Jag tror att min sambo misshandlar mig verbalt

[Vallmo]

Varför inte vila lite? Strunta i tråden ett par dagar, gräv inte i dig själv, tänk inte så mycket. Se vad som händer när du inte grubblar över det.

Jag vet!
Problemet är att jag tänker lika mycket i alla fall, oavsett om jag skriver här eller inte.
Det är jättejobbigt och jag känner mig oftast helt slut, särskilt i mannens närvaro i kombination med barnens måltider, läxor eller strul i största allmänhet.
Dessutom jobbar han hemma tre dagar i veckan, så jag måste dessutom vara aktiv för att slippa honom.

 

[Red_Chili]

Så min tanke är, de kanske inte riktigt är kloka någon av dem?
Varken min sambo eller brorsan hans. Hans brorsa har dessutom lite konstiga idéer om saker och ting ibland.

Tja.. Äpplet faller ju sällan långt ifrån trädet så att säga...
Jag har en person i min bekantskapskrets som är... Inte den trevligaste. Många gånger har jag undrat vad som rör sig i personens huvud. Sedan råkade det bli så att jag träffade personens mamma och syskon. Plötsligt förstod jag allting, för de var lika knäppa hela bunten om än i lite varierande grad

Dessutom, din sambo och din bror har troligen liknande uppväxt och är väldigt lika genetiskt. Därför är det inte konstigt att de är lika och är det något som är väldigt utstickande i personlighet/beteende så är det inte heller konstigt om liknande saker finns hos båda syskonen.

 

[Vallmo]

jag var inte alls gammal när jag började önska att mina föräldrar skulle gå isär. kompisarnas värsta mardröm var att deras föräldrar skulle skilja sig. men för mej var det en önskedröm. så pappa kunde hitta nån som faktiskt var snäll mot han. för att han skulle slippa ta så mycket skit.
så jo barn ser mer än du tror.

tyvärr så är mina föräldrar fortfarande gifta. till morsans fördel och farsans nackdel. vet inte om det är av bekvämlighet, feghet eller vad det är. mina morföräldrar var skilda så jag har svårt att tänka mej att dom skulle vara av generationen man skiljer sig inte.

Jag tänkte aldrig så som barn angående mina föräldrar.
Då var jag mest rädd för att dom skulle skilja sig eftersom ingen av dom ville att jag skulle bo hos någon av dom när jag frågade.

Nu är mina föräldrar skilda. Det har säkert inte undgått någon.
För deras del har det också varit totalt ensidigt.
Min mamma har inte gjort ett skit, vare sig praktiskt eller ekonomiskt.
Känslomässigt mellan dom, vet jag inte. Antagligen inte där heller.
Min mamma tänker BARA på sig själv i alla lägen. Hon vrider allt till sitt eget perspektiv och sen beklagar hon sig för allt och alla.

Antar att det är därifrån jag lärt mig att inte ta plats.

 

[tanten]

Det är inte riktigt så jag menar utan mer att jag rycker upp dom från deras hem pga mig.
Det är det jag menar med att svika dom, alltså att jag lämnar deras far som är en "superbra" pappa.
Jag vet inte men det känns som jag ständigt behöver bevisa att jag är en bra förälder.
Min sambo bara är.
Jag ifrågasätter aldrig hans existens som han gör med mig.

Stopp igen

Du rycker inte upp någon. Du sviker ingen - mer än dig själv då.

Men det är bra. Skriv alla de här tankarna så du ser dem svart på vitt och så ser du förhoppningsvis hur alldeles galet du tänker.

Nu tvivlar jag ju rätt rejält på att han är en superbra pappa. Men även OM - så sviker du inga barn genom att inte kunna leva med honom.

Det är han som sviker sina barn genom att bete sig som en skit mot deras mor.
Försök få in det i skallen. Please.

 

[TinyWiny]

Jo, jag lurar mig själv hela tiden, tror jag.
Min självkänsla är botten och jag tycker dessutom att förändringar är väldigt obehagligt.
Du har helt rätt i det du säger och hur du säger det också.
Kravlöst och acceptans. Det är faktiskt så man jobbar mycket i den MBT terapi som jag har gått.
Och ja, jag vet ju att du och alla ni andra som stöttar HAR rätt.

