Jag kvävs

[Lovisaleonora]

Sv: Jag kvävs

Jag förstår inte riktigt vad det är du vill. Du vill inte separera barnen, du vill ändå låta pappan ha dem, du vill inte lämna ifrån dig den yngsta, du vill inte vara ifrån dem mer än du absolut måste - och ändå kommer ni inom överskådlig framtid att separera vilket innebär att du under en nära framtid kommer att vara från bägge barnen mycket.

Du vill att fadern ska ta sitt ansvar, men du vill vara där. Men ni ska separera.

Jag måste ha missat ungefär hälften.

 

[Luff]

Sv: Jag kvävs

Men tjises. Låt människan vara. Måste ni gå på henne när hon redan har det kämpigt. Ni har ju inte med det att göra. Hon vet hur hon vill ha det.

 

[Petruska]

Sv: Jag kvävs

Vad är det obegripliga?

Att man inte direkt vill vara ifrån sina barn är ju inte samma sak som att man inte faktiskt kommer att vara det, för att de ska kunna vara med sin pappa.

Att bebisen inte ska flyttas fram och tillbaka, råder det rätt stor enighet om bland alla som har kunskap om saken. När det gäller bebisen måste man hitta ett annat sätt för den frånskilda pappan att vara delaktig än att han tar med sig bebisen hem varannan vecka eller något liknande.

Av rent praktiska skäl lär ju umgänget mellan pappan och det äldre barnet formas ganska mycket utifrån hur man lägger upp det för pappan och bebisen. Rimligt är ju att pappan och båda barnen umgås alla tre när de umgås, och därutöver tillbringar kanske det större barnet ytterligare en del tid med pappan. Eller något. Det beror ju också på hur alla mår när separationen väl är genomförd, det beror på hur pappan visar sig reda upp det osv.

Utifrån vad vi vet från tråden kan den här pappan tänkas landa ungefär var som helst mellan "helt ok varannanveckasförälder" till "rätt tråkig söndagspappa som förhoppningsvis kommer ihåg barnens födelsedagar". Innan han har bekänt färg, är det ju omöjligt att säga hur TS ska göra. Och risken för att han ändrar sig inom den där skalan några gånger under de närmaste två, tre åren bedömer jag som ca 100%. Vi vet inte var han landar.

För mig är det helt obegripligt att så många inlägg i tråden hakar fast i TS på den här punkten. Dessutom rätt känslolöst, tycker jag. Självklart är INTE det bästa barnens mest välfungerande förälder kan göra att lämna skutan medan det stormar och inbilla sig att den minst välfungerande föräldern ska klara upp det ensam. Jag skulle inte utsätta mina barn för något sådant (och jag har barn i separerat förhållande, från en man med begränsad föräldraförmåga, jag vet hyfsat väl vad jag talar om).

 

[Flixon]

Sv: Jag kvävs

För mig är det helt obegripligt att så många inlägg i tråden hakar fast i TS på den här punkten. Dessutom rätt känslolöst, tycker jag. Självklart är INTE det bästa barnens mest välfungerande förälder kan göra att lämna skutan medan det stormar och inbilla sig att den minst välfungerande föräldern ska klara upp det ensam. Jag skulle inte utsätta mina barn för något sådant (och jag har barn i separerat förhållande, från en man med begränsad föräldraförmåga, jag vet hyfsat väl vad jag talar om).

TS - Jag tycker du är tydlig och inte på något sätt rörig eller oförståelig. Jag hoppas att allt går vägen för dig och framför allt barnen! Skönt att det nya boendet är ordnat - nu är du på väg!

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag kvävs

Men är det inte bättre att en pappa med begränsad föräldraförmåga får ha ett barn i taget och klara av det än att ha båda barnen samtidigt och inte klara av det?

Men TS vill inte underlätta så för pappan.

 

[cirkus]

Sv: Jag kvävs

Så uppfattar jag inte TS. Nu när bebisen är liten och ammas så är det väl öht inte aktuellt med längre tider än dagtid då TS är på jobb och eventuellt om TS går någon kvällsaktivetet.

jag tror att oavsett så är inget skrivet i sten. TS kommer att ta detta vartefter barnen klarar.

 

[Petruska]

Sv: Jag kvävs

Men är det inte bättre att en pappa med begränsad föräldraförmåga får ha ett barn i taget och klara av det än att ha båda barnen samtidigt och inte klara av det?

Men TS vill inte underlätta så för pappan.

Det beror väl på hur barnen funkar som syskon och vad pappan upplever som enklast.

Att ordna det så främst för pappans skull, ser jag nog som att kräla för pappan onödigt mycket. Då blir det ju TS som bär karlns tillkortakommanden på sina axlar ocj desdutom på ett sätt som hon tills vidare inte tror är bäst för barnen. Någon jävla gräns för pappacurlingen får det väl ändå finnas.

 

[Lejonelle]

Sv: Jag kvävs

För mig är det helt obegripligt att så många inlägg i tråden hakar fast i TS på den här punkten. Dessutom rätt känslolöst, tycker jag. Självklart är INTE det bästa barnens mest välfungerande förälder kan göra att lämna skutan medan det stormar och inbilla sig att den minst välfungerande föräldern ska klara upp det ensam.

+ 1 (tio tecken)

 

[Grana]

Sv: Jag kvävs

Men tjises. Låt människan vara. Måste ni gå på henne när hon redan har det kämpigt. Ni har ju inte med det att göra. Hon vet hur hon vill ha det.

Håller med. Det är banne mig inte klokt att folk sitter och talar om hur hon ska lösa det med sina barn mm

 

[hastflicka]

Sv: Jag kvävs

Personligen skulle jag inte lamna ett litet barn utan egen rost till en vuxen som inte ar valfungerande med barn ... foralder eller inte.

Men är det inte bättre att en pappa med begränsad föräldraförmåga får ha ett barn i taget och klara av det än att ha båda barnen samtidigt och inte klara av det?

Men TS vill inte underlätta så för pappan.

Jag hade tva barn varav den yngsta var 2 ar nar jag separerade fran deras pappa. Pappan ville skilja barnen at och att vi skulle ta ett barn var, vilket jag absolut blavagrade. I min uppfattning hade vi tagit ifran dem familje tillhorigheten och jag ville att de skulle fa ha kvar syskon gemenskapen. De har manga ganger tackat mig under arens lopp (nej, jag var inte den som berattade om de planerna for dem) och i dag lever de pa var sin sida av en stor kontinent men ar fortfarande varandras basta van.
Det handlar inte om pappan ... det ar barnen's basta som ska fa rada.

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag kvävs

Ja barnens bästa - alltid.
Men det är ju svårt att definiera vad det är.
De behöver ju både ha en bra relation med båda sina föräldrar och en bra relation till eventuella syskon.
Samt vara omhändertagna av någon som klarar av det.
Frågan är hur man bäst fyller alla dessa behov samtidigt?

 

[malinsky]

Sv: Jag kvävs

Kl

Jag tycker att det är magstarkt att kräva svar från TS ang vad hon vill. Hon genomgår en separation för guds skull och varför ska hon behöva stå till svars för er? Räcker det inte med det hon har att hantera på hemmaplan? Vad har ni med det att göra öht?

Att ge råd och tips är en sak..

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag kvävs

Dessa frågor kommer TS att behöva besvara på Familjerätten.
Och att då vara väl förberedd är en stor fördel.

Jag har inte med saken att göra alls.

 

[Brandgul]

Sv: Jag kvävs

Men är det inte bättre att en pappa med begränsad föräldraförmåga får ha ett barn i taget och klara av det än att ha båda barnen samtidigt och inte klara av det?

Men TS vill inte underlätta så för pappan.

Skulle jag varit ensamstående och pappan inte kunde/ville ta barnen på heltid hade jag ändå haft massor med nytta av mannen och han hade fått massor av naturligt umgänge med sina barn.

Han hade kunnat komma till oss två eftermiddagar-kvällar i veckan så jag kunde träna, hälsa på kompisar, shoppa, gå på biblioteket, handla, ha min hobby osv. Sen hade han kunnat ha barnen (hos sig) hela förmiddagen (en helgdag) och in på eftermiddagen så jag kunde vara hemma och städa, sy eller bara läsa en bok.

Då träffas de ju tre dagar i veckan, varje vecka och jag skulle fått precis den avlastning jag skulle behöva för att klara mig själv.

Men det finns säkert något jag inte tänkt på eftersom jag inte varit i den sitsen själv. Men i teorin känns det lite som win-win för alla??

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag kvävs

Ja barnens bästa - alltid.
Men det är ju svårt att definiera vad det är.
De behöver ju både ha en bra relation med båda sina föräldrar och en bra relation till eventuella syskon.
Samt vara omhändertagna av någon som klarar av det.
Frågan är hur man bäst fyller alla dessa behov samtidigt?

Genom att ta en period i taget och anpassa sig efter förutsättningarna? Bebisen kommer inte ammas för evigt, barnen blir större, pappan utvecklas (förhoppningsvis) och umgänget kan ändras, utökas, minskas utefter behov och förutsättningar.

Barnens relation med sin pappa behöver inte vara helt beroende av de närmaste 6 månaderna, det finns gott om tid att jobba på den.

 

[Ramona]

Sv: Jag kvävs

Han hade kunnat komma till oss två eftermiddagar-kvällar i veckan så jag kunde träna, hälsa på kompisar, shoppa, gå på biblioteket, handla, ha min hobby osv.

Fast det där innebär ju att man måste ha ett ex som är väldigt vettig. Jag kan se framför mig väldigt jobbiga scenarion när exet "bara skulle kolla mailen" och har rotat igenom hela datorn och ifrågasätter saker.

Det där kan bli väldigt komplicerat på det privata planet ifall man inte har ett ex som är väldigt vuxen och säker på sig själv.

 

[lulski]

Sv: Jag kvävs

Jag håller med i liten utsträckning och har haft tanken om att föreslå på sikt att vi ska ha barnen så att ena barnet byter förälder på dag ett, dag två och tre är båda barnen hos samma förälder och dag fyra stannar barnet som inte böt på dag ett. Någon som fattar? Alternativt att barnen t o m är tre dagar tillsammans med sitt syskon så att varje period blir 5 dagar med minst ett barn och sen tre barntomma dagar.

Det kommer att ge så lite fritid för honom att jag inte tror att han kommer att gilla det.

Just nu däremot så är det inte något sånt upplägg han far efter utan att jag ska ha bebisen fast boende ett tag till och att han på regelbunden basis ska plocka upp sonen för boende hos honom. Dvs, han kommer att ha en massa ledigt och dagar med bara sonen och jag kommer inte att ha ensamtid med sonen (dock med bebisen) och ingen "ledighet" alls egentligen. I det avseendet anser jag inte att man ska separera syskonen och definitivt inte mitt när separationen är ett öppet sår för både föräldrar och barn.

Nu har jag ingen annans erfarenhet än min egen men separera inte syskonen! Jag är skilsmässobarn och "separerat" syskon. Jag var yngst när mina föräldrar skilde sig så jag fick följa med mamma och mina två äldre syskon stannade hos pappa. I vårt fall var det absolut ingen bra lösning utan det har satt rätt djupa spår i alla oss syskon som fortfarande finns kvar trots att vi nu är mellan 35-40 år.

 

[monster1]

Sv: Jag kvävs

Hej!
Jag tänkte bara skriva är att jag är uppväxt med en äldre bror som har en annan pappa. Det betyde givetvis att han växelbodde mellan mamma och sin pappa. För oss var det inget som var särskilt konstigt alls. Det är 3 år mellan oss så han måste har varit runt två när min mamma och hans pappa separerade. Under vår uppväxt så bodde han hos oss i veckorna och så delade de på helgerna. När han blev äldre så bodde han hos sin pappa i veckorna (konflikter med min pappa och så fick han ett syskon till på i sin pappas familj) också kom han till oss varannan helg. Den som led mest av det här var nog mamma (hon "jollrade" med min bror i telefon ända tills han fick egna barn vid 30 års ålder).
Barn är hyggligt anpassningsbara, så länge det finns kärlek och parterna inte strider mot varandra så går det mesta bra.

PS om han är pappaledig så är han väll bara det de dagar som är "hans", dina dagar är dina dagar?

 

[Brandgul]

Sv: Jag kvävs

Fast det där innebär ju att man måste ha ett ex som är väldigt vettig. Jag kan se framför mig väldigt jobbiga scenarion när exet "bara skulle kolla mailen" och har rotat igenom hela datorn och ifrågasätter saker.

Det där kan bli väldigt komplicerat på det privata planet ifall man inte har ett ex som är väldigt vuxen och säker på sig själv.

Ja det har du helt rätt i. Någon som fixar det på ett vuxet sätt fixar nog barnen själv också!

 

[Mabuse]

Sv: Jag kvävs

Nej, pappan skulle väl vara ledig på de gemensamma dagarna? Delar man på föräldraledigheten så brukar man inte räkna "mina" och "dina" dagar, eftersom bägge två ändå är hemma väldigt mycket mer än den månad som är öronmärkt för vardera föräldern. Dvs, man betraktar inte de gemensamma föräldradagarna som mammans egna, utan som just gemensamma. Vilket de ju är också.