Kallprat

[nightcrawler]

Jag avskyr kallprat. det ger mej ångset. Slutar alltid med att det styrs så att jag måste gå in på en massa förklaringar om varför jag inte jobbar, varför jag är singel och varför jag inte har barn. Dom två sista har jag inget problem med men ang jobb så känns det fruktansvärt obekvämt för mej för jag känner att det inte är fullt accepterat. Lyckas aldrig avstyra det och skulle jag göra det så skulle jag bli hemskt otrevlig. Pratar inte med okända eller ytligt bekanta. Dom får prata med mej. Har inget intresse av andra.

 

[aiquen]

Jag hör också till dem som ofta inte känner sig helt bekväm med att bli för personlig/privat med första bästa person jag möter. Visst kan jag berätta vad jag jobbar med, och det tycker jag kan vara intressant att veta om andra också (men förstår om det kan vara obekvämt att svara på, t.ex. som arbetslös, även om det är synd att det behöver vara på det viset), men jag ogillar att behöva berätta om familj etc. första gången jag möter någon. Just för att det ofta leder till jobbiga följdfrågor.

Oftast är det ju tyvärr ändå där man hamnar, tycker jag (och ibland prat utifrån situationen man befinner sig i förstås; det uppskattar jag mer och är väl vad jag själv brukar utgå från. Jag är rätt kass på kallprat). Jag hade älskat om en random bordsgranne hade börjat prata om rymden eller whatever med mig. Inte för att jag kan något om rymden, men för att det vore kul med någon som gick igång på ett helt otippat samtalsämne.

 

[FannyN]

Fortsätter med det där om barn!! Roligt är ju när en hör om att ingen tveksam som ändå skaffat barn ångrat sig!
Jo för det är ju jätteenkelt att konversera om med okända. Att man ångrat sig eller att man kanske inte varit så himla bra som förälder. Supertrevligt kallprat.

 

[Görel]

Ja att fråga varför någon inte har barn är så korkat. Vilket svar vill man ha?
-jag kan inte få barn.
-jag vill inte ha barn.
- jag vill ha barn men det har inte blivit så.

OT
Rent allmänt tycker jag frågan varför folk vill ha barn är intressant. För frågar man det tillbaka har folk oftast inget svar.

Alternativt jag och mitt ex försökte få barn i tio år jag fick femton missfall och sen lämnade han mig för en som var hälften så gammal och nu har de ett helt fotbollslag tillsammans.

 

[Raderad medlem 6459]

Att man ångrat sig eller att man kanske inte varit så himla bra som förälder. Supertrevligt kallprat.

Jag skulle känna mig djupt obekväm om någon på en middag kallpratar om hur hen ångrar sina barn. Alltså verkligen.

 

[Lovisaleonora]

Jag skulle känna mig djupt obekväm om någon på en middag kallpratar om hur hen ångrar sina barn. Alltså verkligen.

Jamen precis. Jag tycker väl att det kan vara schysst att inte ställa frågor man egentligen inte vill veta svaret på. Och sedan kunna lämna ämnet om man inte fått något uttömmande svar, det är ju faktiskt ett alternativ att vederbörande inte vill prata om just det - oavsett vilket ämne man valt och som fått ett svalt mottagande.

Återigen: det handlar om att få alla (inklusive mig själv) att trivas.

 

[stjarnhimmel]

Som tur är har de flesta med några undantag vett att stanna i tid och inte pusha på i diskussioner kring privata saker.

 

[Görel]

Men de som har barn och familj som de är stolta över vill inget heller än att prata om just det.
Samma sak gäller de som lever och brinner för sina arbeten.

Men det är ju oerhört självupptaget att babbla på om sånt utan någon känsla alls för vad den tilltänkta mottagaren tycker.
Hur många uppskattar människor som skryter?

 

[Lovisaleonora]

Men det är ju oerhört självupptaget att babbla på om sånt utan någon känsla alls för vad den tilltänkta mottagaren tycker.
Hur många uppskattar människor som skryter?

Ungefär som att självupptaget babbla på om sin häst/hund till en totalt ointresserad omgivning.

 

[Migo]

Jag har råkat ut för ett överflöd av såna människor.
"Har du barn?"
Nej.
"Varför inte?"
Jag vill inte ha några.
"Radar upp 10 anledningar till varför jag kommer ändra mig. "

Gärna toppat med "När jag var i din ålder trodde jag inte heller att barn var nått för mig, men sen träffade jag rätt partner! Jag har slutat ställa frågor till folk om det inte är nått jag faktiskt vill veta. Eftersom jag är helt jäkla ointresserad av människor på indivinivå innebär det att jag sitter tyst, nöjd, funderar på nått och bidrar till lång, svår tystnad. I min yrkesroll kommer jag lätt undan eftersom folk då får prata om sina hundar. Alla nöjda!

