Jag tror att min sambo misshandlar mig verbalt

[Krokus]

Droppar in här sent om sider. Har tyvärr inte haft möjlighet att följa tråden riktigt som jag önskat, men läste ditt svar tidigare @Vallmo . Tänkvärt, tack för det.
Hoppas det går bra för dig.

 

[Krokus]

Det är lugnt!
Jag svarar, men ser helst sen att det inte läggs allt för mycket fokus på operation kontra icke operation (det sista är svar till "alla") i tråden här.

Det finns alltid dom som inte tycker det är en bra ide av olika anledningar och erfarenheter.
Det förstår jag och jag respekterar det.
Jag förstår också att det ligger omtanke bakom frågorna till mig om det verkligen är en bra metod för mig.

Jag har haft övervikt sedan jag fick mitt första barn.
Gick upp väldigt mycket i vikt av en orsak jag faktiskt inte begriper själv.
Innan dess var jag väldigt smal (160 lång 52-58 kg) och vältränad eftersom jag hade häst(ar) och red och tränade dagligen. Höll igång aktivt under hela graviditeten.
Tävlade dressyr vecka 18 med mitt stora halvblod med monstergång, till exempel.

Jag gick aldrig ner i vikt ordentligt efter det.
Efter andra graviditeten, samma sak.
Gick ner kanske 7 kg i samband med att jag fick första depressionen.
Efter det har jag gått upp stadigt i vikt (pga medicin, hypothyreos, ålder mm).
Varje gång jag gjort ett seriöst försök till att få ner i vikt så har jag ökat det tredubbla. Har prövat själv och med Viktväktarna.

Efter tio års tid då jag inte prioriterat min egen hälsa så har det börjat gå totalt åt skogen.
Det blir bara fler och fler fysiska "fel" på mig. Jag är så sent ute med att försöka rädda upp mig själv, så jag måste ha en relativt snabb förändring för att jag helt enkelt inte ska bli ännu sjukare fysiskt.

Jag är medveten om riskerna, men riskerna som fetman medför är större än riskerna med att göra en operation

Jag tror mig ha en ganska stor chans att då ett lyckat resultat med operationen av följande anledningar;
Jag har ingen ätstörning i botten överhuvudtaget.
Däremot triggade medicinen jag stod på sötsug och hunger enormt vilket skapade dåliga vanor.
Jag är väl insatt i vad som krävs av mig för att resultatet ska bli så lyckat som möjligt.
Jag har inget beroende, mat, alkohol, nikotin, läkemedel.
Har man beroende av mat till exempel så är det ganska vanligt att man "byter" beroende efter en sån här operation.
Jag gillar sund och näringsrik mat så att välja bort skräpmat är en icke-fråga för mig.

Jag har tänkt igenom det här noga under väldigt lång tid och har egentligen valt att göra detta för ca ett år sedan.
Idag anser jag att jag är tillräckligt "psykiskt stark" för att klara av det.
Det är orsaken till att jag inte gjort det tidigare.
Nu känner jag mig redo mentalt och jag har också börjat prioritera mig själv på flera plan som ju också framgår i tråden här.
För mig känns det som rätt val att göra det här.
Jag har givetvis också pratat med min psykläkare och mina andra behandlare om det här också.

På måndag ska jag träffa dietist, överviktssköteterska och läkare (hela dagen bokad ) för att slutgiltigt bedöma och bestämma om det är rätt metod för mig.
Läkarna som gör det här, gör samma sak för icke-betalande patienter på samma sjukhus, så jag tror att dom är seriösa nog att ta alla risker och fakta med sig i bedömningen och säga nej om dom har minsta tvivel på att det inte skulle funka för mig av olika skäl.

Kanske tagits upp tidigare, men finns det kanske möjlighet för dig att komma tillbaka till hästarna och (kanske på sikt?) även ridningen? Vet själv att min hälsa påverkas negativt, på alla sätt och vis, psykiskt och fysiskt, av att inte kunna ha det återkommande i vardagen.
Tänker att man kanske man kan börja smått någonstans, t ex någon form av ridterapi eller sköthäst.
Har förstått att det är lite "debatt" angående operation eller inte. Så bara för att klargöra är detta inget ställningstagande, eller pushande för varken ena eller andra

 

[Vallmo]

Kanske tagits upp tidigare, men finns det kanske möjlighet för dig att komma tillbaka till hästarna och (kanske på sikt?) även ridningen? Vet själv att min hälsa påverkas negativt, på alla sätt och vis, psykiskt och fysiskt, av att inte kunna ha det återkommande i vardagen.
Tänker att man kanske man kan börja smått någonstans, t ex någon form av ridterapi eller sköthäst.
Har förstått att det är lite "debatt" angående operation eller inte. Så bara för att klargöra är detta inget ställningstagande, eller pushande för varken ena eller andra

Har ridit andras hästar av och till sen jag inte hade egen längre.
Jag tycker det är svårt att vara medryttare när man haft egen häst.
Hade en som det funkade jättebra med, men tyvärr fick den hästen avlivas.
Efter det har det väl varit sisådär.
Red några hästar som var lite väl ystra för min smak, så jag fick faktiskt lite ridrädsla som jag aldrig någonsin haft.

Just nu har jag väl inget sug eller längtan efter häst, faktiskt.
Men det kanske ändrar sig.....

 

[Vallmo]

Har inte uppdaterat tråden på ett tag och så fick jag in lite önskemål om det, så det är väl bäst att jag gör det.....

Har mått ganska bra senaste tiden, faktiskt.
Haft det ganska lugnt hemma och jag har varit väldigt mycket i min egen bubbla.
I princip tillbringar jag ingen tid alls med sambon förutom när vi äter ihop eller ibland lagar mat ihop. Det låter kanske förfärligt, men det funkar.

Jag har fått ganska mycket terapistöd efter min inläggning (ca 10 gånger) och det har verkligen varit värdefullt.
Jag tror att det har tagit mig vidare och att jag faktiskt nu kan använda mig av det jag lärde mig i gruppterapin. Det är en skön känsla.

För första gången någonsin har jag också kunnat låta saker och ting rinna av mig när det gäller sambon.
Det har varit några såna situationer då han har gått till verbalt angrepp och jag har faktiskt bemött det med att inte svara, gå därifrån eller både och. På ett lugnt sätt.
Som jag skrivit tidigare har han ju ändrat sitt beteende men inte sitt tänkande, men ibland lyser det igenom i alla fall.
Det är exakt samma skit som tidigare, men nu säger han det inte högt.

En stor anledning til att jag inte skrivit är också att han har återigen snokat runt och kommer dragandes med att "Jag är bekymrad. Vi måste prata"
Vill inte skriva ut för mycket men i princip går det ut på att han googlat och satt ihop det jag skriver här med annan information och att det i princip skulle kunna få mycket obehagliga konsekvenser "för oss".
Dessutom tvingade han mig och ta bort info från lite olika ställen så det inte skulle gå att lägga ihop ett och ett.
Dessutom följde han upp det hela sen med att provgoogla.
Det hela kändes jävligt kränkande, faktiskt.

Så det har gjort att jag känt mig hämmad att skriva eftersom han kollar upp allt.
Han har ett väldigt stort kontrollbehov och är mån om fasaden.
Två egenskaper jag aldrig trott om honom för några år sedan.

Träffade min chef på jobbet och min handläggare på FK förra veckan.
Det gick jättebra.
Jag kan inte ha mer tur som har fått dessa två personer runt mig.
Ska börja arbetsträna i början av mars. Vi ska ta det lugnt och vi la upp hur schemat skulle se ut.
Min handläggare på FK sa också att hon inte kommer begära mer än att jag jobbar 25% efter arbetsträningen, vilket är väldigt generöst. I vanliga fall "ska" man vara uppe i heltid efter tre månaders arbetsträning.
Min chef var också otroligt positiv och såg hela min sjukdomsperiod som något jag kan ha nytta av i jobbet.
Hon sa att personer med min kompetens är ovärdeligt för verksamheten. Wow! Och jag kunde ta det till mig!

Nu om två veckor kommer jag göra en gastric sleeve operation också.
Det blir den största investeringen någonsin som jag gjort i min hälsa och det känns bra.
Det är också skrämmande och läskigt, men mest känns det bra.
Min fysiska kondition är så dålig pga övervikt så jag kan tyvärr inte se någon annan tillräckligt bra utväg.

