Någon mer med asperger/autism?

[Grazing]

Är det bara jag eller blir ni också irriterade på kassapersonal i affärerna kommenterar vad man köper och hur mycket? Jag har ju vissa tvång och bunkrar därför upp med mycket på en gång och jag äter inte så många olika saker så det jag äter blir det ju liksom mer av och jag drar mig för att handla för att jag är rädd för kommentarer. Där är Lidl väldigt bra, dom är liksom helt ointresserade av vad man gör eller köper och inget kallprat. Men Lidl har inte Pepsi vilket jag älskar, går ibland till ICA med självscanning eller kassan där för dom har så mycket kunder att jag inte vet om dom ens märker vad dom blippar in. MEN på min lilla Coop här där jag handlar Pepsi så kommer det kommentarer som typ att jag verkar törstig, att jag slår på stort, att oj vad mycket du köper, ska du ha besök, du tycker om Pepsi va? Och så vidare. Kan dom inte bara låta mig handla, det räcker med ett hej eller kanske typ att vädret är fint men håll tyst om era åsikter om mina inköp känner jag.

Någon mer som är rädd för interaktioner med butiksbiträden och annan personal när ni handlar?

Har jag aldrig varit med om i hela mitt liv faktiskt. Är inte så vanligt att dom kommenterar på det viset. Min lilla ica här vet ju exakt mina matvanor tror jag, varit samma personal större delen av åren och jag har aldrig sett att dom verkar fundera över mina matvanor. Men ibland så åker jag ändå faktiskt till stora ica om jag köper viss mat.

 

[Viva]

Yes, det går. Det brukar vara pengarna i sjön dock. Själv har jag under 11 år aldrig ens kommit upp i självrisken med någon råtta, när de väl blir sjuka så är de oftast så pass gamla att de får avlivas ändå och så finns inte lika många behandlingar för råttor som för större djur heller. En katt med brutet ben kanske man opererar men en råtta får lite smärtstillande och vila liksom. Jag har försäkrat katterna iom att det rör sig om så pass höga summor och mer behandlingsmöjligheter, men det skulle aldrig falla mig in att försäkra råttor utan jag har hellre en buffert för akutfall.

Sorry för lite Off-topic men jag har tvärtom tjänat in försäkringen på alla mina råttor. Främst har det varit juvertumörer och på Blå Stjärnan i Göteborg är de inte billiga, däremot är de bra. Brukade försäkra vid 1-1,5 års ålder då det är vanligast att problemen börjar komma. Äldsta råttan jag opererat var över 2 år men pigg och kry så köpte jag henne ett halvår utan en besvärlig knöl.

Så det varierar nog utifrån var man bor och vad man tycker är värt att göra.

 

[gul_zebra]

Sorry för lite Off-topic men jag har tvärtom tjänat in försäkringen på alla mina råttor. Främst har det varit juvertumörer och på Blå Stjärnan i Göteborg är de inte billiga, däremot är de bra. Brukade försäkra vid 1-1,5 års ålder då det är vanligast att problemen börjar komma. Äldsta råttan jag opererat var över 2 år men pigg och kry så köpte jag henne ett halvår utan en besvärlig knöl.

Så det varierar nog utifrån var man bor och vad man tycker är värt att göra.

Ah jo, försäkrar man så sent i råttans liv så är det klart att det kan löna sig. När jag räknade på det för några år sen så räknade jag helt enkelt på 2 års försäkring/råtta gånger 80 råttor typ. Det blev dyrt Samtidigt har jag aldrig kommit upp i självrisk heller utan det mest kostsamma har varit typ ohyrebehandlingar för strax under tusenlappen. Kunde ha blivit dyrt när salig Anima verkade ha åkt på livmoderinflammation, men hon hade bara suttit på en jordgubbe

Nu har vi lite bättre utbud veterinärmässigt här än när jag hade råttor sist, men då med en så pass billig klinik att jag inte ens utnyttjat försäkringen när ena katten både röntgats och fått käften renoverad, så jag fortsätter med råttbuffert och håller tummarna för att jag fortsätter slippa dyra jourfall

 

[Viva]

Ah jo, försäkrar man så sent i råttans liv så är det klart att det kan löna sig. När jag räknade på det för några år sen så räknade jag helt enkelt på 2 års försäkring/råtta gånger 80 råttor typ. Det blev dyrt Samtidigt har jag aldrig kommit upp i självrisk heller utan det mest kostsamma har varit typ ohyrebehandlingar för strax under tusenlappen. Kunde ha blivit dyrt när salig Anima verkade ha åkt på livmoderinflammation, men hon hade bara suttit på en jordgubbe

Nu har vi lite bättre utbud veterinärmässigt här än när jag hade råttor sist, men då med en så pass billig klinik att jag inte ens utnyttjat försäkringen när ena katten både röntgats och fått käften renoverad, så jag fortsätter med råttbuffert och håller tummarna för att jag fortsätter slippa dyra jourfall

För dig lönar det sig antagligen inte oavsett, tänkte mer allmänt. Här kostar ett grundbesök runt tusenlappen, operation inklusive chip går ofta på över fem tusen. Då är 450 kr per år en ganska liten kostnad.

