Nästa hund? En rastråd bland många

[Roheryn]

När jag letade hund så fanns det inte någon meningsfull för Frisén i varje fall om man ser hur ytterst få individer som testats över huvud taget. Jag upplever det inte heller som att rasföreningen pushar för det. Havaniserna finns inte heller beskrivna å andra sidan trots att det reggas nästan 6 gånger så många. Jag har dock upplevt mycket större variation i temperamentet hos Havaniserna jag träffat än hos Frisérna.

Det behöver vara minst 200 hundar inom rasen som gjort BPH för att det ska kunna göras en ras-sammanställning, så det är ju helt beroende av hur många som gjort BPH. "Min" rasförening jobbar hårt för att vi ska komma upp i 200 detta året!

 

[Roheryn]

Nu har jag visserligen fått jobba upp belöningarna som inte är sociala hos min Frisé (och vi har en arsenal av permesanost, hemmagjorda köttbullar och handskalade räkor att ta till, och vi har funderat på att börja använda rått kött. Liksom specialbeställda leksaker i får- och kaninskinn ) Men hon sitter och tjuter av förväntan när vi tar fram nosework-grejer. Så visst kan de lära sig saker och hon tar initiativ och testar sig fram när hon inte vet vad jag vill.

Nu är vi ju (lyckligtvis!) olika i vad vi uppskattar och vill ha, men det där hade jag tyckt var jättejobbigt - att behöva "jobba upp" belöningarna, att intresset för lek/mat/social interaktion inte finns där från början. Jag vet faktiskt inte ens riktigt om jag hade klarat att träna en sån hund, för mig hade den varit väldigt "svår"!

 

[Stergo]

Nu är vi ju (lyckligtvis!) olika i vad vi uppskattar och vill ha, men det där hade jag tyckt var jättejobbigt - att behöva "jobba upp" belöningarna, att intresset för lek/mat/social interaktion inte finns där från början. Jag vet faktiskt inte ens riktigt om jag hade klarat att träna en sån hund, för mig hade den varit väldigt "svår"!

Alltså intresse social interaktion har alltid funnits ( vi pratar om en hund som helst blir klappad 24/7, och som hävdar att alla däggdjur är en kompis, fåglar verkar mer vara i kategorin "boll"), och lekintresse har funnits i en viss form. I dagsläget så kommer hon i mellanåt och säger till ibland "hörru det är dags att leka" men det knepiga har varit föremålsintresse (jag tycker det är svårt att träna med hjälp av typ tafattlekar och kurragömma även om de är bra för relationsbyggandet ) och vilket godis och mat som hon tycker det är värt att jobba för. Sedan så kommer vår nästa hund vara av en ras med mer driv och förighet. Men hon är perfekt enkel för min man som hade 0 djurvana innan, en mer signalkänslig hund med mer driv hade gjort den till enbart min hund på nivån att han förmodligen inte velat ta ut den på promenad ens. Nu så har de roligt ihop istället och de kan gå kurser, promenader och han är bekväm med att ta med henne vid behov. Vilket var viktigt i och med att han drömt om en hund sedan han var barn.

Det som jag tyckte var svårast var ju dock att få hjälp och råd att speeda up henne, att kunskapen verkar saknas hos många hundtränare. Speciellt som hon defaultar till att trycka ner nosen och sniffa frenetiskt när hon tycker miljön blir för stökig. Det tolkas som att hon är ointresserad istället för som stresshantering från hennes sida.

 

[Roheryn]

Det som jag tyckte var svårast var ju dock att få hjälp och råd att speeda up henne, att kunskapen verkar saknas hos många hundtränare. Speciellt som hon defaultar till att trycka ner nosen och sniffa frenetiskt när hon tycker miljön blir för stökig. Det tolkas som att hon är ointresserad istället för som stresshantering från hennes sida.

Det där tror jag beror på att de flesta som aktivt tränar med sina hundar har hundar som liksom är speedade från början - det behövs liksom inte "eldas på" Och därmed får ju inte heller instruktörerna någon träning i hur man gör för att få fart på en hund som är lite långsammare och mindre "på" från början. Men jag förstår dem - jag skulle också tycka det var svårt!

 

[hollypolly]

Alltså intresse social interaktion har alltid funnits ( vi pratar om en hund som helst blir klappad 24/7, och som hävdar att alla däggdjur är en kompis, fåglar verkar mer vara i kategorin "boll"), och lekintresse har funnits i en viss form. I dagsläget så kommer hon i mellanåt och säger till ibland "hörru det är dags att leka" men det knepiga har varit föremålsintresse (jag tycker det är svårt att träna med hjälp av typ tafattlekar och kurragömma även om de är bra för relationsbyggandet ) och vilket godis och mat som hon tycker det är värt att jobba för. Sedan så kommer vår nästa hund vara av en ras med mer driv och förighet. Men hon är perfekt enkel för min man som hade 0 djurvana innan, en mer signalkänslig hund med mer driv hade gjort den till enbart min hund på nivån att han förmodligen inte velat ta ut den på promenad ens. Nu så har de roligt ihop istället och de kan gå kurser, promenader och han är bekväm med att ta med henne vid behov. Vilket var viktigt i och med att han drömt om en hund sedan han var barn.

Det som jag tyckte var svårast var ju dock att få hjälp och råd att speeda up henne, att kunskapen verkar saknas hos många hundtränare. Speciellt som hon defaultar till att trycka ner nosen och sniffa frenetiskt när hon tycker miljön blir för stökig. Det tolkas som att hon är ointresserad istället för som stresshantering från hennes sida.

Känns å andra sidan lite orättvist att jämföra bichon frise med en arbetande ras, en bichon frise har väl alltid varit en sällskapshund där man uppskattat just den egenskapen?

 

[hollypolly]

Alltså intresse social interaktion har alltid funnits ( vi pratar om en hund som helst blir klappad 24/7, och som hävdar att alla däggdjur är en kompis, fåglar verkar mer vara i kategorin "boll"), och lekintresse har funnits i en viss form. I dagsläget så kommer hon i mellanåt och säger till ibland "hörru det är dags att leka" men det knepiga har varit föremålsintresse (jag tycker det är svårt att träna med hjälp av typ tafattlekar och kurragömma även om de är bra för relationsbyggandet ) och vilket godis och mat som hon tycker det är värt att jobba för. Sedan så kommer vår nästa hund vara av en ras med mer driv och förighet. Men hon är perfekt enkel för min man som hade 0 djurvana innan, en mer signalkänslig hund med mer driv hade gjort den till enbart min hund på nivån att han förmodligen inte velat ta ut den på promenad ens. Nu så har de roligt ihop istället och de kan gå kurser, promenader och han är bekväm med att ta med henne vid behov. Vilket var viktigt i och med att han drömt om en hund sedan han var barn.

Det som jag tyckte var svårast var ju dock att få hjälp och råd att speeda up henne, att kunskapen verkar saknas hos många hundtränare. Speciellt som hon defaultar till att trycka ner nosen och sniffa frenetiskt när hon tycker miljön blir för stökig. Det tolkas som att hon är ointresserad istället för som stresshantering från hennes sida.

Kan tillägga att bichon frise är en ras jag absolut hade kunnat tänka mig.
Jag föredrar hundar som faktiskt är sällskapshundar som är nöjda med promenader kel och vara med och kanske träna lite lätt. Frisen är ju dessutom precis som havanaisen en frisk och sund ras och frisen är dessutom så mycket sötare än havanaisen.

 

[Stergo]

Känns å andra sidan lite orättvist att jämföra bichon frise med en arbetande ras, en bichon frise har väl alltid varit en sällskapshund där man uppskattat just den egenskapen?

Jag är ju mest fundersam i och med att jag verkar vara den enda på buke som träffat på Havaniser som är riktigt tråkiga och omotiverad, liksom sådana som är reaktiva skällgalningar Jag tycker liksom det är större skillnad på individerna inom raserna än mellan raserna.

Och ja, min Frisé är jättebra på sitt grundläggande jobb! Hänga med på i princip allt, charma alla hon möter och bli klappad på magen! Dessutom är hon jättebra på att lära sig trix

 

[Roheryn]

Känns å andra sidan lite orättvist att jämföra bichon frise med en arbetande ras, en bichon frise har väl alltid varit en sällskapshund där man uppskattat just den egenskapen?

Visst är det så, men det kan ju också bli "svårt" på ett annat sätt om man är van vid en mer lättmotiverad ras där man kanske har mat- och föremålsintresse helt "gratis".

Kan tillägga att bichon frise är en ras jag absolut hade kunnat tänka mig.
Jag föredrar hundar som faktiskt är sällskapshundar som är nöjda med promenader kel och vara med och kanske träna lite lätt. Frisen är ju dessutom precis som havanaisen en frisk och sund ras och frisen är dessutom så mycket sötare än havanaisen.

Som sagt - vi är olika i vad vi vill ha och vad vi önskar hos en hund!

 

[Stergo]

Det där tror jag beror på att de flesta som aktivt tränar med sina hundar har hundar som liksom är speedade från början - det behövs liksom inte "eldas på" Och därmed får ju inte heller instruktörerna någon träning i hur man gör för att få fart på en hund som är lite långsammare och mindre "på" från början. Men jag förstår dem - jag skulle också tycka det var svårt!

Fast det där blir ju lite som när jag var barn och tävlingsred shettisar och russ. Skulle tränare och ridlärare vara ”nä jag vet inte hur du får ordning på det här för de har en annan inställning än Welsharna ”.

 

[hollypolly]

Jag är ju mest fundersam i och med att jag verkar vara den enda på buke som träffat på Havaniser som är riktigt tråkiga och omotiverad, liksom sådana som är reaktiva skällgalningar Jag tycker liksom det är större skillnad på individerna inom raserna än mellan raserna.

Och ja, min Frisé är jättebra på sitt grundläggande jobb! Hänga med på i princip allt, charma alla hon möter och bli klappad på magen! Dessutom är hon jättebra på att lära sig trix

Jag är inte alls förtjust i havanaisen som alla här verkar vara min kompis mamma har en och den gör ju inte annat än att vrålskälla i trädgården på promenader och inomhus dessutom är den ful som få med rosa nos och rosa runt ögonen och päls som en mammut

Bichon friser är ju ursöta i sina lockar och svarta ögon och svart nos

Ja precis det verkar var den perfekta sällskapshunden och då ska man inte heller ha som krav eller önskan att den ska vara en arbetsmyra .

 

[hollypolly]

Visst är det så, men det kan ju också bli "svårt" på ett annat sätt om man är van vid en mer lättmotiverad ras där man kanske har mat- och föremålsintresse helt "gratis".

Som sagt - vi är olika i vad vi vill ha och vad vi önskar hos en hund!

Ja så är det ju absolut.
Det är verkligen viktigt att läsa på om raserna innan man bestämmer sig

 

[Roheryn]

Fast det där blir ju lite som när jag var barn och tävlingsred shettisar och russ. Skulle tränare och ridlärare vara ”nä jag vet inte hur du får ordning på det här för de har en annan inställning än Welsharna ”.

Ja, jag tänker att det i större eller mindre utsträckning ÄR precis sådär, oavsett om man tränar häst eller hund. Jag sa inte att det var bra, utan bara ett konstaterande av att det nog kan bero på att instruktörer generellt är mer vana vid hundar med "fart" i - för det är den sortens hundar folk som vill träna för instruktör oftast köper!

Och med både hästar och hundar kan man ju prova sig fram lite och hittar förhoppnignsvis en instruktör som passar!

 

[Roheryn]

Ja så är det ju absolut.
Det är verkligen viktigt att läsa på om raserna innan man bestämmer sig

Helt enig! Och ännu bättre att faktiskt träffa och umgås med den sortens hundar man är intresserad av!

 

[hollypolly]

Fast det där blir ju lite som när jag var barn och tävlingsred shettisar och russ. Skulle tränare och ridlärare vara ”nä jag vet inte hur du får ordning på det här för de har en annan inställning än Welsharna ”.