 

[Hyacinth]

En person jag kände mig tvungen att konversera med (släkting på partnerns sida) avspisade mig efter 10 sekunder med kommentaren: Jag gillar inte kallprat.

Tack, liksom. Hur i hela friden lär man känna nån om man inte börjar nånstans? Jag gillar kallpratets funktion som isbrytare, man hittar ett gemensamt intresse och det spinner vidare.
Det är även tacksamt när man inte har nåt gemensamt men måste hålla igång ett samtal ex på middag med jobbet och liknande.
God Bless småpratet! Kallprat låter så otrevligt, jag föredrar småprat.

 

[Migo]

Fortsätter med det där om barn!! Roligt är ju när en hör om att ingen tveksam som ändå skaffat barn ångrat sig!
Jo för det är ju jätteenkelt att konversera om med okända. Att man ångrat sig eller att man kanske inte varit så himla bra som förälder. Supertrevligt kallprat.

I egenskap av vuxen singel som valt att lägga all min tid på mina intressen, så blir jag väldigt ofta utvald som terapeut åt folk som är bittra över sitt förhållande men också sitt föräldraskap. Det verkar som att mitt aktiva val bort från det livet gör att jag blir bollplank för sånt som annars är tabu att vädra. Något jag har full förståelse för, men kan tycka är en aning märkligt ämne att diskutera med en ny bekantskap...

 

[Migo]

Jag skulle känna mig djupt obekväm om någon på en middag kallpratar om hur hen ångrar sina barn. Alltså verkligen.

Jag tänker ofta att det finns rätt många barn det verkar vara synd om...

 

[Lovisaleonora]

God Bless småpratet! Kallprat låter så otrevligt, jag föredrar småprat.

Exakt. Att vänligt kunna prata bort en stund med någon, trevande efter en gemensam beröringspunkt. Det är sällan (mycket sällan) ett samtal inte ger mig ett dugg. Om inte annat övning i mingel.

 

[Efwa]

Jag tycker att @Lovisaleonora beskrivit det så himla bra att jag nog inte egentligen inte har så mycket att tillägga, men jag gör det ändå.

Jag är inte mycket intresserad av andras saker om de inte har något speciellt att berätta. Kanske har det med den introverta sidan att göra?

Men, jag tycker att man, när man tackar ja till en tillställning, är skyldig att vara social. Att inte prata om det man är obekväm att prata med är väl bara att säga? Alla måste få ha personliga saker man håller för sig själv om man vill. Det ska respekteras.
Att sedan prata om det mest ointressanta du vet känns som en social sak att göra. Vad gör man där annars liksom?

Däremot är det ju inte kul att hamna bredvid någon som gillar att bara prata men hatar att lyssna. Det händer ju. God damn!! Gillar INTE!
Men, man får nog vackert nicka och oh:a och och larva sig ett tag. Det är ju bara en kväll.

Har själv en släkting som hatar tillställningar, känner sig skyldig att komma och drar ner allas humör genom att inte vilja kallprata, inte-fattar-detta-med-jul, midsommar, halloween, påsk och allahjärtans dag-inställning, alla andra vill prata barnbarn och förlöjligar de som vill prata om dessa ämnen.

Vad är syftet med det? Sitt hemma och tyck det då.

Det bästa som finns är när man kommer till en middag där man vet att det kommer bli intressanta diskussioner, långt in på natten med respektfulla människor och resonemang som är intelligenta. Bästa grejen ju.

 

[Efwa]

Kanske måste tillägga att det är helt ok att tycka som min släkting (när det gäller högtider) men man behöver inte basunera ut det på en social tillställning som om det är vår lycka att personen tog sig dit trots att de inte gillar det.

För det är det fasen inte. Tvärtom.

 

[Lovisaleonora]

Det finns ju en rad sätt att fint navigera undan ämnen man inte är bekväm med (svara kort och fråga tillbaka). Och om motparten envisas, mindre fina sätt (svara kort och byta ämne totalt). Och sedan finns det ju alternativet att le vackert och säga: "du verkar fast besluten att penetrera det här, men jag är dessvärre inte rätt person att sparra dig". Sedan erbjuder man ett annat ämne: "har du förresten hört att de ska bygga nya bostadshus ute på udden, det var verkligen på tiden att det händer något där".

Vill man vara totalt osocial och inte bryr sig, kan man istället välja att bara lämna personen, men det är ju ungefär lika otrevligt som att kasta drinken i ansiktet på någon.

Ett bra sätt att ladda med samtalsämnen är att läsa dagstidningen. Om inte annat på nätet i hissen på väg till aktuell tillställning.

