Ni som är hemma med era lite äldre barn...

[Flyttfogel]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Jag får oxå många reaktioner på våra planer på att Adam inte ska gå på dagis. Min sambos syster utbrast "Men, då kommer han ju inte få några kompisar!!"
Det är den vanligaste reaktionen och andra undrar hur jag är funtad som vill vara hemma.

Min sambo o jag har ett litet projekt som förhoppningsvis på sikt ska sysselsätta mej på deltid o inbringa den lilla summan pengar vi behöver från min sida för att klara oss. Det viktigaste för oss är att vår son får växa upp tillsammans med oss, vi kan leva lite fattigare för att klara det. Vi har inte heller skaffat barn för att förvara honom hos nån annan, men när jag berättar för andra hur vi tänker o om våra planer (många som frågar ju) så känns det ofta som jag måste försvara våra åsikter o vårat sätt.
Folk blir lätt provocerade. Först fick vi diskutera i oändlighet om varför vi väljer att inte döpa Adam, sen varför vi inte ger honom en gå-stol, varför vi inte fixar barnvakt och drar på kompisens bröllop själva så vi kan festa till och nu ska det diskuras i oändlighet om varför stackarn inte ska få gå på dagis. *phu..*
Jag dömer inte andra för deras val ang. deras barn men jag måste hela tiden lägga fram vettiga anledningar till våra val

Kanske blir det så i framtiden att Adam kommer gå på dagis ändå, vi kan inte styra över allt o läget kanske blir så att han måste, men målet är att han inte ska skolas in före 3 års ålder o han ska inte gå heltid.

Skönt att höra att det finns fler som tänker i våra banor

 

[Jegra]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Vi väntar vårt första barn i slutet av augusti, jag har inte haft en anställning sedan 2006 utan är en sån där gammaldags hemmafru.

Våra tankar går i banan att barnet/barnen ska växa upp i en trygg och stabil familj utan att behöva tillbringa långa dagar på dagis. Samtidigt behöver ju även barn en social stimulans och där tänker jag mig att när tiden är mogen börja jobba deltid i makens företag och så kan barnet/n vara på dagis någon timme/dag.

Jag har förstått från andra föräldrar att ibland kan "deltidsbarnen" missa aktiviteter som planeras för de barn som är där hela dagarna men jag tror att med en bra dialog med dagiset kan man lösa det mesta.

Men jag håller med om att det för somliga är provocerande att jag inte jobbar. Ofta säger jag att jag har ett eget litet företag (vilket är helt sant, det drar inte in några stora pengar men det försörjer hästeriet), just för att slippa sneda blickar. Samtidigt är det många som säger att de önskar de kunde göra likadant, vara hemma och bara jobba lite efter eget huvud.

 

[bananabambi]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Min äldsta kommer vara 2.5 år när han börjar på dagis, men vi har umgåtts mycket med barn under hans "hemmatid", så jag känner inte alls att han "behöver" dagset bara för sitt sociala umgänge.

Den yngsta kommer vara 13 månader, kanske skjuter vi på hans dagisstart om han inte lärt sig gå ännu.

Jag skulle gärna vara hemma längre, men jag är kluven. Saknar mitt jobb, lite, litegrann. Har varit hemma i drygt två år, två och ett halvt i höst.

Hade jag haft ett arbete där jag varit borta hela dagar hade jag aldrig ens funderat på att börjat jobba så snart med tanke på yngsta sonen. Så viktigt är inte jobbet, men nu kommer jag jobba både dag/helg och kvällar, så dagidtiderna kommer vara ett par timmar på förmiddagen, några dagar i veckan. Känns inte alls fel, jag tycker om det dagiset vi ska ha vara barn på. Personalen är mycket duktig, jag ser inte alls det dagiset som en förvaringsplats, jag räknar med och vet att våra barn kommer lära sig mycket där. Vi har köat i ett år drygt, bara för att vi vill ha just det dagiset.

 

[Sar]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Jag tror olika saker passar olika familjer och barn. Våra barn går 17 h/vecka på förskolan och jag tycker det fungerar kanon!
Vi har löst vardagen på så sätt att vi båda gått ner i arbetstid och tar också hjälp av mormors och farmors för att få det hela att gå ihop.

Man får helt enkelt utgå från barnen och föräldrarnas situation och önskemål. Jag vet både om barn jag tror skulle må ännu bättre med vissa timmar på förskola och barn jag tror skulle må bättre av att vara hemma mer med sina föräldrar. Det finns sällan något som är helt rätt för alla!

