Konfirmation.

[Lingon]

Absolut så kan man se det. Samtidigt tänker jag att det är att se på religionen på ett mer allvarligt sätt än många gör. Nästan som om gudar faktiskt brukade hämnas om man inte levde gudfruktigt efter att ha blivit döpt. Vilket jag finner osannolikt eftersom jag inte tror på någon gud.

Föräldrar väljer ju en hel del olika saker för sina barn och dop kan ju få vara en av de sakerna, precis som konfirmation kan få vara något en 14 åring väljer eller inte väljer som en "rite of passage". Det är ju så att om man sedan framöver tror eller inte tror går det utmärkt att ta sig ur eller ta till sig.

Annars blir det på sätt och vis att särskilja kristendomen från annan religion och kultur, så som bättre eller sämre? bara mer speciell? Eftersom vi inte gärna kan förbjuda andra typer av riter för små barn i andra religionsyttringar (om det inte bedöms att det skadar barnet såklart). Till exempel förbjuda Navajo att ha riter då en flicka får mens eller förbjuda buddistmunkar att välsigna ett barn. Och även självklart förbjuda humanisternas ceremonier med barn och asatroendes.

Om man vill att religion ska vara ljummen och lagom är det bäst att hantera den som något ljummet och inte så kritiskt. Annars göder man ju fanatism och det är ju till skillnad från lite normal tro farligt.

Jag känner väl mest att religioner ställer till en massa skit. Framför allt lär de människor att tro blint och inte ifrågasätta. Och det är otroligt farligt!! Sen är religioner i mina ögon bara bra på en sak: att skapa ett vi och ett dem. Där de är annorlunda, konstiga och kommer hamna i helvetet (eller motsvarande) för att de tror på fel religion.

Jag diskuterar inte en specifik religioner. Utan konceptet religion som fenomen.

Jag tycker t.ex. att alla religioner borde tas ifrån sina juridiska rätt att förätta vigslar. De kan ha den ceremoniella biten men den juridiska ska staten ha hand om. Religion och juridik får aldrig ha med varandra att göra. Lika lite som stat och religion.

 

[Badger]

Jag känner väl mest att religioner ställer till en massa skit. Framför allt lär de människor att tro blint och inte ifrågasätta. Och det är otroligt farligt!! Sen är religioner i mina ögon bara bra på en sak: att skapa ett vi och ett dem. Där de är annorlunda, konstiga och kommer hamna i helvetet (eller motsvarande) för att de tror på fel religion.

Jag diskuterar inte en specifik religioner. Utan konceptet religion som fenomen.

Jag tycker t.ex. att alla religioner borde tas ifrån sina juridiska rätt att förätta vigslar. De kan ha den ceremoniella biten men den juridiska ska staten ha hand om. Religion och juridik får aldrig ha med varandra att göra. Lika lite som stat och religion.

Många totalitära regimer har ju försökt bekämpa religion och inte lyckats så bra, eller lyckats bra, för att de är totalitära och inte demokratier som tror på frihet. Men Sveriges attityd verkar fungera väldigt mycket bättre för att föda någotsånär acceptans för olika religioner och att inte tro alltför blint och hålla religionen som inte speciellt farlig utan som ett trevligt inslag för många.

Vore inte bra att göda upp något slags religionskrig i Sverige också och försöka slå på kristna kyrkan tills den göds upp till fanatism här också bara för att det råder en hel del vansinne i USA eller andra länder och man gärna vill vara aggressiv och arg på kristna högern där. Om man söker kommer man till slut hitta en motståndare som kanske göds upp, precis som i abortdebatten i Sverige, som typ knappt funnits tills någon hämtade hit den från USA för tio år sedan. Vissa fenomen tycker jag det är bättre att ha mycket mindre av om jag kan.

Religion som fenomen kommer du ju aldrig bli av med. Vissa människor verkar bara vilja ha en religion eller en mystik i livet och om det inte är gud så är det något annat någon ideologi/filosofi, något fenomen som spöken, eller magi osv. Andra vill bara inte ha det.

Om förrätta vigslar bryr jag mig faktiskt inte ett dugg (så länge lagar osv följs). Vissa länder har det separat och är ändå mer religiösa än folk är här, andra har det inte.

