Jag kvävs

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Jag har egen erfarenhet av skilsmässa med 2 barn.
För mina barn så var det mycket bra att bli delade på.
Det räddade deras relation för framtiden.

Så man måste se till varje enskilt fall.
Nu så är ert ena barn bara en bebis, men senare kan de bli två syskon som bara slåss för att de konkurrerar.
Och det är inte alls bra.
Hur det blir kan du inte riktigt veta ännu.

Ja och i det här enskilda fallet så finns det för tillfället ingenting som tyder på att ungarna skulle må bättre av att separeras. Ändras det framöver så får vi ta det då. Jag tänker inte utgå ifrån att så är fallet förrän vi står där. Nu måste barnens bästa diskuteras utifrån hur det är - just det - nu.

Skulle jag börja provocera fram att pappan inte kommer att orka med barnen alls - ja då har jag ju bränt alla broar för framtiden att ha barnen på varsitt håll om de skulle behöva det. Då blir de ju tvungna att hela tiden stå ut med varandra (utom vid tillfällen när man ordnar barnvakt).

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

tar hjälp, avreagerar dig på annan plats än i hemmet och försöker att få lite egen tid emellanåt. Du kommer att komma igenom detta! Du har redan kommit så långt!

Det där försöker jag med (att avreagera mig på annat håll), men när jag tappade humöret så stod han och provocerade mig så till den milda grad rakt upp i ansiktet att jag egentligen hade lust att kastrera honom där och då. Min behärskning fick sträcka sig till att bli grinig och svara med ett spydigt tonfall.

Skönt det du skriver om flytt över kommungränserna, för i eftermiddag - peppar peppar ta i trä - skriver jag kontrakt på ett nytt hus (MITT hus). Besiktning nästa vecka och ser det ok ut så vet jag var jag och barnen kommer att bo från skiftet sept/oktober.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Det som Inte Ung skrev låter hårt, men det är bra att du får lära dig formulera dig med "hängsle och livrem", för det är exakt sådana ordmärkningar som blir om det kommer till tingsrätten.

Jag är medveten om det och jag lovar att allt som kommer fram i den här tråden begrundas in i minsta detalj. Jag är väldigt bra på att dissikera ner mig själv i beståndsdelar och kritisera mig själv och mitt sätt att vara bortom vad någon utomstående skulle kunna utsätta mig för - MEN, jag ser inte hur något jag skrivit tyder på att jag inte har barnens bästa i fokus och helt ärligt så tror jag inte att familjerätten lägger sig i huruvida jag skulle misunna honom ledig tid till att utöva sina intressen eller inte. Vår relation är totalt oviktig, det är barnens situation som ska diskuteras.

Nu bryr jag mig faktiskt inte nämvärt om ifall någon i tråden tror att jag misunnar honom ett drägligt liv. Jag vet hur jag tänker och jag tänker dessutom att efter hur han har betett sig mot mig så skulle det vara ett väldigt litet problem om jag misunnar honom lite roligt. I tanken leker jag faktiskt med att han kommer att hamna i en situation där båda ungarna är tvärsjuka, skriker, gråter och spyr och han får stå vaken och ensam med det i ett par dygn. Då kommer han förstå hur det är att önska att man hade en partner som stöttade vid sidan.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag kvävs

Ja och i det här enskilda fallet så finns det för tillfället ingenting som tyder på att ungarna skulle må bättre av att separeras.

Det finns inte heller något som visar att de skulle må sämre av det.
Ett äldre barn behöver kontakt med sin pappa på ett annat sätt än en bebis.

Skulle jag börja provocera fram att pappan inte kommer att orka med barnen alls - ...

Här så måste du ju bestämma vad du vill.
Antingen så beslutar du dig för att underlätta för barnen att ha en bra kontakt med sin pappa efter pappans förmåga.
Eller så beslutar du att du inte på något vis vill anstränga dig för att det skall fungera för pappan.
Hittills så har du skrivit att du vill det senare.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag kvävs

... helt ärligt så tror jag inte att familjerätten lägger sig i huruvida jag skulle misunna honom ledig tid till att utöva sina intressen eller inte. Vår relation är totalt oviktig, det är barnens situation som ska diskuteras.

Jo det kommer de att göra.