 

[gul_zebra]

För dig lönar det sig antagligen inte oavsett, tänkte mer allmänt. Här kostar ett grundbesök runt tusenlappen, operation inklusive chip går ofta på över fem tusen. Då är 450 kr per år en ganska liten kostnad.

Ja definitivt! Chip? Now you lost me

 

[Viva]

Ja definitivt! Chip? Now you lost me

Jätte off-topic men det fanns en mindre studie som visade att Suprelorin-chip (alltså kasteringschip) kunde minska risken för återkommande juvertumörer på tamråttor. Sen fanns det nog en större studie som visade att de inte hjälpte men ingen av mina tamråttor som fick chip fick tillbaka några tumörer. Jag upplevde också att de blev "gamla" senare, mindre bakbenssvaga exempelvis och alla blev över 2,5 år. Chipet i sig kostnaden runt 800 kr om jag inte missminner mig.

 

[gul_zebra]

Jätte off-topic men det fanns en mindre studie som visade att Suprelorin-chip (alltså kasteringschip) kunde minska risken för återkommande juvertumörer på tamråttor. Sen fanns det nog en större studie som visade att de inte hjälpte men ingen av mina tamråttor som fick chip fick tillbaka några tumörer. Jag upplevde också att de blev "gamla" senare, mindre bakbenssvaga exempelvis och alla blev över 2,5 år. Chipet i sig kostnaden runt 800 kr om jag inte missminner mig.

Ja justfan! Det ringer en klocka, minns att det började pratas lite runt när jag hade mina sista råttor. De avlivades ju när den enas rossel blev för påtagligt och jag skaffade inga nya så jag brydde mig aldrig i att kolla upp det där.

 

[Raderad medlem 120709]

Någon mer som är rädd för interaktioner med butiksbiträden och annan personal när ni handlar?

Usch ja, jag avskyr när de kommenterar på vad jag köper. Jag fattar att de troligtvis bara försöker småprata, men jag känner mig utpekad och blir orolig över att andra tänker jättemycket på vad jag har i kundkorgen. Jag är dessutom tjock så jag är redan medveten om att vissa nog tänker både det ena och det andra dömande när de ser att jag köper något som är minsta onyttigt...

Butiker med självscanning är bland det bästa som hänt mig, kan jag säga. Man blir ibland tvungen att interagera med kassapersonal ändå, om det blir avstämning eller om man köper något som kräver legitimation, men det händer så sällan att det positiva väger upp helt.

 

[Qelina]

Usch ja, jag avskyr när de kommenterar på vad jag köper. Jag fattar att de troligtvis bara försöker småprata, men jag känner mig utpekad och blir orolig över att andra tänker jättemycket på vad jag har i kundkorgen. Jag är dessutom tjock så jag är redan medveten om att vissa nog tänker både det ena och det andra dömande när de ser att jag köper något som är minsta onyttigt...

Butiker med självscanning är bland det bästa som hänt mig, kan jag säga. Man blir ibland tvungen att interagera med kassapersonal ändå, om det blir avstämning eller om man köper något som kräver legitimation, men det händer så sällan att det positiva väger upp helt.

Ja det är så jobbigt, jag är rädd varje gång jag handlar i min lilla affär så jag undviker den så mycket som möjligt men Pepsi är tungt att bära, det har liksom blivit till den nivån att jag köpte en ryggsäck för att orka bära hem tunga saker från affärer en bit bort, lyckligtvis har jag en ICA och Netto inom ca 10 minuters promenadavstånd så jag är lyckligt lottad.

Grejen är ju den att jag köper så mycket av samma sak för att jag bara vill ha just det. Skäms som en hund då. Och mina föräldrar är likadana så jag är orolig varje gång vi handlar för att dom kan kommentera att jag köper mycket Pepsi eller annat vilket typ är det jag lever på och ibland ser jag liksom hur dom tittar i mina påsar vad jag köper eller hur mycket påsarna väger och ibland säga typ som att det är ju ingen mat utan bara en massa annat. Kan försöka dölja saker längst ner i kassen under typ toapapper, frukt eller mjöl eller liknande.

 

[Fruentimber]

@Invicta och @Qelina , som fd matbutiksbiträde (under flera år), så kan jag garantera er att kassören endast är ute efter att småprata. Vi har sett betydligt "konstigare" i varuväg än det ni beskriver.

