Man knallar runt i pannlampans sken och börjar mest fundera på om hästarna är kvar i hagen, kommer på nåt av alla femtioelva spår man lämnat i nysnön och ser att hästarna gått där - efter man själv gick på det hållet. Och se där där står de och låssas sova, tvärs över spåret och påstår att de stått där hela tiden. Just när man ska hänga på grimman på nån av de så rusar de med glatt ski iväg. Sen blev det tyst, de har rusat iväg och gömt sig bakom en enbuske, men husse har en löms sak - pannlampan som får ögonen att glimma i mörkret. Lite palnlöst falnerande i kringelikrok åt rätt håll så det går att komma så när a att man kunde fånga en av dem i pannluggen för att sen lägga grimskaptet om halsen, kvittade oftast vem av dem, bara en var fångad så lugnade de andra ner sig med. Visst var det frustrerande ibland, men de tycktes ha roligt.