Ja, vem jag är?
Jag har blivit betydligt mer inåtvänd, stressad, irriterad och ointresserad av omvärlden.
Jag var inte såhär alls när vi träffades. Jag var ganska glad och social och tyckte om att vara med människor. Det gav mig energi, helt enkelt.

En väldigt otäck tanke dök upp i mitt huvud igår.
Min sambo har en bror.
Hans bror har en "flickvän" som han säger, fast de är snarare sambo för dom har bott tillsammans i snart 20 år.
I början av deras relation verkade hon rätt glad och sprallig och spontan.
Hon var rätt mycket yngre än han också när de träffades. Det är ganska stor skillnad på att vara 20 respektive 28 år.
Jag vet att jag då tyckte han behandlade henne lite nedlåtande.
Idag är hon ganska butter, inåtvänd, pratar inte så mycket, följer inte med på släktträffar osv..... Känner igen mig själv, typ.

För några år sedan hände något väldigt obehagligt.
Min sambos mamma hade ett landställe som brorsan hade använt som sitt eget i 20 år typ.
Sen kom min sambo på att det vore ju toppen om vi också kunde få vara där med tanke på barnen.
Huset låg i skärgården, bilväg ända fram, strandtomt, barnvänligt osv.
För att göra en väldigt lång historia väldigt kort så blev sambons brorsa sur när min sambo också ville vara där.
Obs, svärmor betalade allt och har alltid gjort.
Hur som helst fick hans brorsa ett utspel på MIG som inte var av denna värld.
Jag hade dessutom ställt mig utanför det där för länge sen för jag visste vilket håll det skulle gå åt....

Så min tanke är, de kanske inte riktigt är kloka någon av dem?
Varken min sambo eller brorsan hans. Hans brorsa har dessutom lite konstiga idéer om saker och ting ibland.

Att förändras som person "för husfridens skull" åt ett håll som inte känns bra är ett tydligt tecken på att relationen inte är bra. Du kommer hitta dig själv igen. Den du vill vara då. Det finns inget som säger att du kommer bli som du var men jag är övertygad om att du kommer bli ännu bättre. Våra erfarenheter sätter spår men de behöver inte vara negativa när vi väl har kommit ur dem utan kan ge oss verktyg, andra synsätt och ett vidare perspektiv. Jag önskar te x ingen att bli så sjuk som jag har varit och jag vill aldrig hamna där igen men jag vill heller inte vara utan den enorma erfarenhet det har gett mig och alla lärdomar jag har lärt mig på vägen. Jag önskar heller ingen den vidriga barndom jag hade eller de destruktiva förhållanden som jag har haft men vad mycket jag har lärt mig av det. Det är helt ovärderligt! Det har gett mig en syn på livet, på människor, på allt runt omkring oss som jag omöjligt hade haft annars.

Att leva i en dysfunktionell familj lämnar spår hos barn men bryter föräldrarna den destruktiva relationen så har barnen en ärlig chans att lära sig hur en bra relation och familj fungerar också. I din sambos och sambons brors fall kanske det är så att de bara har sett hur destruktiva relationer fungerar och vet helt enkelt inget annat? Många gånger får barnen en bättre kontakt med båda föräldrarna när de har delat på sig just för att då kan föräldrarna lägga den energi de förut lade på den dåliga relationen på att bygga en fin och bra relation med barnen istället. De blir mer närvarande för sina barn.

 

[Vallmo]

Tja.. Äpplet faller ju sällan långt ifrån trädet så att säga...
Jag har en person i min bekantskapskrets som är... Inte den trevligaste. Många gånger har jag undrat vad som rör sig i personens huvud. Sedan råkade det bli så att jag träffade personens mamma och syskon. Plötsligt förstod jag allting, för de var lika knäppa hela bunten om än i lite varierande grad

Dessutom, din sambo och din bror har troligen liknande uppväxt och är väldigt lika genetiskt. Därför är det inte konstigt att de är lika och är det något som är väldigt utstickande i personlighet/beteende så är det inte heller konstigt om liknande saker finns hos båda syskonen.

