Inte bara nätdejting

[Raderad medlem 6459]

Som andra har skrivit så är det att jämföra med relationen till egna barn.

Så om jag och sambon skaffar katt och sen gör slut 8 år senare ska vi sitta och skjutsa katten fram och tillbaka varannan vecka så att katten får träffa båda sina föräldrar? Eller ha umgänge på helgerna?

Alltså djur är inte barn. Sorry men så är det bara. Man kan känna jättestarkt för sina djur men det betyder inte att du kan jämföra en omplacering av en katt med en omplacering av ett barn.

 

[cirkus]

Apropå detta med djur och allergiska partners.
Min sambo är allergisk mot kvalster - han blev jättesjuk efter ett tag när vi hade dejtat ett par månader - då hade jag tre katter. Först fattade ingen vad det var sen visade det sig att han var rätt så allvarligt allergisk utan att veta exakt mot vad - då hade vi redan varit ett par i flera månader och var nog bägge rätt säkra på att vi ville fortsätta och - gudbevars - flytta ihop trots katterna och trots hans allergi. Jag omplacerade katterna. Vi flyttade ihop och bor fortfarande ihop efter över 20 år. Så småningom hittades exakt vad han var allergisk mot och även så började han medicinera - efter det så har det flyttat in 5 katter och 2 hundar i vårt hem och med medikament så funkar det utmärkt.

Vad jag ville ha sagt är dels att vårt förhållande har överlevt alla de tre katterna (de skulle varit 28 resp 26 om de funnits kvar). Dels att ingenting är skrivet i sten - han fick sina mediciner och kan nu bo ihop med djur utan problem.

 

[mandalaki]

Så om jag och sambon skaffar katt och sen gör slut 8 år senare ska vi sitta och skjutsa katten fram och tillbaka varannan vecka så att katten får träffa båda sina föräldrar? Eller ha umgänge på helgerna?

Ni gör inte slut förstår du väl. Katten skulle bli otrygg om dess vanor med husse och matte bryts.

 

[Raderad medlem 6459]

Ni gör inte slut förstår du väl. Katten skulle bli otrygg om dess vanor med husse och matte bryts.

Just ja, förlåt! För lilla Snuffes skull håller vi ihop

 

[mandalaki]

Angående djur- allergisk sambo.

För mig så handlar det om inställningen. Dvs jag har tackat nej till jobb, boende, resor etc för att jag har katt. Idag låter jag bli att skaffa katt då jag inte vill vara bunden på det sättet.

Sen kan saker hända tex man blir sjuk eller får allergiskt barn och då kanske man inte har ngt val.
MEN- jag skulle aldrig ha inställningen att jag gör mig av med katten för att jag vill resa nu eller jag fått ett nytt drömjobb. Jag skulle inte skaffa djur om jag inte vill prioritera dom.

Därför är nätdejting bra då man kan få reda på allergi etc först. Och det har hänt att jag säger nej till folk på dejtingsidorna för att de säger att de är allergiska. För i min framtid ser jag att det finns djur.

Mina katter var omplaceringar. Det hade hänt saker i deras mattes liv. Katternas utekatt till mamma blev dräktig innan någon ens märkt att hon var könsmogen, det föddes en jättekull ungar och strax därpå separerade matte och husse. De hittade hem till alla ungar utom de två som tjejen i paret ville behålla. Kattmamman stannade med husse på landet och matte flyttade med de två ungarna till lägenhet i stan.

I omplaceringsannonsen stod att det var pga allergi. Hennes allergi verkade dock inte svårare än den jag senare kom att utveckla och som gick att hålla i schack med medicin. De verkliga skälen var nog snarare att hon jobbade mycket och dessutom hade träffat en kille som bodde i Stockholm, själv bodde hon i Malmö.

