Kan vi prata om Sve##nius senaste uttalande?

[Enya]

Verkligen. Jag var rädd i 6 år , varje dag var en pina p.g.a utåtagerande pojkar.

Att varje dag försöka göra sig osynlig för att inte vara en av dem som råkade ut för elakheter. Så såg min planet ut.

Du är inte ensam... i mitt fall fick den värsta av dem byta till parallellklassen. Det innebar ju förstås ingen mobbning på lektionerna, men varenda rast var det möjligt och jag jagades ofta bort från skolgården av honom.

Vi hamnade på samma högstadie och det fortsatte där. Tills jag jagade honom igenom hela skolan och slog honom med en bok, hårt. Inte ett dugg har han gjort mot mig sedan den dagen, vi har pratat och träffats som vuxna. Dock, han har suttit inne för mord på sin flickvän, absolut inte förvånande kanske. NPF-diagnoser var nog inte lika vanligt att diagnosticera på den tiden, så huruvida han har någon sådan vet jag inte. Han har inte behandlat mig med något annat än ordentlig respekt sedan den dagen ( henne jävlas man inte med, säger han) och jag kan inte låta bli att undra vad som hade hänt med honom om han hade haft fler vuxna som satt tydliga gränser runt honom istället för att släppas vind för våg och bara "sägas till" när han hittade på skit. Tragiskt faktiskt.

 

[Inte_Ung]

Men menar du att därmed behövs inte något arbete med tilliten till samhället i orten? Jag menar det är ett problem för mycket mer än enskilda stökiga barn, som verkligen behöver jobbas med av väldigt många anledningar.

Jag menar att det är ett större problem än bara i "Orten".
Det finns på alla möjliga ställen och även bland de som utifrån ser privilegierade ut.
Vilket gör att det blir svårare.
När problemet är stort och väldigt få känner tillit till samhället så blir det svårt att hitta något att bygga på.
I dag så saknar oerhört många människor tilliten till att samhället kan skydda dem mot våld och brott.
Den rädslan hos många driver fram desperata idéer om hur tilliten skall skapas.
Därifrån kommer utspelet om att screena för ADHD.
Det är oerhört många sidor på ett spett och det är mer komplicerat än att det handlar om "orten" kontra alla andra som inte har problem. För de där alla andra har också sina bekymmer, rädslor och ångest över att inte samhället skall stå vid deras sida.

 

[Enya]

Jo men det händer absolut i dagens skola att barn som inte klarar den vanliga klassrumsmiljön kan få undervisning i mindre grupp och få mer hjälp, kanske på annan skola. Hänt på vår skola. Den biten tror jag håller på att förändras lite jämfört med för 5-10 år sedan. (kanske olika i olika kommuner dock)

Det borde dock vara lättare att få och inte när barnet har fått F och det börjar närma sig betyggssättning, brinner liksom i knutarna och ungen slängs in i en mindre grupp för att snabbt ta igen det som den inte hunnit lära sig på tidigare tid, i kanske flera ämnen, och har då en deadline på bara några ynka veckor. Det blir väldigt stressigt och handlar inte om att barnet ska lära sig något "för livet", utan om att det inte ska gå ut med ett F för det ser dåligt ut....

 

[Inte_Ung]

Ja, det är skillnad beroende på vad vi diskuterar. Jag har redan gett en massa exempel på vad som skulle förbättra situationen, men du menar att om inte just Bertil blir hjälpt så ska vi inget göra? Ser du inte ett problem med att vi diskuterar åtgärder som kan minska gängkriminaliteten och utsattheten i orten, och du vänder direkt diskussionen till att handla om ett enskilt vitt välbemedlat barn och vad som skulle vara bra för honom?

Oaktat ovan: Mer personal i skolan och möjlighet för skolan att utforma åtgärder och pröva sig fram. Mindre "sitt still och gör uppgifter" och mer engagerande undervisning (vilket blir mycket lättare i mindre klasser med väl utvilade lärare som inte tyngs ner av administrativa krav och detaljplanering).

Demokratin kan vara utformad på många olika sätt, och behöver ett aktivt deltagande från en engagerad befolkning, en väl fungerande och fri journalistik. Den behöver frihet från "pengar talar" (vilket vi lider av i Sverige idag) och stort skydd mot fascistiska krafter (vilket vi inte har i Sverige idag).

Jag gillar Irlands modell. Där röstar du på den du helst vill ha och den du helst inte vill ha. Rösterna jämnas ut och därmed får inte extrema partier lika mycket makt. Finns naturligtvis problem med den modellen också, men den är definitivt bättre än det svenska systemet. Mer demokratisk, bättre skydd mot fascism.

Men man behöver pengar för att betala för resurser så pengar kommer man inte undan.
De måste liksom fram och de måste hushållas med.

 

[Inte_Ung]

Vad skönt för "Bertil" att det blev så. För många andra som "Bertil" blir det aldrig så utan de går genom livet och tror att de har rätt att bete sig som de har lust med. De mår såklart jättedåligt över att de liksom aldrig förstår det sociala spelet och aldrig förstår hur andra lär sig och hur man överhuvudtaget beter sig som människa. Det är fruktansvärt sorgligt.

Bra lärare med stor fantasi vid problemlösning i en skola med tillräcklig stabilitet för att tillåta litet okonventionella metoder. De barn som flyttades till en högre årskurs fick också bättre förutsättningar för att utvecklas på sin fulla potential. Några hoppade över en klass och gick vidare och några gick om 6an med utmärkta förutsättningar för högstadiet som resultat.

 

[Nahar]

Jag menar att det är ett större problem än bara i "Orten".
Det finns på alla möjliga ställen och även bland de som utifrån ser privilegierade ut.
Vilket gör att det blir svårare.
När problemet är stort och väldigt få känner tillit till samhället så blir det svårt att hitta något att bygga på.
I dag så saknar oerhört många människor tilliten till att samhället kan skydda dem mot våld och brott.
Den rädslan hos många driver fram desperata idéer om hur tilliten skall skapas.
Därifrån kommer utspelet om att screena för ADHD.
Det är oerhört många sidor på ett spett och det är mer komplicerat än att det handlar om "orten" kontra alla andra som inte har problem. För de där alla andra har också sina bekymmer, rädslor och ångest över att inte samhället skall stå vid deras sida.

Men det är ingen som sagt att andra människor inte ska få hjälp? Men du menar att det är viktigare att de som är rädda för barnen i orten ska få sina rädslor bekräftade av diverse förtryckande metoder än att barnen i orten ska få hjälp på riktigt?

Men man behöver pengar för att betala för resurser så pengar kommer man inte undan.
De måste liksom fram och de måste hushållas med.

Det finns pengar, de kan omfördelas.

Edit: Eller menar du helt ärligt att det är pengar som ska tala i demokratin‽ Det vill jag verkligen inte tro. Jag menar med "pengar talar" alltså att rika människor och företag har mer inflytande i politiken än majoriteten av befolkningen.

 

[Trist]

Du är inte ensam... i mitt fall fick den värsta av dem byta till parallellklassen. Det innebar ju förstås ingen mobbning på lektionerna, men varenda rast var det möjligt och jag jagades ofta bort från skolgården av honom.

Vi hamnade på samma högstadie och det fortsatte där. Tills jag jagade honom igenom hela skolan och slog honom med en bok, hårt. Inte ett dugg har han gjort mot mig sedan den dagen, vi har pratat och träffats som vuxna. Dock, han har suttit inne för mord på sin flickvän, absolut inte förvånande kanske. NPF-diagnoser var nog inte lika vanligt att diagnosticera på den tiden, så huruvida han har någon sådan vet jag inte. Han har inte behandlat mig med något annat än ordentlig respekt sedan den dagen ( henne jävlas man inte med, säger han) och jag kan inte låta bli att undra vad som hade hänt med honom om han hade haft fler vuxna som satt tydliga gränser runt honom istället för att släppas vind för våg och bara "sägas till" när han hittade på skit. Tragiskt faktiskt.

Och ändå ska jag och kanske du skuldbellägas för vår upplevelse. Helt sjukt och lite metookänsla.

Du är inte ensam... i mitt fall fick den värsta av dem byta till parallellklassen. Det innebar ju förstås ingen mobbning på lektionerna, men varenda rast var det möjligt och jag jagades ofta bort från skolgården av honom.

Vi hamnade på samma högstadie och det fortsatte där. Tills jag jagade honom igenom hela skolan och slog honom med en bok, hårt. Inte ett dugg har han gjort mot mig sedan den dagen, vi har pratat och träffats som vuxna. Dock, han har suttit inne för mord på sin flickvän, absolut inte förvånande kanske. NPF-diagnoser var nog inte lika vanligt att diagnosticera på den tiden, så huruvida han har någon sådan vet jag inte. Han har inte behandlat mig med något annat än ordentlig respekt sedan den dagen ( henne jävlas man inte med, säger han) och jag kan inte låta bli att undra vad som hade hänt med honom om han hade haft fler vuxna som satt tydliga gränser runt honom istället för att släppas vind för våg och bara "sägas till" när han hittade på skit. Tragiskt faktiskt.

