Jag kvävs

[Lovisaleonora]

Sv: Jag kvävs

Starkt jobbat att boka tid för rådgivning. Det kan nog vara nyttigt för mannen att höra hur smidiga lösningar kan se ut, och vad som är lämpligt och olämpligt att göra i den här situationen. Därefter kan ni förhoppningsvis föra kreativa diskussioner för att komma fram till hur ni ska göra.

Det är mänskligt att tappa kontrollen över känslorna emellanåt i såhär starka situationer. Var stolt över att du inte gjort det oftare.

Håller f ö med I_U, åk bort över några dagar och låt honom ta hand om rulljansen hemma. Det kommer du säkerligen att ha igen längre fram.

 

[Stalone]

Sv: Jag kvävs

Jag har läst tråden nu och måste bara säga: HEJA DIG! Fantastiskt för dina barn att ha en så stark kvinna som mamma.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Nu tror jag du missförstår mig. Jag vill utifrån mitt eget ego inte vara "ledig" en endaste dag från ungarna, men de ska ha tillgång till sin pappa och jag stör mig förfärligt på att han tycker att han kan välja bort ett barn och bara ta det andra för att det är enkelt, samtidigt som han inte kommer att kompromissa om de barnfria (i mina ögon barntomma) dagarna. Han ser ju det som att han efter separationen kommer ha mer fritid att göra egna grejer och det är ytterligare något jag ser som att han inte sätter barnens bästa först utan sina intressen.

Jag vill fortfarande att de ska ha en fungerande pappa, det är bara "Fungerande" delen som inte fallit på plats just nu. Och jag vill inte få merjobb för att pappan ska få det enklare runt umgänge med dem.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Om vi tänker på vad som skulle hända vid en tvist, och bortser från att rätten favoriserar mamman ganska mycket från början, så är pappan rätt rökt om kan står på sig i någon av dessa punkter som jag förstår det..

Jag är inte så säker på att det är så idag. Idag känns det som att man som kvinna får passa sig noga för hur man uttrycker sig så att det inte tolkas som att man försöker hindra barnen från rätten till sin pappa. Han må brista på många punkter i sitt föräldraskap, men ingen enskild händelse eller klump av händelser är så illa att någon myndighet skulle se det som att han är olämplig som förälder.

Det har varit en stor våg av människor som kämpar för pappans "rättigheter" i tvister (vilket är fantastiskt bra, det finns en anledning till att jag propsade på att vi skulle skriva på papper om faderskap och vårdnad redan innan barnen föddes) och det gör att kvinnors historier inte bara godtas rakt av. Inte heller får de någon fördel för att de är kvinnor och i vissa fall har myndigheter bara lovprisat att pappan faktiskt vill vara närvarande och därmed gått hårt på pappans linje (eftersom det är ju så fantastiskt att det finns några män som vill umgås med sina barn). Det är ju jättesvårt att veta och jag hoppas att det aldrig går så långt att vi måste ta reda på hur det funkar i de här krokarna.

 

[Korven]

Sv: Jag kvävs

Du är så klok, låt det här komma fram under medlarsamtalet också.

Nu tror jag du missförstår mig. Jag vill utifrån mitt eget ego inte vara "ledig" en endaste dag från ungarna, men de ska ha tillgång till sin pappa och jag stör mig förfärligt på att han tycker att han kan välja bort ett barn och bara ta det andra för att det är enkelt, samtidigt som han inte kommer att kompromissa om de barnfria (i mina ögon barntomma) dagarna. Han ser ju det som att han efter separationen kommer ha mer fritid att göra egna grejer och det är ytterligare något jag ser som att han inte sätter barnens bästa först utan sina intressen.

Jag vill fortfarande att de ska ha en fungerande pappa, det är bara "Fungerande" delen som inte fallit på plats just nu. Och jag vill inte få merjobb för att pappan ska få det enklare runt umgänge med dem.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag kvävs

Och jag vill inte få merjobb för att pappan ska få det enklare runt umgänge med dem.

Jag missförstod dig inte alls.
Här kom det igen.

