Jag tror att min sambo misshandlar mig verbalt

[Karminnie]

Vallmo, jag har följt din tråd och .. WOW! härligt hur du hanterar och analyserar händelserna i ditt liv, du är superbra! Jag tänkte på en grej runt bristen på sex i relationen.
I min erfarenhet så är det jobbigt när den andra parten har övervikt som påverkar attraktionskraften när relationen redan är svajig.
Jag försöker hjälpa partnern på flera sätt; uppmuntra träning, laga rätt kost osv. Jag har svårt att formulera rakt och tydligt att det inte funkar för mig, det känns FÖR elakt och destruktivt, men samtidigt så visar min kropp detta; jag stänger av fysiskt när allt blir för jobbigt.

Vet inte om du struntar i det nu men kanske funkar din sambo på liknande sätt?
Man är socialt tränad i att inte kommentera andras vikt, men vet inte hur man ska hantera det i sin relation. Kroppen säger bara ifrån att det är något fel och sen kan det hela gå i baklås. Sen känns DET NYA problemet för jobbigt att ta tag i.

Kanske är det någon tröst att MÅNGA par har liknande problematik med bristande kärleksliv av olika skäl, men man vill ha kvar partryggheten och putsar hellre på en vacker fasad, heminredning och trädgård. Jag med. Detta är bara sagt som en annan vinkel, inget påhopp på dig. OBS.
Du har redan nämnt att du ska ta tag i hälsan, heja dig på alla fronter!!

 

[cirkus]

I min erfarenhet så är det jobbigt när den andra parten har övervikt som påverkar attraktionskraften när relationen redan är svajig.
Jag försöker hjälpa partnern på flera sätt; uppmuntra träning, laga rätt kost osv. Jag har svårt att formulera rakt och tydligt att det inte funkar för mig, det känns FÖR elakt och destruktivt, men samtidigt så visar min kropp detta; jag stänger av fysiskt när allt blir för jobbigt.

På allvar? - fyfan så malplacerat inlägg.

Vad har övervikt med saken att göra?
Vuxenuppforstran är sanslöst trist. För att inte tala om en som "försöker hjälpa" genom blabla yadayda.

 

[TinyWiny]

Vallmo, jag har följt din tråd och .. WOW! härligt hur du hanterar och analyserar händelserna i ditt liv, du är superbra! Jag tänkte på en grej runt bristen på sex i relationen.
I min erfarenhet så är det jobbigt när den andra parten har övervikt som påverkar attraktionskraften när relationen redan är svajig.
Jag försöker hjälpa partnern på flera sätt; uppmuntra träning, laga rätt kost osv. Jag har svårt att formulera rakt och tydligt att det inte funkar för mig, det känns FÖR elakt och destruktivt, men samtidigt så visar min kropp detta; jag stänger av fysiskt när allt blir för jobbigt.

Vet inte om du struntar i det nu men kanske funkar din sambo på liknande sätt?
Man är socialt tränad i att inte kommentera andras vikt, men vet inte hur man ska hantera det i sin relation. Kroppen säger bara ifrån att det är något fel och sen kan det hela gå i baklås. Sen känns DET NYA problemet för jobbigt att ta tag i.

Kanske är det någon tröst att MÅNGA par har liknande problematik med bristande kärleksliv av olika skäl, men man vill ha kvar partryggheten och putsar hellre på en vacker fasad, heminredning och trädgård. Jag med. Detta är bara sagt som en annan vinkel, inget påhopp på dig. OBS.
Du har redan nämnt att du ska ta tag i hälsan, heja dig på alla fronter!!

Men alltså? Ärligt? Du tycker att det här är en bra tråd att beskriva dina problem med överviktiga människor? Du tycker dessutom att det är okej att du försöker "hjälpa" din partner genom att uppfostra henom till det som passar dig bättre än det hen är? Om du inte trivs med ditt liv är det upp till dig att förändra ditt liv men du har ingen som helst rätt att försöka knuffa din partner in i en mall som passar dig.

Ts relationsproblem beror inte på ev. övervikt, de beror på att hennes partner är en idiot.