Jag kan faktiskt tycka att det där är riktigt spännande.
Hans bror är betydligt mer social och utåtriktad jämfört med min sambo.
Vid första anblicken kan man tycka att de är väldigt olika.
Min sambo och brorsan, alltså.
MEN, man känner honom inte. Han säger en massa men berättar inget om sig själv.
Jag sa faktiskt det till min svärmor och hon sa förvånat att "ja det stämmer nog"
Brorsan är betydligt mer slipad och uppfattas som väldigt glad och social medans min sambo uppfattas som mer "svår".

Det som jag tycker var intressant med hans utfall var att han är totalt passivt aggressiv. Han med! Han har varit som vanligt både före och efter den här händelsen. Låtsas inte om det heller.

Jag vet inte hur deras uppväxt har varit riktigt. Har aldrig träffat sambons pappa då,han dog i cancer flera år innan vi träffades.
Vet att min sambo hade barnflicka från det att han var nyfödd.
Båda föräldrarna var akademiker och jobbade, vilket inte var så vanligt kanske på den tiden.
Barnflickan byttes ut varje termin, varför vet jag inte, men det har svärmor berättat.
Sen är dom uppväxta med att deras mormor bodde hos dem och tog hand om mat, hushåll, barnen och allt runt omkring också. Kanske därifrån han har fått för sig att han ska bli uppassad.

Min svärmor är totalt bortkommen både vad det gäller matlagning och alla tänkbara hushållssysslor och har alltid varit, så det har inget med åldern att göra.
Hon är väldigt trevlig och lätt att prata med. Jag har aldrig upplevt några problem med henne direkt, mer än att hon kan vara fasligt omständig.
Men det tänker jag att man får vara när man är 78 år.

 

[Vallmo]

Något mycket obehagligt har inträffat.

Ärligt talat vet jag inte vad jag ska tro.
Min sambo, som jag bor i samma hus med, har skrivit två mail till mig som jag upptäckte först för någon timme sedan. Är inte jättebäst på att kolla inkorgen, direkt.
Ett igår och ett idag. Har inte läst dom ännu.

Har min sambo snokat reda på att jag har skrivit här?
Det är ju inte så jättesvårt att lägga ihop 1+1 genom att bara kolla historiken på IPaden. Fast å andra sidan så lämnar jag den inte liggandes synligt.

Hur som helst gick jag ner till honom och undrade varför han skriver mail till mig. Han svarade att ja, det har ju inte varit så bra mellan oss, jag vet att jag var klumpig och ta upp separation när du arbetstränade förra gången, vi måste kunna samarbeta när det gäller barnen bla, bla, bla osv.
Jag svarade i stort sett inte alls på något. Jag fick verkligen inte fram ett enda ord. Jag kände mig väldigt obehaglig till mods. Och rädd! Faktiskt!
Han kändes annorlunda och desperat. Det brukar vara jag som "vill prata".
Det känns fortfarande så.
Det känns som jag ska spy.

Vad fan ska jag göra?

 

[Ramona]

Vad fan ska jag göra?

Du ska läsa mailen förstås!

Det är ju jättepositivt att han vill vara kommunikativ och prata. Då kan ni ju faktiskt ha en vettig dialog och se till så att separationen blir så lätt och smidig som möjligt för alla parter. För även om det inte känns så kul, så måste ni prata om allting innan det kan bli verklighet. Jättebra att han visar lite framfötter och vill lösa saker och ting.

 

[Vallmo]

Du ska läsa mailen förstås!

Det är ju jättepositivt att han vill vara kommunikativ och prata. Då kan ni ju faktiskt ha en vettig dialog och se till så att separationen blir så lätt och smidig som möjligt för alla parter. För även om det inte känns så kul, så måste ni prata om allting innan det kan bli verklighet. Jättebra att han visar lite framfötter och vill lösa saker och ting.

Jag har läst dom och ärligt talat känns det bara ännu mer obehagligt.
Det är ganska uppenbart att han har snokat lite här och där.
Någon kommunikation är det inte tal om.
Sen är det massa beskyllningar, lite snyggt inlindade, väldigt störda kopplingar till olika saker och dessutom skyller han sin lathet på att han har blivit utbränd (på mig igen).
Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till?!?!

 

[corzette]

Jag har läst dom och ärligt talat känns det bara ännu mer obehagligt.
Det är ganska uppenbart att han har snokat lite här och där.
Någon kommunikation är det inte tal om.
Sen är det massa beskyllningar, lite snyggt inlindade, väldigt störda kopplingar till olika saker och dessutom skyller han sin lathet på att han har blivit utbränd (på mig igen).
Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till?!?!

MEN !!! Stopp å belägg DU är inte anledningen till att han känner sej utbränd... MEN om han nu gör det (känner sej utbränd) hänvisa honom till vårdcentralen och sjukvården... Det som du just gjort för att må bättre !

Det är helt klart så att ni två inte mår bra i varandras sällskap.. Jag tror BÅDA skulle vinna på en skilsmässa ! Han kan aldrig beskylla sitt mående på dej liksom du inte kan (eller ska) skylla ditt mående på honom ... Man har alltid val. Antingen tar man skit eller INTE... Och i ett INTE fall så finns det flera alternativ även där, att prata med varandra, familjerådgivning (parterapi) eller att helt enkelt inse att det är bättre att gå separata vägar...

Ni verkar sitta i nån "elak" spiral båda två... Ni behöver bryta upp den ...
Om det är så här illa så är det tyvärr inte arbetsträningen som behöver gå först utan separationen så ni båda kan må bra !

 

[Vallmo]

Alltså, helt ärligt;

MEN !!! Stopp å belägg DU är inte anledningen till att han känner sej utbränd... MEN om han nu gör det (känner sej utbränd) hänvisa honom till vårdcentralen och sjukvården... Det som du just gjort för att må bättre !

Det är helt klart så att ni två inte mår bra i varandras sällskap.. Jag tror BÅDA skulle vinna på en skilsmässa ! Han kan aldrig beskylla sitt mående på dej liksom du inte kan (eller ska) skylla ditt mående på honom ... Man har alltid val. Antingen tar man skit eller INTE... Och i ett INTE fall så finns det flera alternativ även där, att prata med varandra, familjerådgivning (parterapi) eller att helt enkelt inse att det är bättre att gå separata vägar...

Ni verkar sitta i nån "elak" spiral båda två... Ni behöver bryta upp den ...
Om det är så här illa så är det tyvärr inte arbetsträningen som behöver gå först utan separationen så ni båda kan må bra !

Jag har för mig själv gjort en kort sammanfattning vad han ville få fram i sina mail.
Den enda slutsatsen jag kan dra är att antingen så är han inte riktigt klok eller också är jag helt, helt störd och lever i en fantasivärld.

Har du läst trådrubriken, "jag tror min sambo misshandlar mig verbalt"
Menar du att jag Inte kan skylla mitt dåliga mående på honom om det är så att han misshandlar mig verbalt?

Ärligt talat, som jag skrivit förut. Parterapi tror jag inte skulle få mig att må bättre.

 

[corzette]

Jo han misshandlar dej verbalt MEN du har ju val att tillgå ... Att avsluta förhållandet...
Liksom han ... Och INGEN verkar ju må bra av erat förhållande...

Så .. Valet borde va enkelt ! Jag vet att det inte är enkelt för dej eller för din sambo...
Men det borde vara det... Separera ! NU !
Innan ni gör varandra mer illa...

Jag försöker inte ursäkta honom... Men tycker du det är sunt att ni båda skyller varandras dåliga mående på varandra ? Såklart inte... Vad kan ni göra för att ändra på detta ? Jo Separera...
Som du säger ... Parterapi är inte längre ett alternativ...

Så om du (ni) ska må bättre finns bara ett alternativ... Att separera... Och det finns hjälp att tillgå .. Flera har ju redan skrivit om det i tråden...

 

[Krokus]

Tolkar situationen som att din sambo har problem som han själv har svårt att handskas med, inte minst som er kommunikation tycks färgas av misstro från båda håll.