De är mycket vana vid föräldrar som använder sina barn som slagträn i ett kraschat förhållande.
Allt som ser ut som hämnd från din sida kommer att användas emot dig.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag kvävs

I tanken leker jag faktiskt med att han kommer att hamna i en situation där båda ungarna är tvärsjuka, skriker, gråter och spyr och han får stå vaken och ensam med det i ett par dygn. Då kommer han förstå hur det är att önska att man hade en partner som stöttade vid sidan.

Att få uppleva litet vanligt normalt föräldraskap är inte fel för en ointresserad förälder.

Jag förstår dig, det är inte där problemet ligger.
Problemet är att du riskerar att skjuta dig själv i foten i stället för att träffa mannen i knät.
Eller skrevet är det väl som du siktar på i detta fallet.

 

[ghost]

Sv: Jag kvävs

Det finns inte heller något som visar att de skulle må sämre av det.
Ett äldre barn behöver kontakt med sin pappa på ett annat sätt än en bebis.


Här så måste du ju bestämma vad du vill.
Antingen så beslutar du dig för att underlätta för barnen att ha en bra kontakt med sin pappa efter pappans förmåga.
Eller så beslutar du att du inte på något vis vill anstränga dig för att det skall fungera för pappan.
Hittills så har du skrivit att du vill det senare.

Jag läser inte alls som du, redan tidigt i tråden gjorde TS klart att hon ville ha en närvarande pappa med kontakt med sina barn även om det kommer att drabba henne på så sätt att hon inte får umgås med barnen så mycket som hon önskar. Jag ser inte att hon ändrat sig i sak, bara reaktion på specifika händelser och en massa tankar.

Rätta mig TS om jag har fel?

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Det finns inte heller något som visar att de skulle må sämre av det.

Jag tänker inte diskutera i den här tråden om hur mina ungar funkar så diskussionen om just detta lägger jag ner här och nu.

Ett äldre barn behöver kontakt med sin pappa på ett annat sätt än en bebis.

Och en bebis om inte har någon vettig kontakt med pappan som liten kommer att kräva mycket jobb för att knyta an vettigt när den blir större och också "behöver kontakt med sin pappa på ett annat sätt". Den situationen står jag i nu med min äldre som hade obefintlig kontakt med pappan som liten. Allt funkar toppen när det är lek och bus och tills det blir en situation där det krisar, för då står inte pappan som en trygghet utan barnet i fråga gråter hejdlöst efter mamma. Småkriser som att slå sig och få sår går alldeles utmärkt med pappa, men han och pappan kan sova i samma säng på natten och vaknar sonen och har ont/är rädd/har drömt så är det mig han ropar på och gråter efter.


Här så måste du ju bestämma vad du vill.
Antingen så beslutar du dig för att underlätta för barnen att ha en bra kontakt med sin pappa efter pappans förmåga.
Eller så beslutar du att du inte på något vis vill anstränga dig för att det skall fungera för pappan.
Hittills så har du skrivit att du vill det senare.

Eller så kanske det finns en mellanväg där jag inte behöver göra våld på mig själv och min ork för barnens relation med pappan. Man kan underlätta för barnen utan att servera allt på silverfat för pappan och dansa efter hans pipa.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

De är mycket vana vid föräldrar som använder sina barn som slagträn i ett kraschat förhållande.
Allt som ser ut som hämnd från din sida kommer att användas emot dig.

Hade jag velat använda mina barn som slagträn i det här så hade den här tråden inte startats. Ingen av mina åsikter har något med någon hämnd att göra och jag har inga som helst intentioner att hämnas på honom för något alls.
Men jag kommer att lägga energin på mitt liv, inte på att styra upp honom. Jag kommer inte att försvåra något i relationen mellan honom och barnen, men anser inte att jag ska behöva bära fram den heller.(Edit - fast jag önskar ju för barnens skull att de får en relation).

Sen ställer jag mig ändå fundersam till det du skriver om familjerätten. Det är ju ingen rättegång, vi är ju inte i en tingsrättstvist, de är ju endast där för att hjälpa oss att medla. De har inga juridiska befogenheter att bestämma någonting angående våra barn i det här läget.

