Sv: Jag kvävs
Alltså, jag förstår verkligen att det inte är lätt att ändra på mannen, men fortfarande tror jag att det är bäst för barnet att du hjälper till genom att visa att du också är inställd på att det är pappa som är den tillgängliga personen. För mig är det ganska stor skillnad på att du aktivt medverkar vid en läggning som pappan ska göra, jämfört med att aktivt bolla över barnet till pappan, om du förstår vad jag menar? Jag antar att du tycker det faller inom ramen för curling, men jag tycker inte det eftersom du inte avlastar genom att ta över. Det är ju faktiskt inte helt otroligt att sonen avläser din inställning till pappan och således har lärt sig göra "rätt" i dina ögon, vilket ger en belöning i form av ditt gillande. Men det är förstås bara en tanke, jag har inte sett er.
Hos en nyanställd dagbarnvårdare här uppstod problem vid hämtning för flera av oss föräldrar när barnen plötsligt kommit på att det gick att "busa" för att bli "jagade" av föräldrarna. Vi fick säga till dbv att vi ville att h*n aktivt skulle hjälpa till vid hämtningen istället för att gå och sätta sig i ett annat rum. Samt lägga upp aktiviteterna så att de inte var mitt i en bok när man kom för att hämta. Både hennes planering och hennes passivitet gjorde att barnen kände "stöd" från henne men det förstod hon inte. Så fort hon lade om, slutade problemen rätt omgående.
Inser att det låter klankande men jag tycker verkligen att du gör ett häst-jobb och ett otroligt sådant. Ibland kan det vara en hjälp med annan input, det är mest så jag tänker. Jag tror att huvudsaken ni tar er igenom den närmsta tiden så löser sig en del saker av sig självt. Inte alla, men en del.
Jag hade nog nästan nöjt mig med vad som helst. Ikväll är det pappakväll och nu ska du och jag gå upp och läsa den här nya/roliga/spännande boken eller vad sjutton som helst. Nått. Kommunicera med ditt barn i stället för att sucka och himla med ögonen när han säger att han vill ha mamma med också.
Jag har lagt 3,5 år på att försöka förklara hur jag tror att man bäst löser situationer, men då säger han bara att så funkar inte barn. Man behöver inte finnas där de första 2-3 åren, för när barnen är vuxna kan de ändå inte minnas om man var hemma eller inte
Han säger att mitt sätt är fel och att det inte passar honom. Han vill heller inte ha en sån relation till barnen. Han tror inte att mitt förhållningssätt löser problem.
Alltså, jag förstår verkligen att det inte är lätt att ändra på mannen, men fortfarande tror jag att det är bäst för barnet att du hjälper till genom att visa att du också är inställd på att det är pappa som är den tillgängliga personen. För mig är det ganska stor skillnad på att du aktivt medverkar vid en läggning som pappan ska göra, jämfört med att aktivt bolla över barnet till pappan, om du förstår vad jag menar? Jag antar att du tycker det faller inom ramen för curling, men jag tycker inte det eftersom du inte avlastar genom att ta över. Det är ju faktiskt inte helt otroligt att sonen avläser din inställning till pappan och således har lärt sig göra "rätt" i dina ögon, vilket ger en belöning i form av ditt gillande. Men det är förstås bara en tanke, jag har inte sett er.
Hos en nyanställd dagbarnvårdare här uppstod problem vid hämtning för flera av oss föräldrar när barnen plötsligt kommit på att det gick att "busa" för att bli "jagade" av föräldrarna. Vi fick säga till dbv att vi ville att h*n aktivt skulle hjälpa till vid hämtningen istället för att gå och sätta sig i ett annat rum. Samt lägga upp aktiviteterna så att de inte var mitt i en bok när man kom för att hämta. Både hennes planering och hennes passivitet gjorde att barnen kände "stöd" från henne men det förstod hon inte. Så fort hon lade om, slutade problemen rätt omgående.
Inser att det låter klankande men jag tycker verkligen att du gör ett häst-jobb och ett otroligt sådant. Ibland kan det vara en hjälp med annan input, det är mest så jag tänker. Jag tror att huvudsaken ni tar er igenom den närmsta tiden så löser sig en del saker av sig självt. Inte alla, men en del.
Senast ändrad:
