Nästa hund? En rastråd bland många

[Tiger tok]

Jag funderade på att föreslå det också men de är ju stora. I klass med labbe väl?

Tikarna verkar kunna vara ganska små, hanarna från 23 kg tror jag att jag läste. Så kanske beror lite på linjer och sedan lite tur..

 

[Stergo]

Det här blir troligtvis mitt sista inlägg i tråden. Jag tycker att det mest är rundgång nu, förslag som redan avhandlats tas upp om och om igen och jag orkar inte upprepa samma svar fler gånger.

Jag tror folk kör slut på alternativ för att du vill ha oförenliga egenskaper. Dels lika enkel, positiv etc som en showlabbe, men absolut inte en av de lugnare bichonerna för de är för tråkiga. Löwchen faller bort för att den inte fungerar tillsammans med en brötig showlabbe, vilket jag inte skulle garantera för någon bichon då de generellt är mjuka hundar som ogillar tuff lek och kan som en beskrivning jag hittade "kan bli emotionellt sårade av tuffa tag". Vilket en stor hund kan råka utsätta dem för utan att mena det.

Allt annat faller sedan bort för att det antingen "kräver för mycket", har en tendens att skälla eller som med spaniels "upplevs som virriga". Jag tror ungefär alla hundtyper som finns har varit uppe. Och många hundar får inte så mycket stimulans eller är oändligt svåra att uppfostra. Men jag tror både vi och du kommit fram till att en sällskapsterrier är det absolut bästa, kräver inte oändligt med stimulans och tillräckligt robusta i kroppen och mentalt kavata för att kunna gå ihop med en stor labbe.

Du har också avfärdat hundar baserat på aktivitetsnivån angiven på köpa hund. Men den är jättekonstigt kalibrerad. Där ligger Havaniser på aktivitetsnivå 1 och Frisér på nivå 2. Samtidigt så ligger både DSG, Samojedhund, tax, schäfer och working kelpie på nivå 4. Min spontana reaktion är att DSG är ju en medelaktiv sällskapshund, jag har träffat trevliga samojeder med människor som gillar att vandra men i övrigt inte gör så mycket annat än ”hänger” med sina hundar och en working kelpie borde ju ligga i nivå med en BC gällande energi.

 

[zarmino]

Affenpinscher? Trubbnosig, men är en frisk och sund ras, men numerärt liten. De jag har träffat har hälsat men sen varit ointresserad av främlingar, tysta, hänger gärna med på aktiviteter men verkar nöjda med att bara vara med också. Behöver trimmas, men går ju att lämna in. Små men robusta.

 

[Pilot]

Jag tror folk kör slut på alternativ för att du vill ha oförenliga egenskaper. Dels lika enkel, positiv etc som en showlabbe, men absolut inte en av de lugnare bichonerna för de är för tråkiga. Löwchen faller bort för att den inte fungerar tillsammans med en brötig showlabbe, vilket jag inte skulle garantera för någon bichon då de generellt är mjuka hundar som ogillar tuff lek och kan som en beskrivning jag hittade "kan bli emotionellt sårade av tuffa tag". Vilket en stor hund kan råka utsätta dem för utan att mena det.

Allt annat faller sedan bort för att det antingen "kräver för mycket", har en tendens att skälla eller som med spaniels "upplevs som virriga". Jag tror ungefär alla hundtyper som finns har varit uppe. Och många hundar får inte så mycket stimulans eller är oändligt svåra att uppfostra. Men jag tror både vi och du kommit fram till att en sällskapsterrier är det absolut bästa, kräver inte oändligt med stimulans och tillräckligt robusta i kroppen och mentalt kavata för att kunna gå ihop med en stor labbe.

Du har också avfärdat hundar baserat på aktivitetsnivån angiven på köpa hund. Men den är jättekonstigt kalibrerad. Där ligger Havaniser på aktivitetsnivå 1 och Frisér på nivå 2. Samtidigt så ligger både DSG, Samojedhund, tax, schäfer och working kelpie på nivå 4. Min spontana reaktion är att DSG är ju en medelaktiv sällskapshund, jag har träffat trevliga samojeder med människor som gillar att vandra men i övrigt inte gör så mycket annat än ”hänger” med sina hundar och en working kelpie borde ju ligga i nivå med en BC gällande energi.

Jag som har två hundar låtar inte de leka ihop, deras språk är för olika och den stora väger lite mer än dubbelt så mycket. Behovet att leka har avtagit nu när de är äldre, sen har de andra kompisar de kan busa med.

 

[Elementary]

Löwchen faller bort för att den inte fungerar tillsammans med en brötig showlabbe, vilket jag inte skulle garantera för någon bichon då de generellt är mjuka hundar som ogillar tuff lek och kan som en beskrivning jag hittade "kan bli emotionellt sårade av tuffa tag".

