Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Och jag sa, åter igen, att du skulle bli förvånad, av hur många som faktiskt har sina barn på förskola, utan att egentligen "behöva" :)

Yngsta dottern slussades in förskolan (nollan, miniettan etc. kärt barn har många namn) i fjol och gick då 8-14 måndag och torsdag + 8-13 tisdag och fredag. Onsdagar var hellediga h/ vecka.

Nu börjar hon "riktiga" skolan i höst. Fram tills dess var hon hemmabarn :D

Och nog var väl hon helt normal? Extremt pladdrig och social bara :rofl: :rofl:

Vet dock av många hemma-mammor som låter sina barn gå dessa 15 timmar/vecka (vissa 3 h/dag, andra 5h/3 dagar och en del 7½ h/2 dagar/vecka) och har full förståelse för detta. Det är rätt skönt som mamma att få några barnfria timmar/dagar emellanåt ;)
 
Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

De bekanta jag har som varit "hemmabarn" har alla uttryckt att det blev en mindre chock när skolan började.

Varför ska det jämt vara så svart eller vitt? Som om det inte finns några mellanting... Det är väl knappast så att barnen antingen går på dagis från ett års ålder eller stannar hemma tills de börjar skolan? Det vanligaste är nog ett mellanting.

Jag kan förstå att det blir en chock (för hela familjen kanske) om barnen varit hemma ända till 6-7 års ålder. Jag kan tänka mig att man missar en hel del då. Men jag kan inte se något negativt med att barn får vara hemma till 2½-3 års ålder och sen börjar i förskolan.
 
Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Jag tänker inte ens svara på det, men jag ska ringa lärarutbilningen och be att de slänger in lite utvecklingspsykologi till. Det räckte tydligen inte.. :rofl:

Det spelar ingen roll hur mycket det än finns, om inte eleverna kan ta det till sig.

Jag har INGET emot att föräldrar är hemma med sina barn. Varför skulle jag ha något emot det, de vet förhoppningsvis bäst själva, och det sociala kan man lösa på annat sätt.

De här kommentarera, som ploppar ut lite då och då i olika former, tyder på ett visst förakt för föräldrarna (mammorna?) som hellre är hemma med barnen, än lämnar bort dem till förskolan.


Har inte tid att skriva mer just nu, återkommer.
 
Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Självklart finns det mellanting! Däremot har de av mina bekanta som gått på förskola räknat sig som förskolebarn oavsett om de börjat vid 1,5 eller 3 års ålder. De som räknat sig som "hemmabarn" har varit hemma med en förälder (oftast mamman) eller en äldre släkting. Alla hemmabarnen har talat om "chocken" och vilken tid och kraft det tog att lära sig tyda alla signaler. Så jag är böjd att tro att den existerar.

Sedan är förstås allt ytterst individuellt, man får göra ett val som förhoppningsvis passar hela familjen och då främst barnet.
 
Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Alla hemmabarnen har talat om "chocken" och vilken tid och kraft det tog att lära sig tyda alla signaler.

Så dessa barn har alltså inte fått umgås med andra barn under uppväxten :confused:
Om de gjort det, så skulle det ju inte vara någon chock och de skulle heller inte ha problem att tyda de andra barnens signaler.

Jag upplevde ingen chock över att börja (förskola, nolla, lekis etc.) när jag var 6 år. Jag kände ju redan de andra barnen, även om jag inte gått på dagis/förskola tidigare. Så har det även varit för mina barn och de barn i bekantskapskretsen som varit sk hemmabarn.
 
Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Alla hemmabarnen har talat om "chocken" och vilken tid och kraft det tog att lära sig tyda alla signaler. Så jag är böjd att tro att den existerar.

Det låter lite konstigt i mina öron. Har de här barnen inte haft några syskon heller, utan vuxit upp som ensambarn? Inga kusiner de umgåtts med regelbundet? Hade föräldrarna inga vänner med barn? Tillika mer eller mindre isolerade, utan att öht umgås med andra barn under sina första 6-7 år, vare sig på ÖF eller kyrkis eller motsv? I så fall förstår jag att det blev en chock.

Jag vet inte hur vanligt det är att både vara hemma med barnen så många år och dessutom undvika kontakt med andra barn under större delen av tiden? Själv tänkte jag att de kunde vara lagom för sonen att börja på (privat) förskola vid 2½-3 ungefär. Nu har han iofs en halvbror som bara är 6 mån äldre och som är hos oss varannan vecka plus en pojkkusin som är 4½ mån äldre som han också umgås med ganska regelbundet. Plus ett par tjejkusiner som är 1 och 1½ år äldre. Dessutom händer det att jag åker till ÖF i grannkommunen, även om det inte blir jätteofta. Sen blir det förhoppningsvis ett helsyskon om ca ett år, om vi har tur. :)
 
Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Tycker det låter som du har en hel del personliga saker att arbeta med, så som du går på här.