 

[Qelina]

Jag fattar inte vad vården håller på med, i måndags ringde dom och ville köra upp mig till akuten, lyckades skjuta upp det till torsdag och det bestämdes att en av mina behandlare kommer hem till mig. Sen imorse fick jag sms påminnelse om att jag ska vara på psykiatrin vid 10 imorgon medan behandlaren sagt 10.30 och hemma hos mig, att dom hämtar mig här. Sen dess har jag ringt, ringt, ringt och smsat och mailat och pratat in samtal efter samtal men utan svar. Fick till sist ett svar från dietisten om att min behandlare varit sjuk och att det är därför hon inte svarat och att dom inte vet hur det blir imorgon. Kunde inte någon på mottagningen tänkt tanken på att jag och mina problem inte klarar av ovisshet, att jag vill veta, kunna planera osv och bara tagit sig tid att ringa mig?

Så nu vet jag inte, dom skulle höra av sig imorgon men dom sa inte när, om jag inte hörde något var det 10.30 som gäller men jag bad dom höra av sig oavsett och hoppas att dom respekterar det. Frågade dietisten hur det blir om min behandlare inte är tillbaka imorgon. Då sa hon att i så fall får vi åka nästa vecka när jag har en tid hos behandlaren. Något som känns helt fel när dom i måndags uttryckte sin stora oro för mig, att dom inte sett mig så här på länge och att jag skulle upp till akuten. Men nu helt plötsligt så är det inga problem med att vänta en vecka till? Känner att om dom inte tar det på allvar så har jag kanske en chans att prata mig ur det där på akuten.

Men nu vet jag ingenting och är bara så rädd och orolig och allt känns skit.

 

[Qelina]

@Invicta och @Qelina , som fd matbutiksbiträde (under flera år), så kan jag garantera er att kassören endast är ute efter att småprata. Vi har sett betydligt "konstigare" i varuväg än det ni beskriver.

Det var en lättnad att höra, men varför pratar dom inte om annat kan man ju undra. Men det blir väl det mest självklara. Jag har liksom byggt upp ett helt scenario i huvudet med vad dom tänker, vad dom säger till mig och att dom pratar med varandra om mig...

 

[gul_zebra]

Ang handling - jo, det känns igen delvis. Har inte fått så många kommentarer från kassapersonal (annat än när jag köpte typ 10 kg müsli eller 30 dörrmattor, men det kan jag bjuda på då det var till råttorna - det är rätt få som har 30 ytterdörrar liksom ), andra kunder är värre. Här kommer fettot och köper chips liksom, inte konstigt att hon är fet. Eller här kommer fettot och köper sallad, vem försöker hon lura? Självscanning är GULD värt så sett, ner med skiten lite snabbt i en kasse så är det inte lika synligt.

Det värsta är dock mamma som högt och tydligt kommenterar vad jag köper. Nu gör hon inte det längre men det tog lång tid att banka in vett i skallen på henne. För ja, det var ju inte nyttigheter hon kommenterade utan det var ju just chips och sånt, så folk hörde och blängde och fick till följd att jag tröståt ännu mer chips. Sen undrade hon varför jag alltid vägrade (fortfarande vägrar) handla chips åt hela familjen på samma gång eller gå och hämta beställd mat på pizzerian Fast för mig hänger det väl mer ihop med samhällets syn på min fetma och inte ASen egentligen, även om AS blir en försvårande omständighet när man redan är väldigt utsatt i grunden.

 

[Fruentimber]

Det var en lättnad att höra, men varför pratar dom inte om annat kan man ju undra. Men det blir väl det mest självklara. Jag har liksom byggt upp ett helt scenario i huvudet med vad dom tänker, vad dom säger till mig och att dom pratar med varandra om mig...

Scenariot bygger du upp pga din egna rädsla som du som sagt inte behöver ha. Man pratar om det som faller sig naturligt, i detta fall varorna. Du är ju trots allt och handlar i en matvarubutik. Samma sak när man handlar kläder, då blir samtalsämnet kläderna man köper och butiksbiträdet kan kommentera med något "den här är så fin!" och dylikt.

 

[Grazing]

Jag fattar inte vad vården håller på med, i måndags ringde dom och ville köra upp mig till akuten, lyckades skjuta upp det till torsdag och det bestämdes att en av mina behandlare kommer hem till mig. Sen imorse fick jag sms påminnelse om att jag ska vara på psykiatrin vid 10 imorgon medan behandlaren sagt 10.30 och hemma hos mig, att dom hämtar mig här. Sen dess har jag ringt, ringt, ringt och smsat och mailat och pratat in samtal efter samtal men utan svar. Fick till sist ett svar från dietisten om att min behandlare varit sjuk och att det är därför hon inte svarat och att dom inte vet hur det blir imorgon. Kunde inte någon på mottagningen tänkt tanken på att jag och mina problem inte klarar av ovisshet, att jag vill veta, kunna planera osv och bara tagit sig tid att ringa mig?