 

[Lingon]

Många totalitära regimer har ju försökt bekämpa religion och inte lyckats så bra, eller lyckats bra, för att de är totalitära och inte demokratier som tror på frihet. Men Sveriges attityd verkar fungera väldigt mycket bättre för att föda någotsånär acceptans för olika religioner och att inte tro alltför blint och hålla religionen som inte speciellt farlig utan som ett trevligt inslag för många.

Vore inte bra att göda upp något slags religionskrig i Sverige också och försöka slå på kristna kyrkan tills den göds upp till fanatism här också bara för att det råder en hel del vansinne i USA eller andra länder och man gärna vill vara aggressiv och arg på kristna högern där. Om man söker kommer man till slut hitta en motståndare som kanske göds upp, precis som i abortdebatten i Sverige, som typ knappt funnits tills någon hämtade hit den från USA för tio år sedan. Vissa fenomen tycker jag det är bättre att ha mycket mindre av om jag kan.

Religion som fenomen kommer du ju aldrig bli av med. Vissa människor verkar bara vilja ha en religion eller en mystik i livet och om det inte är gud så är det något annat någon ideologi/filosofi, något fenomen som spöken, eller magi osv. Andra vill bara inte ha det.

Om förrätta vigslar bryr jag mig faktiskt inte ett dugg (så länge lagar osv följs). Vissa länder har det separat och är ändå mer religiösa än folk är här, andra har det inte.

Många religiösa samfund i Sverige följer inte Sveriges lag när det gäller vilka som har rätt att ingå äktenskap. Det är diskriminering. Staten kan inte fortsätta ge juridisk rätt att diskriminera i Sverige.

 

[Badger]

Många religiösa samfund i Sverige följer inte Sveriges lag när det gäller vilka som har rätt att ingå äktenskap. Det är diskriminering. Staten kan inte fortsätta ge juridisk rätt att diskriminera i Sverige.

Vilket var orsaken till att jag la in den parentesen om lagar såklart.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag känner väl mest att religioner ställer till en massa skit. Framför allt lär de människor att tro blint och inte ifrågasätta. Och det är otroligt farligt!! Sen är religioner i mina ögon bara bra på en sak: att skapa ett vi och ett dem. Där de är annorlunda, konstiga och kommer hamna i helvetet (eller motsvarande) för att de tror på fel religion.

Jag diskuterar inte en specifik religioner. Utan konceptet religion som fenomen.

Jag tycker t.ex. att alla religioner borde tas ifrån sina juridiska rätt att förätta vigslar. De kan ha den ceremoniella biten men den juridiska ska staten ha hand om. Religion och juridik får aldrig ha med varandra att göra. Lika lite som stat och religion.

Jag tycker detta är en alldeles för förenklad bild av religion. Samt att du blandar ihop själva religionen med religion som politiskt redskap

 

[Rosett]

Jag har respekt för de som är troende, det är bara det att den kristna tron är inte min tro. Det skulle aldrig falla mig in att bära ett kors eftersom jag vet vilken stark symbolik det har för kristna.

Jag har kvar korset jag fick när jag döptes men kan inte tänka mig att bära kors. Fast det är mer för att jag inte känner mig troende på det viset. Korset symboliserar ju Jesu död och lidande,vet inte om jag tror på det så vill inte ha ett kors på mig.

 

[Lattematte]

En av mina käraste vänner har en hög position Sv kyrkan. Hon synnerligen klok och vettig och jag ser upp till henne. Jag kan inte få ihop hennes skarpa intellekt med hennes gudstro. Men respekterar jag det? Självklar!!

Ett faktum som det kanske behövs ett mycket skarpt intellekt för att ta till sig är att det sunda förnuftet, dvs. det vill säga att iakttagelser som vem som helst kan göra i sin vardag inte gäller universellt.

Alla som studerat fysik vet att det det på atomär nivå finns fullständigt verifierade fenomen som strider mot allt "sunt förnuft". Problemet med det sunda förnuftet är att det endast är grundat på erfarenheter på den makro-nivå vi lever, inte på tilldragelser som människor bara kan observera med komplicerade instrument, eller inte observera och förstå överhuvudtaget.

 

[tanten]

Ett faktum som det kanske behövs ett mycket skarpt intellekt för att ta till sig är att det sunda förnuftet, dvs. det vill säga att iakttagelser som vem som helst kan göra i sin vardag inte gäller universellt.