Antagligen får vi som säger nåt positivt om förskolan ta allt agg du har byggt upp mot de som ifrågasatt dina val. Jag skulle gärna vilja se var någon i denna tråden har ifrågasatt dina val? Tvärtom har väl alla hävdat att man naturligtvis gör det man tycker är bäst själv.

Dessutom har du en otroligt otrevlig och föraktfull attityd (mot utbildade pedagoger, eller akademiker överhuvudtaget?) som förmodligen bottnar i mindrevärdeskomplex.

(Och ja, du får gärna skriva något nytt dräpande om min utbildning, kunskaper, åsikter eller liknande, det har du gjort så bra innan.)

Du ifrågasätter om och om igen varför man som förälder (eller menar du som mamma?) väljer att "hålla barnen hemma" istället för att lämna bort dem till den (mer?) kompetenta och pedagogiskt utbildade förskolepersonalen. :grin: Ditt sätt att uttrycka dig tyder på en viss arrogans och föraktfullhet inför att man som förälder anser sig kunna ta hand om sina barn bra mycket bättre än Du, som förskolepersonal. Du pratar om hur svårt du har att förstå varför man väljer att "hålla barnen hemma" (underförstått att den naturliga platsen borde vara förskolan, men att vissa föräldrar nekar barnen deras rättighet genom att "hålla dem hemma"). Och när du uttrycker att "förhoppningsvis vet de (dvs föräldrarna) bäst själva..." så är det lätt att härskna till.

Jag förstår att du känner ett behov av att försvara din utbildning och din yrkesroll. Utan de här barnen hade du inte haft något arbete. Men när du slår dig för bröstet ang att du minsann inte talar högt inför barnen om vad du tycker och tänker om deras föräldrar/barnens egna uttalanden/föräldrarnas värderingar etc så blir det lite för mycket. Det ingår i ditt jobb att inte säga något om det här. Du ska varken ha medalj eller diplom för att du utför ditt arbete så som det är tänkt. Och om det är så att Du är ett undantag (och det är därför du slår på stora trumman) så är det än mer oroväckande. Jag håller med ameo där, jag vill hellre lägga värdegrunden hos min son själv och inte överlåta den åt någon främmande under de här första, viktiga småbarnsåren. Sen att jag har lite andra värderingar och åsikter än ameo spelar ingen roll.

Jag har mycket positivt att säga om förskolan, speciellt för de lite äldre barnen (3+), men jag vidhåller att förskolan inte är det bästa alternativet för småbarnen (1-3). Samtidigt tycker jag att det är bra att den finns, eftersom det finns ett stort behov, vilket jag har skrivit flera gånger redan. Och jag vidhåller också att de allra flesta skulle välja att vara hemma med sina småbarn, om de hade möjligheten till det. Det finns det undersökningar på och det tror jag att du känner till, trots att du jobbar på förskola.

Jag vet att jag har det bra förspänt, som kan vara hemma och ta hand om min son de här första åren. Alla som skulle vilja har inte den möjligheten, tyvärr, och jag är mycket tacksam över att vara en av de som kan.

Jag erkänner dessutom rakt av att jag har en hel del fördomar om lärare. Men du drar lite väl snabba slutsatser, för att inte tala om helt felaktiga, men det förvånar mig inte. Jag har varken mindervärdeskomplex eller en föraktfull attityd mot vare sig utbildade pedagoger eller akademiker generellt. Men som lärardotter (båda mina föräldrar är mellan-högstadielärare) har jag en hel del erfarenhet av både det ena och det andra inom skolvärlden. För att inte tala om alla andra lärare jag känner och har känt genom åren. :angel: Jag var själv på väg att utbilda mig till gymnasielärare för några år sedan, men avbröt (flyttade till annat län och blev gravid) och har inte riktigt bestämt mig för hur jag vill göra, ärligt talat.
 
Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Du fortsätter att resonera väldigt onyanserat. Oavsett hur man ser på det så skrev du "Det är snarare de andra, främmande, barnen som blir osäkra och rädda för honom och då blir sonen konfunderad. Men det finns undantag tack och lov." Oavsett hur man ser på det så kan man inte tolka detta på annat sätt än att din son inte alltid får den kontakt han vill med andra barn, man kan inte bara skylla på alla andra barn... Och oavsett hur man ser på dagis och hemma så har hemmabarnen vanligtvis inte samma mängd umgängesträning med så många olika barn under flera timmar per dag.

Och igen: det är ingen som har sagt att det är bättre på dagis, men det finns andra värden med dagis som inte är alls dumma, det skulle du säkert uppleva om du testade. Om din son är så social som du beskriver skulle han förmodligen ha jätteroligt på dagis.

