Nästa hund? En rastråd bland många

[Milosari]

Tänker du mentaliteten då? För rent fysiskt så de ju närmast identiska under pälsen.

Ja mentalt .

 

[Hellhound]

Sealyhamterrier hade nog passat (nedklippt) dom är ju lågställda men har egentligen inte så kortbenta som dom ser ut när dom har utställningspäls. Det är dock rätt blandat om man får en aktiv individ eller mer soffpotatis

Är de så spretiga så är de inte aktuella. Det är viktigt för mig med en mentalitet och aktivitetsnivå som är någorlunda förutsägbar. Det ser dessutom inte ut att finnas så många uppfödare så jag kan tänka mig att det är långa köer på de valpkullar som planeras.

 

[Sel]

Svarar alla igen ganska kort.

Raser med vallande ursprung har jag träffat en hel del av och ingen har tillalat mig såpass att jag vill ha en själv, så corgi är inte ett alternativ. De är för övrigt också hundar som jag främst ser hos ägare som är mer aktiva än mig så jag tvivlar på att en sådan skulle trivas här.

Skyeterrier ser ut att vara ganska lik glen i modellen, lång och kraftig kropp på korta ben och det känns ju inte jättesunt. Skotte och westie har vad jag vet inte så bra hälsoläge.

DSG verkar också vara spretiga, finns allt från soffliggare till turbo men mitt intryck är att rasen i stort ligger åt det mer aktiva hållet och gärna vill ha ett jobb.

Tibetansk terrier... ser bara framför mig hur jag måste snagga hunden en gång i veckan för att den inte ska bli en enda stor tova. Och förstör säkert pälskvaliteten i processen eftersom många av pälsraserna egentligen inte bör klippas. Att de kan vara valpiga hela livet låter inte heller så lockande, det draget har redan labben så det räcker och blir över.

Löwchen eller chinese crested går bort, de faller för mig in i kategorin små ömtåliga knähundar. Inte så lämpliga som lekkamrater till en stor och brötig retriever.

Jag känner att jag måste tillägga att min labbe verkligen är knäpptyst, han kanske ger ifrån sig något litet lekskall om han är extremt taggad men det är allt. Jag vill inte ha så mycket mer ljud än så, kanske på sin höjd ett kort skall om det kommer någon. Det är såklart delvis en träningsfråga men det kan vi väl ändå alla hålla med om att en del raser har mycket lättare för att ta till skall oavsett uppfostran? Det är den typen av anlag jag vill undvika.

Det är ju givetvis upp till dig, men det kanske vore roligt att träffa en tibbeterrier eller två? De jag har träffat har varit himla lättsamma och käcka, dessutom är de supersöta i sportfrisyr. hur ofta de behöver trimmas kan jag inte svara på men det går ju klippa så kort som möjligt de gångerna, Ska hunden inte ställas ut spelar det inte så stor roll hur pälsen blir om den sedan sparas ut - och det brukar mest vara "funktionella" eller strävhår man pajar pälsen på om den klipps. På långhåriga hundar växer den helt enkelt ut igen.
Jag tror ofta att man med "valpig" menar lekfull.

 

[Scata]

Jag vill slå ett slag för Lagotto. Trevlig, lättsam hund för den som inte vill träna varje dag. Det är inte en hund för den som vill hålla på med träning och tävling Trivs med familjesällskap, promenader och lite mental stimulans. Hänger med på vanligt friluftsliv utan problem. Lämnas in för trimning någon gång/år.

 

[Hellhound]

Jag vill slå ett slag för Lagotto. Trevlig, lättsam hund för den som inte vill träna varje dag. Det är inte en hund för den som vill hålla på med träning och tävling Trivs med familjesällskap, promenader och lite mental stimulans. Hänger med på vanligt friluftsliv utan problem. Lämnas in för trimning någon gång/år.

Jag läste igenom 200-analysen från BPH på den rasen och känner spontant nej. Enligt den så är de mycket spretiga i det sociala och hur de reagerar på överraskningar, samt har ganska låg nyfikenhet. Jag föredrar en hund som är snabb på att gå fram och kolla av om något konstigt händer och efter det konstaterar att det inte var något att bry sig om, hellre än en som står kvar på sin plats och tycker att jag själv kan gå och kolla om det är så himla intressant.