Annars, jag är väldigt trött.
Så fort jag har gjort något när jag har belastat fötterna så får jag ont.
Har jag aktiverat mig dagen före så är jag slut dagen efter.
Bara på några månader så har jag blivit i så dålig fysisk kondition så jag inte ens orkar med hälften av vad jag gjorde förut.
Jag hoppas verkligen att det blir bättre när vikten minskar.
Det kan också vara en kombination med att jag tillåter mig själv att känna efter nu och att det kanske är en överreaktion på det, eller något.
Hoppas det! Är orolig för min fysiska hälsa faktiskt.

Annars, rent mentalt så är jag "helt klar" med vår relation.
Min sambo sa ju förut att han tycker vi har det bra nu så för hans del behöver vi inte separera.
Jag vet inte om han känner likadant fortfarande.

Oavsett hur jag jobbar så kommer jag se till att vi säljer huset efter sommaren
Det får bära eller brista.
Om jag inte får lån så kan jag bo i andrahand tills jag jobbar tillräckligt och får lån.
Det kanske funkar om min mamma kan gå i borgen eller också så får vi ut tillräckligt för huset så jag kan casha en bostad. Det är fullt möjligt.
Jag känner mig inte rädd eller tveksam för att gå vidare.
Jag har ändrat min kravspecifikation när det gäller bostad och kan tänka mig väldigt många fler alternativ nu.
Det enda som känns jobbigt är det praktiska runt omkring med att sälja och flytta.
Det är mycket att göra innan försäljning.
Tyvärr räknar jag inte med att sambon lägger två strån i kors för att pimpa.
Han vill bo kvar (sa han förut i alla fall) så för honom är det ner fördelaktigt om vi får så lite som möjligt för huset.
Sen allt praktiskt jobb med en flytt. Jag bävar för det.
Men jag tror ändå det blir bra i slutändan.

 

[Red_Chili]

@Vallmo, jag vet att du sett vad jag skrivit i andra trådar till andra i liknande situationer: att om det finns något jag kan göra för att hjälpa till vid en flytt, hojta till. Det gäller dig med, såklart. Att din sambo inte tänker hjälpa till är väl inte allt för svårt att klura ut Men ja, jag har bil med dragkrok och fullt fungerande kropp som är van vid att arbeta med flyttrelaterade saker. Så om det är den praktiska delen med att packa ihop det som är ditt, köra det till nya boendet osv som känns jobbigt, då kan jag absolut hjälpa.

 

[Vallmo]

@Vallmo, jag vet att du sett vad jag skrivit i andra trådar till andra i liknande situationer: att om det finns något jag kan göra för att hjälpa till vid en flytt, hojta till. Det gäller dig med, såklart. Att din sambo inte tänker hjälpa till är väl inte allt för svårt att klura ut Men ja, jag har bil med dragkrok och fullt fungerande kropp som är van vid att arbeta med flyttrelaterade saker. Så om det är den praktiska delen med att packa ihop det som är ditt, köra det till nya boendet osv som känns jobbigt, då kan jag absolut hjälpa.

Tack!
Jag ska absolut ha det i åtanke.
Som det är nu så har jag ju Buke-irl förbud, men jag antar att han inte kan bestämma sånt när vi inte bor ihop längre.

Om jag orkar, och det hoppas jag verkligen att jag gör, så ska jag försöka förbereda så mycket som möjligt med att sälja och rensa ut grejer redan nu.
Om jag väntar tills flytten så är risken att det blir för mycket så man bara slänger bort grejer i onödan.
Jag tänker att det är inte omöjligt att tjäna tusenlappar på allt man har hemma som man inte behöver. Och pengar behöver jag verkligen.
Jag kommer troligen få banta mer mitt boende till max ca 60 kvm. Bor på 154 kvm nu, så skillnaden blir stor.

 

[Hyacinth]

Äsch, du träffar vem f-n du vill.
Han har ingen som helst rätt att bestämma eller begränsa ditt umgänge.

 

[Red_Chili]

Tack!
Jag ska absolut ha det i åtanke.
Som det är nu så har jag ju Buke-irl förbud, men jag antar att han inte kan bestämma sånt när vi inte bor ihop längre.

Om jag orkar, och det hoppas jag verkligen att jag gör, så ska jag försöka förbereda så mycket som möjligt med att sälja och rensa ut grejer redan nu.
Om jag väntar tills flytten så är risken att det blir för mycket så man bara slänger bort grejer i onödan.
Jag tänker att det är inte omöjligt att tjäna tusenlappar på allt man har hemma som man inte behöver. Och pengar behöver jag verkligen.
Jag kommer troligen få banta mer mitt boende till max ca 60 kvm. Bor på 154 kvm nu, så skillnaden blir stor.

Säger som @Hyacinth, inte f*n kan han bestämma något om vem du träffar eller varför osv. Det är DITT val vem du umgås med.

Det låter annars mycket(!) klokt att börja rensning osv redan nu.

 

[Hyacinth]

Kan tillägga att jag, partner, snart 2 barn och hund bor på 64 kvm. Det fungerar väl så länge man trivs ihop.
Vi har 2,5 sovrum, så ingen bor på någon annan heller.

 

[ameo]

Tack!
Jag ska absolut ha det i åtanke.
Som det är nu så har jag ju Buke-irl förbud, men jag antar att han inte kan bestämma sånt när vi inte bor ihop längre.

Han har NOLL och INGEN rätt att bestämma det medan ni bor ihop heller!!

Säger som @Hyacinth, inte f*n kan han bestämma något om vem du träffar eller varför osv. Det är DITT val vem du umgås med..

Äsch, du träffar vem f-n du vill.
Han har ingen som helst rätt att bestämma eller begränsa ditt umgänge.

Jag säger bara - HUR F*N ska han kunna veta om din nya kompis "Lisa" är någon du har träffat på Buke eller i samband med din sjukhusvistelse? Eller någon du började prata med när du var ute och fixade i trädgården? Eller började prata med i kön på Ica? Eller.... Ja du fattar...

tillägg:
Han har inte med att göra var du träffar nya vänner att umgås med! Nya tillfrisknande Vallmo vill ha många vänner att umgås med!
(Trist för honom att han inte är inkluderad i den skaran... )

 

[Red_Chili]

Han har NOLL och INGEN rätt att bestämma det medan ni bor ihop heller!!


Jag säger bara - HUR F*N ska han kunna veta om din nya kompis "Lisa" är någon du har träffat på Buke eller i samband med din sjukhusvistelse? Eller någon du började prata med när du var ute och fixade i trädgården? Eller började prata med i kön på Ica? Eller.... Ja du fattar...

Läser han här på buke så är det kanske inte helt svårt att lista ut... Han sitter väl säkert och kollar vilka som erbjuder hjälp eller liknande, kollar upp dem så gott han kan för att sedan kunna identifiera dem om de dyker upp hemma hos Vallmo

 

[ameo]

Läser han här på buke så är det kanske inte helt svårt att lista ut... Han sitter väl säkert och kollar vilka som erbjuder hjälp eller liknande, kollar upp dem så gott han kan för att sedan kunna identifiera dem om de dyker upp hemma hos Vallmo

alla kanske inte erbjuder sig öppet...
Och, han ska skita i vem Vallmo umgås med överhuvudtaget!
Det är inget annat än ett sätt att försöka begränsa umgänget så att hennes nya starka vilja inte blir stark nog för en separation....

 

[Red_Chili]

alla kanske inte erbjuder sig öppet...
Och, han ska skita i vem Vallmo umgås med överhuvudtaget!
Det är inget annat än ett sätt att försöka begränsa umgänget så att hennes nya starka vilja inte blir stark nog för en separation....

Visst är det så, och jag håller med dig, utan tvekan.

 

[vallhund]

Fortsätt skriv @Vallmo han äger dig inte!

Snokar man får man vara beredd på att få nys om sådant man inte vill veta.

 

[Vallmo]

Läser han här på buke så är det kanske inte helt svårt att lista ut... Han sitter väl säkert och kollar vilka som erbjuder hjälp eller liknande, kollar upp dem så gott han kan för att sedan kunna identifiera dem om de dyker upp hemma hos Vallmo

Han kan lista ut det mesta när det gäller internet.....
Researchen på mig var som sagt rätt grundligt utförd.

