Annans barn - vild 12åring. Hjälp?

[ASKAPLASKA]

Det kommer ett barn till mig och rider rätt ofta och har gjort så i drygt ett år. Barnet är 12 år och har det rätt jobbigt med en diagnos men har medvetna, kunniga och stöttande föräldrar.
Barnet har sen i somras börjat rymma hem till mig, eller rättare sagt så långt det går då jag bor ute på vischan utan kollektiva färdmedel, och är mycket driven och framåt och hen har inga bekymmer att ta buss och pendeltåg för att hamna på en station ute i obygden där hen snällt väntar tills jag (eller förälder) kommer och plockar upp.
Barnet går i skolan i en förort och upplever skolan som jättetuff och jag baxnar när jag hör hur hen berättar om hur de kommunicerar med varandra. Tonen är oerhört hård och det är allt ifrån "jag ska knulla din mamma", "horunge" till "din äckliga råtta" osv. Det är dessutom mycket hot om våld och en allmänt "röjig" jargong i klassen och bland kompisar.
Jag kan uppriktigt förstå att hen inte orkar utan bara går ut genom dörren och vill ut till hästarna i mitt stall, därav rymningarna.
Nu har jag ett par frågor jag skulle vilja ställa till er som är mer med i matchen och kanske har barn i den åldern (jag har inga egna barn).
1. Är detta ett "normalt" språk nuförtiden och nån slags fas hen ska igenom?
2. Hen berättar att hen inte delger föräldrarna allt tok som sker men berättar mer än gärna rätt brutala grejer när vi är ute och rider, särskilt kring språket. Borde jag berätta för föräldrarna omnde här "hemlisarna"? Det känns inte alls ok att bryta förtroendet hen visar mig men jag tänker att föräldrarna ändå behöver veta vad som pågår?
3. Jag skulle vilja föreslå ett skolbyte för föräldrarna men vet inte hur påträngande det är? Det är ju verkligen inte min sak att lägga mig i. Har dock kontakt med föräldrar i den kommun där jag bor och även den jag arbetar i som båda är landsortskommuner och där det helt klart verkar lugnare i skolorna generellt. Borde jag backa undan en kilometer och sköta mitt eller får man komma med sådana idéer när man ändå har nån annans barn hos sig?
Jag vill slutligen tillägga att jag hjälper barnet med skolarbetet hen ligger efter i så det är inte bara blir ridning och stallhäng när hen smiter iväg så där samt att jag verkligen inte vill att nån skugga ska falla över föräldrarna, de gör som sagt allt de kan och gör det bra.

 

[skiesabove]

Ang språket och kaoset i klassen, så är det i en av klasserna på min dotters skola, liten byaskola. Det är några individer som är totalt kaos, i fyran.

Hon går i trean och det är kaos i hennes klass med, men lite mildare språk och mindre våld. Min dotter vill byta, men det kommer innebära en enorm omställning och förmodligen flytt av hela hushållet, så än så länge drar jag på det, så länge majoriteten av skoldagarna är bra från hennes perspektiv.

Skolbyte kan hjälpa men det är inte så säkert - många skolor har problem numera. Om jag hade varit i din sits hade jag absolut försökt känna av läget med föräldrarna, hur mycket har dom hört om hur skoldagarna är, hur mycket anpassningar och hjälp barnet får.

Att rymma på det viset är farligt, bättre om ni har en arrangerad och planerad lösning.

Du borde också få ersättning för jobbet du gör - kanske läge att prata med kommunen om en officiell lösning där du är stödhem/helghem?

 

[Rumpnissen]

Ja, det är nog tyvärr ”normalt” språk. Eller vanligt förekommande i alla fall. Normalt är det ju inte, det tror jag de flesta vuxna är överens om.

Svårt att avgöra om du ska prata med föräldrarna eller inte. Handlar det om hårt språkbruk så tycker jag inte det låter anledning nog. Är det däremot verbala hot eller trakasserier så är läget annat. Det bästa är så klart att få flickans medgivande. Jag skulle nog dra med rejält för att bryta förtroendet.

Att föreslå skolbyte låter väl radikalt. Låter ändå som föräldrarna är engagerade och relativt god förmåga? Då tycker jag att det är att ta sig väl stora friheter .

 

[Tilly_85]

Hade varit försiktig och värnat om det fina förtroendet du har fått. Har barnet själv uttryckt någon önskan om att byta skola? Hade börjat med att fråga barnet lite mer, såsom skolbyte, om hen är ok med att du/ni tar upp en del av det som hon berättar till hens föräldrar och att ni kanske kan ha några fasta dagar som man kan resa ut till dig?

 

[Angel]

Det var sånt språk i min högstadieskola också när jag gick där så det är inget nytt påfund. Tyvärr bara att försöka byta till en bättre skola tror jag, mina kompisar som inte gick i samma skitskola som jag hade inte samma jargong i sin klass.

 

[Araminta]

Kan du fråga barnet om och vad av era samtal du kan berätta för föräldrarna? Det är något jag alltid gör på jobbet och en 12-åring är absolut stor nog att kunna resonera kring sådana frågor.