När lämna sitt barn första gången?

[Mabuse]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Eftersom Ts beskrev hur mamman grät när hon skulle lämna barnet utom synhåll, så fick jag intrycket att mamman har svårt att slita sig känslomässigt från barnet. Jag förutsätter det inte, det står så i trådstarten.


Om familjerelationerna är så ansträngda att man gråter när man lämnar barnet hos sina föräldrar för att man blir så ledsen vid tanken på alla kommentarer och dåliga råd man kommer få när man kommer tillbaka, så verkar det ju märkligt att ändå välja att sova över där såpass ofta, för då är ju relationen till föräldrarna katastrofal.

 

[Klockmalvan]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Relationer föäldrar-vuxna barn kn vara s jukt komplicerade, särskilt om de inte är sunda....

 

[Petruska]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Barnvakter är ju logiskt sett till för föräldrarnas skull, inte tvärtom.

Då talar vi nog om barnvakter i en mycket strikt mening av ordet, någon som passar barnet vid tillfällen då föräldrarna måste ha avlastning.

Vanligare är väl att det hela flyter lite mer. Barnet kan vilja träffa sin barnvakt, barnvakten kan ha en idé om något roligt att göra tillsammans med barnet, föräldrarna kan tycka att ett biobesök utan barn vore rätt trevligt. Med tur sammanfaller de där sakerna i tid.

Min man hämtar vårt plastbarnbarn, 1,5 år drygt, på dagis nästan varje fredag, och det är just av sådana där skäl. Han tycker att det är roligt att umgås med den lille, den lille kvillrar av lycka när de träffas, och föräldrarna känner att de kan ta det lugnt, jobba klart, handla på vägen utan dåligt samvete. Ibland sover den lille över hos oss, om föräldrarna ska på fest, tex.

Jag hade tyckt att det hade varit lite underligt om föräldrarna hade missunnat min man och pojken att ha den här nära relationen, bara för att de inte måste ha barnvakt vid den tiden. Att kalla det för ett osunt behov av att få vara med en bebis utan föräldrarnas närvaro, låter för mig som ett väldigt konstigt sätt att se på relationer.

 

[mino]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Om alla är nöjda är det väl inga problem? Men jag kan inte förstå varför det skulle vara så viktigt att umgås med ett spädbarn på egen hand utan föräldrarna att man tjatar på föräldrar som inte vill. I mina ögon kommer barnet och föräldrarnas behov först, därefter släktens. Att släkten tycker att deras behov ska prioriteras är i mina ögon befängt, ett barn är inte en leksak som man ska behöva låna ut till alla som har lust. Och ett så litet barn har inget som helst behov av att ha en egen relation till släkten utan mamma och pappa med, det finns gott om tid för det sen.

 

[mino]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Jag tycker snarare att det TS beskriver tyder på att de inte pratar särskilt mycket med varandra och att mamman inte känner sig helt trygg och stöttad där. Om hon kan lämna barnet hos pappan så kan hon ju uppenbarligen lämna det ifrån sig så det är inte där det klämmer.

 

[Mabuse]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Lämnar hon bebisen med pappan, då?

 

[mino]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Ja, enligt trådstarten har hon inga problem med det.

 

[Mabuse]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Om alla är nöjda är det väl inga problem? Men jag kan inte förstå varför det skulle vara så viktigt att umgås med ett spädbarn på egen hand utan föräldrarna att man tjatar på föräldrar som inte vill. I mina ögon kommer barnet och föräldrarnas behov först, därefter släktens. Att släkten tycker att deras behov ska prioriteras är i mina ögon befängt, ett barn är inte en leksak som man ska behöva låna ut till alla som har lust. Och ett så litet barn har inget som helst behov av att ha en egen relation till släkten utan mamma och pappa med, det finns gott om tid för det sen.

