Någon mer med asperger/autism?

[Qelina]

Min dotter är väldigt olik dig . Om du har sett Big Bang Theory, så kan man säga att min dotter påminner mycket om Sheldon. När hon var liten så var hon som en kopia av Sheldon. Jag tycker så mycket om den serien. De har verkligen lyft fram en extrem personlighet och gjort något roligt och underhållande med det. På ett värdigt sätt, men ändå så härligt roligt.
Dessvärre så kan väl säga att det var inte så roligt när min dotter var liten, och var som Sheldon och ingen i hennes närhet förstod henne. Knappt ens hennes föräldrar. Vi förstod inte varför hon svarade som hon gjorde, vi bara stod frustrerade vid sidan av och försökte hjälpa henne med att förklara för de andra barnen vad hon menade. Hon kunde vara sårande ärlig, men för henne var det bara en verklighet som hon förmedlade. Det var en enorm, skillnad på henne och de andra barnen. Jag har svårt att beskriva det.
Nu är det ändå bättre, hon har utvecklats mycket. Dragen finns kvar, men vi har jobbat mycket att hon skall se på människor. Att hon ska se om en människa är stressad, rädd, glad, ledsen etc. När vi låg och mös på kvällarna vid nattning så frågade jag alltid, har någon varit glad idag? Vem var arg? Hur såg du att den var arg? Om några bråkade i skolan så inventerade vi hur de såg ut. Hur de agerade. Oj nu måste jag jobba lite...

Hur fungerar din dotter i samspel med andra barn och vuxna? Har hon något tydligt specialintresse?

 

[Grazing]

Problemet är att så fort jag inte hänger med riktigt så tror mina föräldrar att jag tagit överdoser av mina mediciner, hände senast igår och vi ska ses idag så lär väl bli frågor om det vilket gör att jag drar mig för att träffa dom, vet inte hur jag ska göra

Där sa du något bra, jag har svårt att lita på mig själv ibland, jag var säker på vad jag hörde och mamma var säker på sitt. Grejen är den att min mamma alltid är tvärsäker på allt hon säger, oavsett om det sen är rätt eller fel. I allt.

Jag har tagit lite avstånd från mina föräldrar och lämnat dom utanför vården av dom anledningarna, det är otroligt jobbigt att hela tiden bli misstänkt för saker och ting för att man ev har en dålig dag/period. Jag har mycket lättare med allting när jag sköter vården så att säga utan mina föräldrar inblandade. Har vänner som ställer upp oftast och dom är inte lika på så att säga, och pratar framförallt inte för mig.

Visst är det bra att familjen vet men samtidigt så är det nog viktigt att sköta sitt mående själv så gott det går, få dom att lita på att man hör av sig om det är så att man behöver dom.

Jag hade blivit jättearg om någon påstod att jag ev tagit något för att jag inte är på topp, otroligt jobbigt sådant.

 

[gul_zebra]

Alltså oj vad jag känner igen mig, jag kan behöva fråga om och om igen både direkt i samtalet oavsett i vilket sammanhang, i vardagen och i kurser osv och även andra dagar sen efteråt. Oroar mig för att folk ska tro att jag inte lyssnar Jag försöker ju hänga med men oj vad svårt det är...

Problemet är att så fort jag inte hänger med riktigt så tror mina föräldrar att jag tagit överdoser av mina mediciner, hände senast igår och vi ska ses idag så lär väl bli frågor om det vilket gör att jag drar mig för att träffa dom, vet inte hur jag ska göra

Jo samma här. Har ofta fått höra att jag måste tvätta öronen, folk vägrar förstå orsaken till problemet. Precis som med pappa och städningen. Tycker det är jobbigast med nytt folk dock, iom att medvetenheten givetvis är ännu sämre i det läget och jag anstränger mig mer för att vara social på rätt sätt än jag gör med typ familjen. Känner mig så jävla dum när jag inte hör, speciellt om det är folk som pratar tyst dessutom, får snabbt för mig att de tror att jag gör narr av de

Om jag fattat rätt har du väl tagit en del överdoser? Brukar du hänga med sämre när du gjort det? Det är ju fullt förståeligt isf kan jag tycka, även om det såklart blir jobbigt för dig också. Svårt läge

 

[Qelina]

