Min pojkvän blir utnyttjad

[anonymys22]

Haha, förlåt men det här fick mig att skratta lite. Då är du ju inte öppen, och det är helt okej. Man behöver faktiskt inte tycka om alla, och det är fullt rimligt att sätta gränser kring sitt eget liv. Dom låter rätt osköna utifrån vad du berättar.

Var bara öppen för din pojkvän måste få ha sin egen uppfattning, och skapa sig sitt eget förhållningssätt till dem. Står man på helt olika sidor i en fråga så kan det ju påverka relationen, men min erfarenhet är att det vanligaste är att man ser varandras perspektiv på saken och ändå kanske inte behöver tycka exakt samma sak. Eller så kanske han kommer att släppa fram liknande känslor när frågan lyfts. Vem vet!

Nej de har inte gett mig någon anledning att gilla dem, hade de gjort det kanske jag hade haft lite mer överseende. Det är okej att skratta, jag vet faktiskt inte varför jag hamnar med killar som har konstiga relationer till sina släktingar eller fejksläktingar i detta fall. Alla skriver att blodsband inte spelar någon roll men de behandlar honom som en betjänt eller liknande, jag ser det därför som fejksläkt.

Det finns ju en risk för det. Fast för mig är det som att se någon bli mobbad, jag vet andra kan ignorera det hur länge som helst men jag är inte en av dem.

 

[Squie]

Vi är alla färgade av de liv vi levt och lever.
Jag har haft en situation som i vissa delar påminde. Klart att det ligger i bakhuvudet när jag läser. Därav min reaktion.

Självklart. Så är det för oss alla.

 

[vemsomhelst123]

Jag har en pojkvän som jag upplever blir utnyttjad av sin bonusfamilj (bonussyster med man) både för pengar och för tjänster och skulle vilja ha lite hjälp att med att ta upp detta med honom. Jag kan inte ge alla detaljer för att jag vill inte att ni vet vem han, jag eller familjen är men ska försöka ge en bra beskrivning av situationen. Min pojkvän har under det senaste året dessutom haft känningar av en utmattning, vilket bonusfamiljen vet om.

Situationen till en början var att han kom och hjälpte dem nästan varje helg med deras barn, längre fram har han och jag varit med varandra på helgerna och han tar då barnen ca 2 gånger per månad, han får ingenting betalt av dem för detta eller att de ger gentjänster tillbaks. De har flera gånger antytt på ett rätt ohyfsat sätt att ta det med min pojkvän och mig när barnen tar upp dyra saker som att åka till Liseberg och att föräldrarna tyckte att vi kunde bjuda dem på det. Jag sa blankt nej. De ville även att vi skulle komma och hjälpa dem att bygga på deras tomt under påsken men det sa pojkvännen nej till. Vi hade över några vänner en helg och drack lite vin, dagen efter söndagen kom mannen i paret och dumpade ett av barnen där medan han gjorde ärenden. Vad jag vet frågade han inte innan. Han har flera gånger sent på kvällen hjälpt dem med att köra bilar, flytta möbler och bära saker till olika ställen. De har några gånger försökt få min pojkvän att avbryta helgplanerna med mig och komma och passa barnen åt dem men det har som tur var inte hänt. Innan jag kom med i bilden har han betalt flera resor för barnen och inte fått någonting för det av föräldrarna.

Förmodligen hade jag haft en liten annan bild av dem om de hade varit trevliga och frågat om mig och mitt liv till en början och varit intresserade av att lära känna mig. Detta har inte hänt utan de är rätt själviska människor som vill ha min pojkvän singel enligt min uppfattning. När ni läser detta tänker ni säkert att de är fattiga människor men de har bra löner båda två, flermiljonsvilla och bilar för nån miljon.

När han fyllde år och under julen fick han inte ett paket av dem men han hade med en hel kasse åt dem i julklapp och har gett alla minst en present under året.

Jag har gått och dragit på det här för att det är ett känsligt ämne för honom och han står barnen nära men jag mår illa över hur de behandlar honom och att jag måste fejka att jag tycker om dem. Nu har dessutom frågan kommit upp om vi ska flytta ihop framöver men jag tvekar utifrån denna situation. Jag vill inte ha de och barnen springande hos mig hela tiden och jag vill inte bli utnyttjad för pengar.

Hur tar jag upp det här på ett bra sätt?

Jag förstår precis hur du menar och känner dig, min sambo var så otroligt tillgänglig för hela sin familj att jag och mina behov blev åsidosatta. Jag tyckte det var jättejobbigt att han planerade med din syster före han planerade med mig (vi bor 50 mil ifrån varandra). Jag sa ifrån tillslut, och sa att jag eller snarare relationen vill vara prio 1 om det ska funka.

 

[Midsommarblomster]

Nej de har inte gett mig någon anledning att gilla dem, hade de gjort det kanske jag hade haft lite mer överseende. Det är okej att skratta, jag vet faktiskt inte varför jag hamnar med killar som har konstiga relationer till sina släktingar eller fejksläktingar i detta fall. Alla skriver att blodsband inte spelar någon roll men de behandlar honom som en betjänt eller liknande, jag ser det därför som fejksläkt.

Det finns ju en risk för det. Fast för mig är det som att se någon bli mobbad, jag vet andra kan ignorera det hur länge som helst men jag är inte en av dem.

Jag skulle i varje fall råda dig att försöka hålla dig till sak. Om de har blodsband eller inte är helt irrelevant för situationen, de hade lika gärna kunnat vara vänner. Så om du tar fäste på det så är risken bara att du förlorar sympatier. Om en partner hade värderat mina relationer efter blodsband så hade jag dragit öronen åt mig rejält.

Men som sagt, de låter osköna. Håll dig till sak bara. Vad det är du ser, ge konkreta exempel, fråga vad han själv tänker. Man kan visa respekt även för personer man inte tycker om. ”Jag respekterar dem och er relation, men jag vill inte ha en relation med dem”. Sen kan man viska kärringjävel i kragen när man är för sig själv sen.

Nej ingen relation mår nog bra av att en part lägger locket på kring något. Sjung ut!

 

[Milosari]

Så du tycker att det är okej att en familj bara tar av en person och inte ger någonting. Bra att veta.

Bra att veta till vad?

Att ge mycket och få (till synes) lite tillbaka är helt normalt i många kulturer där kollektivet är viktigt. Det är en väldigt svensk approach att man bara ska ge lika mycket som man förväntar sig att få tillbaka.

Så till syvende och sist är vi tillbaka till frågan om HAN känner sig utnyttjad, eller om det känns bra för honom att kunna hjälpa till.

 

[WBanna]

Kanske bättre o ta dialogen då än o starta en tråd här?

Vilket taskigt svar. Och Buke skulle inte ens finnas om alla skulle fråga om råd o s v på andra ställen, en stor del av detta forum bygger ju på just detta...

 

[Görel]

På beskrivningen här låter det som att pojkvännen länge blivit utnyttjad av det här paret, så pass att hans gränser blivit nedbrutna. Jag undrar över vad som ligger bakom? Har TS frågat honom om det? (jag har missat det i så fall)
Tänker att det kan ligga någon form av skuld bakom, verklig eller inbillad, ekonomisk eller mer känslomässig. Jag vet de som levt med en partner i årtionden utan att berätta om sånt.

 

[anonymys22]

På beskrivningen här låter det som att pojkvännen länge blivit utnyttjad av det här paret, så pass att hans gränser blivit nedbrutna. Jag undrar över vad som ligger bakom? Har TS frågat honom om det? (jag har missat det i så fall)

Tänker att det kan ligga någon form av skuld bakom, verklig eller inbillad, ekonomisk eller mer känslomässig. Jag vet de som levt med en partner i årtionden utan att berätta om sånt.

Har också funderat över det. Att det ligger någonting bakom och där ligger för honom också ”bonus” delen och gnager utifrån det lilla som han har nämnt om det. Det vill säga att han känner av att han inte är deras riktiga bror. Även om bonusmamma tog sig an honom. Nej jag har inte frågat ännu rätt ut men anar att det finns i alla fall en känslomässig skuld och jag behöver fråga honom om det rätt ut.

 

[tanten]

På beskrivningen här låter det som att pojkvännen länge blivit utnyttjad av det här paret, så pass att hans gränser blivit nedbrutna. Jag undrar över vad som ligger bakom? Har TS frågat honom om det? (jag har missat det i så fall)
Tänker att det kan ligga någon form av skuld bakom, verklig eller inbillad, ekonomisk eller mer känslomässig. Jag vet de som levt med en partner i årtionden utan att berätta om sånt.

Vet en familj där yngsta barnet helgonförklarades och inte kunde göra fel. Idoliserandet av den yngre brodern var så starkt att den äldste föll in i det.

Ser det emellanåt. Syskon har olika roller och olika ansvar, Föräldrar har favoritbarn. Det färgar även barnen.
TS partner har en roll som aldrig ifrågasatts. Ens av syskonen?

 

[Squie]

Vilket taskigt svar. Och Buke skulle inte ens finnas om alla skulle fråga om råd o s v på andra ställen, en stor del av detta forum bygger ju på just detta...

På vad sätt är det taskigt?
Det ÄR väl bättre o ha dialogen m partner än o fråga här?

 

[Red_Chili]

@anonymys22, det låter ju helt klart som att ni behöver prata om det här, så snart det bara går. Och det behöver inte vara något stort "Du, nu måste vi sätta oss ner och prata ordentligt!"-långtidssnack med allt på en gång. Jag gissar på att ni pratar något om någonting när ni umgås och inte bara är helt tysta konstant? Någon gång kanske ni frågar den andra hur veckan varit eller liknande? Någon gång kanske din partner då nämner att han varit barnvakt? Då kan du ju vänligt(!) fråga om det är något han känner att ger eller tar energi, att du funderat lite på det där och är orolig för att det ska bli för mycket för honom när han inte mår bra.

Då får du in att du är orolig för honom, och kan få klarhet i om barnvaktandet är något han tycker om eller inte tycker om. Då har du en början.

För det är ju också så att något som för en person kan verka jobbigt är något som faktiskt ger den personen energi. När jag var konstant slutkörd pga uselt jobb så var det flera i min omgivning, framförallt sambons nära släktingar, som tyckte att det verkade jobbigt för mig att ha hundar. Det verkade ju så jobbigt att, när jag redan är trött från jobbet, behöva gå ut med hundarna, ta ansvar även på fritiden, träna med dem, fixa och dona osv. Sanningen är att hade jag inte haft hundarna, då hade jag inte ens tagit mig upp ur sängen på morgonen. För mig gav de energi att orka med det andra, och det som utomstående personer tyckte såg jobbigt ut var sådant som helt enkelt gav mig energi.

Nu är det såklart enorm skillnad på min situation med egna hundar och din partners situation med att ta hand om andras barn, men man ska nog passa sig för att tänka "Det där verkar jobbigt för den redan trötta personen! Hen borde sluta!" om man faktiskt inte pratat med personen om det. Man kan ha så otroligt olika syn på samma sak ibland.

 

[Nepenthe]

Jag har varit "är" som din pojkvänn. Fint att du vill honom bättre men tyvärr måste han hantera detta själv.
Med ditt stöd såklart, om han vill.

Börja med att fråga hur han mår? Vad vill han göra mer av, mindre av?
Finns det något du kan göra för honom?

Det räcker. Dina tankar om denna familj kan göra det jobbigare för honom om han känner att han tvingas välja. Så spara det.

 

[Mia_R]

På vad sätt är det taskigt?
Det ÄR väl bättre o ha dialogen m partner än o fråga här?

Vad är det för fel att lufta sina tankar här OCH prata med partnern? TS har fått flera olika synvinklar och goda råd, så varför läser och svarar du i en tråd du anser är totalt onödig?

 

[QueenLilith]

Det låter väldigt jobbigt. Jag vet precis hur det är med såna människor, som tar och tar och tar. Gränslöshet. Har såna personer i min släkt med, vilket gör jag reagerar direkt vid sånt beteende. Att bara lämna av barn "sådär" och liknande är ohyfsat, men vore jag i din sits hade jag inte orkat med det i längden. Att bo ihop med en människa som blir överkörd och ha såna människor springande i mitt hem jämt - nej tack. Hade min partner inte kunnat sätta ner foten, så hade jag lämnat förhållandet. Mitt mående betyder för mycket till att tillåta sin negativt beteende att påverka mitt liv. För det påverkar och tar extremt mycket energi att ha såna människor nära inpå. Dom kommer aldrig ändra på sig, det engelska ord "entitled" är precis så som såna människor beter sig och dom kommer fortsätta utnyttja tills den andra parten sätter ner foten. Oftast leder detta till ett bryt med relationen, då såna människor inte klarar av att bli motsagda. Oftast lite narcissism eller andra otäcka personlighetsdrag som är inkopplade till sånt extremt beteende. Ja, det du beskriver TS är extremt och inte alls normalt. Dom som tycker det låter normalt, ja vet inte ens vad jag skall säga till det.

 

[QueenLilith]

Vad jag inte har nämt är att det finns två andra bonussyskon där som behandlar både mig och honom med respekt och inte alls beter sig på det sättet. En av dem har också barn.

Han värdesätter barnen men har protesterat mot att betala för dem några gånger, t.ex. när vi var på restaurang.

det är inte normalt att föräldrar (även om man är syskon, bonus syskon etc) ber andra personer betala för sina barn och sig. En person i min släkt är precis likadan, ber andra betala etc, men bjuder inte tillbaka. Personen ifråga är rätt grov narcissist. Jag säger inte att dessa människor är det, men för att sätta i tydlighet att sånt beteende inte är normalt någonstans. Jag får vibbar av att TS pojkvän känner sig otillräcklig mot dessa människor och därav låter dom hålla på, där kan finnas massa olika familjer dynamiker bakom såna beteende. Det är inte hälsosamt. Min syster är precis likadan, en riktig "people pleaser" som gärna mår dåligt själv för att göra andra till lags. Det är väldigt jobbigt att se och har flera gånger fått henne att säga ifrån mot vår familj och stödja henne i att säga nej.

 

[Badger]

borttaget

 

[Badger]

Bra att veta till vad?

Att ge mycket och få (till synes) lite tillbaka är helt normalt i många kulturer där kollektivet är viktigt. Det är en väldigt svensk approach att man bara ska ge lika mycket som man förväntar sig att få tillbaka.

Så till syvende och sist är vi tillbaka till frågan om HAN känner sig utnyttjad, eller om det känns bra för honom att kunna hjälpa till.

Tänkte också på det, bland min mans kollegor finns flera unga ogifta män som ägnar mycket tid åt att passa systerns barn och köra grejor åt pappa osv, för att som ung och ogift har man större möjlighet och ansvar att hjälpa till. Det låter lite som att den familjen har lite av en sådan grej? Det kan ju vara en fin sak? Hjälper hans syskon också till mycket och engagerar sig i familjen?

kn: @anonymys22 För vissa kan det ju ge energi att hjälpa till också inte bara ta energi. Dock är det ju det här med köra bil mitt i natten som utbränd, det låter ju inte alls bra. Sedan Liseberg och nöjesfält, känner folk som verkar helt omedvetna om att det är dyrt, eller inte tycker det är dyrt (tex om de har miljonvilla och miljonbilar tycker de kanske att det inte är så mycket pengar att de ens tänker på det?). Själv är jag ju i en sådan bekantskapskrets att det känns ganska självklart att hjälpa släkt eller vänner att flytta, medan det finns kollegor som aldrig i livet skulle hjälpa en släkting eller vän med någonting alls, utan det är bara icke arbetande umgänge som gäller.