Professorn (havanais) skulle blivit otroligt kränkt av detta
Havanaiser är riktigt robusta småhundar och han lekte rejält tufft av och till. Skulle dock aldrig släppt honom med en hund som väger det dubbla ändå, det är för stor risk för olyckor. Det skulle jag säga gäller alla individer helt oberoende av lekstil.

 

[LenaH]

Jag säger det igen - min cairnterrier hade passat in på ALLT det där! Möjligen då med undantag för pälsen eftersom det är en trimras, men då lämnar man lämpligen in hunden 2-3 gånger om året och så har man en lättskött hund med bra päls däremellan!

Jag som haft westie håller helt med.

Westie och Cairn är inte så mycket terrier att det blir jobbigt, de är rätt lättsamma imho.

 

[Roheryn]

Jag som haft westie håller helt med.

Westie och Cairn är inte så mycket terrier att det blir jobbigt, de är rätt lättsamma imho.

OT men westie och cairn är väl ursprungligen samma ras? Och så tyckte någon att det var mer praktiskt med vita hundar (syns bättre mot bakgrunden vid jakt) och så "föddes" westien och cairn fick bli alla de icke-vita hundarna av samma typ. Eller så har jag iaf fått historien berättad för mig Jättetrevliga hundar oavsett!

 

[LenaH]

OT men westie och cairn är väl ursprungligen samma ras? Och så tyckte någon att det var mer praktiskt med vita hundar (syns bättre mot bakgrunden vid jakt) och så "föddes" westien och cairn fick bli alla de icke-vita hundarna av samma typ. Eller så har jag iaf fått historien berättad för mig Jättetrevliga hundar oavsett!

Nej, jag har hört detsamma. Ja, trevliga, lättsamma och käcka - de hänger med på det mesta och tar inte så mycket plats.

 

[Stergo]

Professorn (havanais) skulle blivit otroligt kränkt av detta
Havanaiser är riktigt robusta småhundar och han lekte rejält tufft av och till. Skulle dock aldrig släppt honom med en hund som väger det dubbla ändå, det är för stor risk för olyckor. Det skulle jag säga gäller alla individer helt oberoende av lekstil.

Deet tror jag säkert, förmodligen skulle min hunds superkavata kullsyster också bli det. Men det finns också mesar som min Frisé och hennes havanisebästis. Så mer om vi ska vara så nära garantier som möjligt så är min spontana reaktion att jag inte skulle satsa på en bichon i det här fallet.

 

[Sasse]

Oj jag måste ha haft turen att träffa tysta och härliga exemplar då
Har alltid tänkt rasen som en tyst ras men får kanske tänka om då

Jag tycker nog det är en tyst ras. Är omgiven av cockers. De som är ljudliga har oftast rädslor/osäkerhet.

 

[_Zacke_]

Jag tycker nog det är en tyst ras. Är omgiven av cockers. De som är ljudliga har oftast rädslor/osäkerhet.

Det upplever jag inte hos dom 3 gaphalsar vi haft/har, möjligtvis den ena tiken mest känslig/osäker var hon som var tyst. Däremot har dom triggat varandra mycket. När han som är värst är tillsammans med labben som är knäpptyst så är han inte riktigt lika gapig. Däremot när han är med någon av dom andra cockrarna så gapas det något hemskt Labben är tyst oavsett vilket umgänge han har

 

[Myrten]

Cocker ska inte vara skälliga. Men det finns linjer som är det, precis som det finns linjer som absolut inte är det. Jag har en skällig nu (tycker då jag, det finns säkert många som inte uppfattar henne som skällig). Jag har även haft några som knappast aldrig skällde. I backspegeln borde jag ha gjort insett att det kunde bli såhär men jag var så van vid mina icke-skälliga att jag blev lite tagen på sängen.

Ska man generalisera tror jag skällighet är vanligare bland de brokiga än bland de enfärgade. Men det är som sagt familjeknutet. Alla mina har varit brokiga.

 

[Sasse]

Cocker ska inte vara skälliga. Men det finns linjer som är det, precis som det finns linjer som absolut inte är det. Jag har en skällig nu (tycker då jag, det finns säkert många som inte uppfattar henne som skällig). Jag har även haft några som knappast aldrig skällde. I backspegeln borde jag ha gjort insett att det kunde bli såhär men jag var så van vid mina icke-skälliga att jag blev lite tagen på sängen.

Ska man generalisera tror jag skällighet är vanligare bland de brokiga än bland de enfärgade. Men det är som sagt familjeknutet. Alla mina har varit brokiga.

Intressant. Samtliga brokiga jag träffat har varit i det närmsta knäpptysta. De röda har varit mer högljudda, men framförallt varit gnällspikar. De svarta har skällt mer, men de flesta jag känner har en del osäkerhet. De har varit tysta i situationer där ingen osäkerhet triggats. Så min erfarenhet: brokiga = tysta, enfärgade: mer skäll/gnäll.