Du missunnar pappan ledig tid till annat.
Men vet du vad. Det hör inte hit.

Barnen först. Alltid.
Och varje barn efter sitt eget behov.
Inte som en grupp man skyfflar fram och tillbaka efter föräldrarnas önskemål.

Låt honom ta hand om barnen nu när han är föräldraledig.
Han kommer att ge upp och strunta i det hela om han prioriterar ledig tid först och främst.
Och då så kan du sedan få barnen på egen hand.
Eller så växer han med uppgiften och klarar av det galant, vilket definitivt gynnar barnen.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Bra.

Åk därifrån och bo hos en vän.
Han får klarar sig själv.

Jag ammar. Nog för att bebisen inte kommer att dö, men jag är inte riktigt redo att avsluta amningen.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag kvävs

Åk dit och amma några gånger per dag då.
Eller hur tänkte ni när han skulle vara ledig under amningsperioden?

Pumpa ut och åk dit med flaskor varje dag.

Men sitt inte och ta hand om barnen medan pappan är föräldraledig.
Det blir alldeles fel.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Jag missförstod dig inte alls.
Här kom det igen.

Du missunnar pappan ledig tid till annat.
Men vet du vad. Det hör inte hit.

Då missförstår du visst igen, för det jag stör mig på är att det ska anpassas till hans behov av egen tid och inte efter vad som är barnens bästa

Barnen först. Alltid.
Och varje barn efter sitt eget behov.
Inte som en grupp man skyfflar fram och tillbaka efter föräldrarnas önskemål.

Nä och då ska man inte aktivt välja bort ett av barnen för att det är enklare för en själv, det är inte efter vart och ett av barnens behov och jag känner mina barn och vet hur i alla fall den äldre skulle reagera på att bli utsorterad från den andra under längre perioder.

Låt honom ta hand om barnen nu när han är föräldraledig.
Han kommer att ge upp och strunta i det hela om han prioriterar ledig tid först och främst.
Och då så kan du sedan få barnen på egen hand.

Och för barnens skull igen så är det inget jag hoppas på, framgår inte det rätt tydligt?

Eller så växer han med uppgiften och klarar av det galant, vilket definitivt gynnar barnen.

Där är vi eniga och det tror jag har stått x antal gånger tidigare. Men jag har också levt med denna mannen så pass länge att jag har sett n massa beteenden som jag finner oroväckande och då måste jag få ha mina oroskänslor och bearbeta det faktum att så kommer det att vara och jag kan inte göra något åt det

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Jag är på jobbet så jag ammar innan, efter och på natten. Trodde att det var fler som löste det så för att båda skulle kunna få jobba och båda skulle kunna vara föräldralediga under bebistiden. Om mamman ska vara föräldraledig under hela amningsperioden blir det inte många dagar kvar till pappan och hur jämställt är det?
Jag kunde faktiskt inte veta att han 5 dagar innan pappaledigheten startade skulle släppa denna bomben. Han hade nog vetat i ett halvår, men hur han tänkte runt det får du ta med honom, för jag får inga svar på den frågan i alla fall.

 

[Summerwind]

Sv: Jag kvävs

Jag har också läst denna tråden i tysthet och jag måste också säga att du är fantastisk! Att kunna hålla dig så saklig och resonera så vettigt hela tiden trots att hela din värld har ramlat över ända.

Har inga konkreta råd att ge då jag aldrig varit i någon sådan situation men jag beundrar ditt sätt att ta sig an det.

A

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Och så är det kanske mina erfarenheter från den närmaste släkten som gör att jag faktiskt anser att syskon inte ska separeras hur som helst. Det hände i denna syskonskaran och har lett till att alla mådde så dåligt under sina tidiga barnår att de har fått gå i mycket samtal/terapi/psykolog (är osäker på vilket yrke kontaktpersonerna för dem hade) som unga vuxna för att klara av att ha någon form av relation med den ena av sina föräldrar. En blev dessutom så stressad av situationen att denne slutade att växa.

