På tal om Dalton - jag har nog aldrig haft mer "pratsam" valp
Heelern har ju lätt till "ord" såsom skall, gnyende, pipande och andra skumma ljud när dom vill något. Sen är det upp till ägarna att försöka stävja och inte gå på allt, för annars blir man snabbt uppfostrad av sin hund
Denna lilla grabb däremot är något i hästväg. Han bokstavligt talat skriker när någo
t inte är precis som han vill eller när han blir glad.
Han gallskriker när jag varit ute och kommer in igen - jag får försöka nonchalera och belöna när han är tyst. Han gnyr när han är trött ute och vill bli buren, för att sen skrika ännu mer när man bär på honom
Ikväll har vi haft en lektion att "man får inte komma ur bärväskan oavsett hur mycket man skriker" vilket resulterat i att många vänt sig om och undrat vilken hund jag misshandlar....
Han kan även tjuta när han tycker flocken är splittrad - alltså när kompisen och jag råkar gå mer än 2 meter från varandra
Jaja, här jag jag lite att bita i när det gäller tålamodet - en himla tur att han är galet gullig och trevlig i övrigt