När lämna sitt barn första gången?

[MiniLi]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Hur skulle mamma kunna vara främmande för en bebis som levt i mammans kropp i 9 månader?

 

[Mabuse]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Mamman ser väl ganska annorlunda ut utifrån än inifrån? Jag skulle inte kunna känna igen någon från foto inifrån livmodern, och det är väl rimligen detsamma för bebisar. Det enda de rimligen kan känna igen är rösten, mammans utseende och lukt är rimligen främmande för dem. Inget av mina barn har visat minsta tecken på att känna igen mig vid födseln, det har tagit månader tills de visat att de kan skilja på folk öht.

 

[Tora]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Oj! Alla mina tre barn har redan efter någon dag eller två känt igen mig. Dom har tydligt visat att dom vet vem som står för maten.

Rent allmänt:

Att lämna en bebis som är beroende av amning gör jag bara kortare stunder. Vill inte att bebis vaknar och jag inte är där. När dom blir lite äldre och man vet att nu när jag har matat honom så kommer han vara nöjd en timme eller två så blir tiden längre.

När jag slutat amma så finns det teoretiskt inga begränsningar utan det beror helt på vad barnet tycker.

Äldste pojken sov borta hos mormor för första gången när han var 10 månader för att mormor så gärna ville ha honom. När jag hämtade honom dagen därpå så grät han för han ville inte åka med hem utan han ville vara kvar hos mormor.

Mellanpojken sov över hos farmor när han var 8 månader pga jag var tvungen att jobba och min man skulle på konferens (var i samma stad där farmor bodde). Mellanpojken sov gott hela natten och grät inte en enda gång. Den äldste sonen sov då hos mormor.

Den yngste pojken är bara 7 månader och dessutom väldigt mammig + att jag helammar fortfarande.

 

[Petruska]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Det stämmer med min erfarenhet. Dofter och intryck skiljer sig rimligtvis ganska mycket åt, tex ligger bebis ju i vatten i magen.

Jag tror inte heller att min bebis hade blivit mer förvirrad och otrygg än han redan högst troligt redan var efter att ha fötts, vilket måste vara en underlig upplevelse för en så liten som inte har några erfarenheter av något i stort sett, om man hade lagt över honom till någon annan person än mig.

I vårt stall får vi för tillfället ofta besök av en ca femmånadersplutt, och hon visar inga särskilt tydliga tecken på att göra skillnad på oss andra och sina föräldrar, och hon försöker amma alla som håller i henne, även när vi har tjocka vinterkläder på oss.

 

[Petruska]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Och de har då tex inte försökt amma andra?

Det låter mycket ovanligt. Jag minns tex en liten bebis som försökte amma min son, när sonen var kanske tio år. Min erfarenhet är att bebisar letar mat på alla när man håller dem.

 

[TinyWiny]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Oj! Det var märkligt. Mina barn har vetat genast att jag är deras mamma. Ett exempel är när jag äntligen fick komma upp till neontalen där sonen låg. Han hade legat och gnällt hela tiden oavsett vad de hade gjort men så fort han fick komma till min famn så tystnade han och var nöjd.
Jag vet att när jag väntade sonen så läste jag att de hade gjort undersökningar på just detta och alla barn kunde bland en mängd olika hjärtljud urskilja sin mammas hjärtljud som nyfödda. Alla kunde också urskilja vilken mjölk som kom från just deras mamma när de var någon dag gamla. Man har kunnat bevisa att bebisar känner igen röster och musik ifrån livet då de låg i sin mammas mage också. Bebisar är fantastiska och man ska inte underskatta dem.

 

[Tora]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Oj! Det var märkligt. Mina barn har vetat genast att jag är deras mamma. Ett exempel är när jag äntligen fick komma upp till neontalen där sonen låg. Han hade legat och gnällt hela tiden oavsett vad de hade gjort men så fort han fick komma till min famn så tystnade han och var nöjd.
Jag vet att när jag väntade sonen så läste jag att de hade gjort undersökningar på just detta och alla barn kunde bland en mängd olika hjärtljud urskilja sin mammas hjärtljud som nyfödda. Alla kunde också urskilja vilken mjölk som kom från just deras mamma när de var någon dag gamla. Man har kunnat bevisa att bebisar känner igen röster och musik ifrån livet då de låg i sin mammas mage också. Bebisar är fantastiska och man ska inte underskatta dem.

Ja det finns ju en massa studier på detta. Bebisar brukar vara väldigt bra på att känna igen den enligt bebisen viktigaste personen.

