inte så stor skilnad på prisen ändå.

 

[Badger]

På tal om de brittiska ponnyerna och deras storlek (eller, ska jag säga "smålek"? ) så anses de generellt vara rejäla och viktbärande, och rids ofta av vuxna ryttare i sitt hemland. Det gäller alltså inte "bara" de största ponnyraserna, utan även t. ex. exmoorponnyer. Det finns en hel del videor på youtube, där man verkligen ser hur robust byggda både exmoorponnyer och fellponnyer är. De är inte riktigt jämförbara med "vanliga ridponnyer".

Jag såg att exmoorponnyston, i vuxen ålder, bör vara mellan 117-127 cm höga, men det finns även "övervuxna" som kan vara av c-ponnymått. Hingstar och valacker bör vara 119-129,5. Jag såg också någonstans att de (i normalkondition och -hull) väger omkring 350-400 kg!

Jag har på flera ställen läst om hur de med lätthet bär upp vuxna ryttare, uppåt 165 cm och 65-70 kg tycks inte vara något som exmoorponny-ägare (i hemlandet, i alla fall) höjer på ögonbrynen åt Häftiga små ponnyer!

De verkar helt underbara och lite av en kulturgärning att ha:
https://www.horseandhound.co.uk/features/buy-an-exmoor-pony-jackie-webb-blackthorn-stud-844603

Gotlandsruss verkar lika stora och versatila och kulturgärningsmässiga men inte lika vackra och exotiska kanske https://www.gotlandsruss.se/gotlandsrusset/ red ett en gång när jag var 158 lång (och 11-13 år eller ngt), kändes litet innan jag satt upp men var helt underbar faktiskt att rida (eller jag lärde mig rida på ett från början men då var jag 8). De är alldeles för sällsynta (min unge red mycket Gotlandsruss på 4H men de var supermini, pga valt att ha supersmå ponnies där, så söta, typ 5 cm högre än Shetland men lite smäckrare. Så de verkar ha stort spann i storlek)

Nypt från google bildsök, Gotlandsruss

 

[Badger]

De verkar helt underbara och lite av en kulturgärning att ha:
https://www.horseandhound.co.uk/features/buy-an-exmoor-pony-jackie-webb-blackthorn-stud-844603

Gotlandsruss verkar lika stora och versatila och kulturgärningsmässiga men inte lika vackra kanske
https://www.gotlandsruss.se/gotlandsrusset/ red ett en gång när jag var 158 lång eller ngt, kändes litet innan jag satt upp men var helt underbar faktiskt att rida. De är alldeles för sällsynta

Nypt från google bildsök, Gotlandsruss

Visa bifogad fil 149775

Exmoorponny

(tror den lilla häst jag rider ibland på ridskolan är hälften Fellponny, underbar, men väldigt het ibland o lite volatil, inte hum ponnyförståndig.)

 

[Badger]

De verkar helt underbara och lite av en kulturgärning att ha:
https://www.horseandhound.co.uk/features/buy-an-exmoor-pony-jackie-webb-blackthorn-stud-844603

Gotlandsruss verkar lika stora och versatila och kulturgärningsmässiga men inte lika vackra och exotiska kanske https://www.gotlandsruss.se/gotlandsrusset/ red ett en gång när jag var 158 lång (och 11-13 år eller ngt), kändes litet innan jag satt upp men var helt underbar faktiskt att rida (eller jag lärde mig rida på ett från början men då var jag 8). De är alldeles för sällsynta (min unge red mycket Gotlandsruss på 4H men de var supermini, pga valt att ha supersmå ponnies där, så söta, typ 5 cm högre än Shetland men lite smäckrare. Så de verkar ha stort spann i storlek)

Nypt från google bildsök, Gotlandsruss

Visa bifogad fil 149775

(För att förtydliga, de kan vara upp till 130 i höjd precis som Exmoor, och tror det finns övervuxna gotlandsruss)

 

[MML]

De verkar helt underbara och lite av en kulturgärning att ha:
https://www.horseandhound.co.uk/features/buy-an-exmoor-pony-jackie-webb-blackthorn-stud-844603

Gotlandsruss verkar lika stora och versatila och kulturgärningsmässiga men inte lika vackra och exotiska kanske https://www.gotlandsruss.se/gotlandsrusset/ red ett en gång när jag var 158 lång (och 11-13 år eller ngt), kändes litet innan jag satt upp men var helt underbar faktiskt att rida (eller jag lärde mig rida på ett från början men då var jag 8). De är alldeles för sällsynta (min unge red mycket Gotlandsruss på 4H men de var supermini, pga valt att ha supersmå ponnies där, så söta, typ 5 cm högre än Shetland men lite smäckrare. Så de verkar ha stort spann i storlek)

Nypt från google bildsök, Gotlandsruss

Visa bifogad fil 149775

Gotlandsruss är jättefina! Dottern red och tävlade ett gotlandsruss när hon var liten, jättecharmig men mycket envis liten ponny

Jag har dock fått uppfattningen att de inte är lika starkt och robust byggda som exmoorponnyn, även om de har många likheter. Så som jag förstått det, tror jag att risken är större att ett (stort) russ känns "för litet" än att en (stor) exmoor gör det.

