Julhelgen - illa till mods

[WBanna]

@Lingonris
Förstör inte julen med att åka dit, stanna hemma och ha mysigt istället.

Skriv ett brev till dina föräldrar och berätta hur du känner, vissa personer har lättare att förstå och ta åt sig om dom får det skriftligt, orden kan få lite mer tyngd då.

 

[athena_arabians]

+ @sjoberga

Det är inte så att jag inte får ut något positivt alls av att träffa mina föräldrar. Utan att förminska eller ursäkta deras beteende så är det som jag skriver här de dåliga sidorna. Det finns ju bra sidor också. För mig är det en väldigt stor sak att bryta kontakten. Som sagt skulle det ge konsekvenser som jag skulle ha svårt att hantera. Jag tror t ex att mina föräldrar aldrig skulle hämta sig och att det i princip skulle omöjliggöra en relation som är i närheten av så bra som den är idag. Här på bukefalos känns det dock ibland som att det är bara att bryta så blir allt frid och fröjd.

Så du menar att det positiva uppväger all skit du/ni får?! Då ska det vara MÅNGA rejäla positiva sidor!

Det är inte alls så att Buke säger att det bara är att bryta så blir allt bra. Men det du berättar är psykisk misshandel rakt av och du försöker sedan släta över med att de har bra sidor också. Varför mår du då så illa över att åka dit? Det känns inte då som att det goda överväger det dåliga.

Kan inte folk uppföra sig ordentligt ser jag ingen mening med att umgås med dem, oavsett om de är släkt eller ej.

 

[Hyacinth]

Egentligen borde gå och prata med någon professionell men jag kan inte klämma in det i mitt liv just nu.
Jag behöver lite råd inför julhelgen då jag och min familj ska åka och hälsa på mina föräldrar 60 mil bort och jag känner mig väldigt nervös och illa till mods över det. Pinsamt nog eftersom jag är 35 år gammal.
Det blir lätt konflikter med min mamma fast jag och min sambo gör allt för att undvika bråk. För två år sedan firade vi jul hos dem och allt blev fel. Jag fick en ordentlig utskällning och det blev en väldigt obehaglig stämning. Jag blev helt uppriven. Jag känner henne tillräckligt väl för att veta att det hon skällde ut mig för inte var den egentliga anledningen utan bara ett sätt att straffa mig för något annat, oklart vad dock.
En bit in i januari fick jag en rungade utskällning till på telefon inklusive en uppräkning av allt jag och min sambo gör som är fel samt förhållningsregler för vad som gäller för mig och min sambo när vi är och hälsar på hos dem (vi får inte åka och träffa några kompisar, t ex utan om vi vill göra det så får vi åka ner en annan helg och enbart träffa dem). När man gör ”fel” i hennes ögon så blir man utfryst och det kan vara i dagar eller veckor. Det finns även en historia av misshandel. Min mamma har aldrig bett om ursäkt för det eller visat att hon ångrar sig. Min pappa har aldrig stått upp för oss barn eller haft någon åsikt utan går bara undan.
Det går inte att försöka lösa problem genom att prata konstruktivt; vad blev fel, hur kan vi göra bättre etc, för då får man ett hånfullt ”ja du kan minsann prata, sluta älta och tjata nu”. Hon skäller ut och fryser ut och sen ska man skämmas.
I somras hyrde vi en stuga i närheten av mina föräldrar och även då blev det fel. Min syster (som, om det spelar någon roll, är en väldigt skötsam person) blev då utfryst och hennes pojkvän var endast välkommen hem till dem ifall hon verkligen var säker på att det var han som var den rätta eftersom min syster ”har träffat så många pojkar”. Vi bjöd mina föräldrar på middag och de satt och surade hela middagen och stormade hem när jag höll på att duka fram efterrätten. Syrran med pojkvän fick sova hos oss.
Hon blev även sur i somras några gånger när jag skulle hämta henne vid bussen men råkade ställa mig vid fel hållplats varpå hon fick vänta 5 min.
De senaste två åren har jag haft en väldigt avvaktande hållning eftersom det känns som att det som hänt inte går att reparera och det är heller inget som jag eftersträvar. Min mamma och jag lever väldigt olika liv och vi har väldigt svårt att prata, det blir liksom god dag yxskaft hela tiden och därför går jag heller aldrig in i någon som helst diskussion längre. Vi pratar om barnen, semestern och deras trädgård typ. Men ändå kan hon hitta saker att bli sur över, oftast förstår man inte hur det gick till eller vad hon blir arg över.
Jag känner mig väldigt nervös inför julhelgen och behöver en strategi. Vi ska bo på hotell när vi är och hälsar på för att försöka undvika konflikter, men mer? Hur ska jag göra om hon blir sur eller arg för något som jag har väldigt svårt att förstå? Vi tänker att vi i så fall drar oss undan, åker på någon utflykt eller tillbaka till hotellet. Men då blir man ju utskälld för det.
Jag känner också att jag borde stå upp för min syster och markera. Min syster är 28 år men hon har inte kommit till insikt om att detta inte är normalt och blir helt underdånig.
Att försöka prata är absolut ingen strategi. Det har jag försökt många gånger och det leder alltid fel. Det finns liksom inte i hennes värld att man kan lösa problem på det sättet.

