Oj vilka olika världar vi verkar leva i.
Under min skoltid hade vi samlingar i kyrkan vid kristna högtider och skolavslutningar. Prästerna kom till skolan både vid religionsundervisning, inför konfirmation och vid separata tillfällen för att locka folk till kyrkan. Jag får kyrkans utskick i brevlådan varje månad trots att jag har tydlig skylt som undanber religiösa sådana. Jag får stänga av radion på jobbet på morgonen för att den statligt betalda radiostationen sänder gudstjänster. Jag fick aktivt träda ur svenska kyrkan, för att slippa vara medlem och betala avgift. Jag betalar begravningsavgift till dem fast jag hellre ruttnar på en trotoar än låter kvarlevorna hanteras i en religiös ceremoni. Jag har hoppat av religionskurser på gymnasienivå tre gånger från tre olika (religiöst obundna) skolor pga predikande om kristendomen som "rätt" och "vi" som en självklarhet i undervisningen.
Överallt blir jag påtvingad oönskad religiös smörja, som dessutom ofta fördömmer/ifrågasätter min identitet och rätt till självbestämmande.
Kanske känns det mindre trångt om inte den "kristna traditionen" exkluderar din person från mänskliga rättigheter.