 

[Vinur]

Gärna toppat med "När jag var i din ålder trodde jag inte heller att barn var nått för mig, men sen träffade jag rätt partner! Jag har slutat ställa frågor till folk om det inte är nått jag faktiskt vill veta. Eftersom jag är helt jäkla ointresserad av människor på indivinivå innebär det att jag sitter tyst, nöjd, funderar på nått och bidrar till lång, svår tystnad. I min yrkesroll kommer jag lätt undan eftersom folk då får prata om sina hundar. Alla nöjda!

Jag är ju gift så de flesta förutsätter att jag längtar efter att fortsätta min resa mot Volvo, villa vovve och en drös ungar .

On topic
Jag är usel på småprat och är väl tyvärr den som gärna låter andra bära hela konversationen så där har jag nog inga vettiga tips.

 

[Lillgrådis]

Alltså, jag menar inte att framhäva min egen genialitet (eller jo kanske lite grann) men "Hur har du förberett dig för zombieapokalypsen" ÄR verkligen ett utmärkt ämne som prat-startare! Så tillvida att den andre kan fylla ut med nästan vad som helst som ligger hen närmast om hjärtat. Och samtidigt undvika mer obekväma samtalsområden.

Dessutom blir man själv ihågkommen som den där konstiga människan som började prata om zombier, men det skulle jag mest uppskatta för egen del. (och jag skulle själv kunna falla handlöst för den som kom med en sådan fråga som konversationsstartare)

Till exempel kan det spontana svaret - att spinna vidare på - bli: "åh, jag skulle verkligen tänka på hur jag ska kunna rädda mina barn/husdjur" (tema familj och husdjur)

Eller: "nej jag tror inte på zombier" - okej, så vad tror du på? (tema livsåskådning eller kanske bara allmän fyrkantighet)

Eller: "ja apropå zombier så läste jag ju nyligen den där Stjärntrilogin" (tema litteratur/kultur)

Eller: "nej jag tror det är större risk att Putin anfaller än att det blir en zombieapokalyps" (tema världspolitik)

Eller: "jag brukar träna med den där appen Zombies, run" alternativ "jag är en jävel på bågskytte så det ska nog ordna sig" (tema träning/sport)

Eller: "ja jag odlar ju mina egna grönsaker, så kan jag bara skydda mig från attacker kommer jag att överleva länge" (tema trädgård, delvis boende - och har du kanske funderat på att börja med bågskytte?)

Bara att spinna vidare, eller ta upp en ny vinkling. Skulle jag någon gång bli bjuden på Nobelfesten så ligger konversationsplanen klar. Om inte zombieapokalypsen har hunnit utplåna mänskligheten dessförinnan dvs.

Således. Vid pinsam tystnad: "Hur har DU förberett dig för en zombieapokalyps?"

 

[mandalaki]

Alltså, jag menar inte att framhäva min egen genialitet (eller jo kanske lite grann) men "Hur har du förberett dig för zombieapokalypsen" ÄR verkligen ett utmärkt ämne som prat-startare! Så tillvida att den andre kan fylla ut med nästan vad som helst som ligger hen närmast om hjärtat. Och samtidigt undvika mer obekväma samtalsområden.

Dessutom blir man själv ihågkommen som den där konstiga människan som började prata om zombier, men det skulle jag mest uppskatta för egen del. (och jag skulle själv kunna falla handlöst för den som kom med en sådan fråga som konversationsstartare)

Till exempel kan det spontana svaret - att spinna vidare på - bli: "åh, jag skulle verkligen tänka på hur jag ska kunna rädda mina barn/husdjur" (tema familj och husdjur)

Eller: "nej jag tror inte på zombier" - okej, så vad tror du på? (tema livsåskådning eller kanske bara allmän fyrkantighet)

Eller: "ja apropå zombier så läste jag ju nyligen den där Stjärntrilogin" (tema litteratur/kultur)

Eller: "nej jag tror det är större risk att Putin anfaller än att det blir en zombieapokalyps" (tema världspolitik)

Eller: "jag brukar träna med den där appen Zombies, run" alternativ "jag är en jävel på bågskytte så det ska nog ordna sig" (tema träning/sport)

Eller: "ja jag odlar ju mina egna grönsaker, så kan jag bara skydda mig från attacker kommer jag att överleva länge" (tema trädgård, delvis boende - och har du kanske funderat på att börja med bågskytte?)

Bara att spinna vidare, eller ta upp en ny vinkling. Skulle jag någon gång bli bjuden på Nobelfesten så ligger konversationsplanen klar. Om inte zombieapokalypsen har hunnit utplåna mänskligheten dessförinnan dvs.

Således. Vid pinsam tystnad: "Hur har DU förberett dig för en zombieapokalyps?"

Ojdå. Jag som tycker att jag är bra på socialt småprat. Hade jag fått den där frågan om zombieapokalypsen hade jag dött. Tänkt typ Herregud, det här blir en lååååång kväll.