Bertils mamma har svårt att få ett arbete som hon trivs med och tycker att det är skönt att slippa att ha någon som bestämmer över henne. Hon förväntar sig att samhället skall lösa alla hennes problem men tvärvägrar att göra något som känns som att någon annan bestämmer över henne.Exemplet Bertil: Har hans mamma valt att vara hemmafru eller har hon inga andra möjligheter? Har hon tillit till skola och samhället i stort? Har skolan resurser till att ha långa samtal med Bertil och hans mamma, och har mamman tid att gå på dem, eller har hon fullt upp med 5 andra barn och att försöka få pengarna att räcka till? Har Bertil eller hans vårdnadshavare trauman i bagaget? Har någon frågat Bertil hur han mår? Varför är kraven på att prestera där redan i första klass, istället för uppmuntran till lärande? Har läraren goda arbetsvillkor? Är klassen för stor? Har Bertil en givande och aktiv fritid? Om Bertil har ADHD, kommer det verkligen att erbjudas anpassning och stöd, eller kommer det vara mediciner och en lång väntan på stöd som aldrig kommer?
Bertils pappa arbetar och familjen har en helt normalt hygglig tillvaro, de har t.ex. bil. Bertils mamma har gott om tid för Bertil och Bertils lillasyster, hon går på möten med skolan och skolan har resurser för att hjälpa. Skolan vill ge stödundervisning till Bertil men mamman motsätter sig att Bertil inte är med klasskamraterna i klassrummet. Bertil får inte bli utpekad som "dum i huvudet". Bertil ligger efter i utvecklingen bl.a. p.g.a. mammans oförmåga att stimulera sina barn intellektuellt. Bertil har inte ADHD.
Men Bertil tycker att det är jobbigt att inte få göra som han vill när han vill och vill helst åka hem. Kravet på att sitta stilla och göra samma sak som alla andra är helt främmande för honom så han springer i stället runt och jag som han tycker, precis som hemma.
Bertils mamma är obekväm med att Bertil är borta på dagarna och vill helst ha honom hemma.
(Alltså Bertil fanns en gång. Jag vet hur det gick sedan.)