 

[rubytoo]

Sv: Jag kvävs

Läs din egen tråd från i fjol.
Sen åker du och köper en stor tårta och firar att du blivit av med honom!

Jag tänkte precis samma sak faktiskt!

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Jag tänkte precis samma sak faktiskt!

Jag kanske firar när jag och mitt bohag har flyttat ut till mitt nya boende, just nu är det inte mycket att fira precis.

 

[Philosophia]

Sv: Jag kvävs

Jag har inte några erfarenheter kring det här och heller inte några råd att komma med när det gäller hur man bäst hanterar en separation så konfliktfritt som möjligt. Jag vill ändå lämna ett litet avtryck här för att visa mitt stöd för dig.

Jag läste och skrev i början av tråden och då slogs jag över hur sällsynt blind du verkade vara för den eländiga situation som du beskrev att du levde i och som du dessutom verkade vilja klamra dig fast vid. Idag slås jag istället över är hur fantastiskt klarsynt och klok du är! Kudos till dig!

Glöm bara inte bort att tänka på dig själv i det här. Du sätter (självfallet) barnen först och jag gissar att du kan vara känslig för argument som handlar om barnens bästa (t.ex. på vilken ort ni ska bo). Tänk då på att ibland kan det bästa för barnen också vara att du verkligen månar om dig själv och skapar ett så bra liv som möjligt för dig själv. Stå därför på dig när det gäller bostadsort och annat som du känner att du behöver för att må bra.

Se där! Det blev visst ett råd ändå.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag kvävs

Jo många gör så när man lever tillsammans.
Men han har gjort slut så nu får han ta hand om sin föräldraledighet på egen hand.
Utan dig.
Mjölka ur och lämna in till pappan.
Passa på att amma när du lämnar in.
Låt honom f.ö. klara sig själv.

Han vill leva ensam så låt honom.
Han ledsnar snart på att ha barnen helt på egen hand och då så kan du sedan göra som du vill med dem.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag kvävs

Jag har egen erfarenhet av skilsmässa med 2 barn.
För mina barn så var det mycket bra att bli delade på.
Det räddade deras relation för framtiden.

Så man måste se till varje enskilt fall.
Nu så är ert ena barn bara en bebis, men senare kan de bli två syskon som bara slåss för att de konkurrerar.
Och det är inte alls bra.
Hur det blir kan du inte riktigt veta ännu.

 

[Lejonelle]

Sv: Jag kvävs

Sen lyckades jag inte hålla humöret, vilket är första gången på de här veckorna och då fick jag ett lass över mig om att jag inte hade rätt att ta mig ton.

Jodå, du har rätt att ta dig ton. Du har rätt att vara människa. Även du kan tappa humöret och vad jag förstår så var det klart på tiden.

I sakfrågan:
Du behöver inga särskilda argument för att bo kvar i den kommun där ni bor. Han däremot behöver ditt tillstånd för att flytta barnen till en annan kommun. Det är han som ska övertyga dig, inte tvärtom. Och vad jag har förstått så har han inte övertygat dig och det var ju synd (om honom). Hans problem om han vill flytta, inte ditt.

Du går vidare och söker bostad i er hemkommun och lägger upp ditt liv som du vill. Under hans pappaledighet behöver du inte alls bo kvar även om jag förstår att du vill göra det för barnens skull. Men ta tiden att börja bygga upp ditt eget liv. Det kan ju vara ett tillfälle att ta bort ett bröstmjölksmål för att det ska bli mindre bundet och du ska ha möjlighet att sova borta någon natt. Vem vet, du kanske vill gå ut någon kväll och träffa kompisar.

Bra att du har bokat tid för medlingssamtal. Använd tiden väl! Fundera igenom vilka mål du har, vad du kan tänka dig att kompromissa kring och vad som inte är förhandlingsbart. Med en klar bild av vad du vill åstadkomma kan du undvika att bli tagen på sängen av eventuella utspel.

