Småhunds ägare

[Rumpnissen]

Jag ser inte det du ser. Jag tycker generellt att fler småhundsägare i alla fall har sina hundar kopplade (även om de kanske beter sig som små as är de i alla fall under någon slags kontroll) medan många storhundsägare är mer av sorten "Men han vill bara LEKA!" och har dem lösa.

Jag har samma upplevelse. Och brukar svara "Min hund bits".

Tänker inte att just det där med att släppa fram sin hund till andra har så mycket med storlek att göra, utan helt vem som håller i kopplet.

 

[tanten]

Det är väl just så det kan bli om man inte ser sin lilla hund som en "riktig hund"? Alltså om man skaffat den med tanken att inte träna ens det mest grundläggande.

Träning är ett urd som många hundägare inte tror de sysslar med.

Men rumsrenhet, koppelgående, sitta fint för att få godis är träninng.
Varför inte träna på att knipa käft...

 

[Lillefrun]

22222222222

Jag har samma upplevelse. Och brukar svara "Min hund bits".

Tänker inte att just det där med att släppa fram sin hund till andra har så mycket med storlek att göra, utan helt vem som håller i kopplet.

Jag brukar säga att dom inte gillar andra hundar och att det inte är någon bra ide att dom låter sin hund gå fram till mina och att dom sen propsar på att just deras hund är så snäll. Det litar jag inte ett dugg på i dom situationerna. Hemma, med trygga människor och djur och hundar dom redan känner är dom säkert jätte snälla men jag vill inte testa den tesen på mina hundar

Och trots att jag har småhund innebär det inte att jag låter mina göra vad dom vill, vi tränar dagligen både i vardagslydnad och annat. Jag ber självklart mina hundar att gå bredvid mig och säkrar upp så inget kan hända från vår sida. Ser inte mina som att dom inte är lika mycket hund som stora hundar.

 

[Tajger]

Finns ingen som går fram till mina fyra vrålapor Har försökt träna möte en och en, det går bra, men har jag alla fyra är de som tonåringar i grupp, de triggar varandra. Så har jag bara möjlighet så går jag undan så mycket jag kan, men jag är livrädd att nån annan (stor) hund ska bli provocerad.
När jag går kurs med dem uppför de sig väl, för de vet att det är träning, men runt våra grusvägar talar de om för alla att det är deras hoods
Och jag känner mig som en usel hundägare…

Därför går jag nästan alltid i skogen när jag går med alla fyra, minimal risk att möta någon, och om jag gör det kan jag gå rakt ut i terrängen.

Mina är medelstora, 10-13 kg.

 

[MML]

Ja, förutom att jag inte står bakom "riktig hund".

Mitt inlägg var ett komplement till det här;
"Min gissning är att vissa med små hundar tänker att de inte är "läskiga", och att det därför är okej att de beter sig som de gör, medans en stor hund sällan tillåts fortsätta eftersom det så uppenbart är ett problem om hunden väger 30+ kg och gör utfall i kopplet."

Jag tänker att det resonemanget - alltså att man inte vill träna väldigt grundläggande hundvett med sin hund - ofta beror på att man inte ser sin hund som en "riktig hund" (lite grann "jag behöver inte lära min hund att inte göra utfall/etc för hen är så liten") och därför låter den bete sig på sätt som man inte tycker att en större hund ska ha.

 

[MML]

Jag undrar om jag generellt har och har haft tur med andra hundmänniskor i min omgivning. Tycker inte att det är något stort problem med vare sig lösa hundar eller kopplade hundar som kommer fram till mina. Eller så blir jag inte så störd av det, så jag kanske inte tänker på det lika mycket.

I bland händer det att vi möter någon och jag ser på håll att hundens människa gärna vill låta sin hund hälsa. Då brukar jag jobba lite extra med mina och säga (högt så att den andra människan också hör) "I dag ska vi inte prata med kompisar, nu tränar vi på att gå fint, vi ska inte säga hej i dag" eller något liknande. Att säga att min hund inte gillar andra hundar fungerar inget vidare, när det är en överlycklig flattevalp som älskar allt och alla i andra änden av kopplet Då fungerar det bättre att jag tar på mig rollen som "tråkig matte" som säger nej.

 

[Linda_A]

Det gäller ju absolut inte alla småhundsägare, möter många som ser ut att ha bra koll på sina hundar eller hundar som inte far runt och skäller. Men OM man möter en av varianten "små hundar kan ju inte göra nån skada" som har hund som far runt i flexikoppel och skäller, så slår det nästan aldrig fel att jag får onda ögat när mina går igång på detta och börjar bröta. Går jag med dem en och en brukar de inte reagera, men ihop blir det ju lite flockreaktion.

Det är dock ingen som släpper fram sin hund till två brötande boxerhanar.

 

[MML]

Det gäller ju absolut inte alla småhundsägare, möter många som ser ut att ha bra koll på sina hundar eller hundar som inte far runt och skäller. Men OM man möter en av varianten "små hundar kan ju inte göra nån skada" som har hund som far runt i flexikoppel och skäller, så slår det nästan aldrig fel att jag får onda ögat när mina går igång på detta och börjar bröta. Går jag med dem en och en brukar de inte reagera, men ihop blir det ju lite flockreaktion.

Det är dock ingen som släpper fram sin hund till två brötande boxerhanar.

Det får mig att tänka på vad en vän med en (då) reaktiv goldenhane berättat om. Hen tränade mycket med sin hund för att han skulle klara hundmöten bättre. En gång mötte de en dam med en liten hund i flexikoppel. Den lilla hunden betedde sig så där väldigt provocerande - utfall mot goldenhanen, skällde och lät på alla möjliga vis. Min vän försökte prata, locka, avleda, men till slut fick väl hens hund nog och hade sagt i från.

Damens reaktion på det hade varit att lyfta upp sin lilla bjäbbande hund och börja trösta den för att "den dumma hunden skrämde lilla Ludde"

Min vän berättade att hen hade god lust att lyfta upp sin 40 kg goldenhane och "trösta" den för att lilla Ludde skrämdes - det hade jag viljat se

 

[Holdyourhorses]

Jag bor i innerstan där det vimlar av småhundar så jag och killarna blir utskällda så gott som dagligen. De flesta småhundar låter bara och det är tydligt att de tycker att mina hundar är superläskiga och vill berätta det för husse/matte. Mina hundar tycker i sin tur att skällande hundar är obehagliga så de vill passera förbi snabbast möjligt, så det brukar lösa sig fint. Enda gången jag reagerar negativt är när det är hundar som tillåts ta sats och göra utfall i hela flexikopplets längd och kommer relativt nära. Jag vet att mina hundar inte svarar upp, men det vet ju inte den andre hundens ägare. Både min man och jag har blivit bitna av andra hundar när vi ställt oss i vägen för att hindra en attack på våra hundar.

 

[Rumpnissen]

Jag tänker att det resonemanget - alltså att man inte vill träna väldigt grundläggande hundvett med sin hund - ofta beror på att man inte ser sin hund som en "riktig hund" (lite grann "jag behöver inte lära min hund att inte göra utfall/etc för hen är så liten") och därför låter den bete sig på sätt som man inte tycker att en större hund ska ha.

Alltså jag håller med dig, förutom att man inte ser sin hund som en "riktig hund". Jag tänker att det är ganska enkelt. En 5 kilos hund är enkel att dra med i kopplet, och då minskar motivationen att träna den. En 50 kilos går lixom inte att ducka träning. Det bli ohanterbart. Men förmodligen fanns det också i tanken redan när man skaffade hunden, att man inte var superintresserad av träning, och då blev det en som går att hantera ändå. Sen kan man ju tycka vad man vill om det, men det är ju inte förbjudet att ha en hund för sällskap i första hand.

Känner också att jag vill förstärka lite av det @Holdyourhorses är inne på. Jag tror många småhundar skäller för att markera att lite lätt reservation för andra hundar. Det är sådana en del är, avlade för att larma. Att då klaga på att småhundar (som i alla fall längre tillbaka) är avlade för att larma och skälla, är ungefär som att klaga på jakthundar med viltintresse.

 

[jagbaraundrar]

Det gäller ju absolut inte alla småhundsägare, möter många som ser ut att ha bra koll på sina hundar eller hundar som inte far runt och skäller. Men OM man möter en av varianten "små hundar kan ju inte göra nån skada" som har hund som far runt i flexikoppel och skäller, så slår det nästan aldrig fel att jag får onda ögat när mina går igång på detta och börjar bröta. Går jag med dem en och en brukar de inte reagera, men ihop blir det ju lite flockreaktion.

Det är dock ingen som släpper fram sin hund till två brötande boxerhanar.

Självklart finns det ägare till små hundar som har koll på sina hundar också.
Har dock träffat alldeles för många Småhunds ägare som fritt bara släppt fram sina hundar även fast jag sagt nej.