Alla som studerat fysik vet att det det på atomär nivå finns fullständigt verifierade fenomen som strider mot allt "sunt förnuft". Problemet med det sunda förnuftet är att det endast är grundat på erfarenheter på den makro-nivå vi lever, inte på tilldragelser som människor bara kan observera med komplicerade instrument, eller inte observera och förstå överhuvudtaget.

Nu för du in aspekter som jag inte avsåg.
Jag talar om den bibeltroende svenska kyrkan Texter skrivna av män för tusental år sedan.

 

[Enya]

En av mina käraste vänner har en hög position Sv kyrkan. Hon synnerligen klok och vettig och jag ser upp till henne. Jag kan inte få ihop hennes skarpa intellekt med hennes gudstro. Men respekterar jag det? Självklar!!

Om du tycker att hon är synnerligen klok och vettig, oavsett tro eller ej, så är det ju bra. Det är inte riktigt det jag vänder mig emot. Utan att man, för att man tror, inte anses förnuftig eller vettig, just pga tron. För MIG hör det här inte ens ihop, vettighet/förnuft och tro. Man är inte vettig och förnuftig för att man inte tror, man är inte ovettig och oförnuftig för att man tror.

Det var faktiskt bara det jag vände mig emot.

 

[Enya]

Min årgång gjorde det för presenterna
Tror det är få som faktiskt är troende i dagens samhälle.

Så verkar det vara ja. pratade med prästen på min systers begravning, en trevlig kvinna, och hon berättade att prästerna blir allt äldre och får svårt att liksom "gå i pension" eftersom det är ont om präster numera. Det är för få som vill utbilda sig och ta vid helt enkelt.

Men gemene man vill fortfarande döpa sina barn och allra helst i egen dopgudtjänst för sig och sin familj/släkt/vänner. Och det har kyrkan svårare och svårare på vissa ställen att bemöta pga prästbristen, så man får slå ihop dop med varandra och med andra gudstjänster.

 

[Enya]

Tror inte det är något som helst problem i Svenska kyrkan. Det är ju rimligen bara att skilja på vetenskap och tro i två delar och inte blanda de båda, som olja och vatten. Jag kan föreställa mig att det går utmärkt.

Du förklarade precis det jag försökt i några inlägg nu. Det är så jag ser på det.

 

[Lilla]

Hur medveten är man när man fortfarande är barn?
Jag trodde inte på gud men som duktig flicka gjorde jag det som alla andra gjorde. Kan inte en minnas att det var ett val att inte delta. På samma sätt som det inte vara ett val att inte gå till skolan.

Jag upplever att de flesta fjortonåringar är medvetna.
Jag var det absolut,

 

[Lilla]

Att de inte tror på gud eller att de gör det för presenterna eller att de inte borde gjort det?

Tonåringar måste ju också säga en del för att verka tuffa eller för att någon frågar och de måste ha ett svar osv.

Dvs någon kanske halvt om halvt tror på gud, eller något eller är nyfiken, men inte vet, men inte vill säga. Då är ju -höhö gör det för presenterna en typ av svar. Likaså om man tror på gud och tycker det är personligt och inte vill prata om det med alla?

Tycker själv jag minns att många frågade saker som egentligen kräver jättelånga och ambivalenta svar trots att de inte hade med saken att göra och inte är beredda att lyssna en halvtimma utan vill ha ett kort svar. Folk frågar så himla mycket och så måste tonåringar hitta precis rätt svar för just dem. Vad vill du bli när du blir stor? osv osv. (haha hen vill bli influenser gud så dumt! Fast egentligen ville X bli läkare men vågade inte säga för då skulle tant Agda sagt -haha hen vill bli läkare, gud så dumt! hen som är så korkad. Vilket hade gjort mer ont än att bli hehead över att vilja bli influenser.)

Alla vill inte alltid lägga sin innersta själ i alla svar de ger.

Det jag skrev var att jag tycker att det var såpass många i tråden som inte är konfirmerade pga avsaknad av tro.

Det du diskuterar är ju ngt annat och såklart att det kan vara känsligt och att man inte vet. De jag pratar om är de jag VET gör det för att kompisar gör det, resor och presenter.