Inte för att jag har tänkt träna massor men lite följsamhet och förarintresse är ändå uppskattat, så jag tror inte att det är rätt att gå mot någon ras med mycket "kan själv". Jag läste lite mer om tibetansk spaniel och där kunde jag snabbt konstatera att den rastypiska mentaliteten innebär en stor del av den varan, så även om jag hade kunnat acceptera exteriören så vore den helt fel.

 

[Hittarinte]

Nedklippt pudel av lagom storlek?

 

[Stergo]

Ja mentalt .

Är det från BPH som du fått den uppfattningen? För enligt rasföreningarnas mål så vill man ju ha Frisén piggare och alertare, men samtidigt positiva. Men det är ju svårt att utvärdera när BPH inte slagit igenom för utvärdering.

 

[Jeps]

Är det från BPH som du fått den uppfattningen? För enligt rasföreningarnas mål så vill man ju ha Frisén piggare och alertare, men samtidigt positiva. Men det är ju svårt att utvärdera när BPH inte slagit igenom för utvärdering.

En bekant som haft en hel del kurser kallar frisén för stövare i pudelpäls, mao inte så värst samarbetsvilliga

 

[Stergo]

En bekant som haft en hel del kurser kallar frisén för stövare i pudelpäls, mao inte så värst samarbetsvilliga

Det är nog lite det som jag funderar runt, frågan är om verkligheten och avelsmålen diffar pga att man egentligen inte utvärdera mentalitetet så bra (förutom att seriösa uppfödare inte avlar på uppenbart rädda och aggressiva individer) på en ras som främst utvärderas via utställning. För "Stövare i pudelpäls" stämmer ju inte så bra mot rasföreningens "Angelägen om att vara sin ägare till lags".

 

[Hellhound]

En bekant som haft en hel del kurser kallar frisén för stövare i pudelpäls, mao inte så värst samarbetsvilliga

Lite orättvist mot stövarna kan jag tycka, de brukar i alla fall ha rejält matintresse så att det går att muta dem. Många sällskapshundar jag har träffat har tyvärr haft så minimala drifter att de blir svåra att lära något alls, för ingenting har tillräckligt värde som belöning. Det är svårsmält för mig som har fått mycket gratis hos labben, både godis och leksak är toppen enligt honom så det enda vi har behövt jobba upp är social belöning. Och knappt ens det för det här är en hund som aldrig skulle sluta bli klappad om han fick som han själv ville.

Så ja. Svårlöst problem, när jag vill ha en mindre krävande hund men som ändå har lite go i sig utan att bli för mycket. Det var därför jag började titta på terriers, men såhär på sida fyra av tråden så börjar jag mer och mer känna att det nog inte var rätt väg. Mycket hund i liten förpackning stämmer verkligen in på många av dem och jakt, självständighet och mycket attityd är jag inte säker på att jag orkar styra upp.

 

[Lingon]

Lite orättvist mot stövarna kan jag tycka, de brukar i alla fall ha rejält matintresse så att det går att muta dem. Många sällskapshundar jag har träffat har tyvärr haft så minimala drifter att de blir svåra att lära något alls, för ingenting har tillräckligt värde som belöning. Det är svårsmält för mig som har fått mycket gratis hos labben, både godis och leksak är toppen enligt honom så det enda vi har behövt jobba upp är social belöning. Och knappt ens det för det här är en hund som aldrig skulle sluta bli klappad om han fick som han själv ville.

Så ja. Svårlöst problem, när jag vill ha en mindre krävande hund men som ändå har lite go i sig utan att bli för mycket. Det var därför jag började titta på terriers, men såhär på sida fyra av tråden så börjar jag mer och mer känna att det nog inte var rätt väg. Mycket hund i liten förpackning stämmer verkligen in på många av dem och jakt, självständighet och mycket attityd är jag inte säker på att jag orkar styra upp.

En liten labbetik kanske? Du verkar väldigt förtjust i labradoren.

 

[Hellhound]

En liten labbetik kanske? Du verkar väldigt förtjust i labradoren.

Det är det som är huvudproblemet, labben är närmast perfekt för mig men jag vill inte ha en så stor hund igen. Jag är verkligen en hanhundsmänniska rakt igenom så att välja en tik för att få en mindre hund är inte aktuellt. Och även om jag kunde tänka mig tik så skulle jag inte vilja ha en samtidigt som jag har hane, det blir för mycket extra meck vid löp.