Det var verkligen tråkigt att psykologen han gick till uppenbarligen var så pass.... vad säger man... borde inte arbeta som psykolog. Det är helt orimligt att en psykolog ska sitta och försöka sätta diagnos på någons fru, och än orimligare att denne psykolog säger åt patienten på det sätt som skett (tycker vi ska utgå från att människor talar sanning, och det finns verkligen psykologer som är riktiga rötägg. Jag är inte förvånad, dock bekymrad). En människa som råkat ut för en psykolog av denna sort drar sig givetvis för att söka ny hjälp på sådana vägar. Kanske speciellt svårt för män, som, vare sig det är beror på uppfostran eller annat, generellt tycks ha svårare att blotta sina känslor och svagheter.
Tycker absolut du ska skylla, iallafall delar av, ditt dåliga mående på honom. Fast du kanske även bör acceptera att han skyller en del på dig. Ingen av er är väl perfekta? Sen kan man ju, som jag tycker du verkar vara inne på, fundera över varför han beter sig så att du mår dåligt, kanske det finns fler som borde ta på sig lite skuld, och gärna ansvar, i detta. Jag menar att han kan väl egentligen inte ha någon glädje i livet av att bryta dig. Du lär väl vara den som står honom närmst. han borde väl vilja att du ska vara stark och frisk?
Du skriver att det inte är tal om någon kommunikation från hans sida, men två mail skriva till dig är väl ändå kommunikation? Inte minst som han i dessa mail tycks dela med sig av sin upplevelse av saker och ting. Kanske är det stört, kanske är det orättvisa anklagelser, men definitivt tycks det vara ett försök till kommunikation.
Om du undrar över om din sambo snokat och läst någonstans, undrar jag om det finns något som hindrar dig från att fråga honom? Det vore väl rak och ärlig kommunikation från din sida.
Men, i och med att du känner dig rädd för honom är det förstås svårt för dig att vara rak och ärlig.
Du frågar vad du ska göra. Det är jättesvårt för någon annan att svara på, men kommer med några förslag
#Ordna parterapi. Även om du inte tror på det själv, finns det många andra som gör det. Kan vara värt ett försök.
#Försök ha kontakt kring problemen via mail (såsom han uppenbarligen påbörjat)
#Berätta och försök få honom att förstå hur du känner, utan att anklaga och även ta med dina positiva känslor rörande er familj.

givetvis finns det fler alternativ, detta är vad som dök upp här just nu

Hoppas det ordnar upp sig!

 

[Krokus]

Jo han misshandlar dej verbalt MEN du har ju val att tillgå ... Att avsluta förhållandet...
Liksom han ... Och INGEN verkar ju må bra av erat förhållande...

Så .. Valet borde va enkelt ! Jag vet att det inte är enkelt för dej eller för din sambo...
Men det borde vara det... Separera ! NU !
Innan ni gör varandra mer illa...

Jag försöker inte ursäkta honom... Men tycker du det är sunt att ni båda skyller varandras dåliga mående på varandra ? Såklart inte... Vad kan ni göra för att ändra på detta ? Jo Separera...
Som du säger ... Parterapi är inte längre ett alternativ...

Så om du (ni) ska må bättre finns bara ett alternativ... Att separera... Och det finns hjälp att tillgå .. Flera har ju redan skrivit om det i tråden...

Alltså, detta är väl i samma stil och nivå som det TS sambo råkade ut för då han sökte psykologhjälp.
Som jag ser det är skillnaderna mest i att den gången var det som utspelade sig utan insyn och vittenen utifrån, men från en person med sin "riktiga"identitet.
Här sker det via ett stort antal personer, i någon slags gemensamhets-anda och helt offentligt, dock under mer eller mindre "skyddad identitet".
Föreslår att TS använder dessa erfarenheter till att öka förståelsen för vad dennes sambo förmedlat till henne att han, och även deras förhållande, råkat ut för.

 

[TinyWiny]

MEN !!! Stopp å belägg DU är inte anledningen till att han känner sej utbränd... MEN om han nu gör det (känner sej utbränd) hänvisa honom till vårdcentralen och sjukvården... Det som du just gjort för att må bättre !

Det är helt klart så att ni två inte mår bra i varandras sällskap.. Jag tror BÅDA skulle vinna på en skilsmässa ! Han kan aldrig beskylla sitt mående på dej liksom du inte kan (eller ska) skylla ditt mående på honom ... Man har alltid val. Antingen tar man skit eller INTE... Och i ett INTE fall så finns det flera alternativ även där, att prata med varandra, familjerådgivning (parterapi) eller att helt enkelt inse att det är bättre att gå separata vägar...

Ni verkar sitta i nån "elak" spiral båda två... Ni behöver bryta upp den ...
Om det är så här illa så är det tyvärr inte arbetsträningen som behöver gå först utan separationen så ni båda kan må bra !

