När lämna sitt barn första gången?

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Det är just det här jag inte går med på. Vad har du för belägg för att det handlar om kontrollbehov?

Självklart inget alls när det gäller TS syster (var det väl?), det har jag inte heller försökt påskina.

Men i en mer allmän diskussion om oro för att lämna sitt barn till någon annan, så tycker jag inte att mammans kontrollbehov, i förekommande fall, direkt behöver försvaras eller bekräftas.
 
Sv: När lämna sitt barn första gången?

Fast det är ju inte sant att barnet alltid läggs på mammans bröst idag. Jag födde barn för några månader sen, och fick inte barnet på bröstet. Alla föder ju inte liggande på rygg, så att man kan lägga barnet där, till att börja med. Av oss fyra vuxna som var i rummet var jag definitivt sämst lämpad att hålla i en liten bebis just då, man är ju rätt mör när man just fött barn.
 
Sv: När lämna sitt barn första gången?

Ursäkta, att man ger mamman sin bebis.

Jag syftade på att man inte går iväg med barnet direkt efter födseln som man gjorde förr.
Om mamman inte är kapabel att hålla i sin bebis just då ska hon såklart inte göra det men i regel är det som sagt att föredra.
 
Sv: När lämna sitt barn första gången?

Relationen bildas under de första timmar barnet ligger hos mamma, det är biologisk och psykologisk vetenskap och kan INTE jämföras med relationen till en barnvakt ett år senare...



Alla har inte järnkoll på sina känslor och reaktioner och lite tårar är inte ett automatiskt tecken på psykisk instabilitet....

Inget av mina tre barn har fått ligga på min mage direkt efter förlossningen, min första son såg jag först ca 10 timmar efter förlossningen och han sov helt ensam första natten (med vårdpersonal i rummet givetvis). Mina andra såg jag efter några timmar. Jag hoppas de växer upp till bra människor ändå.
 
Sv: När lämna sitt barn första gången?

Inget av mina tre barn har fått ligga på min mage direkt efter förlossningen, min första son såg jag först ca 10 timmar efter förlossningen och han sov helt ensam första natten (med vårdpersonal i rummet givetvis). Mina andra såg jag efter några timmar. Jag hoppas de växer upp till bra människor ändå.

Jösses vilka enormt stora växlar det drog på det där då...

Förr låg barn på sal i genomskinliga små baljor, det blev väl folk av de flesta ändå...?

Min son låg inte heller på min mage direkt efter utan i pappans famn, jag är helt övertygad om att det blir folk av honom med. Hade det varit kört annars hade jag väl som sagt själv varit inspärrad redan...
 
Sv: När lämna sitt barn första gången?

Precis som du skrev tidigare så har man ju så gott som överallt ändrat till rutinen att lägga upp barnet på mamman så fort som möjligt. Detta för att det både underlättar och skapar anktnytningen mamma-barn. Det är ju inte så att skadan är skedd om man inte gör så för det mesta så går det ju att reparera senare.

Det finns ju en massa studier gjord på detta och rutinerna har ju inte ändrats bara för att sköterskorna tycker det är såååå gulligt när mamman ligger där med sitt nyförlösta barn på bröstet.

*allmänt*
Egentligen förstår jag inte diskussionen. Måste man lämna bort sin bebis bara för att andra gör det? Bara för att vissa bebisar fixar att hanteras av många olika människor betyder det att alla bebisar skall finna sig i det?

För att en del mammor är fullt bekväma med att lämna iväg sina barn måste då alla mammor vara det?

Jag har aldrig haft några problem med att lämna iväg barnen till tex farmor eller mormor. Visst har det känts i mammahjärtat men inte värre än att jag överlevt det. Men jag har full förståelse för att andra mammor kan tycka det är extremt jobbigt.

Måste det göras på bara ett sätt? Kan det inte finnas flera sätt? Även om mina barn tydligt visade att de kände igen mig redan efter några timmar/någon dag så behöver det ju inte betyda att alla bebisar gör det.

Forskning tyder ju dock på att bebisar fort lär sig att känna igen sin primärvårdare. Sen kan ju det visa sig på olika sätt och olika bebisar reagerar olika.
 
Sv: När lämna sitt barn första gången?

Vi gjorde som du, stor krets, mycket folk. Tycker det blev lyckat.
 
Sv: När lämna sitt barn första gången?

Egentligen förstår jag inte diskussionen. Måste man lämna bort sin bebis bara för att andra gör det? Bara för att vissa bebisar fixar att hanteras av många olika människor betyder det att alla bebisar skall finna sig i det?

