Ni som är hemma med era lite äldre barn...

[Lupin]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Är man nöjd med att vara hemma så är det väl toppen och är man nöjd och har ett fungerande dagis så är det väl toppen? Uppenbarligen finns det fördelar och nackdelar med alla modeller och det finns ingen anledning att idyllisera varken den ena eller andra.

Visst är det så och visst är det bra att det finns dagis för ettåringar, eftersom behovet uppenbarligen existerar.

Men nog tusan skulle de allra flesta välja att vara hemma längre med sina småttingar, om de hade möjligthet? Det brukar i alla fall bli det allmänna svaret när det görs undersökningar. Och det är väl ändå det mest naturliga att man vill ta hand om sina barn själv, som förälder, om man kan?

Man ska väl inte ens behöva bli ifrågasatt som förälder att man vill ta hand om sitt barn i hemmet istället för att lämna bort det till, gubevars pedagogiskt utbildade, främlingar? Jag idylliserar verkligen inte det ena eller det andra, men att bli ifrågsatt för att man vill ta hand om sitt barn själv är ju helt absurt och ökar verkligen inte förtroendet för den sk utbildade personalen.

Sen att alla inte har samma möjlighet är en annan sak. Och för den sakens skull är det ju tur att det finns förskolor som kan ta emot även de minsta.

Man kan ju vända på frågan förresten. Vad är det för värderingar förkolan har och står för, som är så mycket bättre och finare än föräldrarnas att man som förälder borde lämna bort sina småbarn dit, hellre än att "hålla dem hemma"?

 

[ameo]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Och Ameo, nej, jag tar inte illa upp för att någon (läs: du) 'ser saken på ett annat sätt', däremot tar jag illa upp när någon förminskar en annans persons arbete och utbildning, PLUS en hel samhällsfunktion, läroplan och skollag, när man helt uppenbart inte har kött på benen för att göra det.

Samhällsfunktionen har tillkommit för att föräldrarna ska ha någonstans att göra av sina barn när de jobbar, DET kan du inte slingra dig undan hur gärna du vill.

Sen har man (de som bestämmer) jobbat mycket för att göra denna samhällsfunktion så bra som möjligt för de barn som finns där. Därför finns det väl utbildad personal och en läroplan anpassad för respektive åldersgrupp, som ska följas.

Däremot undrar jag fortfarande vilka värderingar man som förälder förmedlar till exempelvis en 3-åring som skiljer sig så pass från förskolans värdegrund att man måste ha dem hemma?

Glömmer du inte bort nu att förskolans personal är ett antal individer med vitt skilda bakgrunder, värderingar och funderingar? Där kan finnas personal som är militanta veganer, "miljömuppar", hårdrockare, ateister/högkyrkliga etc, etc. Oavsett om man har en gemensam värdegrund i ryggen, vad som ska förmedlas till barnen så kan man inte bortse från att det också sker en påverkan utifrån VEM personalen är. Och som förälder kan jag inte se på ytan vad personalen står för och vilka mer eller mindre dolda budskap de kan tänkas förmedla till mina barn - med eller utan avsikt att göra det
.
I vår familj tänker vi miljömässigt, vi äter främst vegetariskt (för att det är jag som lagar merparten av maten och JAG äter vegetariskt - pga att jag inte tycker kött är gott.), vi har djur - som barnen vet att man slaktar för att få mat på bordet, vi har vår egen politiska ståndpunkt även om vi inte är aktiva politiker och vi är tämligen okyrkliga. DETTA är några av de saker vi vill kunna förmedla tydligt till våra barn och det gör vi bäst själva. OM de hade varit full tid på dagis så hade de inte på samma sätt fått VÅRA värderingar, tankar och funderingar.
Vi som föräldrar kan inte kräva av dagispersonal att de ska särbehandla våra barn efter våra önskemål och även om detta hade varit möjligt så hade det ändå inte känts bra. För det blir inte som VI vill ha det ändå.

 

[Thera]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Du verkar inte så bevandrad i barns utveckling.

Jag tänker inte ens svara på det, men jag ska ringa lärarutbilningen och be att de slänger in lite utvecklingspsykologi till. Det räckte tydligen inte..

Varför tror du att barn som får vara hemma med förälder inte har något socialt liv?

JAG HAR INTE SAGT DET!!!!