 

[Lejonelle]

Sv: Jag kvävs

när jag tappade humöret så stod han och provocerade mig så till den milda grad rakt upp i ansiktet att jag egentligen hade lust att kastrera honom där och då. Min behärskning fick sträcka sig till att bli grinig och svara med ett spydigt tonfall.

Som sagt, du är inte mer än människa. Det måste få hända även dig någon gång utan att du är en sämre person för det.

Skönt det du skriver om flytt över kommungränserna, för i eftermiddag - peppar peppar ta i trä - skriver jag kontrakt på ett nytt hus (MITT hus). Besiktning nästa vecka och ser det ok ut så vet jag var jag och barnen kommer att bo från skiftet sept/oktober.

Underbart! Men du vågar skriva utan att ni är klara med hur ni ska göra med ert nuvarande hus? Eller har ni kommit framåt i den frågan?

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Underbart! Men du vågar skriva utan att ni är klara med hur ni ska göra med ert nuvarande hus? Eller har ni kommit framåt i den frågan?

Jag har hela handpenningen utan att ta lån (min familj må vara långt borta fysiskt, men närvarande på alla andra plan ) och lånelöfte från banken om jag jag skrapade ihop till en viss stor insats. Detta är klart och jag kommer att ha hjälp att klara de dubbla lånen tills gården är avyttrad. Familjen går även i borgen för mig om det behövs. De anser att jag behöver skriva kontrakt och börja planera för framtiden för att må bra.

 

[Texaz]

Sv: Jag kvävs

Eller så kanske det finns en mellanväg där jag inte behöver göra våld på mig själv och min ork för barnens relation med pappan. Man kan underlätta för barnen utan att servera allt på silverfat för pappan och dansa efter hans pipa.

Helt rätt tänkt! Du tar ditt och han får ta sitt ansvar.

 

[Lejonelle]

Sv: Jag kvävs

Jag har hela handpenningen utan att ta lån (min familj må vara långt borta fysiskt, men närvarande på alla andra plan ) och lånelöfte från banken om jag jag skrapade ihop till en viss stor insats. Detta är klart och jag kommer att ha hjälp att klara de dubbla lånen tills gården är avyttrad. Familjen går även i borgen för mig om det behövs. De anser att jag behöver skriva kontrakt och börja planera för framtiden för att må bra.

Vilken familj
Härligt att se att du har ett så fint stöd.
Och de har ju helt rätt i att det här är ett jätteviktigt steg för att du ska kunna börja må lite bättre.
Lycka till med allt idag, ska tänka på dig.

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag kvävs

Jag har hela handpenningen utan att ta lån (min familj må vara långt borta fysiskt, men närvarande på alla andra plan ) och lånelöfte från banken om jag jag skrapade ihop till en viss stor insats. Detta är klart och jag kommer att ha hjälp att klara de dubbla lånen tills gården är avyttrad. Familjen går även i borgen för mig om det behövs. De anser att jag behöver skriva kontrakt och börja planera för framtiden för att må bra.

Fantastiska nyheter!

Jag tycker du ska tacka Inte_Ung för hennes ifrågasättande för det har gjort att du på ett mycket tydligt rakt sätt fått formulera svåra svar på en del tuffa frågor. Det må vara irriterande, men det förde något gott med sig. Du är i mina ögon oerhört tydlig med vad du vill (barnens bästa) och har tuffat på dig rejält.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag kvävs

Jag läser inte alls som du,...

Men det finns en risk att familjerätten gör det.
Vad jag tror och vad du tror är egentligen ointressant.
Det är vad familjerätten anser som betyder något när det gäller kommunikationen.

Om de får för sig att TS vill sabotera pappans lediga tid i stället för att bara tänka på barnens bästa så får hon problem.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag kvävs

Det där var bra mycket bättre.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag kvävs

Jo Familjerätten har Juridiska befogenheter.
Om det behövs.

Vanligt är att små barn under 1 1/2 år anses ha det bäst med bara en förälder medan äldre barn anses må bra av en lika stor tid hos både mamma och pappa.
Så var förberedd på att det kommer att vara det förslag som ni får.

Varannan vecka för det större barnet och varannan helg för bebisen.
Särskilt om det äldre barnet har anknytningsproblem till sin pappa så kommer det att anses att det är bra att de får tid ensamma med bara varandra.
För att ta igen vad de förlorade när barnet var bebis.