 

[Lobelia]

Vallmo, jag har följt din tråd och .. WOW! härligt hur du hanterar och analyserar händelserna i ditt liv, du är superbra! Jag tänkte på en grej runt bristen på sex i relationen.
I min erfarenhet så är det jobbigt när den andra parten har övervikt som påverkar attraktionskraften när relationen redan är svajig.
Jag försöker hjälpa partnern på flera sätt; uppmuntra träning, laga rätt kost osv. Jag har svårt att formulera rakt och tydligt att det inte funkar för mig, det känns FÖR elakt och destruktivt, men samtidigt så visar min kropp detta; jag stänger av fysiskt när allt blir för jobbigt.

På mig låter det som du älskar det yttre och inte hela personen. Varför ska någon anpassa sin kropp efter dina önskmål?

Det handlar om inställningen. Självklart så är det bra att stötta någon men då för personens egen skull och inte för att de ska få en kropp som du gillar att umgås med. Fy sjutton vad egoistiskt.

 

[tanten]

Vallmo, jag har följt din tråd och .. WOW! härligt hur du hanterar och analyserar händelserna i ditt liv, du är superbra! Jag tänkte på en grej runt bristen på sex i relationen.
I min erfarenhet så är det jobbigt när den andra parten har övervikt som påverkar attraktionskraften när relationen redan är svajig.
Jag försöker hjälpa partnern på flera sätt; uppmuntra träning, laga rätt kost osv. Jag har svårt att formulera rakt och tydligt att det inte funkar för mig, det känns FÖR elakt och destruktivt, men samtidigt så visar min kropp detta; jag stänger av fysiskt när allt blir för jobbigt.

Vet inte om du struntar i det nu men kanske funkar din sambo på liknande sätt?
Man är socialt tränad i att inte kommentera andras vikt, men vet inte hur man ska hantera det i sin relation. Kroppen säger bara ifrån att det är något fel och sen kan det hela gå i baklås. Sen känns DET NYA problemet för jobbigt att ta tag i.

Kanske är det någon tröst att MÅNGA par har liknande problematik med bristande kärleksliv av olika skäl, men man vill ha kvar partryggheten och putsar hellre på en vacker fasad, heminredning och trädgård. Jag med. Detta är bara sagt som en annan vinkel, inget påhopp på dig. OBS.
Du har redan nämnt att du ska ta tag i hälsan, heja dig på alla fronter!!

VALLMO - läs inte det här som något annat än en persons sätt att ta tag i sina EGNA issues.

Det har noll och intet med dig att göra!

 

[the_connemara]

Jag rapporterade inlägget, snälla låt fler göra det!

 

[ajdidodii]

Vallmo, jag har följt din tråd och .. WOW! härligt hur du hanterar och analyserar händelserna i ditt liv, du är superbra! Jag tänkte på en grej runt bristen på sex i relationen.
I min erfarenhet så är det jobbigt när den andra parten har övervikt som påverkar attraktionskraften när relationen redan är svajig.
Jag försöker hjälpa partnern på flera sätt; uppmuntra träning, laga rätt kost osv. Jag har svårt att formulera rakt och tydligt att det inte funkar för mig, det känns FÖR elakt och destruktivt, men samtidigt så visar min kropp detta; jag stänger av fysiskt när allt blir för jobbigt.

Vet inte om du struntar i det nu men kanske funkar din sambo på liknande sätt?
Man är socialt tränad i att inte kommentera andras vikt, men vet inte hur man ska hantera det i sin relation. Kroppen säger bara ifrån att det är något fel och sen kan det hela gå i baklås. Sen känns DET NYA problemet för jobbigt att ta tag i.

Kanske är det någon tröst att MÅNGA par har liknande problematik med bristande kärleksliv av olika skäl, men man vill ha kvar partryggheten och putsar hellre på en vacker fasad, heminredning och trädgård. Jag med. Detta är bara sagt som en annan vinkel, inget påhopp på dig. OBS.
Du har redan nämnt att du ska ta tag i hälsan, heja dig på alla fronter!!

Av alla saker som är så in i norden fel i ts relation så är det ts vikt du hakar upp dig på? Detta i en tråd där ts dessutom själv uttryckt skam och skuld, både över sin vikt och det bristande sexlivet. Inser du inte hur kontraproduktivt det blir? Det skulle inte ens hjälpa om det var vikten som är problemet och i det här fallet skulle jag säga att vikten är det minsta problemet.
Problemet är att ts sambo misshandlar henne verbalt, utnyttjar (utnyttjade?) henne som gratis hushållerska och anklagar henne för att hon blivit sjuk (som att det är något en väljer).