Alltså, jag vet inte om jag ska skriva detta i fet stil så att folk förstår. Jag har INGET emot att föräldrar är hemma med sina barn. Varför skulle jag ha något emot det, de vet förhoppningsvis bäst själva, och det sociala kan man lösa på annat sätt. Det jag vänder mig emot är synen att det handlar om barnförvaring. För 890:e gången. Ska jag ta det på teckenspråk också?

Lustigt, men all den personal jag pratat med anser själva att det mest handlar om förvaring när det gäller barn i åldern 1-3 ungefär.

Då hoppas jag att inte ansvarig rektor får reda på det, för då lär de ryka illa kvickt. Det strider mot både skollag och läroplan.

Det är väl snarare barnskötarna som har det största ansvaret för dem och inte den pedagogiskt utbildade förkolepersonalen?

För det första har även barnskötare pedagogisk utbildning. För det andra ska förskollärarna ha det övergripande pedagogiska ansvaret även för de små. Varför skulle de ha mindre pedagogiskt behov?

Barn i den åldern behöver sina föräldrar mer än de behöver påtvingat umgänge med andra barn 8 timmar/dag.

Har jag någonstans sagt detta? Jag har INGENSTANS sagt att barn ska vara heltid på förskolan. Personligen tycker jag 15-timmars är alldeles lagom upp till 3 år, och heltid är på tok för mycket. Förstår du nu?

Sen måste jag ju fråga mig vad det är du tycker är så hotfullt i att föräldrar vill stanna hemma med sina barn de allra första viktiga åren, istället för att lämna över ansvaret till främmande människor?

Inget alls. För 359:e gången. Jag undrar varför du går på så?

Du undrar vad det är för slags (konstiga? antar jag) värderingar man har som gör att man "måste" ha barnen hemma. Din frågeställning är så knepig, så jag vet inte vad, ärligt talat.

Men vad är knepigt? Jag undrar vilka värderingar det är man vill förmedla till små barn som inte förmedlas av förskolan. Och nej, jag menar inget konstigt.

Men för så små barn som vi talar om handlar det i de flesta fall om att förmedla att alla är lika mycket värda, att man inte ska slåss eller ta saker från varandra, och att vara snälla mot varandra. Respekt för varandra kort sagt.

Och där ser jag inte varför det vore så hemskt om det ÄVEN förmedlades av en pedagog?

Återigen (och jag tar det igen för jag orkar inte mer missförstånd) föräldrar får vara hemma precis så mycket det vill, man hittar väl naturligtvis själva den lösningen man anser bäst. Men, förskolan handlar inte om barnförvaring. Det var där jag klev in i tråden, och det var det jag har svarat på hela tiden.

Jag tänker inte svara på det igen, för ni lägger ord i mun på mig som jag aldrig har sagt.

 

[YorkWann]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Och jag säjer fortfarande att FÅ föräldrar skulle sätta sina barn på dagis för att "lära och utvecklas i samspel med andra" om de hade kunnat välja att vara hemma och ta hand om barnen själva. NU är det så att som samhället ser ut så är det i de allra flesta fall så att båda föräldrarna måste jobba för att försörja familjen och det vanligaste är att arbetet sker på dagtid, att båda arbetar samtidigt. Och så måste barnen vara någonstans.


...

Och jag sa, åter igen, att du skulle bli förvånad, av hur många som faktiskt har sina barn på förskola, utan att egentligen "behöva"

 

[Thera]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Samhällsfunktionen har tillkommit för att föräldrarna ska ha någonstans att göra av sina barn när de jobbar, DET kan du inte slingra dig undan hur gärna du vill.

Det har jag aldrig försökt heller. Du har helt rätt, men man måste ju inse att det har hänt mycket sen förskolornas (eller barnkrubbornas) bildande.

Glömmer du inte bort nu att förskolans personal är ett antal individer med vitt skilda bakgrunder, värderingar och funderingar? Där kan finnas personal som är militanta veganer, "miljömuppar", hårdrockare, ateister/högkyrkliga etc, etc. Oavsett om man har en gemensam värdegrund i ryggen, vad som ska förmedlas till barnen så kan man inte bortse från att det också sker en påverkan utifrån VEM personalen är. Och som förälder kan jag inte se på ytan vad personalen står för och vilka mer eller mindre dolda budskap de kan tänkas förmedla till mina barn - med eller utan avsikt att göra det

Jag håller med, såklart är det individer som arbetar i förskolan också, precis som på alla andra ställen. Det som förenar oss är ju dock läroplanen, de lokala målen och skollagen, de kan man liksom inte komma ifrån.