Jag vet vad jag har skrivit. Och japp, jag tycker det är en konstig reaktion från barn att bli rädda på det viset, speciellt för ett barn som är yngre dessutom. Barn brukar söka sig till barn, för barn brukar tycka om att umgås och leka med varandra. Det är väl inget konstigt med att min son blir konfunderad? Men det är säkert nyttigt för honom på något sätt, han får ju erfarenhet av att alla inte är lika positiva och sociala av sig och att alla är olika, vare sig det gäller barn eller vuxna.

Nu är det dessutom så att jag jobbade som dagbarnvårdare halva förra året, från det att sonen var ca 1 till att han blev ca 1½. 6 månader på heltid (minst 42 h/v, massor av "övertid") med minst 2 andra barn här hemma från morgon till kväll, måndag till fredag. Som mest nio barn förutom sonen, under sommaren/semestertider. Tack och lov var det bara enstaka dagar det blev så många barn, men det hade ju med semesterläggningen att göra. Min son fick med andra ord även lära sig ganska tidigt att mamma finns till för andra och inte bara honom och det var nog en ganska nyttig erfarenhet. För han har aldrig blivit avundsjuk eller klängig ifall något annat barn vill ha min uppmärksamhet och närhet (tex hans lite äldre halvbror). Sonen fick lära sig att dela med sig och umgås med många andra barn i åldrarna 1-5 år under det halvåret.

Utöver det så har sonen som sagt en 6 mån äldre storebror, som han vuxit upp med varannan helg under hela sitt korta liv. ;)

Jag vet att jag skrivit det på flera ställen, att jag planerar att sonen ska börja gå timmar på förskolan (en Emilio Reggi-inriktad privat förskola) när han är 2½-3 nånting. Det är väldigt trist att det man skriver och ger uttryck för inte läses eller förstås i sin helhet, utan att man väljer att hugga av enstaka bitar, som man sen påpassligt hugger på bäst man kan. Det dödar intresset för fortsatta diskussioner.

Och jag har svårt att tro att du är så korkad att du inte förstår att man blir ilsken och sur när någon skriver så urbota dumma saker om ens barn. Frågan är väl inte varför jag reagerade som jag gjorde, utan snarare varför du känner att du måste provocera genom att skriva som du gör om andras barn?

Och än en gång, det finns gott om undersökningar som pekar på att barn under tre år inte har något behov av att umgås med andra barn flera timmar om dagen. Dagis finns till för föräldrarnas skull när det gäller barn i åldern 1-3.
 
Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

En fyraåring med napp, som blir rädd när en tvååring vänder sig mot denne och på ett snällt sätt säger något om någonting (på rotvälska iofs, eftersom han inte pratar rent ännu) som fanns i affären är väl knappast något att ta efter? Men i din värld var det säkert en normal reaktion från ett friskt barn och min son har tydligen inte alla hemma, eftersom han försökte sig på lite spontan kommunikation med en både främmande och äldre pojke.

Lupin, läs detta igen! Du går fram lite hårt ibland. Sen undrar jag vad nappen hade med det hela att göra och om du är säker på att pojken blev "rädd" pga att han går på förskola?

Mina barn är också sociala. Men de skulle nog också bli stumma, rädda?, om ett okänt barn började prata med dem. De är blyga inför sin kusin också, i 5 min, sen leker de för fullt.

Varken din sons eller den andra pojkens reaktion behöver vara onormal. Det är lika fel av dig att säga att 4-åringen inte är normal som det är om någon annan säger att din son inte är det.

Men ibland blir man som förälder hemmablind och går till försvar när någon kritiserar eller ser saker ur en annan synvinkel. Därför tycker jag det är nyttigt att få feedback från våra dagmammor och höra hur våra barn är och upplevs av andra vuxna. För för oss är de ju bara helt underbara......alltid! :love:

/Timsetim
 
Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Och jag sa, åter igen, att du skulle bli förvånad, av hur många som faktiskt har sina barn på förskola, utan att egentligen "behöva" :)

Men i hur mång av de fallen handlar det om att de har det för den fantastiska pedagogikens skull än för att det är så bekvämt att man får ha barnen gratis 15h? De jag träffar på som har barnen 15h har det för att det är sp skönt att vara hemma med enbart småsyskonet eller för att "barnet skulle tappa sina kompisar om denne inte får gå kvar" eller "barnet skulle sakna dais så mycket" om denne inte fick gå kvar. Har faktiskt aldrig hört någon säga att det är för pedagogikens skull de väljer att behålla 15h.

