Mera dejting del.2

[monster1]

Jag har levt i ett sånt förhållande i 11 år och när det fanns barn och sånt med i bilden blev det fruktansvärt jobbigt. Ångest inför varje högtid och sammankomst. Börjar jag om idag väljer jag ett förhållande där även den biten funkar.

Jag tänker att det där hänger på partnerns och din relation och inte på släkten. Om du känner ångest inför varje högtid så är det ju ett problem som kommer ur hur du och din partner hanterar högtider och släktsammankomster. Det ska ju inte vara så att du ska behöva hantera partnerns släkt, det är ju partnerns uppgift.

 

[Wysiwyg]

Fast @Petruska jag måste säga att jag tycker det verkar som att du lägger in mest hype om att träffa familjen av alla Om det inte finns någon som helst symbolisk betydelse av att träffa familjen, varför skulle du undvika det så gärna att du betraktar tott som modig?

Jag uppfattar det inte som att @tott och hennes särbo ska på brudvisning, snarare att de ska umgås en helg och släkten är med på ett hörn.

 

[Wysiwyg]

Fast @Petruska jag måste säga att jag tycker det verkar som att du lägger in mest hype om att träffa familjen av alla Om det inte finns någon som helst symbolisk betydelse av att träffa familjen, varför skulle du undvika det så gärna att du betraktar tott som modig?

Jag uppfattar det inte som att @tott och hennes särbo ska på brudvisning, snarare att de ska umgås en helg och släkten är med på ett hörn.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag har levt i ett sånt förhållande i 11 år och när det fanns barn och sånt med i bilden blev det fruktansvärt jobbigt. Ångest inför varje högtid och sammankomst. Börjar jag om idag väljer jag ett förhållande där även den biten funkar.

Att en eventuell partner bör funka med eventuella barn har jag all förståelse för - där måste det ju bara fungera. Men jag är väldigt glad att jag inte känner att min partner måste fungera med familjen, det skulle kännas som en otroligt jobbig press - för tänk vad hemskt om jag är jättekär men min pappa inte gillar killen och jag på fullaste allvar känner mig tvingad att dumpa. Gräsligt ju. Varför man skulle ha ångest inför högtider förstår jag inte riktigt, men vi behöver inte nysta mer i det för min skull.

 

[mandalaki]

Fast @Petruska jag måste säga att jag tycker det verkar som att du lägger in mest hype om att träffa familjen av alla Om det inte finns någon som helst symbolisk betydelse av att träffa familjen, varför skulle du undvika det så gärna att du betraktar tott som modig?

Jag uppfattar det inte som att @tott och hennes särbo ska på brudvisning, snarare att de ska umgås en helg och släkten är med på ett hörn.

Brudvisning

Jag tycker inte att det där att träffa släkt är så konstigt. Det blir däremot konstigt när träffa släkt anses säga något om förhållandet. T ex att det nog är "seriösare" när man får träffa släkten.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag tänker att det där hänger på partnerns och din relation och inte på släkten. Om du känner ångest inför varje högtid så är det ju ett problem som kommer ur hur du och din partner hanterar högtider och släktsammankomster. Det ska ju inte vara så att du ska behöva hantera partnerns släkt, det är ju partnerns uppgift.

Just i mitt fall var det nog speciellt eftersom det handlade om en typ av vuxenmobbing av en familjemedlem och det gjordes aldrig inför andra. Tillslut orkade man inte säga "Vet du vad hen gjorde nu?..."
Det slutade med att exet valde att bryta med personen. Han var inte förvånad. Hans tidigare parter hade fått samma behandling.

Jag älskar att umgås med familj och vänner. Nu är min egen familj nästan helt utraderad, så träffar jag en ny person vill jag att det ska vara kul att umgås med min bror som är det jag har kvar och jag vill också kunna vara delaktig i en ny familj

 

[Kattennizze]

Eftersom min ursprungsfamilj är fullkomligt galen både bokstavligt och bildligt så håller jag undan en ev ny partner så

Vet ni, idag ska jag åka till femtitvåan för första gången. Kommer att träffa hela halva släkten också - det blir så då alla bor alldeles i närheten. Gulp

Det var modigt tycker jag. Jag hade hellre dött än att träffa några av en ny partners föräldrar på första dejten i hens hem eftersom jag känt mig som en apa i bur som skulle visas upp och alla mina små excentriska drag skulle visa sig. Tufft gjort.

 

[monster1]

Just i mitt fall var det nog speciellt eftersom det handlade om en typ av vuxenmobbing av en familjemedlem och det gjordes aldrig inför andra. Tillslut orkade man inte säga "Vet du vad hen gjorde nu?..."
Det slutade med att exet valde att bryta med personen. Han var inte förvånad. Hans tidigare parter hade fått samma behandling.

Jag älskar att umgås med familj och vänner. Nu är min egen familj nästan helt utraderad, så träffar jag en ny person vill jag att det ska vara kul att umgås med min bror som är det jag har kvar och jag vill också kunna vara delaktig i en ny familj

Så du är egentligen inte bara ute efter en partner utan även efter en ny familj? Då blir det givetvis mycket mer avancerat.

 

[tott]

Eftersom min ursprungsfamilj är fullkomligt galen både bokstavligt och bildligt så håller jag undan en ev ny partner så


Det var modigt tycker jag. Jag hade hellre dött än att träffa några av en ny partners föräldrar på första dejten i hens hem eftersom jag känt mig som en apa i bur som skulle visas upp och alla mina små excentriska drag skulle visa sig. Tufft gjort.

Visst - apa i bur-känslan har jag också, men någongång måste jag ju besöka femtitvåan. Spelar ingen roll om jag så skulle vänta ett år på att besöka honom - lika mycket apa i bur (om inte mera) skulle jag vara då.
Vad är det som är modigt? Alla är vuxna och borde kunna bete sig.

 

[monster1]

Visst - apa i bur-känslan har jag också, men någongång måste jag ju besöka femtitvåan. Spelar ingen roll om jag så skulle vänta ett år på att besöka honom - lika mycket apa i bur (om inte mera) skulle jag vara då.
Vad är det som är modigt? Alla är vuxna och borde kunna bete sig.

Fast det är ju skillnad på att träffa och träffa. Om man bor så nära inpå varandra blir det ju extra viktigt att ge varandra utrymme för egen integritet och inte lägga sig i. På det sättet är det ju skillnad om du ska gå runt och hejja på alla på gården och presentera dig eller om du bara kommer att råka se dom när du kliver ur bilen och in i hans hus och vinkar lite som man gör till folk vars fastighet man vistas på.

 

[tott]

Fast det är ju skillnad på att träffa och träffa. Om man bor så nära inpå varandra blir det ju extra viktigt att ge varandra utrymme för egen integritet och inte lägga sig i. På det sättet är det ju skillnad om du ska gå runt och hejja på alla på gården och presentera dig eller om du bara kommer att råka se dom när du kliver ur bilen och in i hans hus och vinkar lite som man gör till folk vars fastighet man vistas på.

De andra som bor på gården känner till mig och är givetvis nyfikna. Jag kommer med all säkerhet att hälsa på dem "på riktigt". Så tycker jag man gör.

 

[mandalaki]

En grej som är en fördel med det är väl att få se hur femtitvåan är när han är med familjen.

Här på Buke är det tätt mellan trådarna om problem när han delar gård med föräldrarna som ger åtminstone mig klaustrofobi på gränsen till strypkänsla. Och ofta verkar det handla om att han inte klarar gränsen mellan mamma o pappa - och nya flickvännen.

 

[tott]

En grej som är en fördel med det är väl att få se hur femtitvåan är när han är med familjen.

Här på Buke är det tätt mellan trådarna om problem när han delar gård med föräldrarna som ger åtminstone mig klaustrofobi på gränsen till strypkänsla. Och ofta verkar det handla om att han inte klarar gränsen mellan mamma o pappa - och nya flickvännen.

Japp, vifår se hur det funkar

 

[Kattennizze]

Visst - apa i bur-känslan har jag också, men någongång måste jag ju besöka femtitvåan. Spelar ingen roll om jag så skulle vänta ett år på att besöka honom - lika mycket apa i bur (om inte mera) skulle jag vara då.
Vad är det som är modigt? Alla är vuxna och borde kunna bete sig.

Jag tycker det är modigt eftersom jag hatar känslan av att granskas och kanske graderas som för lätt i mottagarens ögon. Antagligen pga min egen knäppa familj så hade jag inte velat att en ny partner träffade dem på första dejten även om jag såklart inser att de allra flesta vuxna inte är så. Därav att jag tycker det är modigt, och att jag själv aldrig hade vågat. Dessutom hade jag nog aldrig inlett en relation med någon som som delade gård med sina föräldrar men det är jag det. Hoppas du får en trevlig vistelse, och det menar jag inte sarkastiskt eller ironiskt på något sätt!

 

[Kattennizze]

En grej som är en fördel med det är väl att få se hur femtitvåan är när han är med familjen.