Jo han misshandlar dej verbalt MEN du har ju val att tillgå ... Att avsluta förhållandet...
Liksom han ... Och INGEN verkar ju må bra av erat förhållande...

Så .. Valet borde va enkelt ! Jag vet att det inte är enkelt för dej eller för din sambo...
Men det borde vara det... Separera ! NU !
Innan ni gör varandra mer illa...

Jag försöker inte ursäkta honom... Men tycker du det är sunt att ni båda skyller varandras dåliga mående på varandra ? Såklart inte... Vad kan ni göra för att ändra på detta ? Jo Separera...
Som du säger ... Parterapi är inte längre ett alternativ...

Så om du (ni) ska må bättre finns bara ett alternativ... Att separera... Och det finns hjälp att tillgå .. Flera har ju redan skrivit om det i tråden...

Vänta lite nu. Menar du på fullaste allvar att du tror att det är ett val @Vallmo har gjort att stanna i en destruktiv relation och att hon väljer att ta skit? Säger du så till kvinnor som blir fysiskt misshandlade också? Det är helt uppenbart att du aldrig har varit i en liknande relation för då hade du inte uttryckt dig så oerhört korkat. Du bör läsa på om normaliseringsprocessen. @Vallmo behöver inte mer skuldkänslor, det har hon tillräckligt utav och hon har insett nu att hennes relation är destruktiv och har påbörjat processen att ta sig därifrån.

@Vallmo ska inte på något sätt känna ansvar över att hennes sambo ev. mår dåligt. Det är inte hon som har tryckt ner honom i åratal. Det är inte @Vallmo som har gjort honom illa, det är han som har gjort henne illa. Det är självklart att hennes dåliga mående beror på hans agerande! Ingen, absolut ingen mår bra av att leva med någon som beter sig som han gör. @Vallmo ska inte bry sig en enda sekund om ifall han mår dåligt i relationen eller om han vinner på en separation. Hon har nog med sitt eget. Sparka inte på den som redan ligger. Det kan få förödande konsekvenser.

 

[TinyWiny]

Tolkar situationen som att din sambo har problem som han själv har svårt att handskas med, inte minst som er kommunikation tycks färgas av misstro från båda håll.

Det var verkligen tråkigt att psykologen han gick till uppenbarligen var så pass.... vad säger man... borde inte arbeta som psykolog. Det är helt orimligt att en psykolog ska sitta och försöka sätta diagnos på någons fru, och än orimligare att denne psykolog säger åt patienten på det sätt som skett (tycker vi ska utgå från att människor talar sanning, och det finns verkligen psykologer som är riktiga rötägg. Jag är inte förvånad, dock bekymrad). En människa som råkat ut för en psykolog av denna sort drar sig givetvis för att söka ny hjälp på sådana vägar. Kanske speciellt svårt för män, som, vare sig det är beror på uppfostran eller annat, generellt tycks ha svårare att blotta sina känslor och svagheter.
Tycker absolut du ska skylla, iallafall delar av, ditt dåliga mående på honom. Fast du kanske även bör acceptera att han skyller en del på dig. Ingen av er är väl perfekta? Sen kan man ju, som jag tycker du verkar vara inne på, fundera över varför han beter sig så att du mår dåligt, kanske det finns fler som borde ta på sig lite skuld, och gärna ansvar, i detta. Jag menar att han kan väl egentligen inte ha någon glädje i livet av att bryta dig. Du lär väl vara den som står honom närmst. han borde väl vilja att du ska vara stark och frisk?
Du skriver att det inte är tal om någon kommunikation från hans sida, men två mail skriva till dig är väl ändå kommunikation? Inte minst som han i dessa mail tycks dela med sig av sin upplevelse av saker och ting. Kanske är det stört, kanske är det orättvisa anklagelser, men definitivt tycks det vara ett försök till kommunikation.
Om du undrar över om din sambo snokat och läst någonstans, undrar jag om det finns något som hindrar dig från att fråga honom? Det vore väl rak och ärlig kommunikation från din sida.
Men, i och med att du känner dig rädd för honom är det förstås svårt för dig att vara rak och ärlig.
Du frågar vad du ska göra. Det är jättesvårt för någon annan att svara på, men kommer med några förslag
#Ordna parterapi. Även om du inte tror på det själv, finns det många andra som gör det. Kan vara värt ett försök.
#Försök ha kontakt kring problemen via mail (såsom han uppenbarligen påbörjat)
#Berätta och försök få honom att förstå hur du känner, utan att anklaga och även ta med dina positiva känslor rörande er familj.

givetvis finns det fler alternativ, detta är vad som dök upp här just nu

Hoppas det ordnar upp sig!