Jo samma här. Har ofta fått höra att jag måste tvätta öronen, folk vägrar förstå orsaken till problemet. Precis som med pappa och städningen. Tycker det är jobbigast med nytt folk dock, iom att medvetenheten givetvis är ännu sämre i det läget och jag anstränger mig mer för att vara social på rätt sätt än jag gör med typ familjen. Känner mig så jävla dum när jag inte hör, speciellt om det är folk som pratar tyst dessutom, får snabbt för mig att de tror att jag gör narr av de

Om jag fattat rätt har du väl tagit en del överdoser? Brukar du hänga med sämre när du gjort det? Det är ju fullt förståeligt isf kan jag tycka, även om det såklart blir jobbigt för dig också. Svårt läge

Ja jag tar en del överdoser även nu, ibland så att jag "bara" däckar för en stund och ibland mer. Då vet jag inte om det är natt eller dag, om jag ätit, varit ute med hunden osv. Kan får reda på i efterhand att jag pratat om något som jag inte har en aning om att jag sagt fast vi kanske hade setts eller pratat i telefon flera timmar om det.

Det är en knivig situation för ofta när dom misstänker något har jag tagit för mycket, jag försöker lära in att inte prata med någon innan jag är mig själv igen men konsekvenstänk och att hinna låta bli att svara på signalen är nästan omöjligt, det går så snabbt och av ren reflex. Förstår om det är svårt för dom att veta, svårt för dom att lita på mig när jag säger att det inte är så och vet att det är oro. Ring när du mår dåligt säger dom, ring innan du tar tabletter så kan vi hjälpa dig, men det finns ingen som kan göra det. Jag är ensam i den här jäkla röran.

 

[Calmiche]

Ja jag fattar inte. Fick pappa bestämma hade jag inte haft katter heller, för han fattar inte vad man ska med husdjur till. Jag fattar inte hur man kan vara så jäkla trångsynt, hur svårt är det att förstå att folk gillar olika liksom? Jag fattar inte hur han kan vilja skjuta ihjäl en älg eller dricka whisky men inte sjutton tycker jag att han ska låta bli bara för att jag inte fattar liksom. Han fattar inte hur jag kan vilja ha sällskap av en katt så då ska jag låta bli att ha katter. Liksom what Totalt ologiskt. Han är dock inte anti katterna på samma sätt som råttorna, med råttorna är det katastrofvarning direkt. Förr har han tom dragit in ekonomi i det hela och konstaterat att jag borde låta bli att ha råttor för att det kostar pengar, men katter är bättre än råttor trots att de är rätt sjukt mycket dyrare. Ingenting går liksom ihop och det vore så mycket enklare om han bara kunde ta in det jag säger för let's face it - jag lever med mig själv, det gör inte han. Jag har jobbat på mina problemområden, inte han. Jag vet bättre hur jag funkar och vad som funkar för mig, inte han.

Tack! Och du borde skaffa två hundar, bara för att

Lustigt att man sätter AS-diagnos på barn för att kunna droga ner de när det inte finns medicin som hjälper mot just AS. Bra tänkt där av läkaren Du kan inte byta hc eller nåt? Nånstans måste du ju kunna få ett vettigt intyg, det där är ju bara orimligt. Eller kan du gå privat nånstans?

Din pappa låter verkligen helt ologisk Det är ju som en självklarhet att alla har olika åsikter. Bra du står på dig

2 hundar, det vore nåt. Jag borde skaffa nån ras mamma inte gillar dessutom, hon tycker chinese crested är skitfula och jag är rejält förtjust i dem, grannen har 2 som är supertrevliga och går lös jämt utan problem Jag kan tänka mig minen på mamma om jag dyker upp med såna

HC har jag bytt, efter många varv hittade jag en som verkar riktigt bra, jag fick komma dagen efter jag ringde dit för att spola öronen utan tjat Dock har det gått för lång tid efter avslaget så jag måste in med en helt ny ansökan Jag hörde mig för bland de privata men trots de både utreder och behandlar så får de inte skriva intyg(angående diagnosen, det jag kunde få från HC var aktuellt hälsotillstånd) av någon konstig anledning, en sa rakt ut att det bara är de på regionens mottagningar som får det Jag har snart semester iaf(från midsommar) och planerar ta ledigt klämdagarna så får jag bita ihop tills dess. Ska ringa o tjata på dem på onsdag igen om orken finns.