 

[Enya]

Att de inte tror på gud eller att de gör det för presenterna eller att de inte borde gjort det?

Tonåringar måste ju också säga en del för att verka tuffa eller för att någon frågar och de måste ha ett svar osv.

Dvs någon kanske halvt om halvt tror på gud, eller något eller är nyfiken, men inte vet, men inte vill säga. Då är ju -höhö gör det för presenterna en typ av svar. Likaså om man tror på gud och tycker det är personligt och inte vill prata om det med alla?

Tycker själv jag minns att många frågade saker som egentligen kräver jättelånga och ambivalenta svar trots att de inte hade med saken att göra och inte är beredda att lyssna en halvtimma utan vill ha ett kort svar. Folk frågar så himla mycket och så måste tonåringar hitta precis rätt svar för just dem. Vad vill du bli när du blir stor? osv osv. (haha hen vill bli influenser gud så dumt! Fast egentligen ville X bli läkare men vågade inte säga för då skulle tant Agda sagt -haha hen vill bli läkare, gud så dumt! hen som är så korkad. Vilket hade gjort mer ont än att bli hehead över att vilja bli influenser.)

Alla vill inte alltid lägga sin innersta själ i alla svar de ger.

I min familj är det tre av fem syskon som är konfirmerade, men bara jag tror. Jag är också den som redan i den åldern av övriga familj fick ta emot skratt, dumma kommentarer och otrevligheter för att jag började tro på Gud. Nu var jag ju ärlig och sa som det var men har tänkt mer än en gång att jag inte hade blivit bemött på samma vis om jag envist hävdat "för presenterna" och sedan knipt igen munnen om tankar och funderingar, dolt att jag var konfirmandledare och var med i ungdomskören osv... såå mycket trevligare stämning liksom.

 

[pepp]

Är inte döpt så inte heller konfirmerad!

 

[em-pirre]

Om du tycker att hon är synnerligen klok och vettig, oavsett tro eller ej, så är det ju bra. Det är inte riktigt det jag vänder mig emot. Utan att man, för att man tror, inte anses förnuftig eller vettig, just pga tron. För MIG hör det här inte ens ihop, vettighet/förnuft och tro. Man är inte vettig och förnuftig för att man inte tror, man är inte ovettig och oförnuftig för att man tror.

Det var faktiskt bara det jag vände mig emot.

Jag tänker lite som tanten. Alltså för MIG som är så ateistisk man kan blir känns all sorts religion som att tro på tomten. Jag överdriver inte här nu. Så om en I mina ögon väldigt snabbtänkt och intelligent person är tror på tomten, gud eller enhörningar har min hjärna jättesvårt att få ihop det.

 

[hastflicka]

Jag ar en ateist.
Jag vaxte upp med foraldrar som inte var troende ... men avgudade min Mormor och Morfar som trodde pa Gud och levde darefter. Jag spenderade alla mina skollov med Mormor och Morfar och sag vad religion kunde ge en manniska. Jag anser ocksa att det ar upp till var och en vad den tror pa (jag KANNER manniskor som tror pa spoken!)

Nar mina barn var sma gick de tva aldsta pa kyrkans barntimmar ett par dagar i veckan. Jag ansag att dar kunde de fa nagot som jag inte kunde ge.
Aldersgransen var 4 ar och den aldste var da mycket nyfiken pa hur saker och ting fungerade ... "varfor regnar det?" och jag forklarade scientific.
"Moln ar gjorda av vatten droppar och nar det blir jattemanga sa "sticker" de tillsamman och blir for tunga for att stanna i molnet och de blir till regn"
Varpa sonen sa, "Jag visste att de hade fel" ... antingen var det prasten/lararen pa kyrkans barntimmar, senare skolans larare, eller vilken som helst "myndighets person" i hans ogon.

Prasten och de pa kyrkans barntimmar sa att Gud gjorde regn ... andra sa att det "bara hande" och nar det gallde sno horde han flera ganger att "gubben sno" var ute.
De tva aldsta av mina barn ar dopta. Mormor levde da, och det var viktigt for henne. Da jag inte alls trodde spelade det ju ingen roll for mig ... men det var en trevlig sedvanja.