Så nu vet jag inte, dom skulle höra av sig imorgon men dom sa inte när, om jag inte hörde något var det 10.30 som gäller men jag bad dom höra av sig oavsett och hoppas att dom respekterar det. Frågade dietisten hur det blir om min behandlare inte är tillbaka imorgon. Då sa hon att i så fall får vi åka nästa vecka när jag har en tid hos behandlaren. Något som känns helt fel när dom i måndags uttryckte sin stora oro för mig, att dom inte sett mig så här på länge och att jag skulle upp till akuten. Men nu helt plötsligt så är det inga problem med att vänta en vecka till? Känner att om dom inte tar det på allvar så har jag kanske en chans att prata mig ur det där på akuten.

Men nu vet jag ingenting och är bara så rädd och orolig och allt känns skit.

Så typiskt psykiatrin tycker jag, hysteri och allt är bråttom hit och dit för att nästa sekund tycka att det inte är någon större fara. Dom förstorar upp saker och ting lätt.

 

[MiaMia]

Scenariot bygger du upp pga din egna rädsla som du som sagt inte behöver ha. Man pratar om det som faller sig naturligt, i detta fall varorna. Du är ju trots allt och handlar i en matvarubutik. Samma sak när man handlar kläder, då blir samtalsämnet kläderna man köper och butiksbiträdet kan kommentera med något "den här är så fin!" och dylikt.

Kan lika gärna vara AS-relaterat försök att hitta någon vettig mening i att folk anser det som något som är viktigt att säga till mig.
För varför skulle de säga det om de inte menade något med det? Ännu mer så om det verkar finnas orsak till att påtala det trots att man har noll relation innan.
Att det är totalt meningslöst svammel utan minsta budskap alls är då inte det näraliggande alternativet. Varför skulle de i så fall alls ha orsak att säga något?

 

[Fruentimber]

Kan lika gärna vara AS-relaterat försök att hitta någon vettig mening i att folk anser det som något som är viktigt att säga till mig.
För varför skulle de säga det om de inte menade något med det? Ännu mer så om det verkar finnas orsak till att påtala det trots att man har noll relation innan.
Att det är totalt meningslöst svammel utan minsta budskap alls är då inte det näraliggande alternativet. Varför skulle de i så fall alls ha orsak att säga något?

Kallprat okända människor sinsemellan är ju inte på något sätt ett ovanligt fenomen.

 

[Qelina]

Kan lika gärna vara AS-relaterat försök att hitta någon vettig mening i att folk anser det som något som är viktigt att säga till mig.
För varför skulle de säga det om de inte menade något med det? Ännu mer så om det verkar finnas orsak till att påtala det trots att man har noll relation innan.
Att det är totalt meningslöst svammel utan minsta budskap alls är då inte det näraliggande alternativet. Varför skulle de i så fall alls ha orsak att säga något?

Där satte du ord på mina tankar jag inte själv formulerat ens i huvudet. Jag antar ju att det folk säger alltid sägs av en mening och att jag förväntas agera på ett visst sätt då och tro på dom och att det jag gör därför är fel och udda eftersom det är det dom uttrycker enligt min hjärna. Jag har börjat öva in fraser att svara med när jag träffar någon servicepersonal av något slag, saker som kan vara lämpliga i olika situationer.

Typ som att man kan skratta lite och säga typ saker som ja jag bunkrar upp lite när jag väl är här eller att det inte är till mig alltihop eller skämta om att man blir så beroende av Pepsi att det gäller att ha ett lager hemma. Jag är beroende av Pepsi och mår dåligt rent fysiskt och psykiskt om jag inte dricker det pga koffeinet och sötningsmedel och allt vad det nu finns i och jag vet att det inte är nyttigt alls men nu är det så här just nu och jag ska ta en kamp i taget. Sa till killen i kassan att jag måste dricka massor av Pepsi för att jag svimmar och blir jätte sjuk om jag inte gör det. Viss överdrift kan man ju säga men nåja, det kändes lite bättre just då

 

[Qelina]

Kallprat okända människor sinsemellan är ju inte på något sätt ett ovanligt fenomen.

Kallpratet bygger ju många saker på men det blir svårt när man inte vet vad som är kallprat, ironi eller på riktigt.

 

[Fruentimber]

Kallpratet bygger ju många saker på men det blir svårt när man inte vet vad som är kallprat, ironi eller på riktigt.

Nej, det förstår jag förstås. Därav mitt inflikande om att det endast är kallprat det handlar om.