Det är en vaktras jag har liksom, lika dumt skulle det vara av någon att välja att råna mig eller misshandla mig när jag är ute på promenad med dem.
Nu har det inte hänt något ÄN.
Men jag vill inte riskera att mina CCs ska ses som de elaka hundarna på byn bara för att en oansvarig ägare släppt fram sin mindre hund som mina tryckt till och gjort illa.

Hade jag haft en så liten hund hade jag inte vela släppt fram min lilla till så stora hundar. Och inte till någon hund för den delen.
Är inte ute å går på promenad för att mina hundar ska leka eller hälsa på andra hundar, de har sina hundkompisar och sen är det bra där.

Jag är också av den sorten som aldrig skulle släppa mina hundar i hundrastgårdar oavsett om jag har en Cane Corso eller en chihuahua.

 

[Linda_A]

Mina hundar tycker i sin tur att skällande hundar är obehagliga så de vill passera förbi snabbast möjligt, så det brukar lösa sig fint.

Ja, min ena hane tycker det är jobbigt och drar gärna fort förbi om vi har lite avstånd.

Damens reaktion på det hade varit att lyfta upp sin lilla bjäbbande hund och börja trösta den för att "den dumma hunden skrämde lilla Ludde"

Min vän berättade att hen hade god lust att lyfta upp sin 40 kg goldenhane och "trösta" den för att lilla Ludde skrämdes - det hade jag viljat se

Var med om nåt liknande på en utställning, när vi skulle passera ut från området och det var en längre "tunnel" mellan två staket. Hanen jag hade då var absolut reaktiv och kunde bete sig riktigt illa när jag hade honom. Nu hade min kompis honom, hon brukade ställa honom, och då uppförde han sig perfekt. På vägen ut, som tog några minuter, hade vi ett knippe småhundar antingen bakom eller framför oss. Jag tror de satt i en vagn och så klart att de lät en del, speciellt när de hade en bur att försvar. Efter en bra stunds utskällning fick Breeze nog och svarade upp. Han hölls kort så det blev ju bara ljud, men oj vad det genast muttrades om den "aggressiva boxern".

 

[Lillefrun]

Min första hund gick alltid lös förutom mitt i stan men det var inte för hans skull utan för att inte skrämma andra, han kunde regler som att man inte får lämna en trottoarkant innan man fått en varsågod och det spelade ingen roll om någon hund på trottoaren eller på gatan gjorde utfall eller stressade. Min hund brydde sig inte utan hade bara fokus på mig. Min nuvarande går när han är ensam lätt förbi alla hundar.

Jag tycker det är lite vanskligt och nedvärderande att påstå att man väljer mindre raser för att man inte vill träna. Det finns många som dras till mindre raser utifrån mer än storleken. Jag kan också tycka att det åt andra hållet blir fel när så många väljer jakt eller brukshundar utan att sätta sig in i och låta hunden göra det den är avlad för och så blir det lite fel.

 

[Masse]

Helt ärligt tror jag att mycket av problemet är att folk köper hund efter "hjärtat" och inte hjärnan. Att köpa en hund som sedan många generationer är avlad för vissa egenskaper som man sedan inte kan låta den göra är lika med problem.
Det gäller oavsett storlek på hunden och i vissa fall blir ännu svårare om det är en blandras. Speciellt en som är en blandning av raser som inte är avlade för samma saker.
En hund som är avlad för vakt och vara ute mycket på gården på landet. Den kommer inte att bli bra i lägenhet och tättbebyggt område. En vallhund som aldrig får vara lös och använda huvudet, kommer att börja valla saker som mötande bilar.
Som exempel kan jag ta mina egna två hundar. Bägge är nästan lika gamla, skiljer bara två månader på dom. Bägge är födda och uppvuxna på landet och har fått precis samma träning och förutsättningar.
Hund ett har förfäder som varit små tempelhundar och han skulle definitivt kunna ligga på en kudde på ett varmt och bonat ställe var dag. Han avskyr att vara ute i kallt och vått väder. Han har vakt i sig på så sätt att han ger skall när han hör något men han "lämnar" inte sin kudde. Bär bara på saker i undantagsfall och då bara väldigt korta sträckor. Älskar uppmärksamhet från alla personer han möter, men är ändå reserverad. Går fram och hälsar sedan vänder han tillbaka till mig eller "kudden".
Hund två har förfäder som avlats för jakt och vakt under tuffa förhållanden och för att vara en enmans hund. Ägaren ska kunna ägna sig sin jakt utan att behöva fundera på var hunden är. Dessutom har man prioriterat förmåga för hunden att tänka själv. Föraren behöver inte ge så mycket kommandon, hunden löser det bara man förklarat vad som gäller. Den här hunden behöver få arbeta fysiskt med kroppen i alla väder och även få problem att lösa. Få arbetsuppgifter som den kan lösa själv. Den här hunden bryr sig inte om andra människor eller hundar så länge dom "sköter" sig. Han är lugn och trygg så länge jag är med. Han har varit dagishund d v s träffar barngrupper från olika dagis så att barn ska kunna få träffa en trygg hund. Lära barn hur man agerar runt en hund oavsett om man gillar hundar eller inte. Dyker det däremot upp någon hund eller människa för den delen som visa ett aggressivt eller hotfullt beteende blir det ett mycket tufft "monster" som inte backar för något.
Min "tempelhund" skulle med undantag av den lilla vakt som finns i honom vara den perfekta hunden för någon som inte själv är så aktiv och bor tättbebyggt. Vakten skulle kunna bli ett problem om man bor i lägenhet med mycket ljud från trappan.
Den andre behöver en aktiv ägare och bor man inte på landet och jagar alt tränar annat fysiskt blir det problem med överskottsenergi som kommer att ställa till problem. Vakten i honom kan ställa till det om man bor i hus med mycket folk som passerar utanför tomten o s v.