Pst Jegra, jag blir lite avis, jag gillar min jobb skarpt men ser det ändå som en drömtillvaro att själv få bestämma över min dag.

 

[Jegra]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Man får helt enkelt utgå från barnen och föräldrarnas situation och önskemål. Jag vet både om barn jag tror skulle må ännu bättre med vissa timmar på förskola och barn jag tror skulle må bättre av att vara hemma mer med sina föräldrar. Det finns sällan något som är helt rätt för alla!

Det har du helt rätt i! Det är ju varje familjs unika situation som avgör vad som är det bästa för familjen som helhet, det finns inget rätt eller fel och det är säkerligen viktigare att familjen trivs med sig själva och därmed ger en stabil grund att stå på än om man tillbringar 10, 20 eller 40h/vecka på dagis...

Pst Jegra, jag blir lite avis, jag gillar min jobb skarpt men ser det ändå som en drömtillvaro att själv få bestämma över min dag.

Jag klandrar dig inte... Jag är lyckligt lottad, väldigt lyckligt lottad!

 

[Thera]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Samtidigt behöver ju även barn en social stimulans och där tänker jag mig att när tiden är mogen börja jobba deltid i makens företag och så kan barnet/n vara på dagis någon timme/dag.

Den tanken tror jag du kan glömma, tror ingen förskola tar emot ett barn för en timme om dagen. Barnet hinner inte komma in i leken och det blir liksom inget vettigt av det.

Jag tycker personligen det är kanon med 15-timmarsystemet, eller om man vill ha ännu lite mindre, säg 5 timmar om dagen två dagar i veckan.

Men inte en timme om dagen, då hinner barnet aldrig komma in i nåt eller känna sig tryggt på förskolan, vilket ju måste vara målet.

 

[Jegra]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Nejnej, jag pratar inte om en timme/dag, det jag säger är "någon timme/dag", om det visar sig vara 3h/dag 5dgr i veckan, eller 5h/dag 3 dgr i veckan eller något annat spelar mindre roll.

Det är ju väldigt beroende på både barnet och dagiset, därför tänker jag inte vara mer specifik än så - det hela ligger ju rätt långt fram i tiden.

 

[Gnist]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Alla mina 3 har fått vara hemma tills de börjat förskolan och det har fungerat utmärkt, när de ska in i den. De känner ju redan de andra barnen fast de inte gått på dagis. Är ju inte som om att man isolerar barnen från alla andra barn bara för att de inte behöver gå på dagis

 

[Sunshine]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Det later som om du och jag har ratt liknande tillvaro

Jag ar ocksa hemmafru, och tar hand om tvillingarna pa heltid. Men precis som du vill jag att de ska ga pa dagis nagra timmar varje vecka. Var och kollade pa ett forra veckan och har skrivit upp dem pa vantelistan - de kommer att borja dar samma manad som de fyller 2 och ga 3h/dag 2 ggr/vecka forsta aret. Foljande ar 5h/dag 2ggr/vecka. Och darefter 6h/dag 3 ggr/vecka tills de borjar skolan.
(detta ar alltsa planen, vi far val se om den foljs till punkt och pricka, det beror ju pa tjejerna ocksa)

Tills dess gar vi pa olika "playgroups" varje vecka, leker hemma, traffar mina kompisar och deras barn i varierande aldrar, gor andra aktiviteter som simning, babygym, sagostunder osv - det finns ju massor man kan gora for att aktivera sina barn. Men jag gillar den pedagogiska strukturen pa dagis, tycker det kanns bra att de lar sig att fungera i grupp, traffar manga olika sorters manniskor - utan att for den skull behova vara pa dagis hela dagen fran typ 8-17 for det tycker jag INTE ar bra!

 

[vickis-pajala]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

KL

jag vet inte om jag tillhör skaran men i alla fall så jobbar jag 50% och resten av tiden är jag hemma med min lill piga som fyller 3 år i höst, när jag jobbar så hjälper min svärmor och svärfar till och passar henne så hon har aldrig varit på dagis

 

[humlanotrocadero]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Jag har inte läst alla svar men min mamma var hemma med mig o syster tills vi började skolan...

VIsserligen är vi näst intill aldrig sjuka o det TROR jag beror på att vi var hemma så länge men jag skulle aldrig aldrig göra det med mina barn då alla andra redan kommit så otroligt mkt längre än oss i socialiseringen (stvning?) med andra barn..