Jag är själv utbildad 1-7 lärare, har arbetat som detta sedan -95. Har 2 barn, 2 1/2 åringen har aldrig haft barnomsorg förutom mormor en dag/vecka (mormor har arbetat både som dagmamma och på förskola som barnskötare) periodvis. Han börjar tidigast inom barnomsorgen när han är 3 år. Yngsta sonen är 2 1/2 månad och naturligt nog enbart hemma med mig.

Jag tycker ärligt talat att den vind som blåser nu är att man "måste" ha sitt barn på dagis för att alla andra har det. Det finns inga andra barn hemma, och det är ju så skönt som förälder att bara vara med det yngre syskonet 15h/vecka, hur orkar jag utan detta?

Stora sonen vill inte gå på dagis för "det är så många barn där". Visst kan man inte lita till hans omdöme, han har ju aldrig varit där, bara hört böcker om dagis (typ Emmas första dag på dagis) och varit på Öppna förskolan. Men han leker helst bara med vuxna fortfarande och drar sig undan om det är väldigt dominanta, "stökiga" barn eller om han hamnar i vilda lekar, tex på kalas med flera barn samlade. Jag tycker det är rätt sunt faktiskt och skönt så länge han har möjlighet att dra sig undan och inte "tvingas" vistas bland kanske 15 eller fler barn där han inte kan välja att dra sig undan helt.
 
Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Du ifrågasätter om och om igen varför man som förälder (eller menar du som mamma?) väljer att "hålla barnen hemma" istället för att lämna bort dem till den (mer?) kompetenta och pedagogiskt utbildade förskolepersonalen. :grin:

Du pratar om hur svårt du har att förstå varför man väljer att "hålla barnen hemma" (underförstått att den naturliga platsen borde vara förskolan, men att vissa föräldrar nekar barnen deras rättighet genom att "hålla dem hemma").

Jag vill VERKLIGEN veta vad jag har skrivit detta.
Och jag börjar på fullt allvar tro att du är blind, eller har något annat fel som gör att det inte går in.

JAG KLEV IN I TRÅDEN NÄR DET BÖRJADE SNACKAS OM BARNFÖRVARING. Och det är DET jag fortsatt debattera.

SKA JAG TA DET ÄNNU EN GÅNG? För ungefär 751:a gången?

Inte ofta jag blir arg, men nu är mitt tålamod snart slut. Har aldrig stött på maken till oresonlig och fabulerande människa.

Men visst, visa mig var jag har frågat '"varför man som förälder väljer att "hålla barnen hemma" istället för att lämna bort dem till den (mer?) kompetenta och pedagogiskt utbildade förskolepersonalen."

Fram till dess ( =aldrig) kommer jag bara strunta i dig, för det är så sanslöst dumt, omoget och lögnaktigt att jag aldrig sett på maken.

Lär dig att hålla dig till sanningen, det brukar bli bäst så.. :grin::grin::grin: på dig själv.
 
Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Och än en gång, det finns gott om undersökningar som pekar på att barn under tre år inte har något behov av att umgås med andra barn flera timmar om dagen. Dagis finns till för föräldrarnas skull när det gäller barn i åldern 1-3.

Vore väldigt intressant att läsa de undersökningarna, så du kan väl hänvisa till dem?

Nu är det förresten flera som påpekat din attityd, kanske dags att tagga ner lite och hålla sig till sanningen?
 
Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Jobbar du inom barnomsorgen??

Om så, är det så där du bemöter "oresonabla" ( och sådana vet jag att det finns) föräldrar irl också, med skrik och oförskämdheter :confused: :crazy:
 
Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Det är inte skrik, det är stora bokstäver för att förtydliga det som tydligen inte gått fram.
 
Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Stora bokstäver = att man skriker.

Vill man förtydliga/betona något, så fetmarkerar man.
 
Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Men i hur mång av de fallen handlar det om att de har det för den fantastiska pedagogikens skull än för att det är så bekvämt att man får ha barnen gratis 15h? De jag träffar på som har barnen 15h har det för att det är sp skönt att vara hemma med enbart småsyskonet eller för att "barnet skulle tappa sina kompisar om denne inte får gå kvar" eller "barnet skulle sakna dais så mycket" om denne inte fick gå kvar. Har faktiskt aldrig hört någon säga att det är för pedagogikens skull de väljer att behålla 15h.
:bow: vill bara säja TACK för de orden!
jag tänkte formulera något liknande, men orkade inte ens försöka få någon att förstå hur jag tänkte
du formulerade det mkt bättre än jag hade gjort!
 
Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Nu har agrumenten fråna båda sidor upprepats ett antal gånger och eftersom ingen verkar läsa vad den andra skriver så stänger jag tråden.
Snurrfian-moderator
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
101
· Visningar
7 783
Senast: Palermo
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 033
Senast: Anonymisten
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
2 685
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 692
Senast: Enya
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp