Jag kvävs

[Mabuse]

Sv: Jag kvävs

Han kanske nöjer sig med umgänge varannan helg

Det vore väl snarare i det här läget, och med tanke på barnens ålder?

 

[Ninnurur]

Sv: Jag kvävs

Du har rätt, det är jag som blir lite väl bitchig ibland

 

[Sleepy]

Sv: Jag kvävs

jag tror du menar äkta tårar, eller?

Jag menar stora, äkta tårar.

 

[Sleepy]

Sv: Jag kvävs

Jag vill inte att de ska se sin pappa med mina ögon utan deras.

Säg som det är; ni trivdes inte ihop. Så småningom inser de själva varför.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Jag måste ta en paus från skrivandet i tråden - dels för att jobba, dels för att fundera lite (har lite svårt att komma ifrån och skriva på hemmaplan som det ser ut just nu, så tyvärr arbetsgivaren - det här är lite på din bekostnad). Jag läser och försöker ta till mig. Jag ska på familjerådgivningen imorrn.

Kan man dra ut den här tråden och lämpa över som ett underlag till vad jag behöver prata om? Jag känner att jag inte vet i vilken ände jag ska börja. Min hjärna tänker på en miljon olika delar av det här på samma gång. I huvudet har vi ju redan varit på familjerätten för att försöka reda ut våra samarbetssvårigheter m.m och självklart så går allting åt helvete i tankarna. Måste tänka positivt. Skit...

 

[Sleepy]

Sv: Jag kvävs

Jag borde åka hem idag och verkligen tala om att det är totalt kört

Ja, det borde du. Naturligtvis och självklart och helt logiskt. Off you go. Vi avvaktar rapport.

 

[Mirtai]

Sv: Jag kvävs

Jag menar stora, äkta tårar.

Fast krokodiltårar betyder falska tårar, hycklad sorg. Läs mer om du vill

 

[Silverkedjan]

Sv: Jag kvävs

Fast han är så mån om att göra rätt (ja det kan låta konstigt) att han kommer att slåss för växelvis boende. Han tror ju att vi ska ta varannan vecka från start...

Jag har inte skrivit på buke på flera år. Någon tipsade mig om den här tråden för hen visste vad jag skulle skriva.

Så nu gör jag det. Detta inlägg kommer från en feminist som tycker det skulle vara lag på delad föräldraförsäkring och att pappor behöver få vara mer primärföräldrar.

Det är inte en könstillhörighetsfråga i ditt fall. Barnen har en förälder som inte knutit an och inte kan ta ansvar. Det är farligt att ha dem hos en sådan och ett oerhört mycket sämre alternativ än att de stannar hos den föräldern som har koll.

Det är bara i början du har en chans. Var inte naiv och snäll och släpp i från dig barnen.

Låt honom flytta men rubba inget för barnen. DU är deras trygghet. Han har inte ens knutit an till dem.

Säg att du absolut inte på något vis nekar barnen umgänge med deras pappa, men just nu ammas den lilla (och det ser du till att fortsätta med så länge det är möjligt) och du vill inte göra några drastiska förändringar när de är så små.

Släpp dem inte till en ansvarslös ovuxen pappa!!!

Kräv samarbetssamtal om boendet, säg hela tiden att du gärna uppmuntrar umgänge men att de ska bo hos dig så länge du är tryggheten för dem.

Låt honom få träffa dem hur mycket som helst men bara båda samtidigt (han kommer inte att orka) och dela inte BOENDET.

Har du en gång gått med på det är det tyvärr omöjligt att backa även om barnen far illa hos den andra.

Skjut växelvis boende-diskussioner på framtiden, säg att pappan måste ha kommit i ordning i sitt nya liv och boende och rutiner först, att de ska ha haft umgänge där ofta och börjar känna sig trygga med att vara där båda ensamma med honom innan övernattningar är på tal.

Han kommer inte att orka driva frågan utan kommer upptäcka att det är bekvämt att ha dem typ max varannan helg.

Men släpper du i väg dem på varannan vecka väntar dig ett DYRT HELVETE om du ångrar dig.


Gör det inte.

Släng ut mannen, se till att ta reda på vilka bidrag du kan få för att bo kvar (du ANAR inte vad mycket billigare allt blir utan en lat man!) och SLÄPP INTE BARNEN.

(((((((((kram)))))))))

 

[lady_mike]

Sv: Jag kvävs

Fint av dej att svara och ett så klokt och fint svar dessutom!

 

[hindalhunned]

Sv: Jag kvävs

Du säger samma saker som han - att jag borde bli smickrad och glad. Så jag har legat inatt och funderat på om det inte är mig det är fel på i alla fall. Let's face it - jag är ingen ängel i några avseenden, bara en person som kämpar för mig själv och min familj. Ordet "fredad" - ja, det kanske faktiskt är så att jag känt mig sexuellt ofredad i det närmaste, även om jag nog aldrig skulle uttryckt mig som så. Jag vet inte om du har läst min förra tråd - om sex under graviditeten?

Min första graviditet var det inga problem. Jag visste inte då hur de närmaste 4 åren skulle komma att te sig, så lusten var det inget fel på och vi hade nära nog lika mycket sex som innan.

Han hävdar nu att en sak han ändå fått med sig från familjerådgivningen är att han faktiskt har rätt att kräva sex i sitt förhållande. Hävdar att om jag kan säga att han måste ta sitt ansvar i vårt förhållande för barn, hus och hem, så kan han kräva att få sex för att orka ta sig i kragen och göra detta. Han hävdar att det finns ingen drivkraft till att göra något hemma om han inte får sexet - ungefär som att jag skulle sexvägra som någon jävla barnslig protest, sexstrejka. Jag försöker förklara att det inte handlar om det utan att min kropp faktiskt inte kunde där och då under graviditeten - även om huvudet ville. Det kan väl inte komma som en nyhet att det kan inträffa hos en gravid kvinna? Men jo - 9 månader utan sex är inte rimligt, för då blir han så sexuellt frustrerad att han bara måste vara otrevlig mot mig och barnen.

Två veckor efter förlossningen började han tjata igen om att det var så synd om honom som inte haft sex på 9 månader, att jag måste ta tag i det, kantat av anklagelser om att jag var asexuell och inte tände på honom. 2 veckor! Min kropp var inte ett dugg färdig och läkt efter förlossningen. Vi fick ett barn som vägrade sova om hon inte blev buren eller låg på/tätt bredvid mig. Hon vaknade alltid inom 5 minuter och gallskrek. Jag gillade läget, för vad fan ska man göra? Han klagade på att han inte fick sex och jag frågade honom hur han hade tänkt sig det med en bebis klistrad på oss 24h om dygnet. Han blev arg när jag sa att jag inte kan bli upphetsad när bebisen hänger i bärselen eller ligger på mig. Finns viljan så löser man det tyckte han och jag tyckte - varsågod - få bebisen att sova någon annanstans, men det var ju faktiskt inte hans problem att lösa utan mitt.

Så ja, jag kände nog att jag ville ha situationer där det inte längre var ett krav på att jag skulle vara så jävla sexuell hela tiden - amningen var en sån situation då det för mig är en intim stund med mitt barn.

Han tycker även att jag ska ta det som en komplimang att han säger saker i stil med: "Å, kom och sug av mig på en gång, annars är jag nog tvungen att komma bort och våldta dig". Påpekar jag att jag inte uppskattar den sortens kommentarer och att jag inte tycker att det är ok att prata om våldtäkt i den bemärkelsen alls, så kommer det igen "men du känner ju mig, du vet att jag inte menar det så, inte tror du väl att jag skulle våldta dig på riktigt?". Nä, men jag ogillar den kommentaren i alla fall.

Jag inser ju mer jag skriver att jag faktiskt har lyckats bortförklara mer korkade saker i vårt föhållande än jag kunnat drömma om. Och ändå satt jag och trodde och hävdade för 3 veckor sen att jag hade sååååå mycket känslor för honom. Och det hade jag nog trots allt, eller?

Först så vill jag förtydliga att jag inte tycker att det är ditt fel som du verkar ha uppfattat det utan att den kommentaren om fredade talade för mig om att förhållandet inte var friskt i alla fall inte på den sexuella fronten. Vilket du nu talar om i detta inlägg. Bara en sådan kommentar om att han skulle våldta dig hade förmodligen fått mig att vilja lämna honom. Att sedan vilja ha sex med någon som kroppsligen mår dåligt på det sättet som du gjorde under den andra graviditeten och att han inte förstår att du mår dåligt, gör att jag undrar hur mycket empatiförmåga han har i övrigt? För han verkar inte ha någon för dig.

Sedan detta med familjerådgivningen, jag undrar om han är dum och allmänt korkad? Sex är ingen rättighet varken i ett förhållande eller någon annanstans. Vad eran rådgivare menade ar förmodligen att det är någonting mer i ert förhållande som gör att du inte vill ha sex (kroppen är många gånger smartare än vad man tror), många gånger är sexet en mätare på hur förhållandet i övrigt är, bra sex=bra förhållande, dåligt sex=problem i förhållande som har med fler saker att göra än sex. Just detta med familjerådgivningen bekymrar mig och skrämmer mig, det är ett annat tecken på att förhållandet är sjukt att han vägrar gå dit och prata om det.