Det var inte så att vi var själva på något sätt varje dag men de flesta funt omkring gick ju till dagis o lekte man med någon på dagtid så hade våra mammor gjort upp det så det var inte så att VI tog det initiativet.

VI pratar om det iblan o förstår inte hur sjutton vår mamma kunde tänka så o på vilket sätt det skulle vart bra för oss, vi känner oss båda "berövade" när andra pratar om dagis o "vännder de haft sedan dagis redan" det var inget kul att börja ettan o alla redan var bästisar med varandra de enda jag var kompis med var mina kusiner liksom.

 

[squirlett]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Jag tror det är första ggn jag håller med dig

Jason började dagis när han var 11 månader gammal. Han har från födseln varit en väldigt social och utåtriktad kille. Detta tycker jag har varit svårt att underhålla på "hemmaplan".
Han stortrivs på sitt dagis, och vi märker skillnad på honom när han inte har varit där på ett tag pga tex sjukdom eller studiedagar.
Och ja, vi leker och sysselsätter honom dagarna i ändå. Men att vara på dagis är något speciellt.

Vi har inte dåligt samvete för att Jason går på dagis eller att han började såpass tidigt. Så att säga att han trivs och att det är bra för honom är inte för att döva nått samvete som gnager.
Dagis är ingen "förvaringsplats" för oss. Att kalla det för det är att nedvärdera våra duktiga förskolelärare.

Jag började jobba när Jason var 8 månader, och märkte att jag blev en bättre mamma då jag fick komma hemifrån några timmar/dag och prata med vuxna. Jag mår bra av att "slippa" vara mamma en liten stund.

Alla är vi olika. Och ibland tycker jag att det skulle vara mysigt att kunna vara hemma med mitt barn såpass länge. Men sen tänker jag på hur mycket bättre jag mår av att få jobba.
Dessutom skulle aldrig vår ekonomi klara av att jag inte jobbade i längden.

Så länge alla i familjen är nöjda är allt bra

 

[Luna10]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

KL:
Nu är ju inte bebis ute ännu, men är ju tänkt att ploppa ut i september....

Vår livssituation ser ut såhär:
Jag har fast anställning, heltid, på ett jobb där det finns mest jobb under april-oktober (rådgivning inom jordbrukssektorn).
Min sambo jobbar heltid som egen företagare november-april, och som anställd resten av året, på 75%.
Vi har även ett deltidsjordbruk som sysselsätter sambon de resterande 25%.

Vi har tänkt göra såhär:
Jag är hemma heltid med barnet till april -09. Sedan kommer jag att jobba 2 dagar/vecka maj-oktober, och sambon är då hemma de dagarna.
Från november-april är jag sedan igen hemma på heltid, och sen är sambon hemma på heltid maj-oktober -10.
Sen från november -10 får vi se hur vi gör, det beror lite på mitt jobb om det går att få in en vikarie för vintermånaderna, eller så kanske jag jobbar 75% och barnet är på dagis, får se hur det blir.
Oavsett kommer ju barnet att vara dryga 2 år när det eventuellt börjar på dagis deltid, det kanske funkar?

Vad tror ni, som redan har barn?

 

[Luna10]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

En sak till:
Även om jag jobbar november 2010 -april 2011, så har sambon möjlighet att vara hemma maj-september igen. Brukar det funka, att barnet går på dagis en period och sedan är hemma en lång period igen?
I september 2011 blir ju barnet 3 år och då tar ju vårdsbidraget slut.

 

[Sar]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Jag har inte läst alla svar men min mamma var hemma med mig o syster tills vi började skolan...

VIsserligen är vi näst intill aldrig sjuka o det TROR jag beror på att vi var hemma så länge men jag skulle aldrig aldrig göra det med mina barn då alla andra redan kommit så otroligt mkt längre än oss i socialiseringen (stvning?) med andra barn..

Det var inte så att vi var själva på något sätt varje dag men de flesta funt omkring gick ju till dagis o lekte man med någon på dagtid så hade våra mammor gjort upp det så det var inte så att VI tog det initiativet.

VI pratar om det iblan o förstår inte hur sjutton vår mamma kunde tänka så o på vilket sätt det skulle vart bra för oss, vi känner oss båda "berövade" när andra pratar om dagis o "vännder de haft sedan dagis redan" det var inget kul att börja ettan o alla redan var bästisar med varandra de enda jag var kompis med var mina kusiner liksom.

Jag är övertygad om att det är positivt för barn att hitta sin rang och lära sig att fungera i grupp redan som små. Jag har också vänner som alltid "varit hemma" som blivit formligen chockade vid skolstarten och som hamnad på efterkälken när det gäller sociala koder mellan barn. Därmed inte sagt att det gäller alla.

Det är väl till viss del det som jag känner som mest positivt med förskolan, som förälder kan jag göra det allra mesta med mina barn men när det gäller gruppsamhörighet och övningar för att stärka gruppsammanhållning etc. så ligger jag i lä. Sedan har kanske andra annorlunda förutsättningar med kyrkis etc. där det alltid är samma barn och ngn pedagogisk ledare.

Jag blir också ibland förvånad över de som basunerar ut att deras barn minsann aldrig "behövt" gå på förskola men det visar sig senare att en äldre släkting skött dem ca 20h per vecka.

Vad är då skillnaden mot de föräldrar som haft sina barn på förskolan samma tid? Barnen har varit ifrån sina föräldrar lika lång tid per vecka men förskolebarnen har haft utbildad personal och vistats i grupp med andra barn under den tiden.

Vi har släktingar som hämtar från förskolan 2 ggr per vecka och jag tycker den tiden är ovärdelig för våra barn så att de verkligen lär känna sina far- och morförälder men det hade inte varit intressant för oss att ha dem där halva veckan.

 

[Invinciblestables]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Jag har fått höra att det är bra med tidigt dagis/föskola, då barnen behöver leka med andra barn och att det inte är bra att gå hemma för länge....


Som om man inte träffar andra barn när man är hemma....

det här känner jag igen!

Vi har aldrig haft barnomsorg till våra barn, i dag 17 och snart 12 år. Har nu haft den enorma fördelen att vi är mjölkbönder och har kunnat ha våra barn med i jobbet, vilket är få förunnat.

Men många i vår omgivning ondgjorde sig över att våra barn skulle knyta för lite kontakter och bli osociala! Märkligt resonemang i mina ögon, och inget av det utspådda har inträffat heller. Som sagt, man kan ju träffa andra barn ändå, de är ju inte inlåsta eller på en öde ö. Och man behöver inte kompisar 8-10 timmar per dag eller varje dag. De är nu starka och självständiga individer, går sina egna vägar om de känner för det och har många vänner, men trivs även i sitt eget sällskap. Så profetsian om att de bara skulle kunna omgås med djur slog inte in!

Tyvärr så är det ju i mångt och mycket så att det byggs en hel existens kring dagis/förskola. Hur ofta hör man inte föräldrar som oroar sig för sina äldre barn som måste vara hemma när det föds ett syskon till, stackars barn de måste ju få vara några timmar på dagis! Har även hört folk säga att det är viktigt för barn att börja tidigt på dagis då det är där man får vänner för livet!? Ska man skratta eller gråta!?

Kicki

 

[Invinciblestables]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Jag är övertygad om att det är positivt för barn att hitta sin rang och lära sig att fungera i grupp redan som små. Jag har också vänner som alltid "varit hemma" som blivit formligen chockade vid skolstarten och som hamnad på efterkälken när det gäller sociala koder mellan barn. Därmed inte sagt att det gäller alla.

Det är väl till viss del det som jag känner som mest positivt med förskolan, som förälder kan jag göra det allra mesta med mina barn men när det gäller gruppsamhörighet och övningar för att stärka gruppsammanhållning etc. så ligger jag i lä. Sedan har kanske andra annorlunda förutsättningar med kyrkis etc. där det alltid är samma barn och ngn pedagogisk ledare.

Det viktiga anser jag är att hitta sig själv, inte sin "rang"! Och fungera i grupp lär man sig ändå om man som förälder ger förutsättningar för det. Vad gäller dina vänner så har det väl mer berott på föräldrarnas förmåga eller oförmåga i olika situationer än avsaknad från dagis/förskola!? Och sedan det finns en grupp som du glömmer, familjegruppen, där tränar man gruppsammanhållning varje dag tillsammans på ett helt naturligt sätt, något som man åxå tar med sig ut i livet.

Kicki

 

[Sar]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Det viktiga anser jag är att hitta sig själv, inte sin "rang"! Och fungera i grupp lär man sig ändå om man som förälder ger förutsättningar för det. Vad gäller dina vänner så har det väl mer berott på föräldrarnas förmåga eller oförmåga i olika situationer än avsaknad från dagis/förskola!? Och sedan det finns en grupp som du glömmer, familjegruppen, där tränar man gruppsammanhållning varje dag tillsammans på ett helt naturligt sätt, något som man åxå tar med sig ut i livet.

Kicki

Jag ser fler svårigheter att lära sig fungera i grupp som "hemmabarn" jfrt med förskolebarn och har även hört flera "hemmabarn" klaga på just detta. Men det är självklart upp till var och en familj hur man vill göra och hur det fungerar (och det finns naturligtvis förskolebarn som har svårt med gruppsamverkan också!).
Hur du än försöker som förälder så är det betydligt svårare att ordna övningar och aktiviteter som stärker grupptillhörigheten och förmågan att samverka i grupp eftersom det inte finns samma förutsättningar som på förskolan. Däremot betvivlar jag inte alls att det finns andra fördelar (ex.vis minskad separationsångest) som du som hemmaförälder kan ge i större utsträckning än om du har barnen ifrån dig delar av dagen.

Jag vet inte hur mkt man kan räkna med att träna gruppsammanhållningen i en familj som består av ex.vis en vuxen och ett barn? Träning i familjegruppen har du ju dock överhuvudtaget vare sig du har barn på förskola eller ej.

 

[Invinciblestables]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Jag ser fler svårigheter att lära sig fungera i grupp som "hemmabarn" jfrt med förskolebarn och har även hört flera "hemmabarn" klaga på just detta. Men det är självklart upp till var och en familj hur man vill göra och hur det fungerar (och det finns naturligtvis förskolebarn som har svårt med gruppsamverkan också!).
Hur du än försöker som förälder så är det betydligt svårare att ordna övningar och aktiviteter som stärker grupptillhörigheten och förmågan att samverka i grupp eftersom det inte finns samma förutsättningar som på förskolan. Däremot betvivlar jag inte alls att det finns andra fördelar (ex.vis minskad separationsångest) som du som hemmaförälder kan ge i större utsträckning än om du har barnen ifrån dig delar av dagen.

Jag vet inte hur mkt man kan räkna med att träna gruppsammanhållningen i en familj som består av ex.vis en vuxen och ett barn? Träning i familjegruppen har du ju dock överhuvudtaget vare sig du har barn på förskola eller ej.

Persoligen så tror jag att om barnen är trygga i sig själv så fungerar det i grupp åxå, samt att de ska ju inte bara leva hemma. Den enda skillnaden jag har märkt på mina barn är att de inte har behov av att vara till lags för att få ingå i en konstelation, samt att de inte alltid behöver vara i första ledet.

Det som jag ser som det viktigaste för små barn är inte att träna på aktiviteter som stärker grupptillhörigheten, utan att leva mindre stressigt i familjetillhörigheten. Det är något som jag själv många gånger har märkt hos barn som väldigt tidigt börjat på dagis, t.ex. vänner till mina barn. Många har inte alls varit så "sociala" som gruppträningen borde ha gett dem, utan mer lärt sig ett spel för att få uppmärksamhet.

Och i det fall det måste läggas mer jobb på att barnen får samverka i grupp så vinner man så mycket mer på andra plan som enligt mig uppväger flerfallt.

Även om familjen består av en vuxen och ett barn så finns det ju för det mesta fler personer inblandade. Och visst, man tränar den ändå men inte på samma vis.

Kicki

 

[Invinciblestables]

Sv: Ni som är hemma med era lite äldre barn...

Tyvärr försvinner, ialla fall här omkring, de naturliga möteplatserna. Tidigare hade öppna förskolan öppet alla dagar i veckan för alla, numera är det vissa dagar bara öppet för första gångsföräldrar med små barn. Kyrkans barntimmar minskar eftersom folk inte går på det längre, barnmusiken försvinner för det kostar för mycket och snart finns det "bara" lekparken kvar.

Just det är ju väldigt synd! Att det inte finns några bra alternativ för hemmabarnen. Vi hade väldigt tur med att ha kyrkans barntimmar här i byn en gång i veckan samt att min mans syster är dagmamma och bor så nära att de kan traska över mellan fastigheterna utan att behöva följa väg. Så båda våra barn har haft tillgång till kompisar på ett bra vis på samma sätt som när man själv var liten och alla var hemma, man gick över till varandra och lekte några timmar om man hade lust.

Kicki