Den tredje avkomman var djupt troende da hans basta van var fran en mycket religios katolsk familj nar han var liten. Da han vaxte upp utomlands och mesta tiden i Asien och Mellanostern ansag jag att konfirmation skulle vara bra for honom. Han konfirmerades pa Oland och gick pa katolsk skola I Florida ... och kom ut som en ateist.

Nar jag i dag pratar med dem om mitt satt att lata dem "prova pa" religion ar de alla mycket positiva ... de kan mer om religion, och sarskilt kristendom, an de flesta som gar i kyrkan flera ganger i veckan, men de har sjalva valt var de star.

 

[Lingon]

Om du tycker att hon är synnerligen klok och vettig, oavsett tro eller ej, så är det ju bra. Det är inte riktigt det jag vänder mig emot. Utan att man, för att man tror, inte anses förnuftig eller vettig, just pga tron. För MIG hör det här inte ens ihop, vettighet/förnuft och tro. Man är inte vettig och förnuftig för att man inte tror, man är inte ovettig och oförnuftig för att man tror.

Det var faktiskt bara det jag vände mig emot.

För min del hej jag svårt för att förstå hur man kan tro på något när det(för varje vettig människa) krävs en ordentlig sållning. Det står så många fruktansvärda saker i t.ex. bibeln att jag tar för givet att INGEN troende i tråden tror på allt. Det jag har svårt att få ihop är hur man kan tro på något som står i en skrift som har så extremt många hemskheter i sig. Bl.a. helt fruktansvärda regler för vem som ska straffas hur och för vad! Jag förstår inte hur man kan vilja bli förknippade med det och dessutom påstå att religionen står för nåt gott.

 

[Badger]

Det jag skrev var att jag tycker att det var såpass många i tråden som inte är konfirmerade pga avsaknad av tro.

Det du diskuterar är ju ngt annat och såklart att det kan vara känsligt och att man inte vet. De jag pratar om är de jag VET gör det för att kompisar gör det, resor och presenter.

Ja och jo men man vet ju inte alltid allt ändå. Jag trodde nog att en vän var på ungefär samma mer undersökande plan som jag, ändå när hon döpte sig precis innan konfirmationen insåg jag att det var på ett helt annat plan. Men hade inte dopet varit inblandat skulle jag aldrig vetat. Men iofs jag vet ju inte alltid så mycket om folk bara för att jag känner dem.

 

[Badger]

För min del hej jag svårt för att förstå hur man kan tro på något när det(för varje vettig människa) krävs en ordentlig sållning. Det står så många fruktansvärda saker i t.ex. bibeln att jag tar för givet att INGEN troende i tråden tror på allt. Det jag har svårt att få ihop är hur man kan tro på något som står i en skrift som har så extremt många hemskheter i sig. Bl.a. helt fruktansvärda regler för vem som ska straffas hur och för vad! Jag förstår inte hur man kan vilja bli förknippade med det och dessutom påstå att religionen står för nåt gott.

Det här kanske låter dumt men jag tror (men vet inte) nog inte många svenska troende är speciellt bokstavstroende om vad som står i bibeln. Jag tror inte ens det är något slags krav att man ska ha läst den. Man tar nog de bra bitarna och struntar i de dåliga. Samtidigt det är ju bra om någon struntar i de dåliga bitarna av en bok som är riktigt gammal. Jag tror vi blandar ihop vanlig svensk kyrka med en massa trassel från USA och en del från frikyrkor. Dessutom har jag för mig att tyngden ska ligga på nya testamentet. Men jag är nog fel person att prata om det här egentligen, jag har haft väldigt lite kontakt med kyrkan i mitt liv och har inga troende släktingar. Men kände att det du skrev lät lite avigt i förhållande till hur jag uppfattat svenska kyrkans relation till bibeln.

Känns lite fånigt att vara den som försvarar religion eller kyrkan här iom att jag har väldigt svårt för kvinnosynen till exempel och en hel del annat, så jag brukar argumentera på andra sidan och har nog absolut trampat på många troende tår i diskussion i total oförmåga att inse att folk kan ha olika sätt att se på saken.

Eller som en annan ateist jag känner som har mer kristen bakgrund, om det är några som är väldigt väldig okristna så är det ju kristna högern i USA, det är inget av ge dina pengar till de fattiga, vänd andra kinden till och älska din nästa och acceptera människors olikheter där alls.