Nu undrar jag: hade hon "prioriterat" sina djur, dvs varit en bättre djurägare, om hon bytt till ett mindre krävande jobb och dumpat killen - istället för att, som hon gjorde, hitta ett nytt hem för katterna hos några som kom att tokälska dem (jag och dåvarande sambon)? De stannade i det hemmet resten av sina liv, vilket innebär 10 resp 12 år.

 

[stjarnhimmel]

Nu undrar jag: hade hon "prioriterat" sina djur, dvs varit en bättre djurägare, om hon bytt till ett mindre krävande jobb och dumpat killen - istället för att, som hon gjorde, hitta ett nytt hem för katterna hos några som kom att tokälska dem (jag och dåvarande sambon)? De stannade i det hemmet resten av sina liv, vilket innebär 10 resp 12 år.[/QUOTE]

Alla får göra som de vill. Jag skulle inte skaffa katt med inställningen att om jag får ett annat jobb kan jag alltid omplacera. Sen händer saker i livet tex sjukdom eller allergiskt barn som gör att man kanske måste välja bort katten.

Jag har hjälpt till på katthem och min erfarenhet är att det är ofta är svårt att hitta folk som vill ha vuxna katter. Det är inte alltid bara att omplacera. Följden kan bli att man måste avliva.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag skulle inte skaffa katt med inställningen att om jag får ett annat jobb kan jag alltid omplacera

Jag har i alla fall aldrig försvarat att skaffa djur och tänka "äsch jag kan omplacera". Jag vänder mig bara mot att det skulle vara så extremt fel att göra det om livet utvecklas på ett sånt vis att det kan bli nödvändigt.

 

[stjarnhimmel]

Jag har i alla fall aldrig försvarat att skaffa djur och tänka "äsch jag kan omplacera". Jag vänder mig bara mot att det skulle vara så extremt fel att göra det om livet utvecklas på ett sånt vis att det kan bli nödvändigt.

Ja om jag skulle få ett barn som är allergiskt eller om jag själv blir sjuk och inte kan ha kvar djuret pga det. Det är såna anledningar som skulle få mig att tex välja bort katten.

Däremot har jag låtit bli att flytta, låtit bli att vara utomlands, tackat nej till roliga jobb pga djur. Det är det valet som jag har gjort.

 

[mandalaki]

@stjarnhimmel
Varför kallar du det för "inställningen"? Saker händer som förändrar förutsättningarna i ens liv. De flesta som skaffar djur gör det nog ändå för att de tänkt behålla dem. Du får det att låta som att de som inte resonerar som du är douchebags som redan från början bestämt att det är kul så länge det varar. Men saker händer.

På Hund häromdagen var det någon som just omplacerat sin ena hund för den var ljudrädd och inte längre klarade att bo i stan. Ingen har hittills sagt att hon borde ha flyttat, folk har beklagat men glatt sig åt att hon hittat ett nytt bra hem åt hunden eller gillat hennes inlägg.

 

[Monstermom]

Precis som att jag skulle undvika hund- och kattägare (en snabb titt på Hund räcker för att jag ska bli avskräckt från hundägare för år framöver).

Är det pga att du tycker djurintresset är ointressant eller pga oönskade egenskaper du ser hos hundägare när du kikar på Hund?
(Inte en grälfråga är kanske bäst att påpeka, jag blir bara nyfiken vad det är som just avskräcker.)

 

[stjarnhimmel]

@mandalaki
Men snälla..
Jag har bara skrivit hur JAG resonerar.
Det måste jag väl ändå få göra...
Jag har inte skrivit att du eller någon annan gör fel

 

[mandalaki]

Men snälla..
Jag har bara skrivit hur JAG resonerar.
Det måste jag väl ändå få göra...
Jag har inte skrivit att du eller någon annan gör fel.

Ja, och jag diskuterar det. Som vi gör här.

Dock lär det spåret vara OT.

 

[stjarnhimmel]

Ja, och jag diskuterar det. Som vi gör här.

Dock lär det spåret vara OT.