Det borde inte få gå till så som du beskriver, tycker du borde ta upp det med cheferna det berör eller gå ännu längre upp i kedjan för det är verkligen inte ok av sjukvården. Helt galet så illa dom skött och sköter dina behov och nivå av problem.

Jag skulle ha gjort det så fort det hände, känns som det är för sent nu Funderar lite på om det kan hjälpa med att kräva vårdkontakt någon annanstans i sverige med tanke på vårdgarantin däremot... Då kanske det blir av för att slippa kostnaden.

Jag läste igenom tråden och såg dina inlägg, skönt att du slapp LPT Det är ju helt galet de inte kan hjälpa dig däremot, finns det annat behov än gruppterapi så får de väl fixa det, känns väldigt steltänkt annars

 

[gul_zebra]

Ja jag tar en del överdoser även nu, ibland så att jag "bara" däckar för en stund och ibland mer. Då vet jag inte om det är natt eller dag, om jag ätit, varit ute med hunden osv. Kan får reda på i efterhand att jag pratat om något som jag inte har en aning om att jag sagt fast vi kanske hade setts eller pratat i telefon flera timmar om det.

Det är en knivig situation för ofta när dom misstänker något har jag tagit för mycket, jag försöker lära in att inte prata med någon innan jag är mig själv igen men konsekvenstänk och att hinna låta bli att svara på signalen är nästan omöjligt, det går så snabbt och av ren reflex. Förstår om det är svårt för dom att veta, svårt för dom att lita på mig när jag säger att det inte är så och vet att det är oro. Ring när du mår dåligt säger dom, ring innan du tar tabletter så kan vi hjälpa dig, men det finns ingen som kan göra det. Jag är ensam i den här jäkla röran.

Åh, ja då förstår jag att de reagerar, det hade jag också gjort. Men, inte för att låta elak nu, borde du verkligen ha hand om medicinen själv? Kan du inte få hjälp med den så du inte kan överdosera? Det ska såklart inte ersätta hjälp för orsaken till att du överdoserar, men det där känns som en rätt akut grej att åtgärda liksom.

Din pappa låter verkligen helt ologisk Det är ju som en självklarhet att alla har olika åsikter. Bra du står på dig

2 hundar, det vore nåt. Jag borde skaffa nån ras mamma inte gillar dessutom, hon tycker chinese crested är skitfula och jag är rejält förtjust i dem, grannen har 2 som är supertrevliga och går lös jämt utan problem Jag kan tänka mig minen på mamma om jag dyker upp med såna

HC har jag bytt, efter många varv hittade jag en som verkar riktigt bra, jag fick komma dagen efter jag ringde dit för att spola öronen utan tjat Dock har det gått för lång tid efter avslaget så jag måste in med en helt ny ansökan Jag hörde mig för bland de privata men trots de både utreder och behandlar så får de inte skriva intyg(angående diagnosen, det jag kunde få från HC var aktuellt hälsotillstånd) av någon konstig anledning, en sa rakt ut att det bara är de på regionens mottagningar som får det Jag har snart semester iaf(från midsommar) och planerar ta ledigt klämdagarna så får jag bita ihop tills dess. Ska ringa o tjata på dem på onsdag igen om orken finns.


Jag skulle ha gjort det så fort det hände, känns som det är för sent nu Funderar lite på om det kan hjälpa med att kräva vårdkontakt någon annanstans i sverige med tanke på vårdgarantin däremot... Då kanske det blir av för att slippa kostnaden.

Jag läste igenom tråden och såg dina inlägg, skönt att du slapp LPT Det är ju helt galet de inte kan hjälpa dig däremot, finns det annat behov än gruppterapi så får de väl fixa det, känns väldigt steltänkt annars

Eller hur! Jag tror personligen att han fattar egentligen, han är inte dum i huvudet liksom, men han är så jäkla vrång, inställd på sina egna idéer och så jäkla anti råttor. Det är likadant på andra områden också. Det han anser är fakta, punkt. Hans sätt är det enda rätta, punkt. Andras synvinklar finns typ inte. Diskuterar man saken så blir man i stort sett ogiltigförklarad. Som jag blev när jag förklarade hur råttorna skulle vara positiva för mig, exempelvis.

Haha jag har faktiskt fördelen att jag är lik pappa på det viset - jag ärvde hans envishet Vi har haft våra duster genom åren men jag viker mig inte och det vet han om, det har han fått lära sig den hårda vägen genom ständiga bråk och tjafs från barnsben och uppåt. Jag viker mig inte nu heller utan förbereder för fullt, för på fredag är det dags att hämta hem råttorna

Perfekt ju! Dra hem en hel flock med kineser bara för att

Men vad fan, privata måste väl kunna skriva intyg de också? De är ju inte mindre läkare för att de är privata liksom?!

 

[Qelina]

Din pappa låter verkligen helt ologisk Det är ju som en självklarhet att alla har olika åsikter. Bra du står på dig

2 hundar, det vore nåt. Jag borde skaffa nån ras mamma inte gillar dessutom, hon tycker chinese crested är skitfula och jag är rejält förtjust i dem, grannen har 2 som är supertrevliga och går lös jämt utan problem Jag kan tänka mig minen på mamma om jag dyker upp med såna

HC har jag bytt, efter många varv hittade jag en som verkar riktigt bra, jag fick komma dagen efter jag ringde dit för att spola öronen utan tjat Dock har det gått för lång tid efter avslaget så jag måste in med en helt ny ansökan Jag hörde mig för bland de privata men trots de både utreder och behandlar så får de inte skriva intyg(angående diagnosen, det jag kunde få från HC var aktuellt hälsotillstånd) av någon konstig anledning, en sa rakt ut att det bara är de på regionens mottagningar som får det Jag har snart semester iaf(från midsommar) och planerar ta ledigt klämdagarna så får jag bita ihop tills dess. Ska ringa o tjata på dem på onsdag igen om orken finns.


Jag skulle ha gjort det så fort det hände, känns som det är för sent nu Funderar lite på om det kan hjälpa med att kräva vårdkontakt någon annanstans i sverige med tanke på vårdgarantin däremot... Då kanske det blir av för att slippa kostnaden.

Jag läste igenom tråden och såg dina inlägg, skönt att du slapp LPT Det är ju helt galet de inte kan hjälpa dig däremot, finns det annat behov än gruppterapi så får de väl fixa det, känns väldigt steltänkt annars

Jag har en chines crested men en puff, jag tycker dom nakna är jätte fina om man bara tar hand om dom på rätt sätt, rakar av om det blir päls på kroppen förutom där det ska vara, dom ska ha crest på ben. svans och öron, annars kan det se lite ovårdat ut enligt mig. Men min puff är dock mycket finare, jag älskar puffar. Mina föräldrar var enormt tveksamma till den rasen men jag var totalt säker, när vi besökte uppfödaren försvann allt tvivel hos dom, dom hade aldrig stött på så mysiga och kontaktsökande ras och nu ser dom bara allt fint med honom.

Om jag ska ha en till hund vilket jag ska för jag kan inte leva utan hund står valet mellan puff, naken eller pudel

 

[Qelina]

Din pappa låter verkligen helt ologisk Det är ju som en självklarhet att alla har olika åsikter. Bra du står på dig

2 hundar, det vore nåt. Jag borde skaffa nån ras mamma inte gillar dessutom, hon tycker chinese crested är skitfula och jag är rejält förtjust i dem, grannen har 2 som är supertrevliga och går lös jämt utan problem Jag kan tänka mig minen på mamma om jag dyker upp med såna

HC har jag bytt, efter många varv hittade jag en som verkar riktigt bra, jag fick komma dagen efter jag ringde dit för att spola öronen utan tjat Dock har det gått för lång tid efter avslaget så jag måste in med en helt ny ansökan Jag hörde mig för bland de privata men trots de både utreder och behandlar så får de inte skriva intyg(angående diagnosen, det jag kunde få från HC var aktuellt hälsotillstånd) av någon konstig anledning, en sa rakt ut att det bara är de på regionens mottagningar som får det Jag har snart semester iaf(från midsommar) och planerar ta ledigt klämdagarna så får jag bita ihop tills dess. Ska ringa o tjata på dem på onsdag igen om orken finns.