Men var tränar du med hunden då? Måste ju bero lite på var och vem du tränar eller kurser för tänker jag? Jag minns en agilitykurs jag gick där en äldre kvinna med en bichon frise var med och hon blev verkligen dissad både av deltagare och instruktör.
Dom skällde bland annat på henne för hennes hund bet lite i gallret på buren när vi hade genomgång.
Det var typen instruktör plus deltagare klädda i hundkläder från topp till tå med varsin border collie.
Tanten trodde det var en vanlig nybörjarkurs men det var tävlingsinriktat ,vet inte om hon blev så dissad pga rasen eller för att hon faktiskt var nybörjare men jag upplevde det som en mycket otrevlig kurs och hoppade av den även om jag hade mer erfarenhet så var det inte alls vad jag tänkt.

Vi skulle bland annat shejpa (hur stavas det?) all inlärning.
Hennes hund stod ju bara och glodde minns att vi skulle lära dom gå runt en pinne men inte fick visa med handen.
Vilken jag gjorde ändå men tanten var ju förtvivlad hon skulle ju haft så mycket roligare på en vanlig agilitykurs på brukshundsklubben.
Vilket jag också hade haft men kunde ändå ta med mig en hel del bra bitar från denna kurs då jag tränat innan.

 

[Stergo]

Ja, jag tänker att det i större eller mindre utsträckning ÄR precis sådär, oavsett om man tränar häst eller hund. Jag sa inte att det var bra, utan bara ett konstaterande av att det nog kan bero på att instruktörer generellt är mer vana vid hundar med "fart" i - för det är den sortens hundar folk som vill träna för instruktör oftast köper!

Fast då kanske man inte ska hålla valp- och unghundskurser. Sedan måste det ju finnas hundar av mer fartiga raser som reagerar med att bli passiva och okontaktbara när det är mycket som händer. Vilket har varit ett av hennes problem.

Men var tränar du med hunden då? Måste ju bero lite på var och vem du tränar eller kurser för tänker jag? Jag minns en kurs jag var på där en äldre kvinna med en bichon frise var med och hon blev verkligen dissad både av deltagare och instruktör.
Dom skällde bland annat på henne för hennes hund bet lite i gallret på buren när vi hade genomgång.
Det var typen instruktör plus deltagare klädda i hundkläder från topp till tå med varsin border collie.
Tanten trodde det var en vanlig nybörjarkurs men det var tävlingsinriktat som bara den ,vet inte om hon blev så dissad pga rasen eller för att hon faktiskt var nybörjare men jag upplevde det som en mycket otrevlig kurs och hoppade av den även om jag hade mer erfarenhet så var det inte alls vad jag tänkt.

Vi skulle bland annat shejpa (hur stavas det?) all inlärning.
Hennes hund stod ju bara och glodde minns att vi skulle lära dom gå runt en pinne men inte fick visa med handen.
Vilken jag gjorde ändå men tanten var ju förtvivlad.

Jag har hittills bara gått valpkurs, men jag blev less då jag tydligen sa att vårt mål med kursen var att hon inte skulle gå in i en bubbla när det är mycket som händer och sedan inte ens bemöttes runt det när hon satt i sin bubbla och jag försökte fråga om hjälp. Liksom blev lätt ifrågasatt när jag frågade om explosivitetsövningar. Jag tror problemet här var mer att målgruppen var ”folk med sällskapshund som vill göra så lite som möjligt med sina hundar” dock.

Jag har faktiskt mest hjälp av en random person på brukshundsklubben när vi var på besök på öppen träning. Vi får se hur det går när vi ska gå rallylydnadskurs om en månad. Hon är drygt 1 år och jag hade mycket på jobbet i höstas tyvärr

Sedan har jag lekt, lekt, lekt och shejpat henne och jobbat med kontakt och att aktivitet lönar sig. Så nu står jag faktiskt med en hund som börjar skälla och morra på mig när hon inte fattar vad jag vill och hon tycker det är för svårt och i makens NW så är hon både fokuserad och uthållig!

 

[Smulis]

Tibetansk spaniel ser ut att vara åt det trubbnosiga hållet, tyvärr. Eventuellt på gränsen storleksmässigt också, men står i och för sig att den är robust.

De är truggnosiga, men har inga typiska brachy-problem att oroa sig över. Rasen i sig är väldigt frisk och medelåldern verkar ligga på +16 år, min nuvarande fyller 14 år i sommar och är fortfarande oförskämt pigg för sin ålder.