Jag tänker "vad lär du dina barn?" Är det ok att utsätta dem för detta? Du kan ju kompromissa med dig själv, men det låter fullständigt ohälsosamt. Vill du göra det lätt för dig- ring dagen innan och säg att ni får vara hemma du har magsjuka. Men ta dig en ordentlig funderare på vad du utsätter dig själv för genom att åka dit.

 

[ztsu]

Vi har haft det inte riktigt så som du/ni har det men problematiskt på andra sätt när vi har firat jul med min sambos föräldrar 100 mil bort. Efter några år bestämde vi oss för att helt enkelt sluta fira jul med dem. Varför skall vi anstränga oss och kånka barn och packning (och oss själva) över bokstavligt talat hela landet och dessutom betala svindyrt för det, och sedan bara ha ont i magen och inte alls ha det särskilt mysigt och trevligt?

Nej, vi åker upp till dem vid andra tidpunkter på året istället. Påsk ibland, på hösten ibland och alltid på sommaren. Då är det semester och avslappnat, mycket mer kravlöst och mycket mindre konflikter. Vid jul är alla så spända, stressade och förväntansfulla och har en bild av en ideal mysig fantastisk tid, förväntningar som leder till nederlag, besvikelse och konflikter.

Detta har funakt jättebra för oss och förbättrat relationen till min mans familj mycket.

 

[Lovisaleonora]

VARFÖR i hela friden överväger ni ens att åka dit?!

Jag hade hellre suttit i en vedbod med ett ljus än att tillbringa en högtid i det sällskapet. Du behöver faktiskt inte bryta kontakten, utan bara meddela att i jul firar vi här. Ni är välkomna om ni vill.

Vill dina föräldrar sedan bryta kontakten måste det ju vara deras beslut. Ni är alla vuxna människor.

 

[Lingonris]

VARFÖR i hela friden överväger ni ens att åka dit?!

Jag hade hellre suttit i en vedbod med ett ljus än att tillbringa en högtid i det sällskapet. Du behöver faktiskt inte bryta kontakten, utan bara meddela att i jul firar vi här. Ni är välkomna om ni vill.

Vill dina föräldrar sedan bryta kontakten måste det ju vara deras beslut. Ni är alla vuxna människor.

Mina föräldrar och sambons föräldrar bor i samma landsända. Vartannat tillbringar vi ca 23-26 december med mina föräldrar och vartannat år med sambons. När vi firar med mina föräldrar brukar de komma hit, just för att vi ska slippa åka så långt med barn och allt (vilket ju är jättesnällt).

I år ska vi dock fira med sambons föräldrar och de kommer inte hit så då får vi komma till dem. I mellandagarna åker vi till mina föräldrar och firar då en sen jul med dem. Vi är alltså redan i den landsändan och ska även fira nyår i stan där sambons föräldrar bor. Därför blir det ju konstigt att inte åka dit. Jag känner inte för att vara ihopträngd i sambons föräldrars lilla lägenhet en hel vecka heller.

 

[Lingonris]

@Hyacinth magsjukekortet funkar inte riktigt eftersom vi redan befinner oss hemma hos sambons föräldrar dagarna före.