 

[Badger]

Gotlandsruss är jättefina! Dottern red och tävlade ett gotlandsruss när hon var liten, jättecharmig men mycket envis liten ponny

Jag har dock fått uppfattningen att de inte är lika starkt och robust byggda som exmoorponnyn, även om de har många likheter. Så som jag förstått det, tror jag att risken är större att ett (stort) russ känns "för litet" än att en (stor) exmoor gör det.

Kanske, vet inte faktiskt. På Gotlandsrusshemsidan verkar de hävda att vuxna rider dem ibland. Men har aldrig sett en Exmoor så det verkar inte alls orimligt att de är mycket mer robusta, särskilt med tanke på att Gotlandsruss är oväntat smäckra.

 

[Badger]

Här finns en (visserligen ganska gammal) studie om ryttarens vikt och dess effekt på hästen: https://pub.epsilon.slu.se/12538/7/stefansdottir_gj_150827.pdf

Jag är säker på att samma forskare också gjort en ytterligare, mer närtida, studie på samma tema men hittar inte den nu.

Vid senaste VM för Islandshästar (i augusti -23) samlades data kring alla deltagande hästars och ryttares vikter in, info om det här: https://www.feif.org/2023/08/15/weight-study-at-the-world-championships-2023/ Har inte sett några publicerade resultat kring detta ännu.

Väldigt kortfattat och väldigt generellt om de studier som hittills gjorts på islandshästar, så är det jobbigare att bära tyngre ryttare (inte direkt svårt att lista ut!) och hästar med bredare rygg verkar vara mer viktbärande än hästar med smalare, mer takformad rygg. Någon jämförande studie mellan islandshästar och andra hästraser tror jag aldrig har gjorts, men jag förväntar mig inga direkta skillnader mellan islandshästar och andra raser med liknande storlek och kroppsbyggnad.

Läste ngn studie för länge sedan som kopplade omkretsen precis under knäet på frambenen mot viktbärande och hade fått till ngt som verkade rimligt där just den omkretsen verkade ge en bild av hur robust hästen var. Och någon annan? där de verkade spekulera i och reflektera över om en ganska moderat höjd ganska nära djurets ursprungliga normalhöjd var mer robust. Dvs (hittar på här, det var länge sedan jag läste) att runt 160 höjd tex har funnits "längre" än runt 180 höjd, så därmed i % förhållande till egen vikt ev mer robust, oftast. (tror också såg ngn tabell över raser där fullblod var mer viktbärande än halvblod, i förhållande till egen vikt, men dock inte såklart kunde bära mer än ett halvblod eftersom de normalt vägde mindre, om någon förstår hur jag menar.)

Verkar som att det finns väldigt mycket kvar att forska i där.

 

[MML]

Läste ngn studie för länge sedan som kopplade omkretsen precis under knäet på frambenen mot viktbärande och hade fått till ngt som verkade rimligt där just den omkretsen verkade ge en bild av hur robust hästen var. Och någon annan? där de verkade spekulera i och reflektera över om en ganska moderat höjd ganska nära djurets ursprungliga normalhöjd var mer robust. Dvs (hittar på här, det var länge sedan jag läste) att runt 160 höjd tex har funnits "längre" än runt 180 höjd, så därmed i % förhållande till egen vikt ev mer robust, oftast. (tror också såg ngn tabell över raser där fullblod var mer viktbärande än halvblod, i förhållande till egen vikt, men dock inte såklart kunde bära mer än ett halvblod eftersom de normalt vägde mindre, om någon förstår hur jag menar.)

Verkar som att det finns väldigt mycket kvar att forska i där.

Jag har sett något liknande, och som en intressant grej kan nämnas att jag läste någonstans om fellponnyer, att man mäter omkretsen på deras ben och att de ska/bör vara över något visst mått. Nu minns jag inte hur stor omkretsen skulle vara, men det var i alla fall en bra bit över vad min stora d-ponny har i omkrets!

 

[Badger]

Jag har sett något liknande, och som en intressant grej kan nämnas att jag läste någonstans om fellponnyer, att man mäter omkretsen på deras ben och att de ska/bör vara över något visst mått. Nu minns jag inte hur stor omkretsen skulle vara, men det var i alla fall en bra bit över vad min stora d-ponny har i omkrets!

Oh! intressant!

(Ganska orelaterat, men sorgligt är att jag skymtade förbi att galoppsporten i USA har problem för att de avlat hästarna för nätta o tunna i benen (kan ha missupfattat och det var ngn annan del) så det har varit mycket händelser i lopp med stora skador. Ngt irriterar dem i alla fall eftersom om det kommer upp på förslag på Facebook bilder på Sekretariat eller liknande gamla galoppörer kommer ofta en kommentar under om att -så kompakta är de inte längre eller liknande.)