Ja fy fan....men det är tydligen ingen upplevelse som matchar den som mobbar.
Och enligt mig är det problemet. Sluta ta så jävla mycket hänsyn till förövaren.

 

[Nahar]

Och ändå ska jag och kanske du skuldbellägas för vår upplevelse. Helt sjukt och lite metookänsla.

Ja fy fan....men det är tydligen ingen upplevelse som matchar den som mobbar.
Och enligt mig är det problemet. Sluta ta så jävla mycket hänsyn till förövaren.

Vem skuldbelägger er?

 

[Trist]

Vem skuldbelägger er?

Er? Jag fick skit för min upplevelse...i tråden.

 

[Nahar]

Er? Jag fick skit för min upplevelse...i tråden.

Jag verkar ha missat det, kan du citera eller ge mig inläggsnummer? Eller beskriva hur skuldbeläggandet ter sig?

 

[Trist]

Jag verkar ha missat det, kan du citera eller ge mig inläggsnummer? Eller beskriva hur skuldbeläggandet ter sig?

Nope... läs i tråden.

 

[Nahar]

Nope... läs i tråden.

Jag har ju läst hela tråden.

 

[MiaMia]

Nope... läs i tråden.

Du skriver utifrån uttalanden som någon gjort rörande dig i tråden... men vill inte berätta vilka uttalanden det handlar om?

Vad är poängen med att inte låta oss som deltar i diskussionen få veta vad det är för uttalanden som du refererar till i det du skriver?

 

[Inte_Ung]

Men du menar att det är viktigare att de som är rädda för barnen i orten ska få sina rädslor bekräftade av diverse förtryckande metoder än att barnen i orten ska få hjälp på riktigt?

Jag menar att man måste förstå varför det kommer sådana förslag. Prioriteringen för varje människa är alltid jag själv först om man klämmer tillräckligt hårt. Nu så känner sig människor klämda på olika vis och då vill de rädda sig själva och sina barn först och främst. Politikerna behöver röster för att vinna valet och de 20 andra i klassen som fått sin skolgång sönderhackad av en utåtagerande klasskamrat är flera röster än den utåtagerande.
För att skapa generositet så att omvärlden orkar prioritera de mest behövande stökpellarna så måste de vara trygga själva först. Vi har nu hamnat i ett moment 22 där otryggheten skapar egoism som i sin tur förvärrar situationen för dem som mest behöver hjälp. Jag har inte lyckats komma på någon lösning på den ekvationen och under tiden frodas SD och fler partier lockas att följa efter. (S) skriker just nu om fler poliser och strängare straff. Fler poliser hjälper ju men strängare straff har ingen effekt på att minska brottsligheten.
Läget är besvärligt att få rätsida på.

 

[Inte_Ung]

Det finns pengar, de kan omfördelas.

Det gäller att det fortsätter att finnas pengar.
Till visst del så fungerar ju omfördelning men till slut så måste tillräckligt med pengar ändå in.
Det är därför som man måste tänka på pengar även i en demokrati. Skattepengar är pengar som andra avstår ifrån. Det finns en gräns på hur mycket pengar som människor accepterar att dela med sig av och om man klämmer mera så blir det hur mycket de kan avstå ifrån. Till slut så handlar det om att tillräckligt många måste tjäna pengar på produktion för att det alls skall finnas några pengar att dela med sig av.

 

[Nahar]

Jag menar att man måste förstå varför det kommer sådana förslag. Prioriteringen för varje människa är alltid jag själv först om man klämmer tillräckligt hårt. Nu så känner sig människor klämda på olika vis och då vill de rädda sig själva och sina barn först och främst. Politikerna behöver röster för att vinna valet och de 20 andra i klassen som fått sin skolgång sönderhackad av en utåtagerande klasskamrat är flera röster än den utåtagerande.
För att skapa generositet så att omvärlden orkar prioritera de mest behövande stökpellarna så måste de vara trygga själva först. Vi har nu hamnat i ett moment 22 där otryggheten skapar egoism som i sin tur förvärrar situationen för dem som mest behöver hjälp. Jag har inte lyckats komma på någon lösning på den ekvationen och under tiden frodas SD och fler partier lockas att följa efter. (S) skriker just nu om fler poliser och strängare straff. Fler poliser hjälper ju men strängare straff har ingen effekt på att minska brottsligheten.
Läget är besvärligt att få rätsida på.