Vid den där utskällningen för några år sedan, då var mitt stora barn 1,5 och han stod bredvid mig när det hände. Det kändes skit. Jag ska ge det en chans till och om det blir någon incident försöka informera om att jag inte tänker ta emot det här längre.
Jag är bara lite nervös för vad det kan utlösa. Det kan liksom då på ett sätt se ut som att brytningen eller konflikten kommer från min sida eftersom jag tar steget. Det ställer stora krav på mig då att agera ”korrekt” efter det. Känns som om jag får hoppa mellan tuvorna för att navigera rätt och inte göra något dumt eller orättvist från mitt håll.

 

[ztsu]

Mina föräldrar och sambons föräldrar bor i samma landsända. Vartannat tillbringar vi ca 23-26 december med mina föräldrar och vartannat år med sambons. När vi firar med mina föräldrar brukar de komma hit, just för att vi ska slippa åka så långt med barn och allt (vilket ju är jättesnällt).

I år ska vi dock fira med sambons föräldrar och de kommer inte hit så då får vi komma till dem. I mellandagarna åker vi till mina föräldrar och firar då en sen jul med dem. Vi är alltså redan i den landsändan och ska även fira nyår i stan där sambons föräldrar bor. Därför blir det ju konstigt att inte åka dit. Jag känner inte för att vara ihopträngd i sambons föräldrars lilla lägenhet en hel vecka heller.

Måste ni åka dit i flera dagar då?
Kan ni inte bara åka dit och äta middag och sedan åka hem till sambons föräldrar igen? Så hinner det förhoppningsvis inte bli stelt och jobbigt, och blir det eller om det hinner urarta ändå, så kan ni bara skylla på att det är långt att åka så ni vill komma iväg i tid..

 

[Korven]

Om du känner att du måste åka dit (jag hade nog skippat det om jag var du, men det är inte så lätt alla gånger), försök att sätta gränser. Blir hon rabiat, ta helt sonika ditt pick och pack och åk därifrån.

Min svåger gjorde just det, packade och drog med min syster och barnen när min pappa var helt knasig. Efter bara nån dag och det var 90 mil bort. Det blev bättre sen när päronen förstod hur man beter sig mot andra vuxna.

 

[Lingonris]

@Lingonris
Förstör inte julen med att åka dit, stanna hemma och ha mysigt istället.

Skriv ett brev till dina föräldrar och berätta hur du känner, vissa personer har lättare att förstå och ta åt sig om dom får det skriftligt, orden kan få lite mer tyngd då.

Nej, det hade aldrig gått, då hade jag rivit upp himmel och jord. Inget hade kunnat bli bra sen.

Jag kan jämföra med min kusin som har en lite liknande situation med sin mamma, min moster. Det är lite annorlunda där för min kusin har en psykisk problematik sen många år och betett sig märkligt på många sätt. Hon har brutit kontakten i omgångar, skrivit brev och förklarat, kallat till familjemöten och så.

Det har ju aldrig tagits väl emot, hennes mamma har blivit helt förtvivlad såklart men allting har lagts över på min kusin, med ett visst mått av hån och huvudskakningar. Ingen har liksom försökt förstå utan det är hon som är konstig och elak.

 

[Hyacinth]

@Hyacinth magsjukekortet funkar inte riktigt eftersom vi redan befinner oss hemma hos sambons föräldrar dagarna före.

Vid den där utskällningen för några år sedan, då var mitt stora barn 1,5 och han stod bredvid mig när det hände. Det kändes skit. Jag ska ge det en chans till och om det blir någon incident försöka informera om att jag inte tänker ta emot det här längre.
Jag är bara lite nervös för vad det kan utlösa. Det kan liksom då på ett sätt se ut som att brytningen eller konflikten kommer från min sida eftersom jag tar steget. Det ställer stora krav på mig då att agera ”korrekt” efter det. Känns som om jag får hoppa mellan tuvorna för att navigera rätt och inte göra något dumt eller orättvist från mitt håll.

Fast man är inte alltid korrekt. Vad skulle du rekommendera någon annan i samma situation? Allt vi ser är ångest och oro. Chansen att din mor ändrar sig för at du står på dig ser jag som minimal.
Jag skulle hellre begränsa umgänget. Det är ju ingen normal fnurra på tråden direkt.