 

[Stergo]

Lite orättvist mot stövarna kan jag tycka, de brukar i alla fall ha rejält matintresse så att det går att muta dem. Många sällskapshundar jag har träffat har tyvärr haft så minimala drifter att de blir svåra att lära något alls, för ingenting har tillräckligt värde som belöning. Det är svårsmält för mig som har fått mycket gratis hos labben, både godis och leksak är toppen enligt honom så det enda vi har behövt jobba upp är social belöning. Och knappt ens det för det här är en hund som aldrig skulle sluta bli klappad om han fick som han själv ville.

Så ja. Svårlöst problem, när jag vill ha en mindre krävande hund men som ändå har lite go i sig utan att bli för mycket. Det var därför jag började titta på terriers, men såhär på sida fyra av tråden så börjar jag mer och mer känna att det nog inte var rätt väg. Mycket hund i liten förpackning stämmer verkligen in på många av dem och jakt, självständighet och mycket attityd är jag inte säker på att jag orkar styra upp.

Nu har jag visserligen fått jobba upp belöningarna som inte är sociala hos min Frisé (och vi har en arsenal av permesanost, hemmagjorda köttbullar och handskalade räkor att ta till, och vi har funderat på att börja använda rått kött. Liksom specialbeställda leksaker i får- och kaninskinn ) Men hon sitter och tjuter av förväntan när vi tar fram nosework-grejer. Så visst kan de lära sig saker och hon tar initiativ och testar sig fram när hon inte vet vad jag vill.

 

[Milosari]

Är det från BPH som du fått den uppfattningen? För enligt rasföreningarnas mål så vill man ju ha Frisén piggare och alertare, men samtidigt positiva. Men det är ju svårt att utvärdera när BPH inte slagit igenom för utvärdering.

Ja BPH. Kanske finns det färdiga sammanställningar för några av varianterna? Jag har faktiskt inte kollat.

 

[Sel]

Lite orättvist mot stövarna kan jag tycka, de brukar i alla fall ha rejält matintresse så att det går att muta dem. Många sällskapshundar jag har träffat har tyvärr haft så minimala drifter att de blir svåra att lära något alls, för ingenting har tillräckligt värde som belöning. Det är svårsmält för mig som har fått mycket gratis hos labben, både godis och leksak är toppen enligt honom så det enda vi har behövt jobba upp är social belöning. Och knappt ens det för det här är en hund som aldrig skulle sluta bli klappad om han fick som han själv ville.

Så ja. Svårlöst problem, när jag vill ha en mindre krävande hund men som ändå har lite go i sig utan att bli för mycket. Det var därför jag började titta på terriers, men såhär på sida fyra av tråden så börjar jag mer och mer känna att det nog inte var rätt väg. Mycket hund i liten förpackning stämmer verkligen in på många av dem och jakt, självständighet och mycket attityd är jag inte säker på att jag orkar styra upp.

Jag tror att du underskattar dig själv och överskattar rasbeskrivningarna. Har du inga problem med din labbegrabb kommer du inte att ha några problem med en sällskaps/hobbyterrier heller, det är inte svåra hundar bara för att de inte har retrieverenergi. Det är synd att till exempel westien har sådana problem med allergi, annars skulle jag 100% rekommendera den - snacka om söta och lätta och roliga.
Kanske kan du titta ändå i och för sig? Jag vet inte hur aveln ser ut i Sverige.
Men Westie, Cairn, Aussie och Norfolk är till exempel allesammans familjehundar idag. Klart de har lite annan mentalitet än en retriever, men det betyder inte att de är tuffa eller kommer att köra över dig. Åk och träffa ett par!

 

[Tiger tok]

Jag tänker kanske lite staffe?
Med reservation för att alla (speciellt hanar?) Inte går ihop med andra hundar osv helt felfritt. Och hälsoproblem. Men många älskar ju människor och är lite flamsiga som en labrador ofta är.

Kromfohrländer dök upp i huvudet också. Känns som en ras en del skaffar när de endast vill ha en sällskapshund som inte är långhårig. Men jag kan ingenting om dem så hur det faktiskt är låter jag vara osagt.

Är det viktigt med valp för dig? Eller kan du tänka dig en omplacering? För isf behöver du ju inte kolla på ras utan endast på individen liksom.

 

[Hellhound]

Jag tänker kanske lite staffe?
Med reservation för att alla (speciellt hanar?) Inte går ihop med andra hundar osv helt felfritt. Och hälsoproblem. Men många älskar ju människor och är lite flamsiga som en labrador ofta är.

Är det viktigt med valp för dig? Eller kan du tänka dig en omplacering? För isf behöver du ju inte kolla på ras utan endast på individen liksom.

Staffe har jag funderat på men blev avskräckt av att de inte alltid är okomplicerade med hundar och andra djur, samt att könsbunden aggression förekommer. Hälsostatusen är inte heller rolig, vanligt med hudproblem och allergier bland annat. Det är synd för de är verkligen trevliga hundar, mycket av det jag gillar med labben i en liten men bastant kropp.

Valp är rent krasst det enda alternativet för mig. Jag har tittat på flera omplaceringar men har insett att det är hopplöst eftersom jag har svårt för att känna något alls vid korta besök där förväntan hänger i luften. Jag tar tid på mig att skapa band till nya individer oavsett, men det är lite enklare med en valp som är mer av ett oskrivet blad. Att ta en omplacering som matchar kriterierna men som jag annars är helt neutral inför skulle inte kännas rätt.

 

[Human]

Kromfohrländer dök upp i huvudet också. Känns som en ras en del skaffar när de endast vill ha en sällskapshund som inte är långhårig. Men jag kan ingenting om dem så hur det faktiskt är låter jag vara osagt.

Jag har kromfohrländer och tycker inte att det passar in på vad TS beskriver. Många har lätt till skall och är inte särskilt vädertåliga, och personlighetsmässigt ligger de inte nära labrador. Exempelvis ska en kromfohrländer vara reserverad och ointresserad av främmande människor, det känns som motsatsen mot en labbe

 

[Roheryn]

Lite orättvist mot stövarna kan jag tycka, de brukar i alla fall ha rejält matintresse så att det går att muta dem. Många sällskapshundar jag har träffat har tyvärr haft så minimala drifter att de blir svåra att lära något alls, för ingenting har tillräckligt värde som belöning. Det är svårsmält för mig som har fått mycket gratis hos labben, både godis och leksak är toppen enligt honom så det enda vi har behövt jobba upp är social belöning. Och knappt ens det för det här är en hund som aldrig skulle sluta bli klappad om han fick som han själv ville.

Så ja. Svårlöst problem, när jag vill ha en mindre krävande hund men som ändå har lite go i sig utan att bli för mycket. Det var därför jag började titta på terriers, men såhär på sida fyra av tråden så börjar jag mer och mer känna att det nog inte var rätt väg. Mycket hund i liten förpackning stämmer verkligen in på många av dem och jakt, självständighet och mycket attityd är jag inte säker på att jag orkar styra upp.

Men jag tror du överskattar hur "mycket hund" de mindre terrierraserna är. Jag tyckte mestadels att min cairn var oerhört lättsam. Han fick under hela sitt liv rejält med promenader - för att jag själv uppskattar det mycket! - men i övrigt var han "bara" en sån där hund som glatt hänger med på det mesta men också absolut kan tänka sig en dag i soffan! Både lek- och matmotiverad, så lätt att träna. Inte mer jakt än "det är roligt att springa efter nåt som rör sig" men ja - viss attityd och självständighet hade han ju. Gissningsvis får man lägga lite mer tid på att befästa inkallningen på en terrier än en labbe, men absolut ingen omöjlig uppgift! Jag tyckte ingenting med min cairn var "svårt".

 

[Stergo]

Ja BPH. Kanske finns det färdiga sammanställningar för några av varianterna? Jag har faktiskt inte kollat.

När jag letade hund så fanns det inte någon meningsfull för Frisén i varje fall om man ser hur ytterst få individer som testats över huvud taget. Jag upplever det inte heller som att rasföreningen pushar för det. Havaniserna finns inte heller beskrivna å andra sidan trots att det reggas nästan 6 gånger så många. Jag har dock upplevt mycket större variation i temperamentet hos Havaniserna jag träffat än hos Frisérna.