Ja, men nu handlade inte diskussionen om hur läget är politiskt, utan om vad du och jag tycker bör ske för att förbättra liv.

Det är denna hjärtlösa pragmatism som du pratar om som kostar människor livet. Detta "alltid jag själv först" kommer ur en oförståelse för det bredare sammanhanget som dina politiker spär på och förespråkar aktivt. Tror du inte det alltid är pragmatism och politisk realitet och "vi måste bara göra det som gör att folk röstar på oss" som gör att diktaturer skapas och människor förtrycks? De flesta som röstar "egoistiskt" vill trots allt inte att andra människor ska dö och lida - det är underförstått - ändå låter politikerna de som vill skapa död och lidande sätta agendan. Och du sitter här och försvarar det. Fy fan.

 

[Nahar]

Det gäller att det fortsätter att finnas pengar.
Till visst del så fungerar ju omfördelning men till slut så måste tillräckligt med pengar ändå in.
Det är därför som man måste tänka på pengar även i en demokrati. Skattepengar är pengar som andra avstår ifrån. Det finns en gräns på hur mycket pengar som människor accepterar att dela med sig av och om man klämmer mera så blir det hur mycket de kan avstå ifrån. Till slut så handlar det om att tillräckligt många måste tjäna pengar på produktion för att det alls skall finnas några pengar att dela med sig av.

"Människor" får det att låta som att det är alla, medan moderaternas politik endast är ovillig att ta pengar från de som redan är stenrika.

Men visst, sitt ni på era högar med pengar medan barn skjuter barn, antalet som dör i barnsäng ökar för första gången på 200 år, medan cancersjuka tvingas jobba, medan prideflaggor hissas ner och transpersoner dör, medan fascismen pratar om att skicka iväg folk på tåg igen, medan skogar brinner och floder torkar ut, medan massutdöendet fortsätter, medan hundratusentals människor runt om i Sverige sitter med ångestklumpen i magen för att deras liv drastiskt försämras av er politik. Sitt då på era pengar och njut.

Trickle-down teorin är av ekonomer motbevisad. Så sitt ni på era pengar.

 

[Inte_Ung]

Ja, men nu handlade inte diskussionen om hur läget är politiskt, utan om vad du och jag tycker bör ske för att förbättra liv.

Det är denna hjärtlösa pragmatism som du pratar om som kostar människor livet. Detta "alltid jag själv först" kommer ur en oförståelse för det bredare sammanhanget som dina politiker spär på och förespråkar aktivt. Tror du inte det alltid är pragmatism och politisk realitet och "vi måste bara göra det som gör att folk röstar på oss" som gör att diktaturer skapas och människor förtrycks? De flesta som röstar "egoistiskt" vill trots allt inte att andra människor ska dö och lida - det är underförstått - ändå låter politikerna de som vill skapa död och lidande sätta agendan. Och du sitter här och försvarar det. Fy fan.

Der är skillnad på att förklara och försvara.
Jag är mer för handling än att ägna mig åt eget tyckande. Mitt egna tyckande hjälper tyvärr inte.
Att få människor trygga nog att kunna bry sig om andra hjälper.
Annars så har vi snart privata civilgarden som på egen hand och helt utom kontroll tar saken i egna händer.
Situationen är värre än du tror.
Vi är närmare mellankrigstiden än vad jag egentligen vill tänka på.

 

[Nahar]

Der är skillnad på att förklara och försvara.
Jag är mer för handling än att ägna mig åt eget tyckande. Mitt egna tyckande hjälper tyvärr inte.
Att få människor trygga nog att kunna bry sig om andra hjälper.
Annars så har vi snart privata civilgarden som på egen hand och helt utom kontroll tar saken i egna händer.
Situationen är värre än du tror.
Vi är närmare mellankrigstiden än vad jag egentligen vill tänka på.

Ja, och moderaternas politik eldar på utvecklingen. Stoppa det om du kan, men argumentera då inte för deras politik i en tråd samtidigt...?

 

[Görel]

Kan du ge några konkreta exempel på åtgärder?
Några som är tydliga och lätta att förstå.

Våld i familjen. Man kan få hjälp med att hitta ett annat sätt att kommunicera. Våldsutsatta kan få skydd eller stöd på olika sätt.
Svårigheter i kunskapsinhämtning kan hjälpas via läxstöd i skolan.
Svårigheter med koncentration i skolan kan hjälpas med ändringar i miljö eller pedagogik.