Jag är född -73.
Bodde på landetlandet upp till 10 års ålder.
På gården mitt över vägen spenderade jag rätt mycket tid och dottern där höll i söndagsskola. Jag tyckte det verkade kul med allt pyssel och ritande så mina föräldrar lät mig vara med. När det gick över till att handla om bibeln tyckte jag inte det var kul längre och slutade.
Mina föräldrar har aldrig försökt påverka åt något håll och min fem år äldre bror är konfirmerad. För mig var det aldrig aktuellt. Några i min klass blev förfärade, men det blev de över en hel del av mina val.
När andra insåg att man faktiskt kunde låta bli var det fler i klassen som avstod, men inte mer än totalt 4-5st av 24 elever.
Eftersom jag ibland följde mina kompisar till deras sammankomster bad prästen mig en dag komma in och bara få en inblick i vad det innebar. Jag gjorde det. Vi pratade en del om varför man konfirmerar sig och jag menade att det för mig skulle kännas falskt. Det fanns ingenting i religionen som lockade mig på det sättet. Prästen accepterade och så var det inte mer med det.
Jag är inte medlem i Svenska Kyrkan, men gynnar det de gör som är bra på andra sätt. Det går bra att skänka pengar till olika organisationer utan att vara medlem.
Jag har människor omkring mig som är djupt troende och för er som har svårt att koppla förnuft med religion rekommenderar jag att ni pratar med dessa människor om deras tro. Om ni visar ärligt intresse för era vänner, istället för att diskutera vem som har rätt eller fel, tror jag att ni kommer bli positivt överraskade. Förmodligen är deras syn på religion inte densamma som er.
Det hade varit sjukt kul om det visade sig att tomten är en verklig figur
Bodde på landetlandet upp till 10 års ålder.
På gården mitt över vägen spenderade jag rätt mycket tid och dottern där höll i söndagsskola. Jag tyckte det verkade kul med allt pyssel och ritande så mina föräldrar lät mig vara med. När det gick över till att handla om bibeln tyckte jag inte det var kul längre och slutade.
Mina föräldrar har aldrig försökt påverka åt något håll och min fem år äldre bror är konfirmerad. För mig var det aldrig aktuellt. Några i min klass blev förfärade, men det blev de över en hel del av mina val.
När andra insåg att man faktiskt kunde låta bli var det fler i klassen som avstod, men inte mer än totalt 4-5st av 24 elever.
Eftersom jag ibland följde mina kompisar till deras sammankomster bad prästen mig en dag komma in och bara få en inblick i vad det innebar. Jag gjorde det. Vi pratade en del om varför man konfirmerar sig och jag menade att det för mig skulle kännas falskt. Det fanns ingenting i religionen som lockade mig på det sättet. Prästen accepterade och så var det inte mer med det.
Jag är inte medlem i Svenska Kyrkan, men gynnar det de gör som är bra på andra sätt. Det går bra att skänka pengar till olika organisationer utan att vara medlem.
Jag har människor omkring mig som är djupt troende och för er som har svårt att koppla förnuft med religion rekommenderar jag att ni pratar med dessa människor om deras tro. Om ni visar ärligt intresse för era vänner, istället för att diskutera vem som har rätt eller fel, tror jag att ni kommer bli positivt överraskade. Förmodligen är deras syn på religion inte densamma som er.
Det hade varit sjukt kul om det visade sig att tomten är en verklig figur