 

[Tora]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Och de har då tex inte försökt amma andra?

Det låter mycket ovanligt. Jag minns tex en liten bebis som försökte amma min son, när sonen var kanske tio år. Min erfarenhet är att bebisar letar mat på alla när man håller dem.

Visst kunde mina barn tex suga på andra människors fingrar men det är ju sådant som små bebisar gör. Ett exempel kan tex vara:
Mormor är på besök på bb. Bebisen börjar gnälla lite i sin balja så mormor lyfter upp honom. Bebis lugnar sig lite men är fortfarande inte helt nöjd så då tar jag honom. Så fort jag har bebisen i min famn så suckar bebisen lite, slutar gny omedelbart och somnar lugnt om.

Men eftersom mormor är en ofta när närvarande person i bebisens liv så brukar det bara ta någon vecka eller två innan det går nästan lika bra med mormors famn som min. Dock försöket inte barnet amma mormor utan när den blir hungrig så signalerar den det tydligt och så fort jag får barnet i famnen så söker han sig till bröstet.

 

[Bebben]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Det stämmer med min erfarenhet. Dofter och intryck skiljer sig rimligtvis ganska mycket åt, tex ligger bebis ju i vatten i magen.

Jag tror inte heller att min bebis hade blivit mer förvirrad och otrygg än han redan högst troligt redan var efter att ha fötts, vilket måste vara en underlig upplevelse för en så liten som inte har några erfarenheter av något i stort sett, om man hade lagt över honom till någon annan person än mig.

I vårt stall får vi för tillfället ofta besök av en ca femmånadersplutt, och hon visar inga särskilt tydliga tecken på att göra skillnad på oss andra och sina föräldrar, och hon försöker amma alla som håller i henne, även när vi har tjocka vinterkläder på oss.

Jag var med under min bästa väns förlossning för 1 månad sen, och höll i bebisen rätt så kort efter att mamman hållit första gången - och hon visade då inga tecken på att reagera alls. Inte heller när alla sjuksköterskor och barnmorskor stod och gav henne extra syrgas, eller höll på med annat..

Bebisen är som sagt 1 månad - imorgon - och hon är precis lika nöjd i min famn, eller min mans, som i sina föräldrars famnar. Eller för den delen fler goda vänner, som också håller henne ibland.
Jag är barnvakt lite nu och då, så att mamman kan åka till stallet även om pappan är iväg, eller när dom storhandlar, har läkarbesök etc. Det fungerar hur bra som helst! Det är för övrigt samma par som passat min dotter regelbundet sen födseln, som hon nu som 1 åring har en utomordentligt nära och bra relation med. Jag förstår inte hur det kan ta flera år att bygga upp något..
Min son träffar sin mormor och morbror några gånger om året, och så har det alltid varit. Och som 1 åring avgudade han alla dom oerhört mycket, och älskade att få träffa och umgås med den sidan av familjen - trots att det gick flera månader mellan besöken.. Han kände igen dom precis när dom kom, och ropade deras smeknamn.
Min ena syster bodde i Australien då, så dom träffades ännu mer sällan - men han kom ihåg henne mycket väl ändå, och lyckan blev bara ännu större när dom kunde ses

 

[Sar]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Men vad är det som gör detta relationsbyggande med tex mormor så komplicerat att det tar flera år innan relationen är trygg nog för en övernattning?

Vad är det som gör att det tar flera år innan föräldrarna känner sig lugna med att barnet sover hos tex mormor en natt nu och då?

Jag kan ju bara tala för mig själv men för mig har det känts viktigt att veta att barnet känner sig tryggt med den som sköter. Och för all del att jag känner mig säker på att de kommer att vårda barnet på ett bra och säkert sätt. Sedan kan förstås anknytning för både barn och föräldrar vara olika stark eller ta sig olika uttryck.

Vad är det som gör att den otryggheten hos föräldrarna bör tas på så oerhört stort allvar?

Därför att annars mår föräldern inte speciellt bra. Och en förälder som inte mår bra riskerar att även påverka barnet.

Och om nu övernattningen hos mormor inte blir en orgie i trygghet, utan kanske en aning spännande, varför är det i så fall ett problem? Motsvarande grad av otrygghet kan ju barnet lika gärna uppleva hemma, tex pga okända ljud utifrån eller tex lite magknip eller förkylning. Allt sådant kan ju göra nattsömnen lite orolig.

Det har nog med ett skyddsvärde att göra. Föräldrarna är ju allt som oftast barnets tryggaste punkt och därför mest lämplig att trygga barnet.

