Oj, vilken diskussion det blev!
Jag vill ju helst klara det själv, känns lite som att starta ett krig om man blandar in andra och att jag som är vuxen ska klara det men grejen är den att han skrev i ett sms där han inte höll med mig om att vi inte passar ihop att han är större än mig och att han ju vill träffas och att han skulle träffa mig på måndag halv två utan att ens skriva det som en fråga utan mer som ett påstående och lite annat som kändes lite som ett hot. Eftersom hans svenska är väldigt dålig vet jag inte riktigt hur jag ska tolka det så det kan ha varit något annat och inte menat så alls men det gav en obehaglig känsla. Till saken hör ju att jag ser väldigt ung ut, jag får höra mellan 15 och 20 fast jag är 29, jag är relativt kort och underviktig så jag har verkligen inget att sätta emot.
Jag har skrivit rakt ut att jag inte vill ha någon kontakt alls, varken sms eller telefon och inget förhållande. Jag bestämde mig också för att "ta tillbaka" min promenadrunda som jag blev rädd för att gå och ville undvika men eftersom jag måste gå förbi där för att ta mig till dom flesta ställena varde dag om det inte ska bli ett vardagligt kaos så bestämde jag mig för att gå förbi precis som vanligt. Han ska inte styra mitt liv.
Jag ska inte svara på några sms, har skrivit det också till honom och än så länge har han inte hört av sig idag.
Hur ska jag göra när jag ser honom för att på bästa sätt hantera det? Säga hej? Titta? Titta bort? Inte hälsa? Jag är en sådan som är "väluppfostrad" och tanken på att inte hälsa känns jätte fel och tänk om det blir en större grej av det då än om jag bara säger mitt hej som vanligt och går förbi? Eller är det bästa att inte svara om han säger hej? Det känns som att det kan leda till fler arga sms och frågor men jag vill ju inte uppmuntra honom?
ÅHHH, varför ska han jobba precis hos mig?