Men du kan ju inte ta för givet att alla har en så konstig släkt. Vi ha aldrig blivit tjatade på att lämna våra barn till barnvakt, några släktingar har snällt erbjudit sig, men verkligen inte tjatat. Och våra barn har varit ganska mycket hos barnvakt sedan de föddes, ofta av skäl i stil med de Petruska beskriver: kul för barnen (även om de är små) att ha flera nära relationer än bara till föräldrarna, släkten tycker det är roligt att vara med barnbarnen och lära känna dem, och kul för oss att t ex kunna gå till läkare eller fixa hemma utan barnen. Allas behov väger ungefär lika där, jag lämnar inte mitt barn till mormor när mormor är aptrött, för att jag själv har lust att gå och fika och barnet tycker det är kul att komma ut på landet. Så det är verkligen inte alltid våra behov går före mina föräldrars.

Som jag ser det är det en fet bonus som barn att kunna ha en nära relation till t ex mor- och farföräldrar, och om en sån ska kunna utvecklas behöver man träffas, och hitta egna sätt att göra saker tillsammans på som passar dem. Som förälder träffar man väl förhoppningsvis sina barn såpass mycket ändå, att man kan stå ut med att de tillbringar några timmar med någon annan ibland.

 

[Badger]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Vi lämnade nog bort över natten första gången vid 11 månader eller så för en fest (vi skulle resa bort två nätter på bröllop när han var 14 månader sedan och behövde öva dessutom).

Barnvakt för några timmar hade vi nog haft innan (minns inte) men det verkar osannolikt om vi inte haft det.

Jag har också svårt att låta honom sova hos någon annan än oss om vi bor över. Från 2 år har jag låtit mormor och farmor låna över natten om vi bor över, (eftersom han fortfarande vaknar till och vi behövde sova) någon enstaka gång.

 

[Mabuse]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Ja, enligt trådstarten har hon inga problem med det.

Nå, då kanske hon skulle behöva fundera på varför det är så plågsamt att lämna barnet hos föräldrarna? Är det en ren vanesak, har hon en dålig relation till föräldrarna, eller var klämmer skon? För nånstans klämmer den ju uppenbart eftersom hon gråter och inte kan lämna barnet ens för sin egna hälsas skull.

 

[Mabuse]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Relationer föäldrar-vuxna barn kn vara s jukt komplicerade, särskilt om de inte är sunda....

Säkert, men då är det ju just relationen till föräldrarna som är problemet, det är ju ledsamt om man som vuxen blir så sårad av kommentarer från föräldrarna att man gråter vid blotta tanken på att föräldrarna kanske kommer säga något dumt imorgon. Jag vet inte ens om jag tycker det verkar rimligt att det skulle förhålla sig så i det här fallet, troligare är väl att mamman gråter för att hon inte kan med att vara ifrån bebisen ens en natt?

 

[Badger]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Eller passa någon timma. Om att mamma följer med till stallet och puttar vagnen medan man rider räknas så hände det ofta och från månad 1 el 2.

 

[Badger]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Jag håller med, farmor och mormor får passa barn både för sin egen skull, barnets skull och vår skull. Om barnet inte träffat farmor på ett par tre veckor så börjar han säga -åka farmor. Då får han bo över någon natt där. (Mormor i samma stad så de ses mer ofta)

 

[mino]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Just att TS är så pass missnöjd med situationen att hon startar en tråd och frågar om det är normalt att inte vilja ha barnvakt tycker jag tyder på ett ganska stort haveri i relationen nånstans, om hon har en god relation till systern så förstår jag inte varför de inte kan prata om detta direkt.

Sen blir ju situationen annorlunda allteftersom barnet växer. Vad som gäller när barnet är under året och kanske fortfarande ammas känns inte särskilt representativt för hur det blir sen och inget som är värt att ifrågasätta. Jag har en bekants bekant som inte gärna släpper ifrån sig sin 12-åring, där kan man prata om att ha ett osunt förhållande till sitt barn, men i detta fallet så känns det som att det enda rätta är att omgivningen lägger band på sina egna behov och peppar föräldrarna i deras föräldraskap. Tids nog lär de säkert få vara barnvakt.

 

[Badger]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Men det är ju inte ett spädbarn, det är knappt ens en bebis det är en liten tulta (toddler). De kan mycket väl ha egna relationer med släktingar och verkar uppskatta det.

