Kolmårdsvargarna

Det är så mycket som upprör mig i texten och filmerna att jag inte kan formulera mig just nu. Storhetsvansinne, dumhet och kränkningar är väl några av de ord som kommer för mig först.

Verkligen... Jag kände samma sak när jag först läste. Nästa tanke var att det här är den stora effekten av de små kränkningarna och dumheterna vi ser runtomkring oss dagligen, vore det inte "normalt" hade det inte kunnat fortsätta på det viset på Kolmården heller.
 
Inte 100% hundrelaterat (om än helt klart tangerande), och inte heller nytt (om än nytt för mig), men det här tyckte jag var intressant nog att sprida ändå:
https://www.facebook.com/notes/animal-zoolution/what-happened-at-kolmarden/1024883427569654

Läs det.
Jag tyckte filmerna visade väldigt obehagliga situationer. Om såna incidenter var vanliga förstår jag inte varför man fortsatte med sina turer. De borde jobbat med kontakten och att få en stabil grupp först, sen låtit människor klappa.
Sista filmen där kvinnan verkligen bråkar med en varg hade ju kunnat gå hur som helst.

Intressant artikel ändå. Det är synd att pengar styr över världen och hederligt sunt förnuft.
 
håller med.
Alltså 1 sekund in i första klippet ser man ju hur illa situationen är och hur jävla nära det är att explodera. Riktigt obehagligt härifrån "bakom skärmen", HUR kan man negligera det så IRL då? :nailbiting:

Fast det gjorde man ju inte: modellen för relationen var fel i grunden.

Sista filmen där kvinnan verkligen bråkar med en varg hade ju kunnat gå hur som helst.

Och det är ju poängen - det som hände var oundvikligt.

Väldigt tragiskt det hela, på flera plan.
 
Och det är ju poängen - det som hände var oundvikligt.

Väldigt tragiskt det hela, på flera plan.
JA, det var ju synd att de inte såg det. De borde ju satt sig ner och sagt "det här funkar uppenbarligen inte, vad gör vi istället". Sen börjat om. Byggt upp ett förtroende hos vargarna istället. Hade jag varit därinne när vargarna börjat bråka med skötarna hade jag väl kissat på mig. Jag hade verkligen inte känt mig trygg. De hade ju inte situationen under kontroll. En relation som inte funkar och sen kasta in mamma främmande människor där. Det är katastrof.

Jag hoppas Kolmården åker dit på det. Då kanske andra djurparker lär sig något och tänker om.
 
Tycker det är hemskt att det varit så dålig hantering av vargarna :mad:

Är dock väldigt glad att jag som 15-åring fick åka dit med min storasyster och hälsa på vargarna. Alltså 9 år sedan, gud vad tiden går. Har bilder från det i ramar. Det var rätt lugnt då - det handlade inte så mycket om att komma in och klappa på vargarna, utan mer att få vara i deras närhet när de bara, var. Otroligt fin upplevelse.
 
JA, det var ju synd att de inte såg det. De borde ju satt sig ner och sagt "det här funkar uppenbarligen inte, vad gör vi istället". Sen börjat om. Byggt upp ett förtroende hos vargarna istället. Hade jag varit därinne när vargarna börjat bråka med skötarna hade jag väl kissat på mig. Jag hade verkligen inte känt mig trygg. De hade ju inte situationen under kontroll. En relation som inte funkar och sen kasta in mamma främmande människor där. Det är katastrof.

Jag hoppas Kolmården åker dit på det. Då kanske andra djurparker lär sig något och tänker om.

Japp. Och igen ser jag parallellerna till vardaglig hundträning - när förklaringsmodellen är fel så har man inga verktyg för att anpassa när saker inte funkar som de borde. Istället blir "lösningen" en våldsspiral.

För det mesta ser det ju inte alls så dramatiskt ut, det vi ser till vardags. Men principerna är desamma.
 
Inte 100% hundrelaterat (om än helt klart tangerande), och inte heller nytt (om än nytt för mig), men det här tyckte jag var intressant nog att sprida ändå:
https://www.facebook.com/notes/animal-zoolution/what-happened-at-kolmarden/1024883427569654

Läs det.
Huh - orkar inte läsa lång text på engelska. Min hjärna blir utbränd :cautious:
Men oavsett vad det står så skulle det aldrig behövt hända. Aldrig någonsin ska en människa få vistas ensam inne hos vilda djur. Hur tama dom än är !
 
Tycker det är hemskt att det varit så dålig hantering av vargarna :mad:

Är dock väldigt glad att jag som 15-åring fick åka dit med min storasyster och hälsa på vargarna. Alltså 9 år sedan, gud vad tiden går. Har bilder från det i ramar. Det var rätt lugnt då - det handlade inte så mycket om att komma in och klappa på vargarna, utan mer att få vara i deras närhet när de bara, var. Otroligt fin upplevelse.

Men hur får du ihop den fina upplevelsen med att den ju trots allt var en del av det som pågick (och vad det senare ledde till)? Jag kan förstå att det var en fantastisk upplevelse då, när du var barn, men ser du verkligen tillbaka på det idag utan att det färgas av vad du nu vet?
 