Jo men det är inte schysst att du skriver att jag menar att andra är douchebags.
En av reglerna för forumet är att inte tala om vad andra tycker.
Jag har inte skrivit något om vad andra gör utan bara vad jag tycker. Har inte heller dömt någon annan.

 

[mandalaki]

Jo men det är inte schysst att du skriver att jag menar att andra är douchebags.
En av reglerna för forumet är att inte tala om vad andra tycker.
Jag har inte skrivit något om vad andra gör utan bara vad jag tycker. Har inte heller dömt någon annan.

Sätt det i sitt sammanhang. Jag frågade varför du kallar det "inställningen". Det låter som att hur man gör med sina djur måste vara en fråga om inställning och att din inställning är bättre än andras. Som ett svar på när jag ger ett exempel på hur förutsättningarna för att ha djur kan förändras på sätt man inte förutsåg.

Dessutom skrev jag "du får det att låta som". Inte "du tycker".

 

[stjarnhimmel]

Sätt det i sitt sammanhang. Jag frågade varför du kallar det "inställningen". Det låter som att hur man gör med sina djur måste vara en fråga om inställning och att din inställning är bättre än andras. Som ett svar på när jag ger ett exempel på hur förutsättningarna för att ha djur kan förändras på sätt man inte förutsåg.

Dessutom skrev jag "du får det att låta som". Inte "du tycker".

Så bara för att man berättar vilken inställning man själv har så innebär det att man säger att ens inställning är bättre än andras?

 

[mandalaki]

Så bara för att man berättar vilken inställning man själv har så innebär det att man säger att ens inställning är bättre än andras?

Det jag främst vänder mig mot är alltså att du gör frågan till en "inställning". Det svarar du inte på. Du skriver om att ha inställningen att omplacera om X inträffar. Det är svårt att inte läsa in en värdering i det.

Men som sagt, det är här OT så jag släpper det innan tråden blir vansinnig.

 

[stjarnhimmel]

Det jag främst vänder mig mot är alltså att du gör frågan till en "inställning". Det svarar du inte på. Du skriver om att ha inställningen att omplacera om X inträffar. Det är svårt att inte läsa in en värdering i det.

Men som sagt, det är här OT så jag släpper det innan tråden blir vansinnig.

Ja jag har en inställning / utgångspunkt om jag skaffar djur.
Men ingenstans säger jag att andra behöver göra som jag.
Man måste ju ändå få ha en tanke om hur man vill leva sitt liv utan att man dömer någon annan. Jag dömer ingen och säger inte att andra gör fel.
Men jag har tankar och värderingar hur JAG vill leva mitt liv. Men det gäller bara mig själv.

 

[Raderad medlem 6459]

@Monstermom

Spoiler: Så fruktansvärt OT

Är det pga att du tycker djurintresset är ointressant eller pga oönskade egenskaper du ser hos hundägare när du kikar på Hund?

Faktum är att jag älskar hundar väldigt mycket och gärna skulle vilja ha hund i framtiden, när jag är äldre. Men jag minns en tråd på Hund till exempel, där TS öppnade för en diskussion om fenomenet bli slickad i ansiktet av sin hund/låta hunden slicka en på munnen. Hon skrev att hon tyckte att det var jävla äckligt och folk blev jätteupprörda för det var så oförskämt att kalla folk äckliga som låter sina hundar göra så. Och jag kände mest "men vafan, det är fan assnubbigt". Tanken på att bli kär i nån som är superbra och sen komma hem och se den bli slickad på munnen får mig att vilja hurva över datorn kan jag säga.

Eller de trådar där folk berättar om sina sovvanor och hur de sover med sina djur. Fair enough. Men när verkar väldigt vanligt att älska att sova med sina hundar och spoona dom så drar jag också öronen åt mig. Helt irrationellt säkert, jag menar inte att jag har rätt på nåt vis. Men jag skulle inte vilja dejta nån och automatiskt vara tvungen att sova med alla hens djur.