När bebisen är nyfödd känner den ju ingen. Är det inte oerhört olämpligt att den vilt främmande mamman - för att inte tala om pappan - direkt beter sig som om barnet var deras och att de är de viktigaste människorna i världen för varandra? Där finns ju ingen relation, faktiskt.

Jag är övertygad om att det finns relation. Främst med mamman (hjärtljud, röst etc.) sedan lukten. Men även med de som är mammans närstående, oftast pappan (pappans röst).

 

[Brandgul]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Jag tycker själv inte om att ohejdat umgås med andra människor. Jag har även hög integritet och en rätt stor egen zon runt mig.

Jag har jättesvårt att förstå varför ett litet barn skulle ha sådant stor behov av att umgås med andra. Behöver jag hjälp har jag dock inte svårt för att be om hjälp. Men att lämna bort barnet bara för att det ska roas förstår jag inte. Däremot när barnet är så stort att det kan kommunicera har jag inga som helst problem. Då är det bara att lyssna på barnet som säger ja eller nej.

Inget av våra barn verkar ha tagit skada av detta heller. De är väldigt sociala och nyfikna på andra. Väldigt trygga och väldigt lätta att lämna bort.

Jag tror att flera vägar bär till Rom.

Min sambo är exakt likadan och tänker likadant så det är inget problem i vår familj.

Även om vi sällan lämnat bort dem på natten har vi lämnat bort dem mycket på dagarna för då har behovet varit större. På natten sover vi, på dagen vill vi göra annat. Vi kan inte köra slut på de enda barnvakterna vi har...

 

[Badger]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Oj! Alla mina tre barn har redan efter någon dag eller två känt igen mig. Dom har tydligt visat att dom vet vem som står för maten.

Spännande faktiskt.

Mitt barn tryckte nog in näsan i närmsta bröst och min lillebror bet mig rakt av genom tröjan som nyfödd. Sedan känner de ju såklart lukten av mjölk och känner igen den från mamman, men så himla kräsna verkar de inte alltid vara ;p

Jag var borta ett par timmar i taget redan andra månaden, någon timma första. Eftersom barnet inte sov spec mycket på dagarna så var han vaken när jag åkte och vaken när jag kom tillbaka, trygg hos pappa (som hade ersättning om det behövdes). Han måste ha vaknat hur många gånger som helst utan att jag var där (utan i rummet bredvid, handlade mat osv)

Sova över blev inte förrän vid runt 12 månaders ålder, det kändes bra då (Visst det "tjatades" kanske från enstaka släkting innan om övernattning, milt irriterande men inte mer, vi ignorerade det tills det passade och när det passade blev det super). Det enda jag tycker är konstigt är -"inte kunna lämna en halvtimma" vid 11 månaders ålder.

(Visst kan A vakna på nätterna (läs vaknar varje natt praktiskt taget), Mormor, Farmor och vi hanterar det alla olika och det går bra för oss alla.) Men själv har jag aldrig sett mig som en instinktsvarelse. Jag är en människa och har känslor men känner inte av allt det där feminina bagaget man ska släpa på (biologiska klockor, moderskänslor för andras barn och valpar, instinkter som styrde första månaden osv.) jag verkar fungera ungefär som min man gör

 

[trazel]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Min tvåveckors gör skillnad på mig och pappan (och andra personer). Hos mig tar han inte nappen alls, utan vill bara ha bröstet. Hos pappa går nappen utmärkt. Han har inte visat en tendens till att försöka ta bröstet hos någon annan, det gjorde aldrig hans storebror heller.

 

[Badger]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Exakt, min bebis var de första fem timmarna av sitt liv med pappa och mormor och fick ersättning i kopp. Trygg och nöjd. Och trygg och nöjd hos mig också när jag kom från uppvak.

 

[Badger]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Det har ett enkelt svar. Efter som jag är total zyniker så har jag lagt vikt om att barnet ska ha en stor trygg omgivning om föräldrarna dör eller hamnar på sjukhus. Eller av ngn udda orsak bara måste resa bort en natt. Visst, låg procent, men jag betalar ju försäkringar också.

Vid ett sådant tillfälle känns det extra viktigt att omgivningen känns mycket trygg och hemvan.

Det är en av de delar vi aktivt beaktade när vi disktuerade umgänge med släktingar. Vi var båda överens om att det var oerhört viktigt oavsett om det "behövdes" eller inte. Vi tänkte också på att det kunde vara nyttigt för barnet att känna trygghet i en stor familj, veta att vad som än händer har jag många släktingar att landa hos, det är inte bara jag och mina föräldrar.

