Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...
Tycker det låter som du har en hel del personliga saker att arbeta med, så som du går på här.
Antagligen får vi som säger nåt positivt om förskolan ta allt agg du har byggt upp mot de som ifrågasatt dina val. Jag skulle gärna vilja se var någon i denna tråden har ifrågasatt dina val? Tvärtom har väl alla hävdat att man naturligtvis gör det man tycker är bäst själv.
Dessutom har du en otroligt otrevlig och föraktfull attityd (mot utbildade pedagoger, eller akademiker överhuvudtaget?) som förmodligen bottnar i mindrevärdeskomplex.
(Och ja, du får gärna skriva något nytt dräpande om min utbildning, kunskaper, åsikter eller liknande, det har du gjort så bra innan.)
Du ifrågasätter om och om igen varför man som förälder (eller menar du som mamma?) väljer att "
hålla barnen hemma" istället för att lämna bort dem till den (mer?) kompetenta och pedagogiskt utbildade förskolepersonalen.
Ditt sätt att uttrycka dig tyder på en viss arrogans och föraktfullhet inför att man som förälder anser sig kunna ta hand om sina barn bra mycket bättre än Du, som förskolepersonal. Du pratar om hur svårt du har att förstå varför man väljer att "hålla barnen hemma" (underförstått att den naturliga platsen borde vara förskolan, men att vissa föräldrar nekar barnen deras rättighet genom att "hålla dem hemma"). Och när du uttrycker att "
förhoppningsvis vet de (dvs föräldrarna) bäst själva..." så är det lätt att härskna till.
Jag förstår att du känner ett behov av att försvara din utbildning och din yrkesroll. Utan de här barnen hade du inte haft något arbete. Men när du slår dig för bröstet ang att du minsann inte talar högt inför barnen om vad du tycker och tänker om deras föräldrar/barnens egna uttalanden/föräldrarnas värderingar etc så blir det lite för mycket. Det ingår i ditt jobb att
inte säga något om det här. Du ska varken ha medalj eller diplom för att du utför ditt arbete så som det är tänkt. Och om det är så att Du är ett undantag (och det är därför du slår på stora trumman) så är det än mer oroväckande. Jag håller med ameo där, jag vill hellre lägga värdegrunden hos min son själv och inte överlåta den åt någon främmande under de här första, viktiga småbarnsåren. Sen att jag har lite andra värderingar och åsikter än ameo spelar ingen roll.
Jag har mycket positivt att säga om förskolan, speciellt för de lite äldre barnen (3+), men jag vidhåller att förskolan inte är det bästa alternativet för småbarnen (1-3). Samtidigt tycker jag att det är bra att den finns, eftersom det finns ett stort behov, vilket jag har skrivit flera gånger redan. Och jag vidhåller också att de allra flesta skulle välja att vara hemma med sina småbarn, om de hade möjligheten till det. Det finns det undersökningar på och det tror jag att du känner till, trots att du jobbar på förskola.
Jag vet att jag har det bra förspänt, som kan vara hemma och ta hand om min son de här första åren. Alla som skulle vilja har inte den möjligheten, tyvärr, och jag är mycket tacksam över att vara en av de som kan.
Jag erkänner dessutom rakt av att jag har en hel del fördomar om lärare. Men du drar lite väl snabba slutsatser, för att inte tala om helt felaktiga, men det förvånar mig inte. Jag har varken mindervärdeskomplex eller en föraktfull attityd mot vare sig utbildade pedagoger eller akademiker generellt. Men som lärardotter (båda mina föräldrar är mellan-högstadielärare) har jag en hel del erfarenhet av både det ena och det andra inom skolvärlden. För att inte tala om alla andra lärare jag känner och har känt genom åren.
Jag var själv på väg att utbilda mig till gymnasielärare för några år sedan, men avbröt (flyttade till annat län och blev gravid) och har inte riktigt bestämt mig för hur jag vill göra, ärligt talat.