Sen är det självklart att alla människor har egna värderingar, men för det första så är det otroligt viktigt att ALDRIG underminera föräldrarnas åsikter, det tror jag de flesta är överens om. Ibland kan man få höra av äldre barn nåt deras föräldrar har sagt som man själv tycker är helt uppåt väggarna, men jag skulle aldrig drömma om att säga att det är fel inför barnet (så länge inte det är anmälningsskyldigt).
Ibland får man bara bita ihop och le.

För det andra så tycker inte jag det är negativt att barn tidigt får ta del av olika människors perspektiv och åsikter och lära sig sätta sig in i andras situation. Det gör inte ungarna till förvirrade själar, utan utvecklar istället förmågan att tänka kritiskt och att i slutändan komma underfund med sina egna åsikter.

Därmed INTE sagt att barnen ska gå heltid på förskolan för det, som sagt är 15-timmars ett otroligt bra system, och alldeles lagom tid.

Men vi har helt uppenbart olika åsikter där.

I vår familj tänker vi miljömässigt, vi äter främst vegetariskt (för att det är jag som lagar merparten av maten och JAG äter vegetariskt - pga att jag inte tycker kött är gott.), vi har djur - som barnen vet att man slaktar för att få mat på bordet, vi har vår egen politiska ståndpunkt även om vi inte är aktiva politiker och vi är tämligen okyrkliga. DETTA är några av de saker vi vill kunna förmedla tydligt till våra barn och det gör vi bäst själva. OM de hade varit full tid på dagis så hade de inte på samma sätt fått VÅRA värderingar, tankar och funderingar.
Vi som föräldrar kan inte kräva av dagispersonal att de ska särbehandla våra barn efter våra önskemål och även om detta hade varit möjligt så hade det ändå inte känts bra. För det blir inte som VI vill ha det ändå.

Tack, äntligen en förklaring!

 

[mino]

Man ska väl inte ens behöva bli ifrågasatt som förälder att man vill ta hand om sitt barn i hemmet istället för att lämna bort det till, gubevars pedagogiskt utbildade, främlingar? Jag idylliserar verkligen inte det ena eller det andra, men att bli ifrågsatt för att man vill ta hand om sitt barn själv är ju helt absurt och ökar verkligen inte förtroendet för den sk utbildade personalen.

Det är inte någon i tråden som säger att det är dåligt att vara hemma, däremot säger de flesta som är hemma att det är sämre på dagis. Det som motståndarna säger är att så enkelt är det inte att hemma alltid är bäst på alla plan. Jag som har både erfarenhet av att vara hemma med min mamma samt ha ett barn på dagis kan säga att det är en väldigt svartvit bild vissa målar upp. Hemma har sina fördelar men också nackdelar. Du beskrev tex din son som väldigt social, så social att han tar varje chans han får tex att gå fram i affären till andra barn och att han nästan skrämde de andra barnen. Du väljer att se det som att det är de andra barnen det är "fel" på, att din son är så trygg att han inte backar för nåt. Jag ser det på ett annat sätt. Hans signaler går inte fram på rätt sätt till de andra barnen och han grabbar varje tillfälle till interaktion. Nånting har de andra barnen uppenbarligen tränat på och fått tillräckligt med stimulans av som din son inte har. Samtidigt kanske han har en massa annat som de inte har och därmed inte sagt att detta kommer att bli ett problem för honom i framtiden. Men man lär sig inte allt varken hemma eller på dagis, det kan man konstatera. Det finns ingen anledning att slå sig för bröstet för det ena eller andra alternativet.

 

[Invinciblestables]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Ständigt behov har ingen heller hävdat innan Ameo. Jag tror ingen här menar att små barn ska vara heltid på förskolan.

Man ser väl lite olika på ständig, varje dag kan man ju se som ständigt även om det är få timmar.

Kicki

 

[Invinciblestables]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Det är inte någon i tråden som säger att det är dåligt att vara hemma, däremot säger de flesta som är hemma att det är sämre på dagis. Det som motståndarna säger är att så enkelt är det inte att hemma alltid är bäst på alla plan. Jag som har både erfarenhet av att vara hemma med min mamma samt ha ett barn på dagis kan säga att det är en väldigt svartvit bild vissa målar upp. Hemma har sina fördelar men också nackdelar.

Sämre och sämre, frågan är väl vad som har mest fördelar för barnet!? Är väl flera som skrivit om vad som är dagis kan ge men tydligen inte hemmet och vilken "brist" det blir, hur ska det då tolkas!? Man måste ju inte använda ordet bättre eller sämre för att se vad som ses mer fördelaktigt för olika personer.

Sedan så finns det ju olika sorters "hemma"! Finns väl inget barn som gynnas av att, för att dra det till sin spets, sitta t.ex. ensam med en förälder hela dagarna som inte gör ett skit annat än röker och pratar i telefon!? Barn ska ju få uppleva och delta vare sig det är hemma eller på dagis. Men för mig så vill jag kombinera detta med så mycket samvaro som det är möjligt med mina barn i det dagliga livet. Något som tyvärr varit omöjligt om jag och min man inte varit heltidslantbrukare.

Det jag mest vänder mig emot är snacket om "att hitta sin rang tidigt", grupptillhörighet i tidiga år. Som jag tidigare skrev, först hittar man sig själv sedan hittar man nog igen det andra åxå. MEN det är vi som föräldrar som måste ge möjligheterna till detta, det kommer inte av sig själv och görs inte av någon annan om barnen ska vara hemma! Som vanligt handlar det om att investera tid i sina barn och i vardagen.

Kicki

 

[Kaaarin]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Denna diskussion är ju ingen ny diskussion. Jag har haft den "miljoner" gånger både på nätet och privat.

Vi har valt att skippa först och främst förskola. Det är ju fascinerande hur man bemöts när man sedan dessutom väljer bort den frivilliga sexårsverksamheten. Tack vare det valet blev vi plötsligt "konstiga". Våra två barn har varken gått på förskola/dagmamma eller sexårs. De är nu 8 och 11 år och faktiskt inte några konstiga små kufar Äldsta sonen är väldigt duktiga och båda är sociala och högst "normala". Dock så tycker jag att båda barnen inte har samma behov av ständigt erbjudande av aktivitet som alla de barn jag känner som deltagit i den typ av verksamhet. Mina barn "klättrar inte på väggarna" under helger eller semestrar, inte på det sätt som jag hör andra föräldrar berätta. Jag har hört berättas från både dagmammor och förskolor i kommunen att det finns flertalet föräldrar som faktiskt låter sina barn gå kvar där hela sommaren. Även när föräldrarna själva har semester. Det är ju så man kan gråta åt det. Då pratar man verkligen förvaring, när man som förälder hellre har lugna dagar för sig själv än ihop med sina barn.

Jag tycker alla gör som de själva vill. Men jag tycker att det är otroligt tragiskt när vissa uttalar sig om att föräldrar skulle vara sämre än personal på förskola. Man kan ju undra hur befolkningen kan funka så bra som den gör, med tanke på att förskolor ändå är ett förhållandevis sent påfund. Hur klarade sig våra föräldrar utan det? Hörde för några veckor sedan hur lärarförbundet var upprörda över att man ville anställa fler dagmammor i kommunen eftersom föräldrar efterfrågade det. Lärarförbundet ansåg att verksamheten hos en dagmamma är så undermålig så att det borde inte ens få finnas.

Alla väljer utifrån sina egna val och vi har två barn som jag anser fått en fantastiskt lugn och harmonisk uppväxt, jag är glad för att de sluppit samhällets stress redan som små. Jag anser inte att de "missat" något genom att vara hemma, de har bara fått en annan tillvaro än normalt.

Nu tillförde jag kanske inte vidare mycket, men det var i alla fall mina tankar

 

[mino]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Jag förstår inte heller det här med grupptillhörighet och rang som argument. Däremot tycker jag att det är bra att det dagis där dottern går medvetet låter barnen öva på att möta och komma med kompetenta reaktioner. En liten kille vill gärna närma sig andra barn genom att pussa och krama dem. Han får tex öva på att ta emot andra barns reaktioner och lära sig att se när det är läge för en puss eller kram. Jag tror att tabben man själv lätt som förälder skulle ha gjort är att tycka att det är så gulligt att man låter det passera och kanske ev läxar upp det andra barnet för att den inte vill bli pussad och kramad. Att man inte låter barnet öva på att hitta former för ett samspel som fungerar eftersom man är lite för partisk.

Det har säkert sina fördelar med att vara hemma men jag tror inte att man ska överdriva det där med att det är så himla överlägset för barnen. Ska man vara hemma så ska det vara för att man vill och tycker att det känns roligt, inte för att bevisa några sorts gammaldags värderingar om en god bullmamma som alltid finns där. Det finns inga belägg för att det bästa för alla barn alltid är en bullmamma.

 

[Lupin]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Det är inte någon i tråden som säger att det är dåligt att vara hemma, däremot säger de flesta som är hemma att det är sämre på dagis. Det som motståndarna säger är att så enkelt är det inte att hemma alltid är bäst på alla plan. Jag som har både erfarenhet av att vara hemma med min mamma samt ha ett barn på dagis kan säga att det är en väldigt svartvit bild vissa målar upp. Hemma har sina fördelar men också nackdelar.

Du beskrev tex din son som väldigt social, så social att han tar varje chans han får tex att gå fram i affären till andra barn och att han nästan skrämde de andra barnen. Du väljer att se det som att det är de andra barnen det är "fel" på, att din son är så trygg att han inte backar för nåt. Jag ser det på ett annat sätt. Hans signaler går inte fram på rätt sätt till de andra barnen och han grabbar varje tillfälle till interaktion. Nånting har de andra barnen uppenbarligen tränat på och fått tillräckligt med stimulans av som din son inte har. Samtidigt kanske han har en massa annat som de inte har och därmed inte sagt att detta kommer att bli ett problem för honom i framtiden. Men man lär sig inte allt varken hemma eller på dagis, det kan man konstatera. Det finns ingen anledning att slå sig för bröstet för det ena eller andra alternativet.

Snacka om att lägga in värderingar och framför allt misstolka. Börjar nästan tro att du gjorde det med vilje? Japp, vår son är social av sig, men inte så att han "grabbar varje chans" att gå fram till precis alla han ser och "interagera". Och jag har aldrig kommit med din fenomenala slutsats att han skulle vara så trygg att han inte backar för något. Snälla du, försök inte tolka in saker på eget bevåg. Du har uppenbarligen inte den förmågan. En fyraåring med napp, som blir rädd när en tvååring vänder sig mot denne och på ett snällt sätt säger något om någonting (på rotvälska iofs, eftersom han inte pratar rent ännu) som fanns i affären är väl knappast något att ta efter? Men i din värld var det säkert en normal reaktion från ett friskt barn och min son har tydligen inte alla hemma, eftersom han försökte sig på lite spontan kommunikation med en både främmande och äldre pojke. Men jag antar att du aldrig växlat några spontana ord med någon medmänniska i busskön eller vid kiosken.

Och jag lovar, hade jag även berättat att han kan vara blyg i början, speciellt när där är buffliga barn, så kan jag nästan garantera att du hade talat om för mig hur och varför det är fel på honom då med. Och vad han fattas som "alla andra barn som går på dagis får tillräcklig stimulans av".

Varken min son eller jag är efterblivna på något sätt. Men jag börjar ju undra ang vissa andra, som tydligen försöker sätta sig på allt för höga hästar. Du ska nog inte försöka dig på fler låtsasanalyser av barn du aldrig träffat.

Jag har aldrig påstått att jag är emot förskola, har t.o.m. skrivit att det är bra att de finns. Men jag tar mig friheten att påstå att jag tar bättre hand om min son, hemma, de här första åren, än vad någon sk utbildad personal kan. Och jag skräms av det jag ser hos barn i hans ålder, som gått på dagis sedan de var ett. Jag vet inte vad det beror på att så gott som alla dagisbarn jag träffat (i den här åldern vill säga) visar ungefär samma beteende: slåss, kastar saker, rivs och bits (både i smyg och öppet), är mer avundsjuka och "hagalna" och helt enkelt ger uttryck för att det är djungelns lag som råder. För stora grupper och för lite personal kan ju vem som helst vittna om. Fel prioriteringar bland personalen, flickor bemöts på ett helt annat sätt än pojkar.

Och ja just det! Just den där gamla, inrotade cementerade könsrollsdyrkan som uppenbarligen florerar rent generellt på förskolorna tycker jag är hemsk.

 

[Lupin]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Det finns inga belägg för att det bästa för alla barn alltid är en bullmamma.

Nu är jag ju ingen bullmamma....men det finns knappast några belägg för att det bästa för alla barn alltid är en superpedagog som tvingar småbarn att ha rollspel, för att få pojken att förstå att så gör inte pojkar. Nä, lär honom för tusan att pojkar och män slåss och knuffas och inte visar känslor. Det kan bli lite för mycket av det pedagogiskt "goda" med......liksom. Men visst, jag kan förstå att du och din man tycker det är jobbigt med en pojke som pussas och kramas på er dotters dagis.

 

[Thera]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Tycker det låter som du har en hel del personliga saker att arbeta med, så som du går på här.

Antagligen får vi som säger nåt positivt om förskolan ta allt agg du har byggt upp mot de som ifrågasatt dina val. Jag skulle gärna vilja se var någon i denna tråden har ifrågasatt dina val? Tvärtom har väl alla hävdat att man naturligtvis gör det man tycker är bäst själv.

Dessutom har du en otroligt otrevlig och föraktfull attityd (mot utbildade pedagoger, eller akademiker överhuvudtaget?) som förmodligen bottnar i mindrevärdeskomplex.

(Och ja, du får gärna skriva något nytt dräpande om min utbildning, kunskaper, åsikter eller liknande, det har du gjort så bra innan.)

 

[mino]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Du fortsätter att resonera väldigt onyanserat. Oavsett hur man ser på det så skrev du "Det är snarare de andra, främmande, barnen som blir osäkra och rädda för honom och då blir sonen konfunderad. Men det finns undantag tack och lov." Oavsett hur man ser på det så kan man inte tolka detta på annat sätt än att din son inte alltid får den kontakt han vill med andra barn, man kan inte bara skylla på alla andra barn... Och oavsett hur man ser på dagis och hemma så har hemmabarnen vanligtvis inte samma mängd umgängesträning med så många olika barn under flera timmar per dag.

Och igen: det är ingen som har sagt att det är bättre på dagis, men det finns andra värden med dagis som inte är alls dumma, det skulle du säkert uppleva om du testade. Om din son är så social som du beskriver skulle han förmodligen ha jätteroligt på dagis.

 

[Flashy]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Har inga barn själv (är fortfarande för ung för det ) men kan berätta att jag började på dagis när jag var 4 år

 

[Petruska]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Och igen: det är ingen som har sagt att det är bättre på dagis, men det finns andra värden med dagis som inte är alls dumma

Jag är inte heller särskilt mycket inne på att det ena eller det andra är "bättre". Jag fattar knappt ens vad "bättre" betyder i sammanhanget.

Dock vet vi att i genomsnitt klarar sig barn som gått på dagis bättre i skolan än barn som inte gått i barnomsorg. Det är ett av skälen till att man erbjuder alla barn sexårsverksamhet, oavsett om det finns ett strikt behov av barnomsorg pga föräldrars arbete eller inte.

Själv har jag tyckt att dagis på ett väldigt bra sätt erbjöd en del saker som jag var dålig på att erbjuda - tex mer idrottsaktiviteter - medan jag tycker att jag själv tex erbjuder mer när det gäller mat, att äta varierat, att uppskatta mat osv. Jag tycker också att jag väljer mer varierade och intressantare barnböcker, -filmer och -teater.

Men, och det är poängen: alla barn blir lästa för på dagis, alla dagisbarn går på teater någon gång (i vår kommun i alla fall) alla barn får i alla fall hyfsad mat på dagis, alla barn gör olika utflykter osv på dagis.

Däremot får inte alla barn allt detta i hemmet. Dagis fungerar alltså utjämnande. Personalen gör lite av allt, och på så vis blir föräldrarna så att säga "kompletterade". Barnen får ett rikare spektra att välja ur.

Sen är det ju så att "hemmafrun" är en väldigt kort historisk parentes. Det är få samhällen där det är en bra idé att ha så många (typ alla mammor till barn under 10 års ålder) arbetsföra människor gåendes i hemmen. En vuxen person klarar ju också av mer än att ta hand om 1-3 barn. Och samarbetar några vuxna - tex i en personalgrupp på ett dagis - tar de ju hand om fler barn än så per person. Delvis just tack vare samarbetet.

Barn har snarare varit utan passning än hemma med sin mamma tidigare i historien. Min egen pappa (bondson) passades tex av sin få år äldre storasyster, och hon, bara ett barn, passades alltså inte av någon.

 

[Invinciblestables]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Det har säkert sina fördelar med att vara hemma men jag tror inte att man ska överdriva det där med att det är så himla överlägset för barnen. Ska man vara hemma så ska det vara för att man vill och tycker att det känns roligt, inte för att bevisa några sorts gammaldags värderingar om en god bullmamma som alltid finns där. Det finns inga belägg för att det bästa för alla barn alltid är en bullmamma.