En tibbe hane är garanterat robust nog till att leka med en labbe, en av mina tidigare tibbehanar lekte utan problem med en leonberger, sedan kan ju olyckor ske oavsett givetvis.

Men det är viktigt att påpeka att det är en ras som inte passar alla, trots att de är trevliga och underskattade som sällskapshundar. De är lättlärda men kan vara svåra att motivera, med egna åsikter om hur saker och ting bör vara. Det är en av anledningarna till att jag älskar rasen, men det kan absolut driva andra till vansinne.

 

[Hellhound]

Men det är viktigt att påpeka att det är en ras som inte passar alla, trots att de är trevliga och underskattade som sällskapshundar. De är lättlärda men kan vara svåra att motivera, med egna åsikter om hur saker och ting bör vara. Det är en av anledningarna till att jag älskar rasen, men det kan absolut driva andra till vansinne.

Ja, även om de är friskare än många andra trubbnosar och tillräckligt robusta för att fungera med större hundar så faller de totalt på mentaliteten. Jag är visserligen van vid mycket egna åsikter eftersom jag har haft katter i större delen av mitt liv, men hos hundar vill jag ha mer samarbetsvilja.

 

[Fetaost]

Jag är ju mest fundersam i och med att jag verkar vara den enda på buke som träffat på Havaniser som är riktigt tråkiga och omotiverad, liksom sådana som är reaktiva skällgalningar Jag tycker liksom det är större skillnad på individerna inom raserna än mellan raserna.

Och ja, min Frisé är jättebra på sitt grundläggande jobb! Hänga med på i princip allt, charma alla hon möter och bli klappad på magen! Dessutom är hon jättebra på att lära sig trix

Jag har två sånna i kvarteret. I olika hem. Har träffat fler.
Personligen är jag hellre hundlös om detta var den enda rasen.

 

[Tiffany]

Jag har två sånna i kvarteret. I olika hem. Har träffat fler.
Personligen är jag hellre hundlös om detta var den enda rasen.

Bichon havanaiser har exploderat i antal de sista 15 åren. All uppfödning är inte seriös. Det har kommit med krokiga framben, rinniga ögon, sämre mentalitet mm. Rasen har annonserats ut bl a på Blocket som bra förstahundar som inte behöver motioneras.
Men den behöver så klart uppfostras och aktiveras som alla andra hundar för att bli en trevlig hund.
Men en frisk havanaise från en bra uppfödare är en fantastisk hund. Vi gjorde allt med våra, fungerade i alla miljöer, okomplicerade vänliga, lyhörda, lydiga, uthålliga i naturen på vandringar, skidturer, ridturer, med på jobbet och i alla sociala sammanhang. En fantastisk hundras om man står ut med pälsvården.
Bytte ras efter att sista somnade in och en anledning till det var att jag visste att jag aldrig mer kommer att få en sån bra hund.

 

[Sel]

Bichon havanaiser har exploderat i antal de sista 15 åren. All uppfödning är inte seriös. Det har kommit med krokiga framben, rinniga ögon, sämre mentalitet mm. Rasen har annonserats ut bl a på Blocket som bra förstahundar som inte behöver motioneras.
Men den behöver så klart uppfostras och aktiveras som alla andra hundar för att bli en trevlig hund.
Men en frisk havanaise från en bra uppfödare är en fantastisk hund. Vi gjorde allt med våra, fungerade i alla miljöer, okomplicerade vänliga, lyhörda, lydiga, uthålliga i naturen på vandringar, skidturer, ridturer, med på jobbet och i alla sociala sammanhang. En fantastisk hundras om man står ut med pälsvården.
Bytte ras efter att sista somnade in och en anledning till det var att jag visste att jag aldrig mer kommer att få en sån bra hund.

Jag har bara känt två nära och de har varit absolut ljuvliga! Båda har varit grannens hundar, först tiken de hade när jag flyttade in och nu hanen de har sedan hon gick bort. Så jäkla söta och alltid glada, jag har aldrig hört någon av dem skälla och till och med shiban tycker de är rätt okej.
De är ett pensionärspar och hunden är med överallt, så de lämnar in till salongen och sportklipper.