Det har jag aldrig hävdat i alla fall. Jag motsäger mig bara åsikterna/teorierna/whatever om att det ska ta flera år för ett barn att skapa tillräckligt goda relationer för att kunna lämnas bort exempelvis. Eller att det är dåligt för nyfödda att hållas av andra/många andra. Etc etc.
Alla får ju liksom göra som dom själva vill med sina barn, jag förstår bara inte hur man kan sitta och säga att det tar 2-3 år innan relationen till ex mormor är så pass bra att hon ska kunna få passa barnet en natt. För det gör det inte, så länge dom träffas på en normal regelbundenhet innan dess.. Då hade ju små barn aldrig klarat av förskola heller, eftersom det tar sådan tid att skapa relationer och tänk om det då kommer en vikarie?
 
Sv: När lämna sitt barn första gången?

Precis som du skrev tidigare så har man ju så gott som överallt ändrat till rutinen att lägga upp barnet på mamman så fort som möjligt. Detta för att det både underlättar och skapar anktnytningen mamma-barn. Det är ju inte så att skadan är skedd om man inte gör så för det mesta så går det ju att reparera senare.

Det finns ju en massa studier gjord på detta och rutinerna har ju inte ändrats bara för att sköterskorna tycker det är såååå gulligt när mamman ligger där med sitt nyförlösta barn på bröstet.

Skulle du kunna ge några källor till dessa en massa studier? Jag som inte haft mina barn hos mig från allra första början skulle tycka det var intressant att läsa om det.
 
Sv: När lämna sitt barn första gången?

Bara på sidan innan denna (eller en sida till tillbaka) har jag refererar till en forskare. Annars så sök på anknytning så får du upp hur mycket som helst. Tänk bara på att vissa är fanatiker när det kommer till anknytningsteorier.
 
Sv: När lämna sitt barn första gången?

Det har jag aldrig hävdat i alla fall. Jag motsäger mig bara åsikterna/teorierna/whatever om att det ska ta flera år för ett barn att skapa tillräckligt goda relationer för att kunna lämnas bort exempelvis. Eller att det är dåligt för nyfödda att hållas av andra/många andra. Etc etc.
Alla får ju liksom göra som dom själva vill med sina barn, jag förstår bara inte hur man kan sitta och säga att det tar 2-3 år innan relationen till ex mormor är så pass bra att hon ska kunna få passa barnet en natt. För det gör det inte, så länge dom träffas på en normal regelbundenhet innan dess.. Då hade ju små barn aldrig klarat av förskola heller, eftersom det tar sådan tid att skapa relationer och tänk om det då kommer en vikarie?

Jag tror att vissa barn mycket väl kan behöva flera år. Bara för att mina utan problem har sovit borta innan ett års ålder så behöver det inte betyda att alla barn fixar det (eller föräldrar för den delen).

Samma med att låta många hålla bebisen. Vissa bebisar far illa av det men inte alla.

Däremot är jag helt övertygad att bebisen har full koll på vem som är vem.
 
Sv: När lämna sitt barn första gången?

Fast jag hittade ingenting på wiki om forskaren och bara lite om hennes böcker på säljsiter.

Penelope Leach tex (som jag alltid babblar om) skriver lite översiktligt om anknytning i sina böcker om första året och My baby and child och ingenting låter som det där. (Hennes böcker uppdateras med aktuell forskning och aktuella WHO rekommendationer hela tiden men är uråldriga och tex vår BVC sköterska hade dem som kurslitteratur.)

I tidigare upplagor har det tydligen funnits en del om mamman och anknytning och anti dagis. Men inte i vår överhuvudtaget, så jag tror det är lite äldre teorier. Vår nämner tydligt anknytningsperson (er) och är noga med att det är umgänget med bebisen som är det viktiga och att mormor eller vem som helst kan bli en viktig anknytningsperson bredvid föräldrarna.

Eftersom hon skriver för Brittiska och Amerikanska marknaden är hon också noga med att skriva hur barnet måste tillåtas anknyta även till nanny eller au pair utan att föräldrar försöker förstöra kontakten.
 
Sv: När lämna sitt barn första gången?

Jag förstår nog inte riktigt. Menar du att du inte hittar något om anknytning eller bara att det inte forskas om det?

I tidningen Vi föräldrar var det ju ett stort uppslag för inte alls länge sedan tex. Det står väl tom om anktnytning på 1177.
 
Sv: När lämna sitt barn första gången?

Dottern är för övrigt trygg med ungefär alla i hela världen och vi har inte jamsat med att eventuella barnvakter ska ha träffat henne 5 gånger per vecka sen födseln.