 

[Otherside]

Vad har det med att han hjälper familjen att göra? Är han väldigt stressad av det? För är det pga jobb eller liknande så hjälper det nog inte väldigt mycket om han slutar hjälpa familjen, han kanske tycker det är roligt att passa barnen.

Fast har man utmattningssyndrom kan precis allt upplevas som triggande och jättejobbigt. När jag själv hade det som värst, kunde PYTTEsmå "krav" få mig att gå i spinn i huvudet. Enkla små saker som kunde ta mig några minuter, kändes som pressande krav och jag ville bara skrika NEJ!!!!!!!! Jag behövde skala ner och skala ner och verkligen lära mig att säga nej - utan skuldkänslor och utan rädsla för att upplevas som tråkig och ogin.

Nu vet jag ju inte hur ts pojkvän har det, men OM han är utmattad på ett djupare vis, kan förväntningar från familjen verkligen upplevas som stressande. Inte minst om han känner nån form av skyldighet eller förväntan, att familjen verkligen behlöver hans ständiga insatser. Att han är betydelsefull. Då blir det ännu svårare att sätta gränser och säga nej ibland.

 

[Rugge]

Nu har jag bara läst huvudinlägget.

När jag träffade min make, så var han också springpojke åt sin mamma och systrar. De tog hjälp av honom till ALLT, från att städa huset inför bjudningar, laga cyklar, fixa diverse saker, till att köra och tanka bil mm mm, you name it. Köpte presenter, gåvor mm mm till syskonbarn vid resor osv.
Dessutom jobbade han i sin fars företag. Så det mesta i hans liv kretsade kring ganska familj.

När jag sedan kom in i hans liv och han plötsligt fick annat att fokusera på och lägga tid på, så blev det ju en chock för mamma och systrar, vem skulle nu hjälpa dem med allt?

Vi har ju såklart pratat en del kring detta, för jag var ju inte direkt intresserad av att utveckla vårt förhållande vidare om det skulle fortsätta på samma vis, vilket min make ju också förstod, men han såg inte det som något problem när han var singel, för han hade ju inget annat att göra ändå med den tiden han la på att hjälpa.

Men han insåg ju själv också, att det inte fanns någon hållbarhet i att fortsätta så, om vi skulle komma vidare i vårt förhållande med att bilda familj osv osv.

Nog har jag varit/är en nagel i ögat, framförallt hos mamman, eftersom jag inte har problem med att sätta ner foten och säga nej. Men det bryr jag mig inte så mycket om.

Syskonen har ju dock inte varit något problem senaste tiden. De har liksom fattat det hela


Du skrev att han har utmattningssyndrom. Är det relaterat till familjen, jobb eller att han känner att han dras mellan dig och familjen?
Vad säger han själv om nuvarande relation till familjen?

 

[tanten]

På vad sätt är det taskigt?
Det ÄR väl bättre o ha dialogen m partner än o fråga här?

I princip är jag ense.Dvs att problemet behöver diskuteras med partner.

Men om man inte har en enda vettig att prata om detta med - hur gör man då?
Sitter på sin kammare, ledsen och tvivlande och fattar beslut? Prata eller inte, prata hur, beredskap på reaktioner?

Vore jag i motsvarande situation - vem skulle jag prata med? Jag har inga så intimt nära vänner att jag kan dislutera en relation med dem.

Så ja, prata med partner.
Men först ta hjälp att få synpunkter.