 

[Vallmo]

Vallmo, jag har följt din tråd och .. WOW! härligt hur du hanterar och analyserar händelserna i ditt liv, du är superbra! Jag tänkte på en grej runt bristen på sex i relationen.
I min erfarenhet så är det jobbigt när den andra parten har övervikt som påverkar attraktionskraften när relationen redan är svajig.
Jag försöker hjälpa partnern på flera sätt; uppmuntra träning, laga rätt kost osv. Jag har svårt att formulera rakt och tydligt att det inte funkar för mig, det känns FÖR elakt och destruktivt, men samtidigt så visar min kropp detta; jag stänger av fysiskt när allt blir för jobbigt.

Vet inte om du struntar i det nu men kanske funkar din sambo på liknande sätt?
Man är socialt tränad i att inte kommentera andras vikt, men vet inte hur man ska hantera det i sin relation. Kroppen säger bara ifrån att det är något fel och sen kan det hela gå i baklås. Sen känns DET NYA problemet för jobbigt att ta tag i.

Kanske är det någon tröst att MÅNGA par har liknande problematik med bristande kärleksliv av olika skäl, men man vill ha kvar partryggheten och putsar hellre på en vacker fasad, heminredning och trädgård. Jag med. Detta är bara sagt som en annan vinkel, inget påhopp på dig. OBS.
Du har redan nämnt att du ska ta tag i hälsan, heja dig på alla fronter!!

Angående inlägget...till er andra. Det är nästan ok så jag svarar.
Det är ok eftersom det är så otroligt långt ifrån den verkliga problematik vi har, så jag tar faktiskt inte ens illa upp.

Vårt problem med sexlivet var ett problem långt innan jag var överviktig, så det är knappast DET som är problemet.
Han hade problem med sin ex-fru också och hon är och har alltid varit nästan magerlagd. (Ja, jag har träffat henne och sett foton, så jag vet).

Nu har jag inte lust att ha sex med honom, men det beror allra minst på min övervikt. Vi har betydligt mer komplex situation än så.

När det gäller kosten så behöver jag inte kostråd från min partner.
Han äter massa färdigproducerad mat, pizza, Coca-Cola, hamburgare, pommes, godis (han är gravt sockerberoende).
Han väger 67 kg, och ja livet är orättvist.

Jag äter sunt, älskar grönsaker, bönor, frukt, bär, yoghurt, keso mm.
Gillar också fisk. Kött äter jag någon gång ibland, bara.
Jag äter aldrig halvfabrikat.

Min övervikt beror på två graviditeter vid hög ålder, nattarbete som förstörde alla hormoner och sen depression.
Medicinerna jag fick gjorde att jag gick upp ytterligare 25-30 kg. Fick underproduktion på sköldkörteln som påverkar ämnesomsättningen.
Och nej, det var inte dom vanliga depressionsmedicinerna utan det var andra saker som är ökända för att man går upp i vikt av dom.
Jag behövde tyvärr dessa mediciner under två år.

Träning, ja.
Som det är idag så bör jag inte gå eller knappt träna något annat heller.
Jag får stötvågssbehandling för hälsporrar.
Simma, kanske du tänker då.
Jättebra, men jag har en kalkpålagring i axeln som gör att jag varken kan eller bör använda armen.
Pga min övervikt kan jag inte heller skutta runt för det skulle förstöra knän och höfter.

Jag väntar på två operationer, den för min axel och en för min övervikt.

Jag är inte ute efter någon partrygghet. Konstigt ord!
Jag håller på med min trädgård och med inredning för att det är mina intressen och när vi separerar så kommer jag fortsätta med det ännu mer.
Har du missat det mest väsentliga i tråden, dvs säga att jag vill och planerar för att separera.
Läs trådrubriken en gång till, så förstår du att jag inte putsar på någon annan fasad än den på vårt hus.

Om du ska ge tips så är det en bra grej om du kollar upp det som är skrivet tidigare, så att tipsen blir relevanta.
Att jag skulle behöva banta för att min partner skulle vilja ta i mig och ha sex igen är en fruktansvärd missriktad och en felaktig kommentar.
Det är knappast dom problemen vi har.
Överhuvudtaget tycker jag verkligen inte om kroppsfixering när det gäller något sammanhang.
Min sambo är inte kroppsfixerad heller.

 

[Vallmo]

Ja, nu har jag ju läst era inlägg, ni som följt tråden och känner till min problematik.
Ni har förklarat så bra så mitt inlägg behövdes egentligen inte.

För min del kan inlägget stå kvar, jag bryr mig inte om det ärligt talat.

 

[Red_Chili]

Angående inlägget...till er andra. Det är nästan ok så jag svarar.
Det är ok eftersom det är så otroligt långt ifrån den verkliga problematik vi har, så jag tar faktiskt inte ens illa upp.

Vårt problem med sexlivet var ett problem långt innan jag var överviktig, så det är knappast DET som är problemet.
Han hade problem med sin ex-fru också och hon är och har alltid varit nästan magerlagd. (Ja, jag har träffat henne och sett foton, så jag vet).

Nu har jag inte lust att ha sex med honom, men det beror allra minst på min övervikt. Vi har betydligt mer komplex situation än så.

När det gäller kosten så behöver jag inte kostråd från min partner.
Han äter massa färdigproducerad mat, pizza, Coca-Cola, hamburgare, pommes, godis (han är gravt sockerberoende).
Han väger 67 kg, och ja livet är orättvist.

Jag äter sunt, älskar grönsaker, bönor, frukt, bär, yoghurt, keso mm.
Gillar också fisk. Kött äter jag någon gång ibland, bara.
Jag äter aldrig halvfabrikat.

Min övervikt beror på två graviditeter vid hög ålder, nattarbete som förstörde alla hormoner och sen depression.
Medicinerna jag fick gjorde att jag gick upp ytterligare 25-30 kg. Fick underproduktion på sköldkörteln som påverkar ämnesomsättningen.
Och nej, det var inte dom vanliga depressionsmedicinerna utan det var andra saker som är ökända för att man går upp i vikt av dom.
Jag behövde tyvärr dessa mediciner under två år.

Träning, ja.
Som det är idag så bör jag inte gå eller knappt träna något annat heller.
Jag får stötvågssbehandling för hälsporrar.
Simma, kanske du tänker då.
Jättebra, men jag har en kalkpålagring i axeln som gör att jag varken kan eller bör använda armen.
Pga min övervikt kan jag inte heller skutta runt för det skulle förstöra knän och höfter.

Jag väntar på två operationer, den för min axel och en för min övervikt.

Jag är inte ute efter någon partrygghet. Konstigt ord!
Jag håller på med min trädgård och med inredning för att det är mina intressen och när vi separerar så kommer jag fortsätta med det ännu mer.
Har du missat det mest väsentliga i tråden, dvs säga att jag vill och planerar för att separera.
Läs trådrubriken en gång till, så förstår du att jag inte putsar på någon annan fasad än den på vårt hus.

Om du ska ge tips så är det en bra grej om du kollar upp det som är skrivet tidigare, så att tipsen blir relevanta.
Att jag skulle behöva banta för att min partner skulle vilja ta i mig och ha sex igen är en fruktansvärd missriktad och en felaktig kommentar.
Det är knappast dom problemen vi har.
Överhuvudtaget tycker jag verkligen inte om kroppsfixering när det gäller något sammanhang.
Min sambo är inte kroppsfixerad heller.

BRA Vallmo. Lika klok som alltid.

 

[Vallmo]

Jag tänkte på en grej runt bristen på sex i relationen.
I min erfarenhet så är det jobbigt när den andra parten har övervikt som påverkar attraktionskraften när relationen redan är svajig.
Jag försöker hjälpa partnern på flera sätt; uppmuntra träning, laga rätt kost osv. Jag har svårt att formulera rakt och tydligt att det inte funkar för mig, det känns FÖR elakt och destruktivt, men samtidigt så visar min kropp detta; jag stänger av fysiskt när allt blir för jobbigt.

Vet inte om du struntar i det nu men kanske funkar din sambo på liknande sätt?
Man är socialt tränad i att inte kommentera andras vikt, men vet inte hur man ska hantera det i sin relation. Kroppen säger bara ifrån att det är något fel och sen kan det hela gå i baklås. Sen känns DET NYA problemet för jobbigt att ta tag i.

Får skylla på att min polett trillar ner långsamt ibland.
Har kortat den del av inlägget jag vill fördjupa mitt svar i.

Menar du att jag är för fet för att vara attraktivt sexuell för min sambo?
Skulle det vara skälet till hans avhållsamhet, tror du?

Tror du han har tappat lusten för att jag har övervikt?
Tror du att jag har tappat lusten på grund av min övervikt?

Jag förstår inte vart du vill komma.

För egen del så har jag inte tappat lusten. Alls!
Jag roar mig bäst jag kan själv om du undrar.
Så var det sagt också!

Min sambo har aldrig någonsin kommenterat min kropp eller vikt negativt.
Han har inte heller skyllt på den för uteblivet sex fast han lätt kunnat ta till det som en anledning om han ville vara taskig.

Detta vill jag vara väldigt tydlig med.
Han må vara en rövhatt i andra sammanhang, men min kropp har han alltid, utan undantag respekterat.
Han kommenterar heller aldrig vad jag äter eller hur mycket.

Det är en sak som jag verkligen vill ge honom cred för.
Lätt att glömma bra saker, men när det gäller det här så är han schysst.
Han har foto som sitt absolut största intresse, men även där visar han hänsyn.
Han fotograferar inte mig för att han vet att jag är obekväm med det.

Så din teori kan du glömma.
Det beror på helt andra saker.

 

[Vallmo]

Ts relationsproblem beror inte på ev. övervikt, de beror på att hennes partner är en idiot.

Här lämnar du inte över något till fantasin. Rakt på sak!

 

[Vallmo]

Av alla saker som är så in i norden fel i ts relation så är det ts vikt du hakar upp dig på? Detta i en tråd där ts dessutom själv uttryckt skam och skuld, både över sin vikt och det bristande sexlivet. Inser du inte hur kontraproduktivt det blir? Det skulle inte ens hjälpa om det var vikten som är problemet och i det här fallet skulle jag säga att vikten är det minsta problemet.
Problemet är att ts sambo misshandlar henne verbalt, utnyttjar (utnyttjade?) henne som gratis hushållerska och anklagar henne för att hon blivit sjuk (som att det är något en väljer).

Ja, du har tolkat det helt rätt.
Det är inte min vikt som är problemet i vårt förhållande alls och jag är övertygad om att min sambo inte heller tycker det.

För mig personligen är min övervikt ett stort problem, dock.
Och jag har tagit tag i det för MIN skull och inte för hans skull @Karminnie
Stor skillnad!

Skulle aldrig ändra på något PÅ min kropp eller göra något MED min kropp för någon annans skull.

 

[Vallmo]

Här lämnar du inte över något till fantasin. Rakt på sak!

Lindar in saker, skulle det vara.

 

[Vallmo]

Har haft en liten kontrovers med sambon här under ett par dagar.
Det gällde bland annat tråden här på Buke, mer vill jag inte gå in på.
I alla fall så blev jag rätt irriterad och tyckte att han klampade på min integritet.
Bland annat så mer eller mindre tvingade han mig att göra en sak för att han ansåg den var nödvändig.
i viss mån höll jag väl med honom också, även om jag inte riktigt tyckte det var motiverat.
Nu har jag i alla fall åtgärdat problemet, så han har inget att klaga på.

Men det jag skulle komma till var att den här gången kunde jag verkligen hantera mig själv och hela situationen på ett mycket bättre sätt.

Förra gången, om ni minns så blev det ju kalabalik när jag upptäckte att han läst i tråden här.
Sen vart det sjukhus, inte bara för det, men en bidragande orsak.
Den stora grejen var ju just att jag kände mig psykiskt misshandlad.

Nu, efter jag kom hem från sjukhuset har han helt slutat med den stilen.
Han gör dessutom betydligt mer hemma.
Idag städade vi och han hade hunnit göra det mesta själv innan jag vaknade ens.
Och jag kan faktiskt känna att det är ok och jag får inte dåligt samvete.
Dels för att jag har skött allt så länge, men också att jag har mina fysiska problem som hindrar mig från att klara av saker rent praktiskt.

Så det är verkligen annorlunda hemma.
Hade det inte varit för vår historik skulle man kunna säga att det är väldigt lugnt och skönt. Och det är det faktiskt också.
Jag tror att jag kommer vara ok med det här så länge.
Och framförallt känns det bra om vår separation inte blir ett hafsverk utan att det blir något som vi har förberett väl, inte minst när det gäller barnen.