Huh - orkar inte läsa lång text på engelska. Min hjärna blir utbränd :cautious:
Men oavsett vad det står så skulle det aldrig behövt hända. Aldrig någonsin ska en människa få vistas ensam inne hos vilda djur. Hur tama dom än är !

Det står i korthet att relationen med vargarna byggde på "gå in och var alfavargen!"-modellen. De hade fått flera incidenter som varningar på att det inte fungerade, men det ledde bara till eskalering. (Och att ingen borde fått gå in till dem ensam, dessutom.)
 
Japp. Och igen ser jag parallellerna till vardaglig hundträning - när förklaringsmodellen är fel så har man inga verktyg för att anpassa när saker inte funkar som de borde. Istället blir "lösningen" en våldsspiral.

För det mesta ser det ju inte alls så dramatiskt ut, det vi ser till vardags. Men principerna är desamma.
Ja jag gick till brukshundsklubben med min första hund. En schäferblandning som var rätt tuff. Störst i kullen och självsäker. På klubben var det "gamla" metoder och lyssnade inte hunden fick man bli tuffare. Jag är uppvuxen med amerikansk cockerspaniel, de tittade man argt på så gav de sig. Min hund gav sig inte, han svarade upp och blev förbannad istället. Ju längre kursen gick desto mer uppgiven blev jag. Jag gjorde som de sa men hade en förbannad hund.
Så i ren desperation vände jag mig till en tränare med mjukare metoder. Vi gick kurs där och helt plötsligt hade jag en hund som lyssnade, som ville vara hos mig. Det är med den erfarenheten i bagaget som jag inte fattar att de inte satte sig ner och funderade över läget.
Sen tror inte jag att en människa kan gå in och bli Alfa när man umgås kanske någon timme om dagen. Jag tror att vargar (och hundar) särskiljer människor. Visst kan vi lära av deras beteende och använda det i vår kommunikation. Vi kan bli en trygg ledare, men inte som en Alfa och inte genom skräckvälde.
 
Tycker verkligen att det är synd och oansvarigt att djurskötarna inte fick bättre utbildning om djuren? På många filmer verkade det som att de inte ens kunde läsa av vargens kroppsspråk??

Känns som att det tyvärr var oundvikligt att något tråkigt skulle hända. :(
 
Känner inte alls igen beskrivningen av hur skötarna hanterade vargarna från när jag (och mina klasskamrater) hade praktik i parken nånstan 2006-2008. Kanske det var annorlunda när man bara var 2-3 pers inne samtidigt? Eller hade vi elever redan då stor känsla för djuren när vi var i större grupp så situationer kunde undvikas?

Verkligen tragiskt det som hänt och undrar hur allt kunde gå så snett egentligen :(
 
Men hur får du ihop den fina upplevelsen med att den ju trots allt var en del av det som pågick (och vad det senare ledde till)? Jag kan förstå att det var en fantastisk upplevelse då, när du var barn, men ser du verkligen tillbaka på det idag utan att det färgas av vad du nu vet?
Jag var 15. Det var ingen som var tuff mot vargarna, vargarna försökte inte stjäla saker, allt var väldigt fredligt och det var en väldigt magisk upplevelse. Sen att det var jobbigare stämning och tuffare metoder på andras besök säger jag inte emot, men det ändrar ju inte på vad jag upplevde.

Och nej, upplevelsen färgas inte av vad jag vet idag. Min hjärna fungerar inte så. Alla mina minnen at fast med de känslorna jag hade, precis så som jag upplevde dem, oavsett vad för information jag fått runt omkring dem sedan dess.

Att jag idag vet hur varghållningen var och har varit länge ändrar inte på känslorna associerade med minnet.
 
Känner inte alls igen beskrivningen av hur skötarna hanterade vargarna från när jag (och mina klasskamrater) hade praktik i parken nånstan 2006-2008. Kanske det var annorlunda när man bara var 2-3 pers inne samtidigt? Eller hade vi elever redan då stor känsla för djuren när vi var i större grupp så situationer kunde undvikas?

Verkligen tragiskt det som hänt och undrar hur allt kunde gå så snett egentligen :(

Runar skriver ju att det var mellan 2007-2009 som det började gå ordentligt snett. Innan dess klarade skötarna att kontrollera vargarna, visserligen med annat än optimala metoder (:cautious:) men det funkade. När det funkar behöver man ju heller inte hålla på med konflikt hela tiden.
 

Liknande trådar

Hundträning Jag funderar lite på att skaffa brukshund om 2-3 år. Ligger en bit bort i tiden pga privatliv och jobb etc. Har dels lite funderingar...
2 3 4
Svar
73
· Visningar
4 093
Senast: TantAgda
·
H
Hundavel & Ras Jag har så smått börjat fundera på en till hund inom ett par år, men känner att jag behöver bolla lite tankar om rasval. Tack på förhand...
7 8 9
Svar
179
· Visningar
13 458
Senast: Bulldoozer
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
35 340
Senast: Snurrfian
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har funderat en hel del kring hur livet förändras, i bland relativt förutsägbart, och i bland åt helt oväntade håll. Jag förstår att...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
20 198
Senast: MML
·

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp