Elwan
Trådstartare
..men jag lever ensam och känner mig än mer ensam, ratad och ganska trumpen ju fler lyckliga telefonsamtal jag får. Missuppfatta mig rätt -såklart jag vill glädjas åt alla små bebisar som kommit och som kommer att komma. Men precis i samma stund känner jag mig så himla sorgsen, jag har aldrig lyckats skaffa mig ett förhållande och med mima 32 år så börjar jag känns mig för gammal. Såklart att det inte behöver vara kört för mim del, varken med ett färhållande eller familj -fast det börjar ju bli ont om tid. Mina jämnåriga vänner har ju2-3 barn, långa förhållanden, hus och fasta tjänster. Nu börjar mina yngre vänner få sina första barn, och allt jag kan konstatera är att mitt liv står lite på paus. Att "alla andra" lever sitt liv fullt ut medans jag står och titta på vid sidan av. Och tiden bara går..