Se till att det kommer fram ett schema för umgänget så snabbt som möjligt och att det ska vara rimligt med hänsyn till båda barnens behov! Se till att ni kommer framåt när det gäller husförsäljningen. Sen tar du ett steg i taget, andas, tar hand om dig, tar hjälp, avreagerar dig på annan plats än i hemmet och försöker att få lite egen tid emellanåt. Du kommer att komma igenom detta! Du har redan kommit så långt!

 

[morgaine]

Sv: Jag kvävs

Där är vi eniga och det tror jag har stått x antal gånger tidigare. Men jag har också levt med denna mannen så pass länge att jag har sett n massa beteenden som jag finner oroväckande och då måste jag få ha mina oroskänslor och bearbeta det faktum att så kommer det att vara och jag kan inte göra något åt det

Jag följer också tråden, och jag kan inte fatta hur man kan bete sig så som din ex-man gör mot dig. Ett rikspucko!

Det som Inte Ung skrev låter hårt, men det är bra att du får lära dig formulera dig med "hängsle och livrem", för det är exakt sådana ordmärkningar som blir om det kommer till tingsrätten.

En bekant till mig gick igenom ungefär samma som dig. Hon flyttade till en byhåla med sin man och de skaffade två barn och hus. Sedan var han otrogen och ville skiljas.
Hon ville ta barnen med till sin hemort där släkten på hennes sida fanns och de hamnade i rätten. Det hela avgjordes till hans fördel för han tänkte behålla huset och låta barnen stanna på samma dagis. Han fick ensam vårdnad! Hon fick välja mellan att bo kvar på orten eller bli av med barnen.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Jo många gör så när man lever tillsammans.
Men han har gjort slut så nu får han ta hand om sin föräldraledighet på egen hand.
Utan dig.
Mjölka ur och lämna in till pappan.
Passa på att amma när du lämnar in.
Låt honom f.ö. klara sig själv.

Han vill leva ensam så låt honom.
Han ledsnar snart på att ha barnen helt på egen hand och då så kan du sedan göra som du vill med dem.

Jo, men när det läggs fram så här så känner jag att du uppmanar till något för att provocera fram att han inte ska vilja ha barnen alls. Alla hans brister till trots så har barnen rätt till sin pappa och jag tänker inte gå in och försöka sabotera möjligheten att han faktiskt tar tag i sig själv och blir en bra pappa. Det finns fortfarande en liten möjlighet att han kan skärpa till sig, även om han beter sig som ett ärkepucko i vår relation.

Nummer två - i min värld går inte föräldraledighet ut på att den som är föräldraledig har ansvar för barnen 24/7. Den föräldralediga har ansvar för barnen under den andre förälderns arbetsdag och resten av tiden delar man på (och ja - jag vet att han inte funnits där resten av tiden när jag var föräldraledig).

Nummer tre - jag längtar hem till barnen efter en arbetsdag och jag vet att de längtar efter mig också. Varför ska jag flytta ut mig själv ur deras liv bara för att han ska få känna på hur det är med 24h-ansvar? Det kommer han att få göra inom kort i alla fall och antingen så pallar han inte med det då, eller så har han hunnit växa i sin föräldraroll när vi går i sär såpass att det faktiskt går alldeles lysande.
Jag hör inte av mig under dagarna, utan då får han reda ut allting själv.

Jag kände mig pressad med första barnet att sluta amma tidigt för att han sov så dåligt - det skulle tydligen få honom att sova bättre på natten. Så jag slutade och ungen sov dåligt i över ett år till. Den här gången vill jag amma till bebisen är runt året och jag tänker faktiskt inte kompromissa på det bara för att situationen är som den är. Visst kan jag pumpa ur och hålla på, men amning är ju så mycket mer än bara mjölken som kommer ut - både för mig och för barnet.

Jag har inget behov av att i det här första skedet gå ut med vänner någon kväll. Jag har behov av att lösa den här situationen, ta mig ut till nytt boende, stötta barnen så gott jag kan i det nya och när vi har hunnit landa i allt efter flytt, försäljning, bodelning etc. så kommer nog avslutad amning att vara ett faktum och inte heller vara ett problem för ev "egentid" som det numer är så populärt att hävda att man har rätt till och behöver.