Men vad skönt för er, men jag ogillar när man i en diskussion nedvärderar andra genom att skriva att andra jamsar t.ex. Vill du lämna ditt barn till vem som helst på stan så får du göra det för all del, alla är olika.

Jag brukar dock le lite när jag hör historier om hur föräldrar har skapat så tåliga barn. De mässar t.ex om hur de minsann lärt sina barn att sova till 9-10 på helgerna när jag berättat om våra som i långa perioder vaknat för dagen kl 04:30-05, men oj sen fick de visst ytterligare barn och jag ser uppdateringar på FB kl 6 jämt och ständigt. Hur var det, var barnet inte mottagligt för instruktionerna? :D

Det tokiga är att man som nybliven förälder är så osäker, inte alla vågar lita på sin egen känsla.

Nä, sluta nedvärdera hur andra gör och inse att alla är vi individer och fungerar olika.
 
Sv: När lämna sitt barn första gången?

Men det är helt okej att insinuera att de föräldrar som inte sitter ihop med sitt barn 24/7 är sorgliga?
Förutom det här (i mina ögon) oändliga argumentet att "det svider i mammahjärtat", "tigermammakänslor" osv. Det har varit uppe i tidigare trådar också. Att det för vissa ses som fullt naturligt att bli en hormonstyrd, gråtande och känslostormande mamma som inte låter andra ens peta på barnet. Jag tycker alltså inte att det är rimligt att supporta ett sådant beteende men det är ju jag det. (Dessutom upplever jag rätt ofta att det hintas om att det är det beteende som är riktigt och rätt.)

Visst är vi alla olika men faktum kvarstår. Vi har alla hjärnor att använda, även efter en förlossning.
 
Sv: När lämna sitt barn första gången?

Det är ju så väldigt individuellt hur man är och hur det fungerar, det går nog inte säga rätt eller fel i den frågan.. Hon kommer förmodligen säga till och be själv när hon känner sig redo/är i behov av hjälp.

Min dotter är strax över sex månader nu och jag har väldigt svårt att vara ifrån henne, jag rider/tränar min häst ca fyra gånger/vecka och då är hon hos farmor, jag rider samtidigt som hon sover middag så jag lämnar vagnen där och brukar vara tillbaka innan hon vaknat, men VARJE gång gråter jag när jag lämnar, bara nu på sista tiden har det blivit bättre. Egentligen vet jag inte varför jag gråter, men jag tror att det beror på någon form av skuldkänsla för att jag går iväg och gör något blandat med saknad.

Sedan har jag haft barnvakt lite kortare stunder när hon varit vaken, för att köra hö, skotta, begravning eller annat. Hon är trygg med både farmor och mormor och även mina systrar, så henne går det ingen nöd på, hur glad och lugn som helst, värre är det med mig :D
Jag är själv rätt mycket då sambon ligger borta på jobb, så jag är helt enkelt tvungen att ta hjälp då och då för att få det att gå runt :)
 
Sv: När lämna sitt barn första gången?

Jag bara menade att jag inte kunde kika på referensen ordentligt. Dvs jag kunde inte snabbhitta kommentarer om hennes forskning.

Som du ser i mina inlägg skriver jag och nämner och kommenterar anknytning flera gånger så jag har uppenbarligen läst om det.
 
Sv: När lämna sitt barn första gången?

Men det är helt okej att insinuera att de föräldrar som inte sitter ihop med sitt barn 24/7 är sorgliga?
Förutom det här (i mina ögon) oändliga argumentet att "det svider i mammahjärtat", "tigermammakänslor" osv. Det har varit uppe i tidigare trådar också. Att det för vissa ses som fullt naturligt att bli en hormonstyrd, gråtande och känslostormande mamma som inte låter andra ens peta på barnet. Jag tycker alltså inte att det är rimligt att supporta ett sådant beteende men det är ju jag det. (Dessutom upplever jag rätt ofta att det hintas om att det är det beteende som är riktigt och rätt.)

Visst är vi alla olika men faktum kvarstår. Vi har alla hjärnor att använda, även efter en förlossning.

Jag kunde inte instämma mer.

Jag fattar inte varför de där känslouttrycken ska förhärligas så till den grad. De verkar ju inte vara till nytta för någon av de inblandade.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 958
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Ett barn i dotterns förskolegrupp försöker tvinga henne att konstant leka med henne. Gör inte dottern det så blir det andra barnet...
2
Svar
26
· Visningar
2 914
Senast: Mirre
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 594
Senast: Enya
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 593

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp