Sv: Jeppe Stridh?
Tja, det blir väl en kombination. Det tar några gånger, så har hunden lärt sig Sitt. I fortsättningen sätter den sig snabbt och då kommer alltid beröm. Det ska inte vara något evigt matande och heller ingen stenhård korrigering. Den ska vara så liten som det behövs för att hunden ska sätta sig.
Så länge det finns ett snabbt sätt att lära hunden som fungerar OCH där man alltid talar om att hunden gjorde rätt så förstår jag inte vad det är som är så farligt.
Samma argumentet har använts i alla tider av föräldrar som propagerat för aga på barn. Och det är säkert ett synnerligt effektivt sätt att lära in kommandon säkert och fort.
Tänk vad enkeltQ En" hurring" i ansiktet samtidigt som kommandot "borsta tänderna" får nog ungen att snabbt stoppa tandborsten i munnen.
En "luggning" för bokstaven A, en örfil för bokstaven B osv, lär nog ungen alfabetet fort men vem tror att det barnet kommer utveckla en glädje och kärlek för det skrivna språket !?
Tillräckligt många tänkte nog till dock och insåg att lydiga barn genom fysisk bestraffning inte var några lyckliga barn, vad får oss att tro att det skulle vara annorlunda för våra hundar som vi inte ens verbalt kan tala om varför de fick en "hurring" eller ett ryck i nacken?
Jag är inte insatt i nämnda tränares metoder alls men av det jag läser här blir jag ledsen.
Är inte målet och syftet med att träna med sin hund att skapa en ömsesidig kontakt och respekt?
Vem får ut något (och vad ) av att straffa in inlärning?
Jag kan alla gånger korrigera mina hundar, och hästar med för den delen, MEN för mig är det kanonviktigt att det ENDAST sker när djuret är fullständigt säker på varför, dvs när inlärningen redan är befäst.
Att bestraffa redan i inlärningsyfte anser jag är helt förkastligt och helt meninglöst , som jag ser det, leder det bara till förtroendeproblem.