 

[MML]

Alltså jag håller med dig, förutom att man inte ser sin hund som en "riktig hund". Jag tänker att det är ganska enkelt. En 5 kilos hund är enkel att dra med i kopplet, och då minskar motivationen att träna den. En 50 kilos går lixom inte att ducka träning. Det bli ohanterbart. Men förmodligen fanns det också i tanken redan när man skaffade hunden, att man inte var superintresserad av träning, och då blev det en som går att hantera ändå. Sen kan man ju tycka vad man vill om det, men det är ju inte förbjudet att ha en hund för sällskap i första hand.

Jag tänker ju att det är precis det du beskriver som är att inte se sin hund som en "riktig hund" (även om man inte själv skulle säga att man inte ser sin hund som en "riktig hund")

Det handlar ju inte om att inte träna kloklippning, sitta fint, vara tyst i bilen, gå fint i koppel o. s. v. som inte drabbar någon annan, utan om att man inte hjälper hunden med hur den ska bete sig bland andra hundar (som den kommer att stöta på - bor man ödsligt och aldrig rör sig i närheten av andra är det ju strunt samma). I bästa fall är det bara måttligt irriterande för andra, i värsta fall kan det bli farligt för hund/ar och/eller människor.

Känner också att jag vill förstärka lite av det @Holdyourhorses är inne på. Jag tror många småhundar skäller för att markera att lite lätt reservation för andra hundar. Det är sådana en del är, avlade för att larma. Att då klaga på att småhundar (som i alla fall längre tillbaka) är avlade för att larma och skälla, är ungefär som att klaga på jakthundar med viltintresse.

Det blir ju ett problem när man inte hjälper hunden att hantera en situation den hamnar i. D. v. s. när man låter sin lilla "larmhund" göra utfall mot andra hundar på promenaden och inte försöker bryta, eller när man låter sin mycket viltintresserade jakthund springa lös i skogen och sätta efter rådjur utan att försöka styra upp det, eller när man låter sin vallhund "valla" grannbarnen när de är ute och leker, eller vad än det kan vara. Självklart är det inte hundens "fel" att den är avlad för att larma/driva vilt/valla/annat, men det blir "fel" för hunden när den får rikta det åt fel håll/på fel sätt.

 

[Rumpnissen]

Jag tycker det är lite vanskligt och nedvärderande att påstå att man väljer mindre raser för att man inte vill träna. Det finns många som dras till mindre raser utifrån mer än storleken. Jag kan också tycka att det åt andra hållet blir fel när så många väljer jakt eller brukshundar utan att sätta sig in i och låta hunden göra det den är avlad för och så blir det lite fel.

Jag vet inte om du tänker på något jag skriver. Men då vill jag bara säga att jag absolut håller med dig. Många har väldigt förutfattade meningar om småhundar och dess ägare.

Dom med större (eller oavsett storlek så klart, men här omkring har jag bara erfarenhet av större hundar) hundar som har de lösa utan att ha koll på dem och låter de springa fram och sen inte har en fungerande inkallning - tränar helt uppenbarligen också sina hundar för lite. Så jag ser väl inte riktigt sambandet.