Men jag känner att jag kan stå upp för mig själv betydligt mer, jag har bättre kontroll och jag är inte stressad eller rädd hemma.
Snarare uttråkad eftersom jag inte kan gå promenader eller skotta snö, till exempel.

 

[the_connemara]

 

[Vallmo]

Jag har verkligen ett sånt totalt oflyt så jag blir alldeles matt.

Min psykiska hälsa börjar äntligen kännas någorlunda stabil.
Jag kan också behålla stabiliteten mycket bättre trots att det kanske gungar lite ibland.
För mig är det stor skillnad. Tidigare har jag liksom agerat på allt.

Hemma är det helt ok.
Sambon är ok, om än inte världens roligaste person att umgås med men han finns där och jag känner mig ok med det.
Just nu är han på tjänsteresa vilket jag tycker är underbart.
Har inte varit själv hemma på en månad säkert.

Jag längtar verkligen tills jag kan gå vidare och leva mitt eget liv.
Jag kommer på flera saker som jag vill göra eller ha. Små grejer, bara men det känns fantastiskt i alla fall.

Så kommer det tråkiga.
Har fått stötvågsbehandling för mina hälsporrar två gånger och det märks ingen jävla skillnad alls.
Så fort jag rört lite på mig så gör det skitont igen.

Var hos en ortoped idag också och har en förkalkning i axel eller nyckelbenet. Kom faktiskt inte ihåg, men ont gör det i alla fall.
Den ska i alla fall opereras.
Har svårt att tänka mig att det kommer gå över av sig självt, vilket inte ortopeden heller trodde. Har haft ont sen i somras.
Efter en sån operation är man sjukskriven 2-3 veckor.
Jag vill operera axeln och ha den läkt innan trädgårdssäsong och flytt.
Men, jag behöver gå ner i vikt innan jag gör den operationen, för annars vill dom inte söva mig där.

Jag kommer även göra en gastric sleeve operation.
Jag har bestämt mig för det nu. (Betalar själv)
Kan inte gå runt och vara såhär fet. Fötterna är pajade. Snart kommer väl knäna och höfterna gå av också.
Ska träffa läkare och bedömas nästa vecka, sen tror jag man får operationstid mellan 2-4 veckor efter det.
Efter den operationen är man sjukskriven 2-4 veckor.

Men när fan ska jag kunna arbetsträna, då???

Jag känner mig så ledsen och förtvilade över det här nu.
Först har jag mått dåligt psykiskt så länge (sjukskriven snart 4 år) och sen när det äntligen blir bättre så ger kroppen upp.
Jävla mediciner som gjorde mig fet. Jävla hormoner som inte funkar som dom ska.
Fyller 50 i sommar. Det känns som bäst före datum har gått ut helt.

Jag deppar ihop totalt, snart.

 

[monster1]

Jag har verkligen ett sånt totalt oflyt så jag blir alldeles matt.

Min psykiska hälsa börjar äntligen kännas någorlunda stabil.
Jag kan också behålla stabiliteten mycket bättre trots att det kanske gungar lite ibland.
För mig är det stor skillnad. Tidigare har jag liksom agerat på allt.

Hemma är det helt ok.
Sambon är ok, om än inte världens roligaste person att umgås med men han finns där och jag känner mig ok med det.
Just nu är han på tjänsteresa vilket jag tycker är underbart.
Har inte varit själv hemma på en månad säkert.

Jag längtar verkligen tills jag kan gå vidare och leva mitt eget liv.
Jag kommer på flera saker som jag vill göra eller ha. Små grejer, bara men det känns fantastiskt i alla fall.

Så kommer det tråkiga.
Har fått stötvågsbehandling för mina hälsporrar två gånger och det märks ingen jävla skillnad alls.
Så fort jag rört lite på mig så gör det skitont igen.

Var hos en ortoped idag också och har en förkalkning i axel eller nyckelbenet. Kom faktiskt inte ihåg, men ont gör det i alla fall.
Den ska i alla fall opereras.
Har svårt att tänka mig att det kommer gå över av sig självt, vilket inte ortopeden heller trodde. Har haft ont sen i somras.
Efter en sån operation är man sjukskriven 2-3 veckor.
Jag vill operera axeln och ha den läkt innan trädgårdssäsong och flytt.
Men, jag behöver gå ner i vikt innan jag gör den operationen, för annars vill dom inte söva mig där.

Jag kommer även göra en gastric sleeve operation.
Jag har bestämt mig för det nu. (Betalar själv)
Kan inte gå runt och vara såhär fet. Fötterna är pajade. Snart kommer väl knäna och höfterna gå av också.
Ska träffa läkare och bedömas nästa vecka, sen tror jag man får operationstid mellan 2-4 veckor efter det.
Efter den operationen är man sjukskriven 2-4 veckor.

Men när fan ska jag kunna arbetsträna, då???

Jag känner mig så ledsen och förtvilade över det här nu.
Först har jag mått dåligt psykiskt så länge (sjukskriven snart 4 år) och sen när det äntligen blir bättre så ger kroppen upp.
Jävla mediciner som gjorde mig fet. Jävla hormoner som inte funkar som dom ska.
Fyller 50 i sommar. Det känns som bäst före datum har gått ut helt.

Jag deppar ihop totalt, snart.

När jag läser det här tänker jag att du är på väg mot något jättebra. Vad du har tagit tag i saker och mår bättre psykiskt och kommer förhoppningsvis må bättre fysiskt också efter viktminskning och operation i axel/axlar. När det är klart kommer du vara som ny. Arbetsträningen kanske inte är så belastande att du inte kan göra den undertiden du är sjukskriven för de andra operationerna om det känns ok för dig. Sjukskriven är du ju redan och arbetsträningen är ju just bara arbetsträning och man är där så mycket man orkar och inte mer. Hejja Vallmo!

 

[Korven]

Var hos en ortoped idag också och har en förkalkning i axel eller nyckelbenet. Kom faktiskt inte ihåg, men ont gör det i alla fall.
Den ska i alla fall opereras.
Har svårt att tänka mig att det kommer gå över av sig självt, vilket inte ortopeden heller trodde. Har haft ont sen i somras.
Efter en sån operation är man sjukskriven 2-3 veckor.
Jag vill operera axeln och ha den läkt innan trädgårdssäsong och flytt.
Men, jag behöver gå ner i vikt innan jag gör den operationen, för annars vill dom inte söva mig där.

Jag kommer även göra en gastric sleeve operation.
Jag har bestämt mig för det nu. (Betalar själv)
Kan inte gå runt och vara såhär fet. Fötterna är pajade. Snart kommer väl knäna och höfterna gå av också.
Ska träffa läkare och bedömas nästa vecka, sen tror jag man får operationstid mellan 2-4 veckor efter det.
Efter den operationen är man sjukskriven 2-4 veckor.



Jag deppar ihop totalt, snart.

Jag hade troligtvis samma problem med axeln som du har. Då sas det också att jag var för fet, ca 5 kg övervikt! Men ortopedkirurgen tyckte inte det, bara att operera. Blev i stort sett helt bra och smärtfri.

 

[Vallmo]

När jag läser det här tänker jag att du är på väg mot något jättebra. Vad du har tagit tag i saker och mår bättre psykiskt och kommer förhoppningsvis må bättre fysiskt också efter viktminskning och operation i axel/axlar. När det är klart kommer du vara som ny. Arbetsträningen kanske inte är så belastande att du inte kan göra den undertiden du är sjukskriven för de andra operationerna om det känns ok för dig. Sjukskriven är du ju redan och arbetsträningen är ju just bara arbetsträning och man är där så mycket man orkar och inte mer. Hejja Vallmo!

Tack!
Det var precis något sånt här jag behövde höra.
Du har så rätt i det du skriver.

Jag har ju en tendens att hamna i ett slags svart-vitt tänkande.
Jag var på väg dit, men så läste jag ditt inlägg och då kändes det mycket mer hoppfullt.

Ska ändå erkänna att jag har haft ett katastrofscenario framför mig idag, typ vi säljer huset, jag hittar äntligen ett hus jag vill ha och har råd med och köper det.

Sen när jag har flyttat så orkar jag ingenting för jag är fet, sliten och 50 år (snart) så jag kommer bara ligga där på sängen och flämta.
All inredning, målning och tapetsering som jag planerat och fantiserat runt blir bara inte av.
Istället så är det gul ful-furu var jag än tittar i huset, på golv, väggar och tak.

Och där ligger jag och funderar på om jag verkligen har gjort rätt val.

Jag har rätt bra fantasi. Det kanske märks.