 

[_Zacke_]

Intressant. Samtliga brokiga jag träffat har varit i det närmsta knäpptysta. De röda har varit mer högljudda, men framförallt varit gnällspikar. De svarta har skällt mer, men de flesta jag känner har en del osäkerhet. De har varit tysta i situationer där ingen osäkerhet triggats. Så min erfarenhet: brokiga = tysta, enfärgade: mer skäll/gnäll.

Och min gamling som är värst av dom är brokig han är som tystast när vi är i osäkra miljöer som hos veterinären eller på klubben med mycket hundar. Hemma är han sällan tyst, både skall och gnäll vi har haft en svart som var knäpptyst och en svart som är ljudlig. Den tystaste i gänget nu är black&tan.

 

[Agnes2007]

Australisk terrier vet jag inte så mycket om men det låter lovande att de har varit gårdshundar, det känns som en bakgrund som kan passa mitt hundliv. Jag ska läsa på mer om dem.

Vet inte om du läste mer om australisk terrier men jag tänkte på dessa när jag läste tråden Tycker det låter som dom passar dig.

 

[Hellhound]

Vet inte om du läste mer om australisk terrier men jag tänkte på dessa när jag läste tråden Tycker det låter som dom passar dig.

Det kan de säkert göra men flera i tråden har påpekat riskerna med att ha så kraftig storleksskillnad på hundar som ska leva tillsammans. Det verkar inte bättre än att jag får spara planen med en till hund tills labben har vandrat vidare. Alternativ två är att skaffa något som är mindre än honom men ändå inte litet, och det har ju de flesta i tråden redan konstaterat att det inte finns något som passar eftersom jag har så specifika krav.

Jag har (faktiskt!) funderat på spaniel som en kompromiss men det sitter långt in eftersom jag ännu inte har träffat någon som jag känt för. Dessutom får jag revidera min tänkta aktivitetsnivå, för mindre krävande än en labbe på den fronten är de inte. Eventuellt valpköp blir allra tidigast 2025, förmodligen 2026-27. Så jag hoppas att jag hunnit smälta alla tankar och kommit till någon slags beslut innan dess.

 

[Gnist]

Det kan de säkert göra men flera i tråden har påpekat riskerna med att ha så kraftig storleksskillnad på hundar som ska leva tillsammans.

Aussien är förvisso ingen stor hund, men den är inget peckel gjort av socker heller.

Mina har tidigare alltid bott med avsevärt större och tyngre hundar och jag skulle inte tveka att skaffa stor hund igen om rätt tillfälle dyker upp.

 

[Fetaost]

Aussien är förvisso ingen stor hund, men den är inget peckel gjort av socker heller.

Mina har tidigare alltid bott med avsevärt större och tyngre hundar och jag skulle inte tveka att skaffa stor hund igen om rätt tillfälle dyker upp.

Jag tror att små raser ofta tas för givet att de är ömtåliga på ett felaktigt sätt. Bara för att de är små så behöver de inte vara sköra på något vis. Min äldsta DS levde under en period med 5 schäfrar. Allt från valpar till unghund och senior utan problem. Och han hängde med på samma promenader, vistades med dem inne och ute, utan minsta problem. Skulle nog tom säga att han var nog bossen i många samanhang.

 

[Tonto]

Jag tror att små raser ofta tas för givet att de är ömtåliga på ett felaktigt sätt. Bara för att de är små så behöver de inte vara sköra på något vis. Min äldsta DS levde under en period med 5 schäfrar. Allt från valpar till unghund och senior utan problem. Och han hängde med på samma promenader, vistades med dem inne och ute, utan minsta problem. Skulle nog tom säga att han var nog bossen i många samanhang.

Det är väl om olyckan skulle vara framme som det kan gå illa. Om dom skulle ryka ihop etc.

 

[Bulldoozer]

Jag har ju både stora och små hundar blandat, varav en klumpig bulldozer till stor hund. Visst finns det såklart en viss ökad skaderisk, samtidigt så är det de små som bestämmer takterna här hemma. Två stora hundar är ju också en skaderisk ihop, när de kolliderar så är det en skaderisk. De små har närmare till marken och har en teknik att dra in benen och rulla runt de gånger det händer att de blir översprungna (sen är ju bägge lågställda också).
Våra hundar är i olika rum när vi inte är hemma, inte för att det nånsin hänt något men jag har hört för många historier om att folk kommit hem till hundar som skadat varann så trots över flera decennier utan incidenter så har jag valt att det är en åtgärd som jag lätt kan göra för att förebygga skador.
Sen skulle jag inte välja en liten klen ras att ha ihop med stora hundar men det finns ju en hel del robusta mindre raser att välja på.