 

[Rumpnissen]

Jag tänker ju att det är precis det du beskriver som är att inte se sin hund som en "riktig hund" (även om man inte själv skulle säga att man inte ser sin hund som en "riktig hund")

Det handlar ju inte om att inte träna kloklippning, sitta fint, vara tyst i bilen, gå fint i koppel o. s. v. som inte drabbar någon annan, utan om att man inte hjälper hunden med hur den ska bete sig bland andra hundar (som den kommer att stöta på - bor man ödsligt och aldrig rör sig i närheten av andra är det ju strunt samma). I bästa fall är det bara måttligt irriterande för andra, i värsta fall kan det bli farligt för hund/ar och/eller människor.



Det blir ju ett problem när man inte hjälper hunden att hantera en situation den hamnar i. D. v. s. när man låter sin lilla "larmhund" göra utfall mot andra hundar på promenaden och inte försöker bryta, eller när man låter sin mycket viltintresserade jakthund springa lös i skogen och sätta efter rådjur utan att försöka styra upp det, eller när man låter sin vallhund "valla" grannbarnen när de är ute och leker, eller vad än det kan vara. Självklart är det inte hundens "fel" att den är avlad för att larma/driva vilt/valla/annat, men det blir "fel" för hunden när den får rikta det åt fel håll/på fel sätt.

Jag tror vi ska släppa "riktig hund" diskussionen. För jag fattar verkligen inte. En hund blir ju inte mer eller mindre riktig beroende på hur mycket den tränas, eller inte tränas. En hund är en hund.

Att skita i att hålla ett kort koppel på hunden när man passerar andra handlar ju nödvändigtvis inte om brist på träning, utan respektlöshet. Det har vi flera exempel på i tråden, oavsett storlek på hunden. Och det tror jag vi är rörande överens om att man ska göra.

Förutsatt att det är en liten hund, ser jag ingen risk för fara så länge man håller avstånd, det går lixom inte att göra särskilt mycket utfall om man väger 5 kilo och går i kort koppel och håller avstånd.

Det sista stycket kan jag så klart inte annat än hålla med om.

 

[MML]

Jag tror vi ska släppa "riktig hund" diskussionen. För jag fattar verkligen inte. En hund blir ju inte mer eller mindre riktig beroende på hur mycket den tränas, eller inte tränas. En hund är en hund.

Att skita i att hålla ett kort koppel på hunden när man passerar andra handlar ju nödvändigtvis inte om brist på träning, utan respektlöshet. Det har vi flera exempel på i tråden, oavsett storlek på hunden. Och det tror jag vi är rörande överens om att man ska göra.

Förutsatt att det är en liten hund, ser jag ingen risk för fara så länge man håller avstånd, det går lixom inte att göra särskilt mycket utfall om man väger 5 kilo och går i kort koppel och håller avstånd.

Det sista stycket kan jag så klart inte annat än hålla med om.

Ja, alltså, jag tror ju att både du och jag och väldigt många andra är överens om att alla hundar är riktiga hundar. Det jag tänker är att de som inte anser att en liten hund behöver lära sig det allra mest grundläggande, som inte ser sin hund som en "riktig hund". Men vi släpper det.

Går man i kort koppel, håller avstånd (och avstyr utfall i den mån det är möjligt) så är man väl inte heller en sådan hundägare som det "klagas på" här? Diskussionen här handlar väl om (små) hundar som tillåts bete sig "hur som helst" i kopplet, inklusive kasta sig fram mot/till främmande hundar, och där ser jag en uppenbar risk för fara för alla inblandade.

Så länge man håller avstånd i kort koppel ser jag ingen risk för fara oavsett storlek på hund. Är bara människan stark nog för att hålla sin hund, så kvittar det ju om hunden är en chihuahua eller en cane corso, så länge den inte kommer fram till/nära någon annan hund. Men en vild gissning är att betydligt fler reagerar om det är en cane corso som beter sig så, än om det är en chihuahua. Även om båda har ett 100 kgs muskelberg till husse i kopplet.

 

[nullo-modo]

Har ingen liten eller stor utan medel mot mindre typ.
Helt ärligt så bryr jag mig inte nämnvärt hur mina reagerar även om jag inte ger full längd på kopplet utan kortar upp och går typ. Dom flesta är kassa på att läsa hund och kan inte se att även om en hund går nära föraren och inte gapar ändå kan sända singlar som jag kommer döda dig eller annat.

Har det gått så långt att hunden låter massor eller ger hundra lekinviter så är det lönlöst att träna där och då utan är bara att ta hunden från situationen.

 

[Lingon]

En 20 kgs hund jag känner ser inte heller småhundar som riktiga hundar. De kan bete sig hur illa som helst. Hade en stor hund betett sig så hade han gått igång. Men småhundar tas inte på allvar alls.