Han är så himla paranoid själv så han inte ens har ett Facebook konto i sitt vanliga namn. Han har ett konto med ett fejknamn, men såvitt jag vet så använder han inte FB heller.
Alltså, helt ärligt undrar jag varför sån nätnoja?
För utomstående så förefaller det mesta runt oss som enormt ointressant. Det värsta är väl att jag blev av med körkortet en gång när jag körde för fort.
Roligare än så blir det inte!

 

[Vallmo]

alla kanske inte erbjuder sig öppet...
Och, han ska skita i vem Vallmo umgås med överhuvudtaget!
Det är inget annat än ett sätt att försöka begränsa umgänget så att hennes nya starka vilja inte blir stark nog för en separation....

Ja, antagligen är det så.

Han har inget som helst socialt umgänge själv så han tycker inte att det är så viktigt för mig heller.

Jag räknar med att han kommer sätta igång när jag börjar på jobbet igen.
Det är flera på jobbet som jag umgåtts privat med dessutom innan jag blev sjuk.
Jag kommer försöka bli mer social och hänga med på fler jobbgrejer för att helt enkelt träffa andra människor.

Antagligen kommer han sätta igång redan efter operationen och försöka platta till mig.
Då är jag sårbar, nyopererad och dessutom har jag inga fler bokade terapitimmar.

Han har legat extremt lågt och det tror jag delvist beror på att jag gått i regelbunden terapi nu.
Tyvärr låter jag väldigt cynisk, men det är av erfarenhet som jag säger så.
Mönstret har sett likadant ut så jag har lärt mig det nu.
Han själv är nog inte alls medveten om det så frågar man honom så blir han antagligen helt bestört och tycker jag kommer med helt ogrundade anklagelser.

 

[Vallmo]

Fortsätt skriv @Vallmo han äger dig inte!

Snokar man får man vara beredd på att få nys om sådant man inte vill veta.

Ja, så är det ju!
Jag har ju legat lågt nu ett tag och det beror på att jag tyckte det var så vansinnigt obehagligt när han kom dragandes med sina "bevis".
Det kändes ungefär som jag hade gjort något olagligt, varit otrogen, begått ett brott eller så.

Han måste varit jätterädd för att "bli avslöjad".
Eller också är det bara ett sätt att skrämma upp mig.

Tyvärr drabbar det ju mig också när han "hittar" något.
Men visst, det jag kommer skriva fortsättningsvis kommer inte vara något som går att spåra.

 

[Hyacinth]

Då kan man ju uppföra sig så det inte finns nåt läskigt att hitta.

 

[Vallmo]

Kan tillägga att jag, partner, snart 2 barn och hund bor på 64 kvm. Det fungerar väl så länge man trivs ihop.
Vi har 2,5 sovrum, så ingen bor på någon annan heller.

Jag tror också det kan funka att bo mindre. Fördelen är ju att det är mindre att städa och man kan ha mindre prylar.
Bor man i hus så är man ju utomhus en hel del också på sommaren.

Som det är nu har vi ex fem soffor i huset och 45 st gardiner.
Det är mycket att dammsuga och tvätta.....

Det som skaver lite är att min yngsta kille behöver egentligen eget rum eftersom den stora killen kan vara minst sagt påfrestande och gränslös.
Jag får försöka lösa det på något bra sätt.
Prisskillnaden mellan två och tre sovrum blir ofta jättestor på dom områdena jag kollar på.
Så vi får se helt enkelt.

 

[Hyacinth]

Jag tror också det kan funka att bo mindre. Fördelen är ju att det är mindre att städa och man kan ha mindre prylar.
Bor man i hus så är man ju utomhus en hel del också på sommaren.

Som det är nu har vi ex fem soffor i huset och 45 st gardiner.
Det är mycket att dammsuga och tvätta.....

Det som skaver lite är att min yngsta kille behöver egentligen eget rum eftersom den stora killen kan vara minst sagt påfrestande och gränslös.
Jag får försöka lösa det på något bra sätt.
Prisskillnaden mellan två och tre sovrum blir ofta jättestor på dom områdena jag kollar på.
Så vi får se helt enkelt.

Vi har en tvåa vi har byggt om. Vi delade ett stort sovrum för att få plats.