Jag skulle ha gjort det så fort det hände, känns som det är för sent nu Funderar lite på om det kan hjälpa med att kräva vårdkontakt någon annanstans i sverige med tanke på vårdgarantin däremot... Då kanske det blir av för att slippa kostnaden.

Jag läste igenom tråden och såg dina inlägg, skönt att du slapp LPT Det är ju helt galet de inte kan hjälpa dig däremot, finns det annat behov än gruppterapi så får de väl fixa det, känns väldigt steltänkt annars

Det är nog inte försent, prova i alla fall, det har du inget att förlora på. Men vav betyder HC? Nu låter jag korkad igen, jag har ju läst hela tråden men blir ändå osäker på vilket intyg du prata om? Har lite dåligt minne ibland....

 

[Qelina]

Åh, ja då förstår jag att de reagerar, det hade jag också gjort. Men, inte för att låta elak nu, borde du verkligen ha hand om medicinen själv? Kan du inte få hjälp med den så du inte kan överdosera? Det ska såklart inte ersätta hjälp för orsaken till att du överdoserar, men det där känns som en rätt akut grej att åtgärda liksom.

Jag har viss hjälp med medicinerna, jag har Apodos så jag hämtar ut den varannan vecka och får inte ha förpackningar hemma. Ett tag gick jag till psyk tre gånger i veckan för att få mediciner för bara några dagar i taget.

Men jag är så himla dum att nu när det inte är så kan jag liksom kan spara och styra och ställa och fram till nu har jag haft några förpackningar som jag gömt. En gång hittade mina föräldrar två kassar med mediciner som jag lyckats skaffa iom att vården skrev ut förpackning på förpackning utan intervall. Mina föräldrar var så himla arga på vården för att dom gjort så när det gäller en tjej med stark ångest och självmordstankar. Jag var så arg och förtvivlad när dom tog allt jag låg på golvet och skrek i panik men det lyssnade dom inte på.

Sen blev det fel på apodosen när jag bodde på behandlingshemmet sist och läkaren skrev ut tabletter för flera månader i taget som jag sparat. Men nu finns inget av det kvar.

 

[Qelina]

2 hundar, det vore nåt. Jag borde skaffa nån ras mamma inte gillar dessutom, hon tycker chinese crested är skitfula och jag är rejält förtjust i dem, grannen har 2 som är supertrevliga och går lös jämt utan problem Jag kan tänka mig minen på mamma om jag dyker upp med såna

Dom är så trevliga, har aldrig träffat så gosiga hundar och det säger jag inte för att jag har en. Min går också lös hela tiden, är extremt duktig i vardagslydnaden och vi gick inte ens valpkursen utan hoppade direkt in i en allmänlydnads grupp för att han redan som 5 månader gammal kunde mer än dom vuxna hundarna på kursen i högsta kursnivån. Jag har gått agility, freestyle, tävlingslydnad och tränat och tävlat rallylydnad med honom där han är fantastisk.

 

[Korven]

Min dotter är väldigt olik dig . Om du har sett Big Bang Theory, så kan man säga att min dotter påminner mycket om Sheldon. När hon var liten så var hon som en kopia av Sheldon. Jag tycker så mycket om den serien. De har verkligen lyft fram en extrem personlighet och gjort något roligt och underhållande med det. På ett värdigt sätt, men ändå så härligt roligt.
Dessvärre så kan väl säga att det var inte så roligt när min dotter var liten, och var som Sheldon och ingen i hennes närhet förstod henne. Knappt ens hennes föräldrar. Vi förstod inte varför hon svarade som hon gjorde, vi bara stod frustrerade vid sidan av och försökte hjälpa henne med att förklara för de andra barnen vad hon menade. Hon kunde vara sårande ärlig, men för henne var det bara en verklighet som hon förmedlade. Det var en enorm, skillnad på henne och de andra barnen. Jag har svårt att beskriva det.
Nu är det ändå bättre, hon har utvecklats mycket. Dragen finns kvar, men vi har jobbat mycket att hon skall se på människor. Att hon ska se om en människa är stressad, rädd, glad, ledsen etc. När vi låg och mös på kvällarna vid nattning så frågade jag alltid, har någon varit glad idag? Vem var arg? Hur såg du att den var arg? Om några bråkade i skolan så inventerade vi hur de såg ut. Hur de agerade. Oj nu måste jag jobba lite...