Också slutklämmen: Jag älskar att resa. Jag älskar att vara obunden. Jag älskar att ha ett liv där vi kan göra lite som vi vill. Och man blir så bunden med hund, det går ju inte att komma ifrån. Det är ju en livsstil liksom.

 

[Monstermom]

@Monstermom

Spoiler: Så fruktansvärt OT

Faktum är att jag älskar hundar väldigt mycket och gärna skulle vilja ha hund i framtiden, när jag är äldre. Men jag minns en tråd på Hund till exempel, där TS öppnade för en diskussion om fenomenet bli slickad i ansiktet av sin hund/låta hunden slicka en på munnen. Hon skrev att hon tyckte att det var jävla äckligt och folk blev jätteupprörda för det var så oförskämt att kalla folk äckliga som låter sina hundar göra så. Och jag kände mest "men vafan, det är fan assnubbigt". Tanken på att bli kär i nån som är superbra och sen komma hem och se den bli slickad på munnen får mig att vilja hurva över datorn kan jag säga.

Eller de trådar där folk berättar om sina sovvanor och hur de sover med sina djur. Fair enough. Men när verkar väldigt vanligt att älska att sova med sina hundar och spoona dom så drar jag också öronen åt mig. Helt irrationellt säkert, jag menar inte att jag har rätt på nåt vis. Men jag skulle inte vilja dejta nån och automatiskt vara tvungen att sova med alla hens djur.

Också slutklämmen: Jag älskar att resa. Jag älskar att vara obunden. Jag älskar att ha ett liv där vi kan göra lite som vi vill. Och man blir så bunden med hund, det går ju inte att komma ifrån. Det är ju en livsstil liksom.

Tack för förklaringen!

Jag tror det är en variant av vad några av oss (hundgalningar ) redan pratat lite om, att det räcker inte bara att hitta någon som är OK med att man har djur och lägger en massa tid på djuren utan man måste också hitta någon som är OK med alla detaljerna kring hur man förhåller sig till djuren. Inte så lätt...
(Det bästa är förmodligen någon som är totalt ointresserad av hundar, hästar, vad det nu är man har, och bara accepterar saker med en förströdd nick. Men då inträder ju problemet att han blir i sin tur rätt ointressant! )

Jag tycker inte det är OT, det handlar ju om förutsättningar för att få saker att funka - och att inte ge sig på hopplösa saker om man kan låta bli. Men jag har fått förklaringen jag var nyfiken på, så vi behöver inte dra det vidare.

 

[Bison]

Jag har inga problem alls med omplacering av djur.
Båda våra hundar är omplaceringar. Vi har själva omplacerat två katter som tydligt visade att de inte trivdes hos oss.
Hästar har jag köpt och sålt ett antal under åren.

Har funderat lite på min priolista, det blir egentligen fel att säga att jag prioriterar hästen och hunden först.
Sanningen är mer den att jag prioriterar mig själv.
Jag mår som allra bäst när jag är i stallet. Där är jag riktigt lycklig och njuter verkligen varje sekund. Även om det är lera och spöregn.
Därför kommer jag alltid prioritera hästlivet för en relation. Om jag inte helt plötsligt vaknar en dag och tycker att hästar och pest och pina.

Samma med hunden, jag känner nu halv utan hund och det är en sån självklarhet att ha hund att jag inte kan föreställa mig livet utan.
Nu har jag ingen brukshund utan en lat fluff som tycker promenader och träning är djurplågeri. Så han tar inte så mycket tid men bunden blir jag såklart även om jag inte ser det som så.

Kollegan är btw allergisk. Men han kan vara hemma hos mig några timmar om han medicinerar och har även varit med till stallet och faktiskt ridit Fille en sväng.
Bo ihop är dock uteslutet men jag har svårt att se mig själv vilja ha en sambo igen.
Alla mina rosa saker liksom