 

[Lingonris]

Måste ni åka dit i flera dagar då?
Kan ni inte bara åka dit och äta middag och sedan åka hem till sambons föräldrar igen? Så hinner det förhoppningsvis inte bli stelt och jobbigt, och blir det eller om det hinner urarta ändå, så kan ni bara skylla på att det är långt att åka så ni vill komma iväg i tid..

Nja, det är viktigt att det är jämnt mellan familjerna. Det var en del i det där grälet, att vi hade varit mer med sambons familj än med min den där julen och sommaren före.

 

[Lovisaleonora]

Eftersom du inte vill adressera problemet, finns det ju heller inget att göra åt det. Det blir helt enkelt till att tiga, lida och gilla läget.

Själv bröt jag med min mamma när jag fyllde 18 år. Hon dog för snart 10 år sedan, jag återupptog aldrig kontakten med henne och besökte henne heller aldrig på dödsbädden. Jag ville inte. Hon fick mig inte att må bra, hon fick mig att må dåligt. Sådana människor har jag inte råd att ha i mitt liv. Vare sig det är släkten eller bekanta, f d vänner eller arbetskamrater.

Du accepterar ju alla spelregler alla andra förser dig med, spelar med och låter dig flyttas som en pjäs på ett spelbräde. Har du ingen egen vilja eller egna preferenser?

 

[Lingonris]

Fast man är inte alltid korrekt. Vad skulle du rekommendera någon annan i samma situation? Allt vi ser är ångest och oro. Chansen att din mor ändrar sig för at du står på dig ser jag som minimal.
Jag skulle hellre begränsa umgänget. Det är ju ingen normal fnurra på tråden direkt.

Jag har redan begränsat umgänget rätt mycket. Vi ses 3-4 gånger per år, senast var i september när jag hälsade på en helg med barnen. I somras hade vi ju den där stugan i två veckor nära dem men vi sågs några eftermiddagar, inga heldagar eller utflykter eller så.

Och när vi är där bor vi som sagt på hotell, kommer hem till dem vid 10-tiden på morgonen och drar vid 19-tiden.

Jag vet inte vad jag skulle rekommendera någon att göra. Det känns som att min mamma är så speciell att vanliga råd inte riktigt funkar. Men riktigt så kan det ju inte vara förstås, det förstår jag med.

 

[Hyacinth]

Jag har redan begränsat umgänget rätt mycket. Vi ses 3-4 gånger per år, senast var i september när jag hälsade på en helg med barnen. I somras hade vi ju den där stugan i två veckor nära dem men vi sågs några eftermiddagar, inga heldagar eller utflykter eller så.

Och när vi är där bor vi som sagt på hotell, kommer hem till dem vid 10-tiden på morgonen och drar vid 19-tiden.

Jag vet inte vad jag skulle rekommendera någon att göra. Det känns som att min mamma är så speciell att vanliga råd inte riktigt funkar. Men riktigt så kan det ju inte vara förstås, det förstår jag med.

Vi har en släkting på sambons sida med samma mönster och historia.
Det är faktiskt lättare att inte ses. Vi skickar något kort ibland, men det är allt. Nu har det varit lugnt i fyra år. Det är en sorg för min partner, men mycket bättre än ångest och ilska och en ständig känsla av osäkerhet.

 

[Amha]

Mina föräldrar och sambons föräldrar bor i samma landsända. Vartannat tillbringar vi ca 23-26 december med mina föräldrar och vartannat år med sambons. När vi firar med mina föräldrar brukar de komma hit, just för att vi ska slippa åka så långt med barn och allt (vilket ju är jättesnällt).

I år ska vi dock fira med sambons föräldrar och de kommer inte hit så då får vi komma till dem. I mellandagarna åker vi till mina föräldrar och firar då en sen jul med dem. Vi är alltså redan i den landsändan och ska även fira nyår i stan där sambons föräldrar bor. Därför blir det ju konstigt att inte åka dit. Jag känner inte för att vara ihopträngd i sambons föräldrars lilla lägenhet en hel vecka heller.

Jag må vara konstig men jag förstår inte vad det har med varandra att göra. Ni kan ju åka dit och vara med sambon föräldrar någon dag eller två och sedan göra något annat med hänvisning till din mors beteende. Och det är INTE viktigt att det är jämnt mellan familjerna. Det är viktigt att ni mår bra och gör vad ni känner för.