Alltså, detta är väl i samma stil och nivå som det TS sambo råkade ut för då han sökte psykologhjälp.
Som jag ser det är skillnaderna mest i att den gången var det som utspelade sig utan insyn och vittenen utifrån, men från en person med sin "riktiga"identitet.
Här sker det via ett stort antal personer, i någon slags gemensamhets-anda och helt offentligt, dock under mer eller mindre "skyddad identitet".
Föreslår att TS använder dessa erfarenheter till att öka förståelsen för vad dennes sambo förmedlat till henne att han, och även deras förhållande, råkat ut för.

Hur kan du se det som kommunikation att sambon vräker ännu mer över @Vallmo ? Det är ingen kommunikation, det är en fortsättning på hans psykiska misshandel!

Varför ska @Vallmo ordna parterapi? Den tiden är för länge sedan förbi då det kunde ha hjälpt och i ett så destruktivt förhållande hjälper ingen terapi.

@Vallmo ska varken lägga tid eller energi på att maila sin sambo eller försöka få honom att förstå hur hon känner. Det är ju vad hon har gjort i åratal och det har gett honom ännu mer att hacka på. Hon ska inte heller fråga om han har läst någonstans, det kan faktiskt bli farligt.

Ingen här har gett sambon någon diagnos och jag ser hans uttalande om vad psykologen sagt som ännu en sak han har hittat på för att trycka ner henne. Att det skulle vara någon "stackars män" grej att de inte kan uttrycka sig och få hjälp i terapi är ren bullshit. Det finns massor av män som blir hjälpta av terapi men sambon anser att alla andra är sämre än honom och raljerar över de som tidigare har försökt hjälpa. @Vallmo ska inte lägga en enda sekund till på att försöka förstå sin sambo. Herregud, det är som att säga till en fysiskt misshandlad att hon bör ta reda på vad som triggar slagen!

 

[corzette]

Vänta lite nu. Menar du på fullaste allvar att du tror att det är ett val @Vallmo har gjort att stanna i en destruktiv relation och att hon väljer att ta skit? Säger du så till kvinnor som blir fysiskt misshandlade också? Det är helt uppenbart att du aldrig har varit i en liknande relation för då hade du inte uttryckt dig så oerhört korkat. Du bör läsa på om normaliseringsprocessen. @Vallmo behöver inte mer skuldkänslor, det har hon tillräckligt utav och hon har insett nu att hennes relation är destruktiv och har påbörjat processen att ta sig därifrån.

@Vallmo ska inte på något sätt känna ansvar över att hennes sambo ev. mår dåligt. Det är inte hon som har tryckt ner honom i åratal. Det är inte @Vallmo som har gjort honom illa, det är han som har gjort henne illa. Det är självklart att hennes dåliga mående beror på hans agerande! Ingen, absolut ingen mår bra av att leva med någon som beter sig som han gör. @Vallmo ska inte bry sig en enda sekund om ifall han mår dåligt i relationen eller om han vinner på en separation. Hon har nog med sitt eget. Sparka inte på den som redan ligger. Det kan få förödande konsekvenser.

JAG anser att hon verkligen har blivit misshandlad psykiskt MEN nu när hon är medveten om det har hon val... Valet är att stanna eller gå... För mej har valet alltid varit enkelt... Märker jag att jag mår dåligt av något och det inte är möjligt att ändra på... Då går jag.

Nu är Vallmo rätt "ny" i sin insikt, men en person som sitter och undrar vad den bör göra i VARJE inlägg personen skriver, sitter ju mer och tycker och tycker synd om sej själv... Det finns tex nån tråd här på buke där nån bukefalist har just en sån kompis som har en kompis som undrar vad den ska göra med sin relation.. Till slut orkar man inte höra "hur synd det är om personen" när den vägrar göra nåt åt saken..
Nu säger jag inte att Vallmo är där... MEN Vallmo är ju inte utan valmöjligheter...
Och det är ju inte säkert att det bara är Vallmo som mår dåligt i den här relationen ..