 

[TinyWiny]

Sv: Jag kvävs

Jag har hela handpenningen utan att ta lån (min familj må vara långt borta fysiskt, men närvarande på alla andra plan ) och lånelöfte från banken om jag jag skrapade ihop till en viss stor insats. Detta är klart och jag kommer att ha hjälp att klara de dubbla lånen tills gården är avyttrad. Familjen går även i borgen för mig om det behövs. De anser att jag behöver skriva kontrakt och börja planera för framtiden för att må bra.

Gud vad underbart

 

[Lovisaleonora]

Sv: Jag kvävs

Jag blir riktigt provocerad av att du skriver att du inte vill "sabotera" genom att låta honom ta sitt föräldraransvar. Hur kan det vara att sabotera? Att låta pappan ta det ansvar du själv gjort under din föräldrarledighet?

Nä, det du lägger grunden för NU har du igen senare. Låt honom känna på hur det är att ha barnen, så får han SJÄLV ta ställning till om det är något han vill göra eller förkasta. Det är bättre att han kommer underfund med det nu, när du ändå finns i vardagen som skyddsnät. Hellre än att han med näbbar och klor kämpar fram något som du är missnöjd med och som sedan kan komma att gå ut över ungarna (för att han för sent inser hur mycket jobb det är, och hur stort ansvaret är) och han är för stolt för att erkänna det och kostnaden blir barnens att ta.

Det är inte taktik, det är sunt förnuft. Låt honom prova sina pappa-vingar fullt ut nu, innan du flyttar ur vardagen.

 

[nyttnick]

Sv: Jag kvävs

Jag blir riktigt provocerad av att du skriver att du inte vill "sabotera" genom att låta honom ta sitt föräldraransvar. Hur kan det vara att sabotera? Att låta pappan ta det ansvar du själv gjort under din föräldrarledighet?

Nä, det du lägger grunden för NU har du igen senare. Låt honom känna på hur det är att ha barnen, så får han SJÄLV ta ställning till om det är något han vill göra eller förkasta. Det är bättre att han kommer underfund med det nu, när du ändå finns i vardagen som skyddsnät. Hellre än att han med näbbar och klor kämpar fram något som du är missnöjd med och som sedan kan komma att gå ut över ungarna (för att han för sent inser hur mycket jobb det är, och hur stort ansvaret är) och han är för stolt för att erkänna det och kostnaden blir barnens att ta.

Det är inte taktik, det är sunt förnuft. Låt honom prova sina pappa-vingar fullt ut nu, innan du flyttar ur vardagen.

Så mina barn har inga rättigheter att träffa sin mamma på kvällstid nu för att pappan valde att inte finnas där och ta sitt ansvar under mammaledigheten. Jag låter honom ta ansvar under arbetsdagen och när arbetsdagen är slut vill jag precis som vanligt träffa mina barn och anser faktiskt att det är för barnens bästa.
Hur förvirrande är det inte för barnen att jag helt avlägsnar mig ur deras liv två månader eller tre eller vad det blir och sen ska dyka upp igen när jag har flyttat ut? Jag bor för fasen på gården och har hästar kvar att ta hand om och alla mina saker? Vem ska jag flytta till? Jag har ingen att flytta in hos. Jag kan inte dra iväg till andra sidan landet för jag har ett jobb att sköta här. Det är ju inte så att han försvinner bara för att jag kommer hem om eftermiddagen heller. Dessutom håller hus och hem och gård på att iordningsställas för att vi ska kunna fota och få ut det till försäljning och det finns inte en chans på miljonen att jag låter honom rota runt bland och packa mina grejer.
Nu blir jag provocerad av det du skriver, för jag tycker nog att han kan utveckla sitt föräldraansvar under de timmarna han faktiskt är ansvarig för dem helt själv. Jag ammar x antal gånger mellan 17 och 06 och det tänker jag fortsätta med under den perioden som jag tänkt mig ifrån början. För att jag vill att mitt barn ska ha fått amma till runt 1-årsdagen. Och jag vill träffa min 3-åring, som faktiskt längtar efter mig under dagen också (och ja - han längtade många gånger efter pappa också när pappan jobbade).