Sheldon är min absoluta favorit, undrar varför . Nä, ja, jag vet nog varför .

 

[Qelina]

"Att få en diagnos betyder väl inget"

Möttes av den kommentaren av ledaren på fotokursen igår, då handlade det om en tjej med ett annat problem än asperger som väntar på utredning men det fick oss alla att reagera väldigt starkt när ledaren sa så, hon menade väl är jag ganska säker på men jag tror inte/är ganska säker på att hon själv inte varit där vi alla är för då skulle man förstå vidden av en diagnos. Alla kursdeltagare nästan skrek ut att JO! det spelar jätte stor roll! Jag förklarade att man inte kan få rätt hjälp annars, att vården är så fyrkantig. Och att om man är sjuk/funktiosmedsatt kan hela ens liv förändras av en diagnos.

Hon lyssnade in och sa att hon aldrig tänkt så utan att det är bättre att inte ha en diagnos vilket majoriteten av alla "nt"/friska överölag" tänker. Fast för vem tänker jag? Problemen finns där oavsett namn men med ett namn på det kan du bli förstådd och få hjälp.

Jag tror många tänker så som inte är vår situation, tänker bara på tråden som bröts ut ur den här tråden (vill inte ha tillbaka nt-personer som ska försöka övertyga oss om att det inte spelar någon roll) och på att man faktiskt möts av det i samhället i stort. Min pappa var sån/är sån, det tog honom liksom flera år att acceptera aspergerdiagnosen för att "Alla har ju problem med något, varför måste det sättas diagnoser, behöver man kalla allt för något , kan man inte bara få vara sig själv? Då skulle ju alla ha en diagnos. Så farligt är det väl inte?" Kommentarer som inte bara kommer från hans håll utan många. Lärt mig sålla bort dom från mina känslor men försöka förklara.

Möter ni människor i er vardag som ni kanske inte har en nära relation till men som ni träffar en del, typ som kollegor eller släktingar, människor i stallet, hundkursen osv som inte förstår? Som kan säga sådana saker? Förklarar ni då hur det ligger till? Antingen rent objektivt eller säger att ni har diagnoser där dom krävs för rätt hjälp? I vilken krets/umgänge vet folk om er diagnos?

Jag sa inget om varför igår men var tydlig med vad jag tycker.

 

[grodan21]

"Att få en diagnos betyder väl inget"

Möttes av den kommentaren av ledaren på fotokursen igår, då handlade det om en tjej med ett annat problem än asperger som väntar på utredning men det fick oss alla att reagera väldigt starkt när ledaren sa så, hon menade väl är jag ganska säker på men jag tror inte/är ganska säker på att hon själv inte varit där vi alla är för då skulle man förstå vidden av en diagnos. Alla kursdeltagare nästan skrek ut att JO! det spelar jätte stor roll! Jag förklarade att man inte kan få rätt hjälp annars, att vården är så fyrkantig. Och att om man är sjuk/funktiosmedsatt kan hela ens liv förändras av en diagnos.

Hon lyssnade in och sa att hon aldrig tänkt så utan att det är bättre att inte ha en diagnos vilket majoriteten av alla "nt"/friska överölag" tänker. Fast för vem tänker jag? Problemen finns där oavsett namn men med ett namn på det kan du bli förstådd och få hjälp.

Jag tror många tänker så som inte är vår situation, tänker bara på tråden som bröts ut ur den här tråden (vill inte ha tillbaka nt-personer som ska försöka övertyga oss om att det inte spelar någon roll) och på att man faktiskt möts av det i samhället i stort. Min pappa var sån/är sån, det tog honom liksom flera år att acceptera aspergerdiagnosen för att "Alla har ju problem med något, varför måste det sättas diagnoser, behöver man kalla allt för något , kan man inte bara få vara sig själv? Då skulle ju alla ha en diagnos. Så farligt är det väl inte?" Kommentarer som inte bara kommer från hans håll utan många. Lärt mig sålla bort dom från mina känslor men försöka förklara.

Möter ni människor i er vardag som ni kanske inte har en nära relation till men som ni träffar en del, typ som kollegor eller släktingar, människor i stallet, hundkursen osv som inte förstår? Som kan säga sådana saker? Förklarar ni då hur det ligger till? Antingen rent objektivt eller säger att ni har diagnoser där dom krävs för rätt hjälp? I vilken krets/umgänge vet folk om er diagnos?