Här på Buke är det tätt mellan trådarna om problem när han delar gård med föräldrarna som ger åtminstone mig klaustrofobi på gränsen till strypkänsla. Och ofta verkar det handla om att han inte klarar gränsen mellan mamma o pappa - och nya flickvännen.

De två av mina hästvänner som lever så, med föräldrar boendes i egna hus på gården som vännerna har tagit över, verkar inte alls trivas i situationen. Anekdotisk evidens självklart, men i dessa fall lägger sig föräldrarna i precis allt tror jag. De är rentut sagt skitless, vännerna alltså. Sen finns det säkert fall där det funkar ypperligt och föräldrarna är bästa supporters och stöd men inte lägger sig i på fel sätt. Och det är ju guld.

 

[Raderad medlem 94602]

Så du är egentligen inte bara ute efter en partner utan även efter en ny familj? Då blir det givetvis mycket mer avancerat.

Nej...det sa jag väl inte att jag var ute efter?
Men OM jag träffar en ny så vill jag att det ska funka med familj och vänner eftersom jag tycker om den typen av umgänge.
Kan ju vara så att personen inte ens HAR en familj...
Säger bara att jag inte ger mig in i en relation där det är en massa tjafs om sånt. Inte igen. Inte nu när jag har ett lugnt och skönt liv. Inte eftersom jag också har en son och det livet kommer även bli hans till viss del.

 

[monster1]

Nej...det sa jag väl inte att jag var ute efter?
Men OM jag träffar en ny så vill jag att det ska funka med familj och vänner eftersom jag tycker om den typen av umgänge.
Kan ju vara så att personen inte ens HAR en familj...
Säger bara att jag inte ger mig in i en relation där det är en massa tjafs om sånt. Inte igen. Inte nu när jag har ett lugnt och skönt liv. Inte eftersom jag också har en son och det livet kommer även bli hans till viss del.

Jag tror att man aldrig kan veta det även om man träffar familjen, hur de kommer att bete sig längre fram (när smekmånaden är över). Innan man lär känna folk verkar de ju alltid "normala", det är först senare man får reda på om de är bra galna eller mindre bra galna människor. Det är ju inte som att de presenterar sig med -"Hej, det är jag som kommer snacka skit om din barnuppfostran och hur du låter min son göra allt hushållsarbete medan du själv är i stallet och gottar dig" eller "Det är jag som är farbrodern som gärna klämmer dig på låret på när ingen ser på julafton efter några snapsar".
För en stor familj kan man ju skaffa sig på andra sätt genom vänner och bekanta som blir ens familj, det hänger ju inte på blodsband och om man nu blir ett par så skaffar man sig säkert ett gemensamt umgänge som då består av personer som båda tycker om att umgås med som komplement till bådas egna "privata" umgängeskretsar.

 

[mandalaki]

Nej...det sa jag väl inte att jag var ute efter?
Men OM jag träffar en ny så vill jag att det ska funka med familj och vänner eftersom jag tycker om den typen av umgänge.
Kan ju vara så att personen inte ens HAR en familj...
Säger bara att jag inte ger mig in i en relation där det är en massa tjafs om sånt. Inte igen. Inte nu när jag har ett lugnt och skönt liv. Inte eftersom jag också har en son och det livet kommer även bli hans till viss del.

Det roliga blir när man försöker föreställa sig presentationen om man inte bara söker partner utan hel familj och helst släkt

 

[Raderad medlem 94602]

Jag tror att man aldrig kan veta det även om man träffar familjen, hur de kommer att bete sig längre fram (när smekmånaden är över). Innan man lär känna folk verkar de ju alltid "normala", det är först senare man får reda på om de är bra galna eller mindre bra galna människor. Det är ju inte som att de presenterar sig med -"Hej, det är jag som kommer snacka skit om din barnuppfostran och hur du låter min son göra allt hushållsarbete medan du själv är i stallet och gottar dig" eller "Det är jag som är farbrodern som gärna klämmer dig på låret på när ingen ser på julafton efter några snapsar".
För en stor familj kan man ju skaffa sig på andra sätt genom vänner och bekanta som blir ens familj, det hänger ju inte på blodsband och om man nu blir ett par så skaffar man sig säkert ett gemensamt umgänge som då består av personer som båda tycker om att umgås med som komplement till bådas egna "privata" umgängeskretsar.

Just det med vänner som familj är till stor del det jag har idag. Därför tog jag även med vänner i inlägget.
Mina vänner är sjukt viktiga.

 

[ekra]

Nåja. Hon är nog hursomhelst ett större kap är hon som har en rev bakom örat.

Fast man vet ju aldrig när man behöver en rev.