Som jag tidigare skrev, så ligger ju allt på föräldrarna. Vilket det åxå gör för barn som går på dagis. Man ska inte välja ett alternativ för att det verkar enkelt utan för att det gynnar barnet och det liv som man lever. Och bara för att barnen är hemma så behöver det ju inte bottna i varken gammeldags värderingar eller bullmammor. Vilket många tror när man har det här yrket, tror att det är som i Emil i Lönneberga! Vilket i vårt fall inte kan vara mer fel.

De våra barn har lärt sig, förutom djurhantering och det som rör gården, är jämlikhet. Vi driver företaget tillsammans med allt vad det innebär, ingen självklarhet att det är jag som går in och fixar käk eller att pappa är den som alltid kör traktor. Samt att om det ska bakas så är det pappa som gör det, så här är det en "bullpappa"!

Det som däremot blev knepigt för barnen när de som 6 åringar började förskolan var i stor utsträckning andra barns syn på mammor och pappor, vilket mina barn fick ta strid för med vissa. Hurvida en bonde kunde vara en tant och köra traktor, sånt gjorde pappor. Min dotter ville inte alltid vara en mamma i leken som bytte blöjor och lagade mat, och min son ville inte alltid vara pappan som for till jobbet o.s.v.

Jag håller med om att man inte ska överdriva överlägsenheten i att vara hemma, det beror ju som sagt på vilka föräldrar man har och deras engagemang! Tillika ska man inte heller överdriva dagis/förskolans överlägsenhet i att utforma den bästa plattformen för barn att stå på.

Kicki

 

[Invinciblestables]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Men, och det är poängen: alla barn blir lästa för på dagis, alla dagisbarn går på teater någon gång (i vår kommun i alla fall) alla barn får i alla fall hyfsad mat på dagis, alla barn gör olika utflykter osv på dagis.




Barn har snarare varit utan passning än hemma med sin mamma tidigare i historien. Min egen pappa (bondson) passades tex av sin få år äldre storasyster, och hon, bara ett barn, passades alltså inte av någon.

Det kan jag hålla med om, de barn som inte har så "engagerade" föräldrar i "alla lägen" kan ju ha det betydligt bättre på dagis. Annars så skulle de bara få sitta och roa sig själva medan en förälder "flummade", för att förenkla många situationer med ett ord.


Hurvida barn tidigare i historien alltigenom varit utan passning kan jag inte riktigt hålla med om. Även då så spelade ju föräldrarnas engagemang, efter dåtida mått mätt, stor roll. Både min man och hans far har ju vuxit upp på den här gården och har som små varit med både sin mamma och pappa under dagen. Visst hände det att ett äldre syskon såg över de mindre barnen en stund men inte som "dagbarnvårdare". Även vår äldre dotter har passat sin lillebror kortare stunder när nöden krävt utan att det har varit hennes dagliga uppgift för att det ska funka.

Kicki

 

[ameo]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Jag håller med om att man inte ska överdriva överlägsenheten i att vara hemma, det beror ju som sagt på vilka föräldrar man har och deras engagemang! Tillika ska man inte heller överdriva dagis/förskolans överlägsenhet i att utforma den bästa plattformen för barn att stå på.

Kicki

mitt i prick!

 

[Sar]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Det jag mest vänder mig emot är snacket om "att hitta sin rang tidigt", grupptillhörighet i tidiga år. Som jag tidigare skrev, först hittar man sig själv sedan hittar man nog igen det andra åxå. MEN det är vi som föräldrar som måste ge möjligheterna till detta, det kommer inte av sig själv och görs inte av någon annan om barnen ska vara hemma! Som vanligt handlar det om att investera tid i sina barn och i vardagen.

Kicki

Jag tror att det är väldigt viktigt att hitta sin rang, få prova sin kommunikation gentemot andra barn. De bekanta jag har som varit "hemmabarn" har alla uttryckt att det blev en mindre chock när skolan började.
Och just i den frågan anser jag att förskolan har en fördel gentemot att vara hemma, det är nämligen möjligt att att göra ex.övningar som främjar grupptillhörighet på ett annat sätt än om man bara har öppna förskolan, kyrkis, parklek eller likn. att använda sig utav.

Sedan finns det självklart saker som är mer positiva med att vara hemma än på förskola, det ena utesluter inte det andra.