 

[Skogstrollet]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Men vad är det som gör detta relationsbyggande med tex mormor så komplicerat att det tar flera år innan relationen är trygg nog för en övernattning?

Vad är det som gör att det tar flera år innan föräldrarna känner sig lugna med att barnet sover hos tex mormor en natt nu och då?

Att barnet sover lungt om nätterna. Vår son vaknar gråtandes ofta och behöver mamma eller pappa för att slappna av och somna om.
Likaså har vår son varit blyg och tyckt att släktingar är ok att umgås med, så länge man kan gå över till mamma eller pappa när han fått nog.
Det är bara två av de anledningar till att vår 18mån ännu inte sovit över hos någon annan. Jag kan lista fler om du behöver:

Vad är det som gör att den otryggheten hos föräldrarna bör tas på så oerhört stort allvar?

Här hoppas jag att du skojar med oss...? Om en förälder är otrygg med att lämna ifrån sig sitt barn, ska det ignoreras eller "tränas bort" tycker du...?
Hade du inga tigermammakänslor för dina barn när de var små, skulle du ha accepterat att någon annan kliver in och mot din vilja ska vara barnvakt över en natt?
Finns känslorna av otrygghet där så gör de det och då tycker jag de ska respekteras. Något annat är rent ut omänskligt...

Är det inte oerhört olämpligt att den vilt främmande mamman - för att inte tala om pappan - direkt beter sig som om barnet var deras och att de är de viktigaste människorna i världen för varandra? Där finns ju ingen relation, faktiskt.

Relationen bildas under de första timmar barnet ligger hos mamma, det är biologisk och psykologisk vetenskap och kan INTE jämföras med relationen till en barnvakt ett år senare...

Jag ser inget konstigt alls i trådstarten. Föräldrarna tar emot avlastning och då sover barnet i annat rum. Det är en lösning som skulle funkat för mig också om alternativet funnits. Att en trött mamma gråter när barnet ska lämnas bort första gången ser jag definitivt inte som en osunt tecken... Det är trötthet och omtumlande känslor plus hormoner.

Alla har inte järnkoll på sina känslor och reaktioner och lite tårar är inte ett automatiskt tecken på psykisk instabilitet....

 

[Badger]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Det är väl klart att både mitt barn och min lillebror också strax kunde se skillnad på föräldrarna och på andra människor. Men det visade inte tecken till att vara direkt otryggt hos någon (om det inte var en person det inte tyckte om).

Självklart kunde de väl som andra barn känns skillnad på lukten på mammas mjölk och annans mjölk, däremot tror jag inte de skulle tvekat annans mjölk ändå.

Även nyfödda har ju personlighet och åsikter.

Att kunna acceptera en annans mjölk är nog en överlevnadsstrategi iom att barn säkert kan ha ammats av släkt och vänner en gång i tiden. Likaså är det säkert också en överlevnadsstrategi att koncentrera sig på enbart mamman. Bara två olika strategier, likvärdiga.

 

[Skogstrollet]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

En annan anledning att inte vilja lämna bort sina barn kan ju vara att de som erbjuder sig just är sådana som inte respekterar föräldrarnas känslor av otrygghet kring detta. Finns inget värre än barnvakter (eller hundvakter för den delen) som tror sig veta bättre än föräldrarna hur barnet ska hanteras och säger "jaja det blir nog bra, gå nu".

 

[Badger]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Relationen bildas under de första timmar barnet ligger hos mamma, det är biologisk och psykologisk vetenskap och kan INTE jämföras med relationen till en barnvakt ett år senare...

De har reviderat anknytningsteorin såvitt jag vet, till att kunna gälla flera personer, inte bara mamman utan också pappan men även de släktingar som ger tillfälle.

 

[Skogstrollet]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

De har reviderat anknytningsteorin såvitt jag vet, till att kunna gälla flera personer, inte bara mamman utan också pappan men även de släktingar som ger tillfälle.

Ja. Bara pappan släpps dock in på bb numera och jag tror inte jag hade velat ha framtida barnvakt där för att bilda en relation heller så att denne kunde sitta barnvakt senare.

Oavsett vem vårdnadsrelationen skapas till så kan den inte, i mitt tycke, jämföras med relationer till släktingar som man träffar sporadiskt.

Pappan = den andra vårdnadstagaren. Glömde vara PK så jag lägger till det i efterhand.