 

[mino]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

I detta fallet handlar det ju om barnvakt som föräldrarna uppenbarligen inte är bekväma med. Menar du att du skulle lämna bort ditt barn, tex på en veckolång resa som nån släkting vill ta med barnet på, trots att du inte tycker att det känns bra?

 

[mino]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Men ett barn som inte är ens ett år bryr sig inte nämnvärt om att relationen byggs när mamma och pappa är med eller inte. Barnet behöver inte det, än. Det är ju inte så att barnet inte får träffa släkten alls.

 

[Petruska]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Om alla är nöjda är det väl inga problem? Men jag kan inte förstå varför det skulle vara så viktigt att umgås med ett spädbarn på egen hand utan föräldrarna att man tjatar på föräldrar som inte vill.

Enligt trådstarten är barnet 11 månader, vilket absolut är stort nog för att det ska ha uppenbart nöje av en nära och egen relation till tex plastmorfar (eller vad man nu har för släktingar att tillgå).

När vårt bonusbarnbarn var i den åldern, tror jag att min man hade blivit lite ledsen om han inte hade fått göra saker ensam med barnet ibland. Barnet hade inte blivit ledset om det inte fick göra saker med honom, men det beror ju på att det inte hade vetat vad det gick miste om. Redan i den åldern var han tydligt glad över att ha så nära till sin plastmorfar.

Vi fick passa honom ensamma en stund redan på bb, då mamman var förbi av trötthet efter tre dygn utan en blund - en förlossning inkluderat - och hennes man tog hand om henne. Det var liksom självklart från början att barnet ingick i en familj som är större än enbart kärnfamiljen. Barnet ingår i världen, där det finns fler människor, det är inte en av sina föräldrars prylar, typ gosedjur.

I TS fall verkar ju inte alla vara nöjda, utan situationen verkar tvärtom vara ganska ansträngd. TS får inte sova, klarar inte av att lämna ifrån sig barnet och mormor&morfar är lite ledsna över att inte få relatera med barnet.

 

[Silver Girl]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Svar till flera:

Oj, oj vad det går att läsa in mycket i några få rader på ett forum...

Vi har inga större problem med relationerna i vår släkt och ingen kommenterar kring deras sätt att vara föräldrar (och finns heller inget att kommentera från min horisont).
Min syster blev ledsen första gången hon skulle lämna sin son över natten, troligen delvis för att hon var så trött då hon inte fått sova ordentligt på länge. Det var inga problem kring om hon skulle gå med på det eller inte, men hon kunde inte hålla tillbaka tårarna ändå.
Hon har som sagt inga problem att lämna sonen med sin far ett par timmar, men de har ännu inte varit borta från honom tillsammans och det var det frågan gällde.
Vi har inte tjatat på dem utan talat om att vi finns här om de behöver oss, och det vet de om. Min mamma har pratat med min syster om detta och då tycker inte jag att jag också behöver göra det. I det här fallet är mamma närmare då hon vet hur det är att ha barn, vilket jag inte gör.

Tack för era svar, har förstått att detta är olika och tänker inte oroa mig i nuläget, men fortsätt gärna diskutera allmänt kring detta, intressant läsning.

 

[Lupino]

Sv: När lämna sitt barn första gången?

Jag kan tillägga att det inte varit aktuellt att lämna något av mina barn över natten till någon annan än mina eller min mans föräldrar (vi har båda syskon t.ex). Det är helt enkelt bara våra föräldrar som de har tillräckligt nära kontakt med (de ses en gång/vecka). Syskon träffar de med någon/några månaders mellanrum.

Jag kan tänka mig att det kan bli aktuellt när de blir större (är nu 6 och 3,5).

Däremot har syskon varit barnvakt både dagtid och kvällstid.

Det är stor omställning att få barn och första gången jag lämnade dottern sovandes i sitt rum på kvällen medan jag satt i vardagsrummet grät jag också en skvätt (i början sov hon alltid i vagnen där jag var). Jag hade babyvakt men det kändes väldigt avigt att inte ha henne hos mig.