Jag tycker mig se att han länge har haft en nedvärderande inställning till dig som person och dina behov och önskemål. Det verkar bara vara hans som spelar någon roll, det kan inte vara på det sättet, du kommer att gå under om du låter honom fortsätta. Som många andra skriver här dumpa honom, det är inte värt att leva i ett sådant förhållande, om jag vore dig skulle jag ta barnen och flytta och lägga ut huset för försäljning.

 

[Silverkedjan]

Sv: Jag kvävs

Jag har med full uppbackning av familjen bestämt mig för att försöka få behålla mitt hus i alla fall. Men jag kommer att hyra ut det tills barnen är så stora att det blir praktiskt möjligt att bo här igen. Jag hoppas att han inte kommer att strula på den punkten. Nästa steg är att hitta orken att sätta mig in i lagar och annat praktiskt som gäller uthyrning av fastighet.

Kan du få uppbackning av familjen så att någon som får lån köper huset och hyr ut det till dig?

Då kan du få samma bidrag som om du bodde i lägenhet.

 

[ptr]

Sv: Jag kvävs

Och se för jöössös till att få till bodelningen fort!

Egentligen så skulle ni bildligt sagt gått ut från huset direkt vid beskedet och sen inte gått in fören till bodelningen.

För alla parters skull så är en extremt korrekt hantering ett skydd för onödigt tjafs längre fram, sånt kommer ni nog att få så det räcker med ändå.

Ingen tjänar på att röra till det i långbänk, få saker att rulla på och ta båda hjälp med att f det riktigt gjort.

Och se till att där inte blir ett självändamål att barnen ska vara boende hos kvinnan i alla lägen, utan att det blir som en lösning för dem att ha en trygg bas att utgå ifrån.

Alltid lika ledsamt att läsa dessa trådar, skänker en tanke till er alla.

Ptr

 

[Silverkedjan]

Sv: Jag kvävs

Glömde bodelningen - lika viktigt

Lyssna på ptr!!!!!!

 

[Texaz]

Sv: Jag kvävs

Borde inte TS kunna få bostadsbidrag och kunna bo kvar i huset, samt själv äga det?

 

[Silverkedjan]

Sv: Jag kvävs

Jo. Men det är troligen inte lika lätt att få socialbidrag.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Jag kvävs

Jag tycker du ska ta en sak i taget. Det går inte att reda ut allt på samma gång, det är lättare att beta av efterhand.

Först måste du prata med honom. Säg till honom att han hade rätt. Det här går inte längre. Det är tid att avsluta.

Som andra i tråden har jag svårt att se att han kommer att ta barnen i någon större utsträckning. Han har inte knutit an till dem och han har ingen aning om vad det egentligen krävs i nedlagt arbete för att få relationen och vardagen att fungera. Teoretiskt kanske han VILL få det att fungera (för att bilden av "bra kille" ska funka), men rent praktiskt kommer han sannolikt aldrig att få ihop det. När han dessutom troligen hellre vill leva ett barnfritt liv utan besvärliga familjefrågor (som han dras med idag).

Nä, jag tror att mycket löser sig av sig själv om du väl tar itu med grundproblemet. Avliva er dåliga relation.

 

[cirkus]

Sv: Jag kvävs

Igen. Det är han som tagit initiativet till att bryta upp. Kom ihåg det. Han ska inte få dig att må dåligt för ett beslut som han fattat.

 

[Trissa]

Sv: Jag kvävs

kl

ts - jag antar att den här mannen har bra sidor, annars skulle du ju inte ha flyttat ihop och skaffat barn med honom. Om du fortfarande älskar honom, och de bra sidorna, och tycker det är värt att jobba med de sämre sidorna, så tycker jag att du lugnt och stilla ska säga till honom att följa med till familjerådgivningen och där verkligen försöka göra sitt bästa den här gången. Annars lämnar du honom.

 

[cirkus]

Sv: Jag kvävs

Kruxet är ju att han redan har valt att lämna TS. Iallafall så var det så från början i första inlägget. Jag anar att han kanske fick kalla fötter när TS faktiskt också gick på den linjen

 

[Silverkedjan]

Sv: Jag kvävs

Kruxet är ju att han redan har valt att lämna TS. Iallafall så var det så från början i första inlägget. Jag anar att han kanske fick kalla fötter när TS faktiskt också gick på den linjen

Exakt. Att göra slut för att bryta ned den andra och sen aldrig flytta ut men ha "alibi" för att bete sig hur svinigt som helst - superbekvämt!

För HONOM.

TS: Lyft ut honom. Nu. Bodela. Nu.