Jag sa inget om varför igår men var tydlig med vad jag tycker.

Jag har diagnos, men förstår inte riktigt poängen med den. Jag får liksom inget stöd, jag är för välfungerande enligt vården.

 

[Qelina]

Aha, eftersom det är ett spelrum så skiljer det sig ju mellan olika personer, jag har haft stor hjälp av min diagnos, blivit bemött mycket bättre i vården och fått mer förståelse, mina anhöriga vet varför det blir så svårt ibland, att jag inte orkar så länge, att jag inte klarar vissa saker eller har väldigt svårt med dom även om jag med viljestyrka och lång tids förberedelse och ångest kanske fixar det till slut men är då så utmattad av hela processen innan att jag inte klarar av aktiviteten i sig.

 

[Qelina]

Jag blir galen! Mitt problem med att ta mig ur mitt hem, klara något utanför hemmet även om det inte är en stor sak, även om det gäller saker jag vet att jag brukade tycka om och träffa människor blir bara värre och värre och den här stressen och pressen och alla tvång med planering och allt vad det innebär gör att jag snart inte orkar/kan/vågar ta mig ut mer

Vi skulle fira morsdag igår, jag skulle vara hos mina föräldrar vid två men det gick inte, fick ringa dom och säga att jag inte klarar att ta mig hem till dom och att jag är helt utmattad och att jag inte klarar att bryta mina tvång. Det slutade med att dom fick komma hem till mig, jag var rädd innan för hur jag skulle kunna bete mig normalt och orka men det blev tillsist, bra. Försökte få iväg dom lite genom att skylla på hunden men dom sa att han klarar sig en stund till så det knepet gick inte hem och vi hade det mysigt faktiskt så det var tur att dom kom och stannade lite längre än vad jag trodde jag skulle klara av, så jag blev stolt som klarade det

 

[mandalaki]

Detta är förmodligen inget nyhet för er - men en av mina kollegor, som har själv har adhd och barn med diagnoser, hyllar just Netflixserien Atypical på facebook. Ber om ursäkt om den är old news!

 

[Snubbelfot]

Detta är förmodligen inget nyhet för er - men en av mina kollegor, som har själv har adhd och barn med diagnoser, hyllar just Netflixserien Atypical på facebook. Ber om ursäkt om den är old news!

Sett och gillat.

På temat tips flikar jag gärna in en bok jag läste härom dagen, Vad händer med Kalle, av Fredrik Hjelm. En välskriven, innerlig och gripande bok ur föräldraperspektiv om när ens barn visar sig vara olikt andra barn.

 

[gul_zebra]

Detta är förmodligen inget nyhet för er - men en av mina kollegor, som har själv har adhd och barn med diagnoser, hyllar just Netflixserien Atypical på facebook. Ber om ursäkt om den är old news!

Den är underbar! Jag stör mig på vissa bitar men överlag är den fan rätt fantastisk.

På det spåret är Mary & Max också bra, sann berättelse och sjukt gullig sådan. Och i rymden finns inga känslor för den delen, även om den anses överdriven av många (jag håller inte med utan konstaterar mest att utåtagerande gör sig bättre på film - det är mycket igenkänning för min del, men med olika riktning).

 

[mandalaki]

Den är underbar! Jag stör mig på vissa bitar men överlag är den fan rätt fantastisk.

På det spåret är Mary & Max också bra, sann berättelse och sjukt gullig sådan. Och i rymden finns inga känslor för den delen, även om den anses överdriven av många (jag håller inte med utan konstaterar mest att utåtagerande gör sig bättre på film - det är mycket igenkänning för min del, men med olika riktning).

Vad roligt! Min kollega och hennes barn tyckte också att den är underbar.

 

[Qelina]

Detta är förmodligen inget nyhet för er - men en av mina kollegor, som har själv har adhd och barn med diagnoser, hyllar just Netflixserien Atypical på facebook. Ber om ursäkt om den är old news!

Jag har tänkt se serien men tänkte att den kanske skulle stärka fördomar och liksom skämta om det men då ska jag också ta mig en titt på den. Tack för tipset