Själv ledsnade jag på tjatet kring julafton och frågade sambon om vi inte kunde vara hemma i stället. Han var nöjd med det och vi är nu hemma varje jul framöver enligt planen för att folk ska sluta dra i oss. Lugnt och stilla och det är inte lika viktigt att fira jul dagen före/efter. De som vill får komma till oss men det är ingen som orkar

 

[Lingonris]

Eftersom du inte vill adressera problemet, finns det ju heller inget att göra åt det. Det blir helt enkelt till att tiga, lida och gilla läget.

Själv bröt jag med min mamma när jag fyllde 18 år. Hon dog för snart 10 år sedan, jag återupptog aldrig kontakten med henne och besökte henne heller aldrig på dödsbädden. Jag ville inte. Hon fick mig inte att må bra, hon fick mig att må dåligt. Sådana människor har jag inte råd att ha i mitt liv. Vare sig det är släkten eller bekanta, f d vänner eller arbetskamrater.

Du accepterar ju alla spelregler alla andra förser dig med, spelar med och låter dig flyttas som en pjäs på ett spelbräde. Har du ingen egen vilja eller egna preferenser?

Jo, det är klart att jag har! Jag vill ha något mellanting mellan att vara ett offer som tiger och lider och att dramatiskt bryta kontakten.

Jag vill få fram att jag är en vuxen person som inte ska behöva ta någon skit. Det är svårt eftersom det inte går att diskutera med dem.

 

[Lingonris]

Jag må vara konstig men jag förstår inte vad det har med varandra att göra. Ni kan ju åka dit och vara med sambon föräldrar någon dag eller två och sedan göra något annat med hänvisning till din mors beteende. Och det är INTE viktigt att det är jämnt mellan familjerna. Det är viktigt att ni mår bra och gör vad ni känner för.

Själv ledsnade jag på tjatet kring julafton och frågade sambon om vi inte kunde vara hemma i stället. Han var nöjd med det och vi är nu hemma varje jul framöver enligt planen för att folk ska sluta dra i oss. Lugnt och stilla och det är inte lika viktigt att fira jul dagen före/efter. De som vill får komma till oss men det är ingen som orkar

Jo men det blir ju visst skillnad. Om vi hade varit hemma hela julhelgen hade vi ju kunnat göra som ni, säga att vi vill gärna vara hemma i år eftersom det blir lugnare. De som vill komma är välkomna.

I år om vi inte skulle komma skulle det ju verkligen bli ett statement; vi åker hem till sambons föräldrar men till er vill vi inte komma.

 

[Hiddeous]

Det känns som att min mamma är så speciell att vanliga råd inte riktigt funkar. Men riktigt så kan det ju inte vara förstås, det förstår jag med.

Har hon någon diagnos eller andra psykiska problem i grunden som gör att hon beter sig så oberäkerligt? Jag förstår ditt dilemma att inte vilja göra en så stor sak av det hela. Allt är inte svart eller vitt. Jag hade nog åkt dit och förklarat för henne och för alla andra att om det blir konflikter eller obehaglig stämning i år igen åker vi tillbaka till hotellet. Och gjort det också. Då har du i alla fall gett det en chans.

 

[ztsu]

Jo, det är klart att jag har! Jag vill ha något mellanting mellan att vara ett offer som tiger och lider och att dramatiskt bryta kontakten.

Jag vill få fram att jag är en vuxen person som inte ska behöva ta någon skit. Det är svårt eftersom det inte går att diskutera med dem.

fast det är väl ingen som sagt att du ska bryta med dem helt?

Du har ingen skyldighet att fira jul med dem och du har ingen skyldighet att besöka dem bara för att du är i närheten.

Var ligger deras engagemang utöver att ställa krav?
Min mans syskon är tex inte särskilt engagerade i att träffa oss fast det bara ges möjlighet en gång om året. Vi hör alltid av oss och meddelar att vi är där, men engagemanget från deras håll finns inte så i somras träffades vi inte en enda gång fast vi var i stan i tre veckor. Relationer måste gå åt två håll. Man måste få både ge och ta.