 

[Inte_Ung]

Det är ganska uppenbart att han har snokat lite här och där.

Och ärligt talat, vad i hela världen gör det?

Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till?!?!

Se till att separera.
Kontakta Kommunens familjerådgivning om du ännu inte har gjort det.
De kan lotsa dig genom hur du skall göra.

 

[Vallmo]

Vänta lite nu. Menar du på fullaste allvar att du tror att det är ett val @Vallmo har gjort att stanna i en destruktiv relation och att hon väljer att ta skit? Säger du så till kvinnor som blir fysiskt misshandlade också? Det är helt uppenbart att du aldrig har varit i en liknande relation för då hade du inte uttryckt dig så oerhört korkat. Du bör läsa på om normaliseringsprocessen. @Vallmo behöver inte mer skuldkänslor, det har hon tillräckligt utav och hon har insett nu att hennes relation är destruktiv och har påbörjat processen att ta sig därifrån.

@Vallmo ska inte på något sätt känna ansvar över att hennes sambo ev. mår dåligt. Det är inte hon som har tryckt ner honom i åratal. Det är inte @Vallmo som har gjort honom illa, det är han som har gjort henne illa. Det är självklart att hennes dåliga mående beror på hans agerande! Ingen, absolut ingen mår bra av att leva med någon som beter sig som han gör. @Vallmo ska inte bry sig en enda sekund om ifall han mår dåligt i relationen eller om han vinner på en separation. Hon har nog med sitt eget. Sparka inte på den som redan ligger. Det kan få förödande konsekvenser.

Tack @TinyWiny att du dök upp.

Vänta lite nu. Menar du på fullaste allvar att du tror att det är ett val @Vallmo har gjort att stanna i en destruktiv relation och att hon väljer att ta skit? Säger du så till kvinnor som blir fysiskt misshandlade också? Det är helt uppenbart att du aldrig har varit i en liknande relation för då hade du inte uttryckt dig så oerhört korkat. Du bör läsa på om normaliseringsprocessen. @Vallmo behöver inte mer skuldkänslor, det har hon tillräckligt utav och hon har insett nu att hennes relation är destruktiv och har påbörjat processen att ta sig därifrån.

@Vallmo ska inte på något sätt känna ansvar över att hennes sambo ev. mår dåligt. Det är inte hon som har tryckt ner honom i åratal. Det är inte @Vallmo som har gjort honom illa, det är han som har gjort henne illa. Det är självklart att hennes dåliga mående beror på hans agerande! Ingen, absolut ingen mår bra av att leva med någon som beter sig som han gör. @Vallmo ska inte bry sig en enda sekund om ifall han mår dåligt i relationen eller om han vinner på en separation. Hon har nog med sitt eget. Sparka inte på den som redan ligger. Det kan få förödande konsekvenser.

Tack @TinyWiny att du dök upp.
Har haft en sjukt jobbig natt. Såg dom där mailen vid 01 ca, gick direkt till sambon och frågade innan jag hann läsa dom.
Han babblade på en massa och det värsta var att jag sa i stort sett ingenting.var nästan rädd.

Sen har jag författat ett svar, mest för min egen skull och det har tagit en djävla tid.

Hade sjukt mycket ångest, ringde min läkare mitt i natten, katastroftankar osv.
Sen dessutom svaren man fick här....

 

[TinyWiny]

Tack @TinyWiny att du dök upp.

Tack @TinyWiny att du dök upp.
Har haft en sjukt jobbig natt. Såg dom där mailen vid 01 ca, gick direkt till sambon och frågade innan jag hann läsa dom.
Han babblade på en massa och det värsta var att jag sa i stort sett ingenting.var nästan rädd.

Sen har jag författat ett svar, mest för min egen skull och det har tagit en djävla tid.

Hade sjukt mycket ångest, ringde min läkare mitt i natten, katastroftankar osv.
Sen dessutom svaren man fick här....

Strunta i de där svaren. Fokusera på att andas. Det här är, har aldrig varit och kommer aldrig att bli ditt fel.
Ta hand om dig nu. Kramar