När lämna sitt barn första gången?

[Sar]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Det är väl ingen som sagt att det "SKA ta flera år för att..."??
Det är väl bara så att vi är några som inte tycker det är så konstigt med mamman som beskrivs i TS. Som själva varit sådana att de inte velat lämna barnet över natten till far- eller morföräldrar när barnet varit litet. Och som inte ser det som något så oerhört farligt eller osunt. Eller som helt enkelt inte ser varför man ska göra det om man (=förälder) inte känner att man behöver den "avlastningen".

Det är inte osunt att kunna lämna bort sin bebis i normal omfattning. Men det är heller inte osunt att inte göra det. Alla föräldrar är olika. Alla barn är olika.

*delvis kl*
Om nu far- och morföräldrar, vänner och bekanta vill just avlasta och hjälpa föräldrar så är det väl DET som de ska lägga fokus på att göra kan jag tycka. Om föräldrarna inte känner att det är någon avlastning att lämna bort barnet över natten (utan kanske bara en enorm stressbelastning) så är det väl bättre att avlasta/hjälpa på annat sätt. Laga matlådor, åka och handla, hjälpa till med städningen, passa barnet hemma hos föräldrarna några timmar, tja, vad de nu behöver hjälp med.

Är du jag?! Mkt väl formulerat.

 

[Calazirya]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

+Sar

Tack! Nu behöver jag inte skriva ett meterlångt inlägg om vad jag tycker i frågan, för ni har redan skrivit så bra! Håller med till fullo!

Håller med, tack till Björk och Sar.

Vi (som i både mamma och pappa) hade absolut inget behov av att lämna bort dottern över natten under första levnadsåret, inte tycker jag att vi betett oss irrationellt eller annat som tagits upp i tråden.

 

[LadyCovergirl]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Men inte är det någon som påstått att det är irrationellt att göra valet att inte lämna sitt barn hos barnvakt? Däremot tycker jag personligen att det är ett irrationellt beteende att inte ens kunna lämna sitt barn i en halvtimme eller må dåligt för att barnet sover i en annan del av huset.

 

[No1]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Men inte är det någon som påstått att det är irrationellt att göra valet att inte lämna sitt barn hos barnvakt? Däremot tycker jag personligen att det är ett irrationellt beteende att inte ens kunna lämna sitt barn i en halvtimme eller må dåligt för att barnet sover i en annan del av huset.

Men det händer titt som tätt, det verkar iaf inte var väldigt ovanligt, och så länge det är kvinnor som visar upp sådan här överblödighet är det socialt accepterat.
Skulle män bete sig så, vilket de i regel inte gör, så...skulle det bli en intressant studie

 

[LadyCovergirl]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Uppenbarligen. Jag har frågat i tråden, utan svar, om hur man gör om både mamman och pappan är oförmögna att lämna ifrån sig barnet. Vem arbetar?

 

[No1]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Uppenbarligen. Jag har frågat i tråden, utan svar, om hur man gör om både mamman och pappan är oförmögna att lämna ifrån sig barnet. Vem arbetar?

I de där fallen är det pappan som jobbar, och han fixar det rätt bra.

Det jag undrar, med tanke på att detta verkar vara så vanligt, är om det isf beror på att brytkvinnan bryter ihop av att vara ifrån sitt barn för att det förväntas av henne eller om det är biologiskt betingat

Om männen är så coola med att vara på jobbet för att det förväntas av dem är indoktrineringen på exemplarisk nivå, deras lidande av att vara hemifrån går inte att locka fram hur man än försöker.
Vab del av dagen dvs att de måste åka från jobbet för att ta hand om sjukt lidande barn verkar inte heller få igång någon större majoritet av papporna. Generellt verkar de stanna på jobbet efter att ha omdirigerat dilemmat till modern.

 

[LadyCovergirl]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Om det är biologiskt betingat så är jag och de flesta i min närhet felkonstruerade Jag tror att det är något man skapar själv. Om det sen kommer utifrån eller inifrån vet jag inte. Kanske en kombination.

 

[No1]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Om det är biologiskt betingat så är jag och de flesta i min närhet felkonstruerade

Jag tror att det är något man skapar själv. Om det sen kommer utifrån eller inifrån vet jag inte. Kanske en kombination.

Vi får avvakta och invänta resultatet på Varför grinar vissa kvinnor när de ska lämna barnen på dagis och andra inte-studien

 

[Skogstrollet]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Uppenbarligen. Jag har frågat i tråden, utan svar, om hur man gör om både mamman och pappan är oförmögna att lämna ifrån sig barnet. Vem arbetar?

Det är väl ett rätt extremt exempel att båda föräldrarna skulle vara oförmögna att lämna barnet i den andres vård...?

Jag hör till sorten som inte haft barnvakt och haft svårt att lämna över honom till ngn annan. Han var över året när han lämnades till svärmor första gången och vi var borta lite över timme. Hon var den enda jag litade på att hon skulle kunna hantera situationen. Och det var inte bara min egen nojja utan de övriga tilltänkta barnvakterna var antingen inte intresserade eller sa sig själva vara för osäkra och inte sjutton lämnar jag då mitt barn där även om han säkert överlevt skadefri en kväll.

Men aldrig att jag haft svårt att lämna barnet med sin egen pappa...?

I TS exempel lämnas ju barnet över regelbundet nattetid, även om de är kvar i huset, och jag ser liksom inte problemet.

 

[ako]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Kl. Har läst tråden o förundras över alla synpunkter. Om TS' syster med familj är nöjda, varför bekymra sig? Vår ettåring har hittills inte varit i från oss alls (eller "oss", en o en har vi så klart varit borta o hon är fullt nöjd med vilken av oss föräldrar som helst i vi båda är fullkomligt trygga när hon är med den andra föräldern) mest p g à att vi inte har någon barnvakt att lämna henne till. Mins föräldrar är döda, sambon har sin pappa kvar men 20 mil bort. Vi har helt enkelt från början fått inrätta vårt föräldraskap efter rådande premisser, och sonen ( nu drygt fyra) hade heller inte varit i från oss mga ggr innan han började dagis, vilket gick utmärkt. Han hade heller aldrig sovit borta ( o sover fortfarande i vår säng) nät lillasyster skulle födas och han fick sova över hos en kompis. Han sov snällt på madrass i kompisens rum. Även detta gick- just det- utmärkt. Han är en utomordentligt glad och trygg unge på alla sätt och det är dottern med. Och vi föräldrar oxå.