Se där ). Det är väldigt intressant faktiskt. Jag lär mig otroligt mycket om mig själv och hur jag handskas med och kommunicerar i kärleken - eller potentiell sådan. För dem är det självklart att jag, som kvinna, ska anpassa mig efter deras önskningar. Är det då mig det är fel på? Jag har egna planer för mitt framtida liv!....
Tack, men nej tack! Allt det där kan jag göra själv! Ingen av dessa dejter har frågat mig hur jag vill att mitt liv ska bli
Så, kryp inte in under stenen... Berätta för dejten hur du vill att ditt liv ska bli och kan han inte acceptera att du är en egen, oberoende, stark person, passar han inte dig. Enligt min erfarenhet har män som är yngre, än vad jag är, lättare att acceptera att jag inte är en accessoar, utan en självständig kvinna med en egen vilja.
Väldigt många vill ju styra sin (blivande?) partner, de har redan en bild av hur de vill att deras framtida liv ska bli.
Som singel har jag dejtat en del på sista tiden och märkt att många av de jag träffat sitter fast i sin bild av det, i deras ögon, ideala förhållandet. Om jag citerar senaste dejten: "Jag städar och tvättar gärna... tycker om att laga mat... Vill ha någon att pyssla om och skämma bort... Vill ha någon som finns där när jag kommer hem från jobbet..."
Så, kryp inte in under stenen... Berätta för dejten hur du vill att ditt liv ska bli och kan han inte acceptera att du är en egen, oberoende, stark person, passar han inte dig. Enligt min erfarenhet har män som är yngre, än vad jag är, lättare att acceptera att jag inte är en accessoar, utan en självständig kvinna med en egen vilja.
Tack, men nej tack! Allt det där kan jag göra själv! Ingen av dessa dejter har frågat mig hur jag vill att mitt liv ska bli
får jag fråga var partnern får plats? det du beskriver är för mig mycket likt det du dissade hos den andra.
De: Jag vill att mitt liv ska se ut såhär.
Du: Men JAG då?? jag vill att MITT ska se ut SÅ HÄR.
funkar inte så bra va?
kanske kan prova och se vad som händer om man slutar stångas och tar reda på vad den andra faktiskt tycker och tänker om ens egen vision:
De: Jag vill att mitt liv ska se ut såhär.
Du: Jag känner att ett liv som innebär ditten och datten skulle vara helt fantastiskt. Vad tycker du om det?
eller
De: Jag vill att mitt liv ska se ut såhär.
Du: Jag känner att ett liv som innebär att jag skulle behöva kompromissa ditten eller datten skulle vara väldigt svårt för mig att hantera. Jag skulle nog känna mig både ledsen och begränsad om jag inte hade möjlighet att göra bla bla. Hur ser du på saken?
Det är ditt ansvar att berätta vad du inte vill ha i ditt liv (handlar det bara om vad du vill ha finns det sannolikt inte plats för någon annan i ditt liv för tillfället). Det är inte någon annans ansvar att fråga.
, men att man ska kompromissa bort sig själv och sina drömmar, för att förflyttas in i ett nytt fixt och färdigt liv är inte min grej. Det är, för mig också, självklart att man tar hand om sin partner, men jag brukar kartlägga partnerns behov först. Jag vill inte stoppa in någon i ett fack, eller bli instoppad i ett. Särskilt inte av människor som inte känner mig. Förstår du?
